Flow

 

Har jobbat tre dagar denna vecka. Vikarie behövdes. Fick första dagens planering att jobba utefter och tog sen kontakt med frånvarande lärare och bad att få jobba med eget under de två kommande dagarna. Utifrån det arbetsområde i no som klassen håller på med. Kroppen. 

Delade in klassen i grupper, "modellade" det lilla arbetet som skulle genomföras. Eleverna startade upp dag ett och slutförde dag två. Starten var lite jobbig, men när man väl kommit igång dag två så blev det så roligt och så lagom lätt/svårt. eleverna kom in i ett flow. 

Flow är ett dilemma i skolans inrutade struktur. Det går bra när man har klassen själv och  ingen annan ska komma in, för då kan man bara lägga om sin planering. Men nu skulle klassrummet användas som personalrum på rasten och sedan skulle en kvinna från kulturskolan ha drama. 

Så det var till att stoppa flowet. Det är så synd att göra det, när eleverna är så inne i något. Har så många gånger stött på detta, i och för sig, angenäma problem i mitt länga yrkerliv. 

Önskar att det kunde finnas ett annat sätt att skoljobba på. ett sätt där man kunde få göra klart, ett sätt där man kunde ta paus om man blir klar och har gjort ett bra arbete, i stället för att få extrajobb, bara för att lektionen inte är slut.

Nu behöver jag inte bry mig om skolan mer, jag vet.... men när man kommer in i det gamla jobbet, så kommer de gamla tankarna tillbaka.

Kom att tänka på min gamla vän och kollegas ord, när jag var ute på dagens promenad; - Vikariera, nej tack! Skulle jag som jobbat som lärare i hela mitt liv, bli VIKARIE?

Just vad vi "gamlingar" som har lite ork och lite längtan tillbaka till skolan ska bli, tycker jag. Vi är ju de bästa vikarierna, för vi har ju så mycket erfarenhet att ta av. Vi behöver inte ha detaljplanerade lektioner.  Och den som är sjuk, ledig eller vårdar barn, den ska ju egentligen inte behöva göra några detaljerade planeringar. Tycker jag!

- 22 grader, visade termometern vid åttatiden i morse. Inget läge för morgonpromenad. Fick bli lite välbehövligt innearbete i stället.

Vid elvatiden hade temperaturen stigit till sju minusgrader och solen hade börjat bryta igenom de dimmoln som lagt sig som ett värmande täcke över oss under några timmar.  

Letade fram pjäxorna i klädkammaren. Har nog inte använt dem på tre år, så jag trodde att de hade torkat ihop. Men det hade de inte. De kändes jättebra. Skidorna har stått och väntat i garaget lika länge. Dags att prova hur de kändes.

Under gräsklippningstid, så har jag understundom funderat på nyttan av den stora gräsytan i vår trädgård. Den var utmärkt som fotbollsplan då barnen var små. Visst kunde jag köra upp ett spår där! Har gjort det något tidigare år, bara för att få testa skidkänslan. 

Det blir ju inga långa sträckor inne på gräsmattan. Precis när man fått flow i sina skidtag, så är det dags att svänga tvärt. Men roligt är det.

I morgon ska jag ta mig några hundra meter och köra upp ett spår på en åker. 

Var ute på mossen, alldeles i husets närhet, och kollade underlaget där. Tyvärr alldeles för lite snö för skidåkning.. Det är åkrar som gäller här hemma vid. 

Tänker att jag kan ta bilen och åka till riktiga spår i början på nästa vecka. Tror att det är alldeles för "trångt" där under helgen, då vill ju många ta chansen att ge sig ut i den vackra vintern. 

Långsam tant är ju bara i vägen för dem som har nyare skidor och för dem som har en högre fart i sig.

Kände ett visst flow, både under skidvarven i trädgården och under promenaden. En go känsla av att bara vilja fortsätta med det jag håller på med. 

Gillar jag vintern? Jag har ju under många år hävdat att jag inte gör det. Men kanske är det  alla vintrar  med  några dagars kyla, några dagars töväder - nästan alltid isgata- som jag ogillar. 

Just nu tycker jag att vintern är fantastisk vacker, samtidigt som jag längtar till våren.

Konstaterar återigen, att ska vi nu ha vinter, så ska det ju vara en riktig vinter. Sol, blå himmel och vitt på marken. Precis som det varit idag.