Halland

 

Dags att kolla till gamla stugan på Östra Stranden i Halmstad. Även om vi varit där ett antal gånger under våren så har vi vare sig använt kylskåp eller  (bänk)-spis. Tänkte att vi behövde kolla så att allt fungerar inför midsommaren och sommaren, då vi förhoppningsvis kan samlas hela lilla familjen, vid några tillfällen.

Konstaterade att semestersäsongen långt ifrån kommit igång. Det var ett fåtal stugägare som befann sig på vårt område. Vår bil såg väldigt ensam ut på den stora parkeringen.

Gräset har vuxit dåligt, och i gräsmattan har det sannolikt funnits ( finns) larver av "Gyllenforsbaggen", ( trädgårdsborre) så som fåglarna hackat sönder och rivit upp av de befintliga gräset. Likadant var det vid grannhusen... Det har regnat alldeles för lite under våren, det är tydligt. Många gräsmattor mår dåligt.  Här hemma har det varit  "lagom" med regn. Gräsmattan, som oftast är tråkig i början av våren, den ser nästan ut som gräset på en golfbana just nu....

Kylskåp och spis funkade alldeles utmärkt.

Tänkte förstås bada. Men tänka går ju bra. Baddräkten låg kvar i stugan, när vi gick till stranden. 

Hade förstås gått bra att gå tillbaka och byta om, tror att det är trehundra meter att gå. Ibland är det bra att ha något att "skylla" på....

Nyponrosorna blommade för fullt, och doftade himmelskt.

Vid grannhuset hade schersminen slagit ut. Den doften är också helt ljuvlig. 

Här hemma får vi vänta på schersminens doft ännu några veckor. men "gammelrosorna" från mitt barndomshem, de hade slagit ut idag. Väldoft där också.

Vi tog en liten omväg hem från Halmstad. Mest för att se något annat än "Nissastigens" ( rv 26) omgivningar. Sökte på sevärt i Halland och fann Danska fall, vid Simlångsdalen.

Historien förtäljer att en trupp av danska soldater föll i vattnet, då de jagades upp på en skranglig bro över vattenfallen, av svenska trupper. Detta utspelades under det krig, på 1670-talet, då Sverige "vann" Halland, Skåne och Blekinge....

Klart värt ett besök var denna plats. Hade inte en aning om att vi hade sådana häftiga vattenfall i södra Sverige.

Tog den tre kilometer långa vandringleden, genom bokskogen. Ordentligt kuperat, stenar och rötter... då är det gott att ha stavar att stödja sig på. 

Hade lätt blivit ett tant-fall på stigen annars.

Små avstickare tog oss nära ån, Assman.  Ej lämplig för kanotfärd, helt tydligt.

Men vackert och dramatiskt var det...och en plats att rekommendera. Dock ej för barn under sju-åtta år. Kändes "livsfarligt" för små "vildingar"....

Ett kreatursfoto blev det också. Närmaste vägen från parkeringen till fallen gick genom ängsområden. Betydligt behagligare vandring, än den genom bokskogen.