lördag 11 juni 2022

50 år

 


Ett halvt sekel! 50 år! Kom på det för några dagar sedan... det är femtio år sedan som jag gick ur gymnasiet. Man tog inte studenten på den tiden, man avslutade sina tre år på gymnasiet. Inte så konstigt att det var så, eftersom man bara några år tidigare tagit studentexamen genom att avlägga kunskapsprov på studentdagen. Tack och lov att man slapp det!

Mössa eller ej? Det var frågan bland oss som slutade gymnasiet 1972.  Jag valde studentmössa. tror att mer än halva klassen avstod. 

Utspring? Inte då. Vår klass gick till Immanuelskyrkans restaurang och åt en landgång. Sen tog vi våra egna bilar ( om vi hade sådana) hem. 

Jag tycker att det var hur bra som helst. Enkelt, men ändå lite festligt. 

Väl hemkommen, så var det uppvaktning kvällen lång. Min mamma sa alltid att det var det roligaste dagen i hennes liv. 


Bal hade vi, någon vecka för avslutningsdagen. På Statt i Borås. Hotellet som började brinna under en studentfest sex år senare. Tror att det var närmare tjugotalet ungdomar som omkom i branden.

Långklänning ( sydd av mammas kusin) gällde förstås på balen, men vita kläder på avslutningsdagen, det var inte vanligt.

Måste få tycka att dagens studentfiranden är alldeles för storslagna. För de alla flesta. Och en sak är säker; att ta studenten det är inte det bästa i livet, så som dagens studenter får det att låta,  Oj, vad mycket kul man hade under gymnasietiden. 

Igår hade jag och en av mina allra bästa vänner genom livet, från högstadiet och tills nu... 53 år... bestämt att träffas för att äta lunch på Åsundsholms golfrestaurang. ( Om någon läst Birgit Th Sparres "Gårdarna runt sjön"-serie, så är det just i det huset hon skrev sina böcker. En av gårdarna runt yttre Åsunden, Ingemar Stenmark ägde granngården, Sjörred, under ett antal år. Hofsnäs, ytterligare en sommarrestaurang som vi ofta besöker, är en annan av gårdarna)

Vi brukar ofta prata om våra vänner från gymnasiet, då vi ses. Vi blev en lite sammansvetsad grupp bestående av Adele och mej, samt tre killar, under våra tre gymnasieår. Efter gymnasiet hade vi ett par träffar, den senaste för 35 år sedan. Sen har vi inte träffat våra gamla gymnasiekompisar,

Så fick jag av en händelse veta att en av killarna bor bara några hundra meter från Åsundsholm.  Skickade ett meddelande till Adele i början av veckan; " Ska vi messa Ingvar och fråga om han vill träffa oss?" En superbra idé, tyckte väninnan. Varvid jag skickade ett SMS... telefonnummer är enkla att fåå fram idag....och ställde frågan till vår gamla kompis, Han ringde upp direkt, och svarade "Jag kommer".



Ett sådant trevligt möte det blev! Vi hade så otroligt mycket att prata om, både gammalt och nytt!

Fyra timmar satt vi på restaurangen. Ingvars sambo jobbar dessutom där, så vi blev väldigt väl omhändertagna.  Efter det åkte vi till Ingvars  vackra timmerstuga och fick en visning av hus och trädgård. 

Så otroligt kul att ses efter alla år. 

Messade vår båda "absent friends" i går kväll. Undrade om de ville komma med när vis ses igen, framåt hösten. Den ene killen svarade direkt "Jag kommer". Den andre tackade för hälsningen. Tror inte att han är intresserad av att prata gamla minnen..... 

 Vi pratade lite om att försöka fixa en träff för hela klassen. Vi var inte så många, då vi slutade trean. Många hade hoppat av, gått om eller bytt klass. Och några, som gått om en klass, hade tillkommit.

Få se vad vi känner för, då vi ( förhoppningsvis)  träffas i höst igen. Skulle vara kul att träffa alla ... men allra roligast är det ju att träffa dem som tillhörde vår lilla kvintett.

26 kommentarer:

  1. Tiderna har verkligen förändrats. Jag tog realen 1963, valde att hoppa över studenten utan tog i stället handelsskolan. Då var det ju kunskapsprov som gällde! Nu för tiden tar ju alla studenten liksom.
    Men, vad kul att ni kunde träffas! Gårdarna runt sjön är jag lite bekant med. Yngsta dottern bodde ett tag i Aplared och då gick vi hundpromenader på Hofsnäs bl.a.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker att det ärvknepigt att alla tar studenten! Man har ju ingen examen! Bättre för 50 år sedan! //Anna-Lena

      Radera
  2. Vilket sammanträffande. En kompis och jag diskuterade just idag hör det var förr när man tog studenten. Vårt samtal kretsade runt det där med firandet på lastbilsflak, som varken han eller jag varit med om. Han är 53 år och alltså "lite" yngre än du och jag. Å med tanke på vad det kostar att "hyra ett studentflak" (upp till 60 000 kronor idag) så förstår jag att man knappt hade råd.

    Så kul med din spontana idé att ha en "reunion" med dina bästisar. Riktigt skoj. Spontana idéer är ofta de bästa och roligaste. Lycka till med klassträffen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns som en väldigt fånig grej att stå och skröna från ett lastbilsflak. Men jag är väl för gammal att förstå.
      Flak var inte vanligt då våra döttrar lämnade gymnasiet, omkring sekelskiftet.. // Anna-Lena.

      Radera
  3. Vi hade en liten återträff för ett par år sedan. Det skulle bli tradition, men ingen tar tag i det riktigt.
    Student vet jag ingen som tog i min årgång. De gick gymnasiet, men tror inte det var bal och stora fester. Jag vet ingen iallafall. God kväll! Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förändringar... och kanske inte till det bättre... Men jag är för gammal för att fatta. // Anna-Lena

      Radera
  4. Så kul det låter med återträff! Jag minns inte längre vilka som gick i min klass ens! Jag är lite skeptisk till återträffar, träffas gärna i små sällskap men för hela klasser eller hela jobbavdelningar (de träffarna har jag inte gått på) vill jag inte gå. Tänk om jag inte känner igen folk, inte kommer ihåg vad de heter. Pinsamt är bara förnamnet. Ni hade i alla fall trevligt, det ser jag med egna ögon, kanske bäst att hålla träffarna små och intima? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att det blir så... Vi bor ju alla inom mindre än en timme med bil, ifrån varann. //Anna-Lena

      Radera
  5. Vad trevligt att ses här på en återträff. Ett gott initiativ. Och extra roligt att Ingvar också kom med. Förstår att ni hade mycket att prata om.

    Jag tog studenten den 13 maj 1968 och tillhörde den sista kull som gjorde det enligt det gamla systemet. Men så roligt! Vilken dag, kväll och natt. Minns detta än idag. Visst hade jag en snygg vit klänning som var uppsydd och visst hade jag muntliga förhör i historia och franska . Inga problem med det. Var som en ganska vanlig lektion.
    Hade min studentfest på Karlbergs slott (pappa jobbade där) och det är minnesvärt än idag. Hela dagen. Pappa hade en god vän som hade lastbil så kostnaden för den var marginell.
    Och visst var det studentbal innan. Minnesvärd även den-
    Nu är det ju bara att man slutar gymnasiet och man kan ju ta studenten och vara underkänd i alla ämnen. Så vad är vitsen. Förr var det ju vissa kunskapsprov. Och kunskap är aldrig tung att bära.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var väl därför studenten var "avslut från gymnasiet" 1972. Inget att fira på samma sätt som när man klarat studentförhöret.
      Men samtidigt grymt för dem som "fick gå ut bskvägen". Grymt gör hela familjen.
      Jag tycker absolut
      att det är tokigt att den som inte har godkänt i tillräckligt många ämnen, står på ett flak och vrålar att den tagit studenten. Lite krav ska man ha på sig.
      Tycker jag. Kram

      Radera
  6. Sååå kul att läsa Anna-Lena!
    Minns det precis likadant - i alla fall när jag gick ur grundskolan och inte tror jag att det var någon skillnad för dem som gick ur gymnasiet heller. Väldigt nertonat alltihop.
    Nu kan jag tycka att det hela verkar hysteriskt faktiskt. Too much - för min smak.
    Tycker det är så mysigt där på Åsundsholm. Får bli ett återbesök.
    Fint att läsa om dig och dina vänner - och idéen om att träffas igen.
    Vill man, så nappar man - vill man inte, så avstår man.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var kul ! Och till Åsundsholm får jag och maken åka och äta lunch. Så gott och trevligt. // Anna-Lena

      Radera
  7. Kul att läsa ditt inlägg om hur det var och om dig.

    SvaraRadera
  8. åj, sånt minnas jag inte... efter flytten till Sverige fick jag avsluta på Vuxengymnasiet, och just den dagen satt jag i min finklänning och studentmössa på Akuten med min 12-åriga lillasyster, som hade skadat knäet.... hungrig som det är på sjukhus...

    SvaraRadera
    Svar
    1. jo, min far hade tre bröder som kommit till Sverige som Krigsbarn, min far var för gammal 10 år, men han drömde alltid om det rika Sverige, jobbade på Monark i Varberg som ung något år. Flyttade tillbaka till Finland, gifte sig, fick tre barn... flyttade till Sverige med sin familj 1971, varken min mor eller vi tonåringar ville flytta... Sen skilde de sig och 1980-talet flyttade min far tillbaka till Finland till sin nya fru.
      Min mor var drygt 40 år då, gått fem år i folkskola efter kriget (som min far), men hon lärde sig svenska, arbetat, varit gift nu med en svensk man trettio år.

      Jag var den första i min mors släkt som tog studenten!
      Tänk många flyktingar, äldre kvinnor, analfabeter, och politiker ställer krav.
      En turkisk kompis i min ålder som är ingenjör, berättade att hennes mor inte kunde läsa. Det kallar jag klassresa!

      Radera
    2. Så bra det ändå blev för er! Tack, för att du ville berätta!

      Radera
  9. Annorlunda gymnasieavslutning! Så du kom till Sverige som vuxen! Trodde att du var född här.... Finns många i vår ålder ned finländska föräldrar..tänker jag. Lärde sig dina föräldrar svenska också?//Anna-Lena

    SvaraRadera
  10. När jag tog studenten så var det utspring. Därefter gick alla studenterna till Stadsteatern och uppe på teaterrestaurangens tak sjöng alla studentsången. Studentskylt hade jag men hem åkte jag i vår vanliga bil. Hemma var det fest för släkt, vänner och kompisar. Minns att jag fick ett tågluffarkort av mina föräldrar. Bal hade vi på restaurang Kungsparken i Malmö. Jag lånade en långklänning av min mamma som hade flera. En urläcker och svart klänning som jag var supernöjd med.

    I tidningen Trelleborgs Allehanda hade nyligen årets blivande studenter undersökt vad en student kostar totalt och det landade på ca 38 000 kronor. Respektingivande summa för många och framförallt om man har flera barn.

    Så roligt att ni träffades och jag kan tänka mig att ni hade mycket att prata om.

    Önskar en fin söndag!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skillnad på ett antal år i tid samt med 30 mils avstånd. Vet inte när utspringet började i mina trakter. Min bror, född 61, gick fordonteknisk linje. Tvåårig. där var det inga festligheter alls. inte ens hemmavid. Vet att han var lite besviken över det och tyckte att det var orättvist....
      Och det var det ju.
      När våra döttrar "tog" studenten, 99 och 01, så räknade jag ut att studentomkostnader och körkort kostade ungefär lika mycket. Runt 10 000 kr på den tiden..
      Studentomkostnader måste vara tuffa för en del familjer, som du säger, framförallt de med flera barn. Men 38 000 kr, det är mycket för många.
      Det samma till dej! Kram

      Radera
    2. Ja, det var orättvist så jag förstår att din bror blev besviken. Våra barn tog ju några år senare så ett påslag på ett par tusen men inga 38 i alla fall. Visst är det mycket pengar ja.

      Radera
  11. Så fina foton, och så kul med återträff! När jag gick ut gymnasiet 1978 så minns jag att de bara var de som hade gått 3-åriga gymnasielinjer som "fick ha" studentmössa. Jag som gått 2-årig social linje "fick" inte ha det. Nån bal eller fest tror jag inte att vi hade, minnet sviker där? Minns att min mamma hade smyckat mitt rum med ballonger i alla fall ;-)
    Ha det gott!

    SvaraRadera
  12. Min väninna har en tvillingsyster. Hon gick tvåårig linje. Hon visste att jon ville bli lärare, så det var den enklaste vägen dit. Vi pratade just om detta fenomen...Den som gick tvåårigt gymnasium "fackskola" hade inget firande alls. Det var treårigt som gällde
    Så tokigt! Kram

    SvaraRadera
  13. Det har blivit hysteri över studenten. Det är synd om en del barn, där föräldrarna inte har pengar till allt. Balklänning, håruppsättning, själva balen, och sen studentfesten hemma. Det går åt några tusen på allt detta.
    Så kul att träffa gamla vänner,
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd att det blivit så! Måste vara väldigt jobbigt för en del familjer!
      Kul med träff !// Anna-Lena

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas