måndag 13 mars 2023

Minnet på FB

 För 12 år sedan

 
Delat med Dina vänner
Vänner
Fick just ett telefonsamtal från maken till en av mina allra älsta vänner. Vi har varit brevvänner i 42 år - och träffats vid tre tillfällen, senast i somras. Maken meddelade att cancern vunnit över Britt. Själv sitter jag klädd för ett zumbapass. Livet är inte ett dugg rättvist!
5
Dela

5 kommentarer

  • xxxx
    Nej, livet är en gåva som vi har här och nu. Vi får en dag i sänder och vet egentligen ingenting om framtiden. Så bra att du går på zumba när du kan göra det!
  • xxxx
    Nej, livet är inte rättvist...så gör det du kan när du kan göra det ♥
  • Inga Johansson
    Vi får ta vara på varandra och den tid vi har, göra det vi kan och vill.
  • xxxx
    "Det enda vi har det är stunden just nu, och den ska vi använda väl kära du", en sång av Göte Strandsjö. Den har jag sjungit många gånger.
    Nu är det vår iluften här!! Underbart med Talgoxesång och lite ljumt i luften. Plötsligt had man för mycket på sig på promenaden.
  • Inger Henriksson
    Nej, livet är inte alls rättvist. Det gäller i allra högsta grad att ta vara på tiden man har. Kram


Öppnade Facebook-sidan och såg att det fanns "MINNEN" att titta på. Jag har väl under många, många år varit ganska aktiv på det stundtals hånade och utskällda sociala mediet ...så det är inte många dagar som jag inte har ett eller flera MINNEN med i flödet. Jag brukar alltid kolla igenom minnena, nicka ( iaf inombords) igenkännade och kanske le en smula. Möjligen bli lite nostalgisk.

När jag öppnade dagens tolvåriga MINNE, så steg tårar upp i ögonen. Ett väldigt berörande minne. 

Min brevvän Britt hade alltså gått bort. Fem kommentarer fanns, ang. de tankar som jag delat med mej av. Vackra och kloka kommentarer. 

Två av dem som kommenterade är också borta. 

Inger hade redan haft besök av cancern, då för tolv år sedan. Men vid denna tid ansågs hon som cancerfri och hade börjat jobba igen. Vi hade varit kollegor, under ganska många år. Dessutom var vi årsbarn. Hon bytte skola, och var nog den som inspirerade många av oss att testa en ny arbetsplats. 

Cancern kom tillbaka. I slutet av november 2012 gick hon bort.  Ett och ett halvt är efter kommentaren ovan.

Inga, henne träffade jag via bloggen. Hon bodde en bit utanför Värnamo och var också lärare på mellanstadiet. Ett år äldre än jag. Vi träffades ofta, jag inspirerades av hennes kreativitet och hennes nyfikenhet på nya saker. Geocaching, det var hon som fick mej/oss att börja med den hobbyn.

Det är nog ungefär tolv år sedan, knappast det, som hon fick veta att hon hade en latent blodcancersjukdom i kroppen. Hon gick på koll varje år, och den höll sig om schack.  

Vid juletid 2015 hade hon ett geocachingevent, ett mellandagsevent. Det hade hon haft varje år, mellan jul och nyår sedan hon började med geocaching. Hon hade fått så ont i ryggen. Det tog dock ett tag innan hon sökte upp läkare, och då visade det sig att myelomet tagit fart och börjat ta över hennes kropp. Hon fick flera olika behandlingar, även stamcellsbyten, men sjukdomen tog över allt mer.  I september 2017 lämnade hon det jordiska. 


Minnen och känslor översköljde mej då jag fann detta MINNE.

Livet är allt en konstig tilldragelse. Så olika det ter sig. Och inte är det ett dugg rättvist. Men att man ska ta vara på sina dagar, under det att man har ett liv, det  fick jag en påminnelse om.

26 kommentarer:

  1. Nej, livet är inte det minsta rättvist. Allra mest orättvist är dock när barn blir svårt sjuka och kanske dör.
    Men det är också konstigt att de goda går först…
    Deppigt minne, men ibland behöver man påminnas om vilken välsignelse det är att man får vara med här. ❤️‍🩹 Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Kom bara lite som en spark i magen, då jag öppnade det...

      Radera
  2. Vi är många som mister våra vänner, det gör alltid något med oss. 💖

    SvaraRadera
  3. Så otroligt ledsamt! Och cancer är just en grymmaste sjukdomen man kan få. Alzheimer brukar de flesta få när de är äldre, men cancer kan ju till och med drabba barn.
    Nej, livet är aldrig rättvist. Inte ett dugg faktiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej... Kanske det är rättvist.. att det är så? //Anna-Lena

      Radera
  4. Ett väldigt sorgligt besked so givetvis också väcker många tankar och minnen.
    Och både vissa sorter av cancer och mycket annat är så grymma sjukdomar. En kan aldrig jämföra.
    Och livet i sig kan vara ett spel, som på lotteri. Hur det ska gå ? Hur ska det bli? Svaren har vi aldrig. Men hoppet.
    Tänker på att många ofta skjuter upp saker och tänker "att det ska jag göra senare".
    I livet jag levt har jag under många år haft tanken på att jag ver´t vad jag har idag och inget om morgondagen. Livet pågår här och nu .
    Många tankar och en varm kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har levt ett klokt liv. Fått uppleva der du velat. Är fortfarande nyfiken och har aptit på livet utifrån de förutsättningar som finns
      Så borde vi alla leva...
      Hu, vad högtravande det lät... men andemeningen, den förstår du säkert! Kram// Anna-Lena

      Radera
  5. Liveet är bra orättvist ibland.
    Jag läser också igenom minnen på Facebook, lite småroligt.
    Kram Lisa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det lite kul och lite nostalgifyllt att se vad som hände för si och så många år sedan. Kram//Anna-Lena

      Radera
  6. Det är lätt att glömma bort att jag har det så bra... Jag borde vara mera tacksam...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller nog alla..
      //Anna-Lena

      Radera
  7. Jag tänker på Astrid Lindgren och hennes syster/eller om det var väninna, som alltid började sina telefonsamtal med att säga Döden, döden, döden . Med det tänkte de att den biten var avklarad för dagen och så fortsatte de att tala om livet. Det finns mycket visdom i det också men givetvis så blir vi påminda ständigt och jämt och skörheten vi alla har i och med att leva. Vi vet aldrig när det är dags och det är ju bra. Själv försöker jag leva här och nu efter bästa förmåga men ibland är det enklare sagt än gjort. Vi blir ju påminda hela tiden. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tankar kommer ibland. Men här blev de så tydliga! Kram//Anna-Lena

      Radera
  8. Känner stor sympati för det du känner nu. Jag har redan som mycket ung tänkt på livets ändlighet. I min släkt blir vi inte gamla, den äldsta jag vet var mormor som hann fylla sjuttio innan cancern tog henne. Mor gick bort vid 48 far vid 65, dåliga gener, eller hur? Kanske tänker jag mer än andra på förgängligheten och känner tacksamhet över de dagar jag får. Det känns allt så ibland att det som andra räknar som självklart är ju inte alls det... Beklagar att du förlorat en vän, det väcker känslor, saknad och eftertanke. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var ju många år sedan Vilket gör det extra slående, det där att en del inte får uppleva pensionsåldern. Det fick ingen av dessa tre. Inga gick bort någon månad före 65.
      Man borde vara mer tacksam för den tid man får och inte ta det för självklart. Kram//Anna-Lena

      Radera
  9. Ett fint inlägg, som påminner oss om att livet inte varar i evighet och att det är viktigt att ta tillvara på de dagar vi har ... jag miste en av mina bästa vänner för snart tio år sedan, även hon i cancer ... och som sagt livet är inte alls rättvist.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så, man borde ta tillvara livet på ett bättre sätt! Kram//Anna-Lena

      Radera
  10. Kommentaren jag lämnade igår blev under min gamla bloggeradress, men det har ju hänt förr. När jag lämnat kommentar går jag alltid tillbaka för att läsa svar från bloggaren. När vi lever vet vi en sak säkert - att vi ska dö! För mig är varje dag en gåva - jag behöver inte göra så stora saker - jag lever i vardagen och älskar det. Mitt liv är fantastiskt. Låter som en fördömd klyscha - men jag ljuger inte. Inget är enkelt, rättvisan seglar sin egen sjö, och mister våra kära som jag skrev i förra kommentaren, det gör vi. Det delar vi som är kvar. Minnena. Att efter en tid återfinna minnen som du här - ja, en blir påmind om sorgen igen, upplever på nytt och där en är nu i livet. 12 år lång tid - så det en upplever nu är inte helt det samma som då kanske ... jag miste många i min familj vädligt tidigt i livet, kanske därför döden är så klar för mig, utan att den tar upp min tid på trista viset. Får upp ett minne; min pappa dog då jag var 25. 20 år efter kom sorgen upp igen via en bild på honom - jag tappade nästan fotfästet långt mer än då för 20 år sedan. 2018 gick 5 personer nära mig bort inom loppet av några månader. Sorgen går sin egen väg och vi kan inte gå ifrån den - vi kan gå igenom den.
    Du skrev ett inlägg som berörde - ibland blir det kort kommentar - ibland påfyll i eftertanke som nu! Hjärnan är ibland någon annanstans 🙌
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tn fin kommentar. Härligt att du lever ett fantastiskt liv. Jag skulle vilja säga att jag lever ett rikt liv, men med dåligt samvete i bland.
      Minnet som kom upp kändes som en spark i magen på något sätt. Minnen och känslor lom tillbaka. Kram fina Tove! /_Anna-Lena

      Radera
  11. Rikt liv är bästa livet - samvetet har sin del! Kram igen!

    SvaraRadera
  12. ...alltid svårt att mista nära och kära, och också svårt att "leva här och nu", man får göra sitt bästa. Minnena har vi dock kvar...
    Ett tänkvärt inlägg <3
    Må så gott!

    SvaraRadera
  13. En gräslig sjukdom och även om fler blir botade så är det inte tillräckligt många. Det gäller verkligen att leva här och nu och att inte skjuta upp saker och ting.

    Önskar en fin onsdag nu!

    Kram

    SvaraRadera
  14. Visst är livet en förunderlig upplevelse. Vi föds, skola, jobb, vi strävar på. Möter förhoppningsvis både glädje och sorg, det tillhör livet. Vi är många som uppnår pensionsålder och får förmånen att leva precis som vi vill. I alla fall utifrån våra ekonomiska och kroppsliga förutsättningar. Sedan tar våra barn och barnbarn över och strävar på. Många dör alldeles för tidigt, kan man tycka... livet är ett oskrivet blad från start... eller ett lotteri. Ditt inlägg väcker många tankar...

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas