onsdag 14 februari 2024

Värdefullt?

 Från mitt hem finns det en del prylar, som jag tog över, då mina föräldrar var borta. Min bror behöll en del. Annat såldes på lösöresauktion. Blev inga större summor.Men jag/vi hade ju tagit hand om det som vår mamma ansett vara värdefullt, så det var ju inte konstigt. Tänkte jag.

Det finns ju flera olika värden. Penningvärde och affektionvärde. Det senaste är nog så viktigt.

Maken har ännu fler ärvda prylar. Värdefulla sådana. Trodde vi....


Idag var ägaren till antikvitetsaffär och auktionshall, från antikvitetsmeckat Limmared, inbjuden till Ledighetskommitten.  Det ville jag/vi inte missa. Man kunde ta med sig något föremål och få värderat. Jag funderade på vad som jag skulle ta med. Något av det som min mamma ansåg vara värdefullt.

Tänkte att jag skulle börja med att bildsöka på Google. Så att jag inte tog med något värdelöst.


Tog en bild på koboltkannan, som min mor var så rädd om. Den var SÅ värdefull.

Fick träff direkt. Värde: 400 kr

Det är mycket möjligt att den hade ett större värde då jag var barn och ung. Efterfrågan på gamla saker, är ju det som sätter värdet.


Den här skålen har sin speciella historia. Den tillhörde min mammas ogifta faster. När arvet efter henne skulle skiftas och alla brorsbarn skulle ha sitt, så ansåg min mamma att hon skulle ha skålen.  Hon var ju den som tagit hand om och brytt sig om "faster Maria". 

Det fanns en annan brorsdotter, en som min mamma inte tyckte om, var avundsjuk på, och som gift sej "rikt" och bodde i ett fint hus i Borås. Denna kvinna gjorde också anspråk på skålen.

Det hela slutade med att mamma tillkallades pappa. Han kom och talade om för den fina frun att det var min mamma som var den rättmätiga arvtagare till skålen.

Värde: 200 kr!

Mycket vanlig. Tillverkad på 1920-talet.

Tänk om mamma vetat. Så besviken hon hade blivit! Även jag kände mig lite lurad. 

Fick lite blodad tand och tog en bild på makens vackra silverservis.


Jag har alltid trott att den var värd ett antal tusenlappar. Har också trott att det varit äkta silver. 

Fick träff direkt på Google bildsök. Oj, vad jag blev förvånad. Nysilver.Värde: 500 kr!

De här hittade jag inte på Google.

Öronringar i silver. Min mor påstod att de är från 1700-tal. De fick åka med till bygdegården i Grimsås, där antikvitetsspecialisten, Tomas, gjorde sin värderingar.

Det var säkert 50-talet pensionärer på plats i bygdegården. Tio-femton stycken hade med sig något att värdera. Det var inga dyrgripar som visades upp. Det mesta värderades till under 500 kr. Något guldföremål värderades högre, men bara enligt rådande guldvärde.

Örhängena visade sig vara från 1840. Värde: 600 - 800 kr.

Bra att veta att man sannolikt inte har något av större värde i sina gömmor. För mej har såväl koboltkannan som de⁸n gula skålen ett affektionsvärde. Jag tror inte att döttrarna kommer att vilja ha dem. Tror inte att nästkommande generation överlag, sätter så mycket värde i prylar.

Jag frågade Tomas vad dom är mest efterfrågat på auktioner och i antikvitetsaffärer idag. Det är saker från 50-60-70-tal. Det är det dagens yngre generation är intresserade av. Rätt sunt egentligen, det är ju saker som fortfarande kan ses som bruksföremål.

En intressant eftermiddag. Som känns lite befriande. Våra gamla saker behöver jag inte tänka på, de är ändå inte så mycket värda. De efterkommande kan göra vad de vill med prylarna  


En mäktig, men ganska god, semla serverades.  Kändes också befriande denna dag, då alla hjärtan står mej upp i halsen.


Någon längre promenad blev det inte efter kaloribomben. Grusvägen är en sörja av snö, vatten och is. Svängde in på en väg med orörd snö i mitten. Kändes bättre, men gav ändå ingen njutningsfullt promenad.

Frisk luft känns ändå värdefullt! Och av största värde att få en daglig dos utav.


24 kommentarer:

  1. Ja det är konstigt med värderingar. Jag bryr mig inte om penningvärdet, det känslomässiga är så mycket mer värt. Tycker jag det är fint räcker det för mig. Eval8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nog är det så! Egentligen borde man bara de icke bruksföremål, som man känner extra mycket för...

      Radera
  2. Intressant sökning gjort. Sällan ens saker har något större värde, pressat glas är fint, men inte dyrt. Minnen är ofta värdefulla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, så är det. Bättre med affektionsvärde än värdefullt i pris.

      Radera
  3. Det mesta man har hemma är nog inte värt speciellt mycket men jag tänker att det viktigaste är att man tycker om det. Alla värden kan inte mätas i pengar.

    Kram och god kväll

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt rätt! Blev bara så förvånad, då det som min mor ansåg vara av värde, var mer av affektionsvärde.

      Radera
  4. Så där är det nästan alltid. Jag har också fått veta hur värdefulla vissa saker var i mina föräldrars hem, vilket åtminstone min mor trodde. Nu avsade jag mig min del av arvet men fick senare en del av det i i alla fall när min ena bror dog. Inget var speciellt värdefullt när jag försökte ta reda på pris innan försäljning. affektionsvärdet handlar det om. Tycker man om en sak behöver den inte vara dyrbar alls.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gillar den gula skålen. Hoppas att någon av döttrarna vill ha den en gång...

      Radera
  5. Spännande det här med vad saker är värda, men för mig känns affektionsvärdet värdefullare än pengavärdet, men det kanske beror på att jag inte äger några särskilt värdefulla grejer. Fina örringar!
    Ha en fin kväll!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Affektionsvärde är klart viktigast. Känns gott att vi nog inte har något som vi behöver var riktigt "rädda om"

      Radera
  6. Ja, då vet du det. Jag menar egentligen spelar det ju ingen roll vad dina föräldrar ansåg var av värde eller inte. De var ju döda och bryr sig inte längre. Skönt dör dig att veta att det inte finns nåt värdefullt i ert hus heller, då slipper döttrarna bråk. Men även här är du och din man ju döda båda två och bryr er inte längre;-)

    Det är ungefär samma här. Inget värdefullt finns i lägenheten. Det som fanns var ärvda guldföremål som jag "sålde" till en guldauktionär ifjol. De låg bara i en låda i ett hörn. Är själv ingen guldmänniska alls, så bort med dom.

    Du sa ju häromdagen att du hade möbler från 1970-talet. De kanske är värda lite mera än 500 kronor...

    SvaraRadera
    Svar
    1. En del sjuttiotal. Mest åttiotal. Flera av våra sjuttiotalsmöbler står i stugan i Halmstad. Den stugan ( inredning) är väldigt retro, om man tänker efter... Får nog omvärdera värdet av den...

      Radera
  7. Det är nog ofta så att saker inte är så värdefulla (pengavärde) som de tror. För mig lockar mer tidstypiska föremål som fanns i hemmen under 60-70-talen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är ungdom i sinnet du. Det är ju de sakerna som de yngre gillar. Fast jag kan hålla med. Blir lite glad av att se grejer som var populära när man var barn/ingdom.

      Radera
  8. Här finns inte heller föremål som är värdefulla penningmässigt. Men några gamla saker som rent känslomässigt är värdefulla för mig. Bl.a. en gammal nött köksstol. Skulle säkert knappt få en tia för den på en auktion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg inte det. Det är sådant som
      är populärt. Var rädd om stolen! Men det är du säkert!

      Radera
  9. Kul att få reda på vad saker är värda. Gav bort en massa från mamma o pappa till en plats de säljer vidare. En så fin servis med kanna osv ville dom ha så lite för. Den fick mina föräldrar när de gifte sig. Så mycket pengar är inte något av alla prylar värda.
    Men för mig är det minnet som betyder något. Den blå kobolt kannan var ju så jättefin! Likaså den lilla skålen, så fin! Det betyder mest, att det var något som var älskat av föräldrarna.
    Så vackra kannor!
    Bytt är bytt, det Tv programmet där blir man förvånad att riktigt gamla saker ofta inte är värda så mycket som man skulle tro.
    Här mycket snö, men plusgrader så det blir väl moddigt , och sen halt.
    Men mysig vinter.
    Ha det jättefint KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han sa just det Tomas, att en matservis kan man idag få flr några hundra, på en auktion. Vi har fortfarande yngsta dotterns "Sundborn" stående i våra skåp. Många år dyra julklappar/födelsedagspresenter. Hoppas att hon får plats med den, när deras utbyggnad ( vind i gammalt tvåvåningshus med många lägenheter) snart är klar.Skålen gillarvjag. Både skål och kanna är minnen för mej.

      Radera
  10. Kul att få veta om ens föremål är värda något när det kommer till pengar. Men oftast är dte ju inte direkt så. Tycker en om det som finns och som en ärvt och använder det så är ju inte pengarna så viktiga. Har sålt av en hel del av det jag inte gillar och som jag ärvt. Känns ganska bra för döttrarna är inte intresserade.
    En trevlig och god utflykt blev det ju.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är ju så att de yngre inte har någon relation till prylar. Vi har ett antal prydnadsföremål stående hos oss, som döttrarna fick av mor och farföräldrar. Det var deras typ av presenter. Vår generation skulle aldrig köpa prydnadssaker som present.
      Vi köpte serviser.. kaffe och matservis. Johanna har sin hos sej. Används sällan. Karins serviser står fortfarande i våra skåp. Krsm

      Radera
  11. Gillar att titta på Antikrundan, så spännande med alla historier! Men är aldrig själv på loppis, och jag vet att vi borde rensa i källaren på prylar från 80-talet, som inte våra söner vill ha,haha!
    Ha en fin helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Typiskt! Barnen är inte intresserade av att ta över prylar!

      Radera
  12. Vad intressant att läsa inlägget. Jag följde med spänning om det skulle visa sig vara ena riktiga dyrgripar. Jag har nog inga värdefulla pryttlar här hemma. Däremot mycket av affektionsvärde. För mycket tycker mannen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att ni ungdomar bryr er om prylar med affektionsvärde.

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas