Njutbara nyanser

För några år sedan visade SVT en serie kritikerrosade filmer under samlingsnamnet "Fyra nyanser av brunt". Filmerna var klart sevärda, men föga upplyftande. Min tolkning utifrån totaltiteln, blev att brunt det är en deprimerande färg.

Jag håller inte med om det, jag tycker att de olika bruna nyanserna är klart njutbara.

På förmiddagens promenad fångade kameran ett antal bruna nyanser. Jag tycker att det bara är vackert. Och faktum är, när man kommit så här långt in i höstmånaden, så har man accepterat tingens ordning - att det blivit höst...

Inomhus prunknar blommorna i njutbara nyanser av rosa/cerise. De sista höstastrarna pryder vas och kruka, orkidéerna blommar om och om igen och den rosa azalean slår upp blomma efter blomma. Igår fick jag dessutom en vacker rosa cyklamen och en stolt vit azalea, som var klippt och skuren för den hamrade kopparkrukan. Det är så fint med blommande växter, och de gör verkligen höstskymningen en smula mindre grå. Snart slår novemberkaktusen ut sina rosa blommor också - både här hemma och i klassrummet. Det är en fantastisk växt, tråkig och torr på sommaren och sedan heltäckt av blommor mitt i höstmörkret. Julrosen är också spännande, under hela sommaren så har den stått där halvt täckt under andra växter, men nu när de klippts ner så uppenbaras återigen ett antal knoppar vid bladrosetten på denna vinterblommande växt. Om några veckor kommer de vackraste vita blommor att synas i den i övrigt vissna rabatten. Om det inte blir FÖR kallt....

Fruntimmersfredagen var lyckad. Av femton inbjudna kom kom sju, och egentligen är åtta personer en alldeles lagom samling för att alla ska göra sig hörda. Hade alla kommit, så hade det blivit väldigt trångt. Men det finns ju alltid någon som inte vill, någon som inte kan och någon som tyvärr blivit sjuk.....Trevligt var det, mycket skratt, en del allvar och framförallt den viktiga sociala samvaron. Vi konstaterade att de flesta av oss var med i det symöte som bildades av byns yngre damer 1981. Från början var vi bara 6 stycken och vi träffades varannan vecka. Under de första åren, så var det ett riktigt symöte, där vi stickade, virkade och broderade så det stod härliga till.

Efterhand som flera av de yngre flyttade tillbaka till byn med sina respektive, så utvidgades samlingen yngre damer. Yngre än de äldre, som hade sina egna träffar. Våra träffar kom att vara med allt längre mellanrum, och med allt mindre handarbetande. Vi träfafdes många år med ca en månads mellanrum utan att ha något för händer...

Vi gjorde många saker tillsammans, under 80-tal och långt fram på 90-talet.Vi åkte på gemensamma teaterresor, danstillställningar, vi hade regelbundna byfester. Ju fler som bosatte sig i byn, destor svårare var det att hitta en lokal som rymde alla. Under ett antal år så brukade vi träffas på någon loge i slutet på sommaren....i somras träffades vi i samband med ett dubbelt femtioårskalas här i byn. Det är kul att träffas, det är kul att fixa till en lyckad träff.

Igår bjöd jag på paella, tillagad i den gamla gjutjärnsgrytan - och till efterrätt världens häftigaste äppelpaj - vad det gäller tillagningssätt. Hämtade bloggvännen Ingas recept på Matklubben och blev en erfarenhet rikare vad det gäller matlagning. Så här gör man:

Skiva äpplen och lägg i botten på en eldfast form - strö över socker så det täcker ( ca 1 dl) - strö över kanel så det täcker ( ett par matskedar) - strö över vetemjöl så det täcker ( ca 1,5 dl) - strö över havregryn/ havregryn blandat med kokos så det täcker ( ca 3 dl) - skiva tunna margarin/smörskivor så det täcker ( ca 100 g) - ringla ett par matskedar sirap över -- och sedan in i 200 graders ugn i 20-25 min. Alla fruntimmer var imponerade av den delikata och lättgjorda efterrätten - den kommer att serveras på många ställen här i byn. De numera rgavt medelålders damerna i Moghultsbyn tackar Inga för ett användbart recept.