Besvärliga Bodaborgsbanor

Ensam är inte alltid stark, även om jag fortfarande hävdar att det finns mycket som blir bättre och mer effektivt gjort om man gör det ensam.

Men på Bodaborg är det omöjligt. Två är också för lite, tre funkar ibland. Vi var tre vuxna, handledaren från gymnasiet, busschauffören och så jag, som testade några gröna och röda banor. Usch, vad man känner sig dum och osmart, när man kommer in i ett rum och inte har en aning om vad man förväntas göra inom en tid på två minuter. När klockan har ringt för att tiden tagit slut, så är det bara att börja om igen. Så småningom klurar man TILLSAMMANS ut hur man ska ta sig till rum nummer två, men där startar samma elände igen. Skulle man ta sig till ytterligare rum, kanske det sista på banan, jag då står man där lika konfunderad igen. Tiden försvinner och man måste börja om från BÖRJAN!

En del av oss vuxna ger upp där.....

Barnen, däremot, de försöker gång efter annan. Till slut så lyckas de. Ibland behöver man vara många för att hjälpas åt.

Det var fyra tjejer från hotell och turistlinjen på Almåsgymnasiet i Borås, som valt ut G-s-skolans fem-sexa att få vara med och göra deras examensarbete. Ett arbete som bestod i att söka sponsorpengar, förbereda och genomföra en skolresa till Bodaborg i Sävsjö.

Alla barn var nöjda.

- Det här var roligare än Liseberg, sa någon på vägen hem. Många höll med.

De var helt uttröttade, törstiga och godissugna på resan hem. För det kan vara jobbigt på Bodaborg, speciellt som man vill klara de fysiskt svåra svarta banorna.

Funderar just på hur man kan ta med den här envetenheten och integeuppandan in i det dagliga skolarbetet. Det är ju trots allt så att många barn är ganska nöjda med att ha gjort ett godkänt arbete - trots att arbetet skulle bli mycket bättre om de vore mer "på", och gjorde det lilla extra.

Kanske beror det på att vi inte riktigt gett formerna för det lilla extra, trots att man tror att man gjort det. Men barnen kanske inte förstår, det ligger på ett för högt plan.

Vi får diskutera det i klassen i morgon....innan alla skriver var sitt referat som ska skickas till tjejerna. Referat som flickkvartetten kan ta med i sitt projektarbete och som beskriver hur eleverna upplevde de olika banorna. Nackdelen med Bodaborg är ju att man inte kan se elevernas samarbete - den enda lilla glugg vi hittade är bilden tagen igenom. Annars är banorna helt dolda.

Roligt att träffa en kollega som jobbar på gymnasiet, och se att man har mycket gemensamt, trots att det skiljer som minst tre år, mellan våra elever.

Blir alltid lika förvånad, när jag får höra att så många elever på gymnasiet inte klarar studierna för att de inte kan läsa och/eller uttrycka sig i skrift. Samt att många har problem med matten. Detta gäller inte bara invandrarelever, och det gäller inte bara elever på praktiska linjer. Även det mest teoretiska gymnasiet i Borås ( där jag en gång gick) har samma problem. Under året har fem- tio lärare satts in extra på gymnasierna, för att försöka hjälpa eleverna att klara studierna.

Varvid jag undrar vad som händer..... Är det högstadiet som inte möter barnen där de är, när de kommer från sexan, eller har bristerna uppstått tidigare? Varför har inga insatser satts in på lägre stadier? Samtidigt som jag ser nuvarande problem.... Det finns barn i varje klass som skulle behöva extra hjälp, men det finns inga resurser att sätta in, och det på ekonomiska grunder. Vad är det för ett ansvarstagande från dem som håller i den kommunala kassan? Helt oansvarligt och dessutom lagstridigt. Men OK ändå!

Förstatliga skolan igen, så att alla ges samma chans. Anställ specialLÄRARE på varje skola. Någon som går in och ger de långsammare barnen förståelse och kunskap, i stället för specialpedagoger som blivit lösningen, och som visst kan testa och ge analys .... och hjälpa till med åtgärdsprogram... men sen står man där likt förbaskat utan hjälp, och det gäller både klasslärare och elev. Frustrerande!

Och sätt in hjälp tidigt - på lågstadiet - lägg krut på det i stället för en massa tester hit och dit - dom hinns med tids nog.

Samarbete mellan gymnasiet och mellanstadiet, det har vi varje år på något sätt, och extra mycket detta år. Jättekul, jättestimulerande! Det är viktigt för våra unga tonåringar att få goda föredömen i äldre elever.

Tack tjejer för en toppenkul dag! I morgon kommer några tjejer från gymnasiet i T-mo och föreläser om tobak.