Barndomshemsbesök

... blev det en stund idag.

Brodern erbjöd sig att möta upp i Rångedala och visa huset, i samband med att vi skulle åka till deras nuvarande lägenhet i Borsa och fira "lillpojken" deras, på tjugoårsdagen.

Nästan allt har förändrats i och kring det gamla huset, jämfört hur det såg ut när min mamma tillbringade sin sista vår i Backgården, för precis tio år sedan.

Även om det är en del kvar att göra i huset, så kan man nu på riktigt se hur det ska komma att se ut inomhus. För att komma upp till ovanvåningen fick jag - till min fasa - klättra på stege. Men det var det värt, för oj, vad fint det blir däruppe. Helt och hållet omgjort och med ett taklyft på en meter. Och vilken utsikt det blir, från fönster och balkong, ja, det blir t.o.m. sjöutsikt.

Ser fram emot att kunna hjälpa till att måla huset utvändigt när det blir vår. Och nu kommer det att bli så mycket utrymme i huset, så man med enkelhet kan övernatta.... om det nu blir så kul med måleriet, så man vill hålla på i flera dagar.

Som jag sagt tidigare, fantastiskt kul att ha tillgång till sitt barndomshem och sin barndoms stenar.

Vi var så hemma hos broderns familj och åt en god middag. När vi skulle åka sa jag någonting om att det kändes nostaligiskt, nu skulle vi sannolikt inte komma på några mer middagar eller fikastunder i deras lägenhet. Varvid jag kom att tänka på de båda sönerna. Hur känns det för dem att få lämna sitt barndomshem och sina rötter? Nog för att Backgården varit deras andra hem.... men ändå inte där de haft sin riktiga hemvist. "Lillsonen" medgav att han kände lite separationsåmgest.....

Funderade på hur jag skulle känna om jag skulle flytta från Stockremma. .... Och vid första tankegången, så känner jag att jag har mer längtan till den plats som var mitt hem under mina första tjugo år än vad jag skulle ha till den plats som jag bott på under trettio år. Märkligt!

Denna vårvinterdag var annorlunda vacker. Rimfrost på grenarna och på mina favoritträd, alarna. Det kunde jag genom kameralinsen konstatera på förmiddagspromenaden här hem omkring.

Rönnbär fanns fortfarande kvar på träden. Och nog stämde det gamla talesättet inför denna vinter: Blir det mycket rönnbär, så blir det en sträng vinter.