onsdag 19 maj 2010

Imponerande industri


När man går i sexan i Gs, så får man tillfälle, att vid två olika tillfällen, besöka det stora kabelföretaget. Det är en stor sak för eleverna, för när man får komma innanför Nexans inhägnader, då är man "stor".

Första besöket var förra veckan. Av personadministriva skäl, kunde inte jag gå med, sexorna fick klara besöket på egen hand. De var så nöjda när de kom tillbaka. De berättade att det stora företaget hade 500 anställda, att det kom tre långtradare med koppar dit varje dag, att en personbil hade 1,5 km kabel i sig, en båt flera tusen mil.....Och så hade man fått fika och lunch... Lunchen bestod av fläskkotlett och rabarberpaj. Snacka om lyckliggjorda barn... och visst är det så att vägen till alla människor i första hand tycks gå via magen....

På dagens besök kunde jag gå med. Eleverna var indelade i olika smågrupper och fick i dessa grupper besöka fyra föräldrars olika arbetsplatser.Mycket intressant att möta alla olika slags yrkesgrupper ( som då bara utgör en liten del av samtliga arbetsområden i företaget) och se att alla behövs och att det är tillsammans man bygger en väl fungerande storindustri.
Två olika tankar slog mig:

Alla fantastiska maskiner som producerar kabeln från tjock koppartråd, till sammantvinnad telekabel, där man kan köra hundratusentals samtal och ADSL-uppkopplingar samtidigt... hur kreativ och specialkunnig måste man inte vara får att kunna ta fram dessa.
Jag blev djupt imponerad, när jag såg supersnabba maskiner, datastyrning, noggrannhet och effektivitet.


Hur ska rådande (blivande) skoltänk få fram dessa människor i framtiden, när alla ska kunna samma saker och genom kontroller och betyg göras till en samstämt "samma -kunskaps-grund"-tänkande massa?

För ett antal år sedan, så fick vår kommun kritik från skolverket för att vi inte kommit igång med att göra kvalitétsredovisningar. En miljon pengar avsattes från central nivå, för att vi skulle få lära oss hur vi skriver sådana. Jag jobbade då på min förra skola och var den skolans lärarrepresentant i gruppen. Två män från Mitthögskolan ledde kursen, och de var verkliga visionärer. De talade om en skola med många valmöjligheter, där man kunde arbeta med ett arbetsområde sammanhängande i stället för att stycka det i ett ämnesschema. Jag tyckte att det lät fantastiskt, äntligen skulle min typ av skola bli verklighet.... Men nu var det bara vision, jag bytte skola under sista delen av kursen och var inte med på de avslutande föreläsningarna/arbetspassen.... och jag undrar vad som hände, för idag är ju skolan på väg mycket längre ifrån den verklighet som råder utanför dess vägar, än vad den var för 8-10 år sedan, då många ville hitta nya vägar för kunskapande.
Och det där med kvalitétsredovisning - idag satt man (vi) och hade långa utläggningar hur man i den förtryckta tabellen skulle redovisa alla UNDERKÄNDA på nationella prov ... i stället för att fokusera på hur man genom att tolka det diagnostiserande materialet kan hjälpa eleverna att förstå vissa grundläggande färdigheter.

Nä, skolan har inte utvecklats......det är inte klokt att någon röstfiskande politiker ska styra hur den ser ut. Företaget är styrt av kloka människor som genom kunskap, kreativitet och erfarenhet (bl.a) har de arbeten som de är lämpade för.

Man hade skrivit ner sina kvalitetstankar på posters som man kunde läsa lite var som helst.

En tanke var att om resultatet inte var tillfredsställande, så skulle man genast vidta åtgärder.

Det önskar jag att vi kunde lova i skolans värld. Om vi inte har möjlighet att hjälpa eleverna upp tillrådande kravnivåer, då ska åtgärder sättas in....och det är ta mig tusan inte att skriva ett åtgärdsprogram... det kommer man inte långt med ... utan t.ex att avsätta resurs, gärna specialLÄRARE....

Och om inte man har resurser/möjlighet att sätta in åtgärder, ja, då skulle vi likt sjukvård och socialförvaltning ha vår egen Lex Maria-Sara. För att få en utredning till stånd. Idag tar ingen ansvar .... arbetslaget ska ordna allt!


De olika färgerna .... det är ett "par" bland ett stort antal andra färggranna "par" i vår teleledning. Undrar vilken färg "min" ledning har upp till servern som ska få ta emot detta bloggtänk NUUUU!


4 kommentarer:

  1. Man kan lära mycket av företag. Känner någon som arbetar på Toyota och fick en liten bok med deras fjorton punkter. Mycket intressant och till stora delar överförbart på vår verksamhet.

    Vi var på företagsbesök med fyrorna igår. Vi åkte lokalbuss till Bredaryd och fick se hur man trycker reklamtext på "giveaways". Vår skola ska byta namn i sommar och tanken är att de ska trycka upp det vinnande förslaget till logga på några muggar. Ska bli kul att se resultatet.

    SvaraRadera
  2. OJ, Forshedskolan, duger inte det... ska det va nå´t trendigt? ;))

    SvaraRadera
  3. Vi förväxlas ofta med högstadieskolan och med förskolorna. Tyckte att de kunde byta eftersom vi är den äldsta skolan, men det tyckte inte ledningen. Nu blir det Hanahöjskolan efter en kulle i närheten. Nu har vi börjat gilla vårt nya namn. Några av mina elever har t o m startat en grupp på Facebook med namnet Hanahöjskolan.

    SvaraRadera
  4. Vist är det nyttigt att få komma utanför de trygga väggarna som en skola innebär. Man behöver få input av olika saker i alla åldrar.
    Jag är ofta så nyfiken och vill lära nytt så jag åker på företagsvisningar där det finns möjlighet. Och jag har lärt mig mycket på detta.

    Åtgärdsprogram...ja...säger bara det...suck...

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas