Med melerad mössa....

...på huvudet, nyköpta Adidasskor och kamera med objektiv modell M -L gick jag ut på fotopromenad i det vackra höst-vintervädret. Mössa på, det är inget jag gillar, men ibland måste man ta på den förfärliga tingesten för värmehållningens skull.

Värmehållningen i det här huset, det är det dåligt med. Hyregästerna (talgoxfamiljen) lämnade sin sommarbostad för flera månader sedan, och försöker nu hålla värmen i täta granar och med hjälp av vår frikostiga fågelrestaurang, under vintern.

Vinter var det på hundäxingen. Kanske dess frön också kan duga som fågelföda.






Fågelföda bör även dessa kvarblivna äpplen kunna bli. Äppelskörden var ju skral i år, kanske inte ens fåglarna uppskattade de maskstungna frukterna, eftersom de flesta var ruttna och bruna.

Bruna hade också johannesörtens fröställningar blivit. Lysande bruna färger,reflekterade solen som sken från en klarblå himmel.

Himlen kändes extra vid och välvd idag, alldeles alldeles blå. På öppna platser var det mer himmel än landyta kändes det, som här vid gården där man fött upp mängder av fina hästar.

Hästarna, ljusbruna killkampar, mumsade på ensilage.

Ensilage serverades även till dam-hästarna. Ett par ston var mera nyfikna än hungriga. Visst är det ett speciellt sagoskimmer över en häst som är vit.

Vit och frostig låg den första isen. Bara några grässtrån gav den vintriga lerpölen lite färg.

Färg kvar hade bladen på byns enda bok. Byns lindar, almar, askar, lönnar,ekar ... ja både planterade och vilda trän stod annars vinterkala.

Vinterkal är den täta dungen, som alltid har så många olika nyanser, hela året om. Nu var det olika nyanser av grått, och det kan väl ha sin tjusning det också. Bara det att de gråa nyanserna varar lite väl länge, det är ett halvår tills det blir nya skiftningar. Det känns som en lång tid...

Lång tid har hibiskusen gett glädje inomhus med sina vackra, stora, rödarosa blommor. Det kommer flera har jag sett. Även julrosen har knoppar, därute i det kalla blomsterlandet. Höstastern blommar fortfarande. Även om naturen gått ner på sparlåga, så finns det mycket vackert att njuta av, bara man tittar lite extra. Att se genom kameraögat ger ytterligare ett iakktagande öga.