lördag 2 juli 2022

Juli

 


Halva året har gått.

Känns vemodigt. På dagens promenad (äntligen svalt nog för att komma ut på en ordentlig runda) tänkte jag, med lite sorg i hjärtat, på den tid i början av mars, då jag letade efter de allra första blommorna. Hasselns oansenliga, men vackra honblommor.

Då, då hade vi allt det vackra framför oss. Nu ligger mycket av det vackra bakom oss. Den vackraste tiden är över.... Men visst, det finns fortfarande mycket vackert att glädja sig åt i Guds natur.... tre månader ytterligare är klart njutningsbara.  Så då gäller det att ta till vara på det, och inte hänge sig åt negativa tankar.

Apropå att ta tillvara på det man har, så hände en märklig sak i morse. Brukar kolla igenom Instagram och Facebook, och såg på en  ganska nära "släktings" " händelsesida",  en bild på ett äldre par och tre små barn (barnbarn) som jag inte alls kände igen. "Grattis morfar, pappa och svärfar" stod det. Tog lång stund att förstå att det var en väldigt nära släkting, utan blodsband med mej....Så blir det när man inte vill  ha någon kontakt.... man känner inte längre igen de "närmaste". Så otroligt tråkigt att inte ta tillvara på varann, och den tid man har. Samtidigt som jag förstått att schismer inom släkten är  vanliga.... Så dumt....

Nu lämnar vi det tråkiga....


Inte en manet i Laholmsbukten igår. Men en HAJ.....  En snäll haj, som spred mycket glädje till den som ägde densamme.


Härligt såväl på land som i vatten. Men, nej.... jag har inte ändrat mig, jag föredrar sötvatten. Härliga bad i havet blev det, men också en dusch så fort jag kom till stugan. Känner mig ofräsch av saltvatten.


Det hade kommit 30 mm regn under natten. Naturen ... ja, allt liv, tackar för det.
Äntligen blev det läge för en längre promenad. När det är 30 grader varmt, så orkar man ingenting....
Åkte med maken ut till skogen. Han skulle kolla efter eventuella barkborreangrepp. Jag gick till naturreservatet för att se om jag kunde hitta den orkidé som heter knärot, och som lär finnas där. 
Jag gick bet.... 
2-300 år gamla vekefuror är det som gör att ett antal av hektar av "vår" skog blivit till reservat. Träden tömdes på sav, som sedan användes till tjärbränning. Inte mycket att se, men en intressant historia.

 
Skogskovall, det var den enda blommande växt som jag kunde se i reservatet. Annars bara  mossor och lavar.


Promenad, dryga 4 km hem, var det som gällde. Passerade den nygallrade tallplanteringen. Fick lite "ångest" då jag tänkte på att jag var med och planerade dessa träd.  35-40 år gamla är träden.  Dubbelt så gamla. minst, ska de bli innan de avverkas. Av vem?  Samtidigt som jag så väl kom ihåg hur det kändes att gå i planteringsfårorna med en hacka och sätta ner de små tallplantorna. "Man får inte snurra ihop rötterna" förmanade svärfar. "Då blir träden krokiga".  
Jag fuskade, och snurrade. Det tycks som om svärfar inte hade full koll.... 



Vackra kreatur kom rusande mot mig, i den hage, där det tills för två år sedan brukade finnas hästar. 
Är glad att det fanns ett rejält staket mellan mej och djuren.


Här brukade det också gå hästar. Numera växer det rågvete.  


Ett vackert sädesslag, som inte fanns då jag var barn och "bonnunge". Som jag förstår, så används det till djurfoder. 


Flädern blommar utanför Karlas och Bengts ladugård/ stall. En idag helt oanvänd byggnad. 


Är det så när man blir gammal, att många dagar är dagar då man minns tillbaka och saknar den tid som var, och de vänner som fanns?
Livet går ju vidare, det är  tydligt, även utan dem som man saknar. Och nässlorna, de blommar. I början av juli.


15 kommentarer:

  1. Schismer inom släkten är nog vanligare än vad man tror tyvärr. Samtidigt som det är som det är så är det på något vis ledsamt att de sprider sig vidare till yngre och kommande generationer. Konsekvenserna blir ganska stora i form av förlorade relationer tänker jag.

    Redan juli ja. Den tid vi längtat så efter går på tok för fort tyvärr även om jag vet att tiden är konstant.

    Kram och god kväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så synd! Försöker att inte fundera så mycket på det! Nu fårvvi njuta av juli! Kram

      Radera
  2. Här är det någon som vandrat på Minnenas Allé. Otroligt att just du planterade träden. Vilket minne, och de är ju "still going strong" ser det ut som, å raka är dom också.
    Håller med dig hur fort tiden går. Det har absolut nåt med åldern att göra. Så dom som påpekar det faktum har rätt - tyvärr.
    Vet inte varför jag inte kan hålla isär K-P och Konrad, men de regnbågsfärgade badbyxorna är hur coola som helst, precis som i ett tidigare inlägg:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. K-P. Snygga badbyxor!
      Och raka träd! Svärfar hade orätt! //Anna-Lena

      Radera
  3. Så mycket kvalitetstid du har och har haft med dina nära och kära! Sommaren finns kvar, njut här och NU!
    Jag känner mig lite avundsjuk då jag inte har bil eller möjlighet att umgås så mycket som jag ville, men så är läget just nu och tacksamheten finns över det jag får.
    Jag minns också tider med planteringar och barkborrar... var tid har sitt.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl så. Var sak har sin tid. Har bara svårt att acceptera det. Vill äga alla tider! Kram //Anna-Lena

      Radera
  4. Dotter till en småbonde är jag, men det var längesedan sedan jag bodde på bondgård. Då fanns det inget som hette rågvete. Man lär så länge man lever. / Anna-Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rågvete, det är något man kommit på under senare år. Vackert! //Namnen

      Radera
  5. Det var härligt i Mellbystrand idag! B5 och jag tog ett rejält bad ikväll.
    Huden älskar saltvatten, för att inte tala om håret!
    Godnatt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olika kroppar...olika hud... Vi var olika slags fiskar i vår utveckling. Tror jag! 🙃🙂

      Radera
  6. Vilken skön dag! Och fint förstås att spendera tid med nära och kära.
    Och behagligt också att kunna ta en rejäl promenad i den vackra sommaren utan att "falla ihop" av värmeslag. En vandring i minnenas allé är ofta väldigt trevlig. Tänk dessa träd du var med och planterade undrar vad de skulle kunna berätta.
    Ja, detta med att träta med släkt och andra känns ju så onödigt. Och många gånger handlar det om att man är oense om "skitsaker". Inget viktigt egentligen.
    Kram i sena kvällen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller ren stolthet/envishet... jaja... inte fundera på det.
      Träden har stått där ute i skogen och vuxit upp. Ganska trist. Någon som går görbi

      Radera
    2. Går förbi då och då. Roligare att vara träd utmed allfarvägarna Kram!//Anna-Lena

      Radera
  7. Det behöver inte vara schismer som ligger bakom att man tappar kontakten - det räcker med föräldrar som inte vill ha kontakt ...
    Härliga bilder på barnbarnen och en trevlig promenad ...
    Rågvete har jag bara hört talats om, men är osäker på om jag känner igen ... läste att det är mest till foder och till etanoltillverkning.
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Föräldrar som inte vill ha kontakt...det är jag helt oförstående inför. Men jag vet att det finns sådana. Minns då väl eleven i min klass som var ledsen för att mormor och morfar inte ville träffa sina barnbarn. Grymt! Och rent sjukt, från den äldre generationens sida.
      Så finns det religionsaspekten också. När "kyrkan" fördömer dem som lämnar, och där de avhoppare barnen blir "föräldralösa".
      Usch, usch, usch!
      Rågvetet såddes i höstas. Så det är snart moget!
      Tror att det är köttdjuren som ska utfodras till vintern.
      Bra att det finns bönder i trakten som vill odla eller beta på markerna, så att de inte växer igen.
      Ha det fint! Kram

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas