Hästhoppning

Behagligt trött, sömnig och lite småfrusen .... Det blir lätt så efter dryga 25 mil i bil och 5 timmar i råa utomluften.

Det blev hästhoppning, på en ridskola i en otroligt vacker omgivning, utanför Växjö.

Kom på idén igår, att jag skulle åka med, så skulle dagen bli mindre ansträngande för Tindra. Hon kunde åka fyra timmar senare, i stället för åka tillsamman med vännen i stallet, Nimbo, redan vid halv sju.

Det var premiär på höjden 1.10 m för succéekipaget Tindra och Ida. Först gjorde de en felfri runda på 1 m, och därefter en runda utan rivning eller vägran på 1.10. Något som de f.ö. var i det närmaste ensamma om på den höjden!

Bravo! Och vilken tur att Tindra har Ida som vill hoppa henne, trots att hon har två egna hästar - när Tindras egen matte föredrar dressyr och skogsritter....
För hoppa, det är det roligaste Tindra vet.....

Ridsport är stort, det förstår man när en lokal tävling kan samla över 200 starter, mer än hundra hästar. Ett jätteintresse som ofta börjar i tidig ålder och sedan håller i långt upp i åren. Yngsta startande var knappast tonåring, äldsta en bra bit över fyrtio. 95 % tjejer på hästryggen..... men de få killar som startade klarade sig inte så bra, det kanske är därför det är så pass få killar i sporten - man är inte bättre ryttare för att man är kille.....

Kul att komma ut och kolla på fina hästar ibland. Robin Z t.ex har många ättelägg ute på hopptävlingar - och dem är det speciellt kul att se, för alla har ett liknande utseende - en lite mindre häst, en lite trubbigare häst än alla andra hästar.

Och de unga valackarna är som småpojkar - hoppar glatt och okontrollerat - medan ungstona är mycket mer graciösa och kontrollerade i sina hopp.

Tindra och Nimbo fann varann på tävlingsområdet. I var sin transport på 70-80 m avstånd kunde de känna igen varandras gnäggningar och på det sättet kommunicera med varann. Tror att de gratulerade varann till enbart felfria rundor.