Kompis, klasskamrat, kollega....

Bildminnet från den första gång jag såg A1 är tydligt. Det var den dag 1966 som jorden förutspåtts gå under. Den blå bussen skulle ta mig till min första dag i den inte ännu färdigbyggda högstadieskolan. I sista backen upp till skolan, passerade vi två likadana tjejer. De hade långt brunt hår, blommiga byxor och röda tröjor. Två kopior.... som direkt gjorde mig väldigt nyfiken, och för några sekunder fick mig att glömma den katstrof som förestod.

Det visade sig att vi skulle gå i samma klass, tvillingarna A1 och A2 och jag.

Katastrofen uteblev. Ganska snabbt valde de två populära tjejerna mig som sin nya vän. En anledning till det valet var sannolikt att jag var mycket bra kompis med killen, B, en riktig tjejtjusare.

A1 och jag var klasskamrater och kompisar genom högstadie och gymnasium. ( A2 valde annan gymnasielinje). Vårt kompisskap har fortsatt hela livet, vi blev sedemera kollegor - med betydelsen att vår profession är den densamma. Våra respektive fann varnn, och då vi båda blev välsignade med den hanterbara barnaskaran bestående av två barn vardera, så har vi under årens lopp gjort mycket tillsammans. Tidvis har det gått år mellan våra träffar.

- Vi var hos våra kompisar i Ä....

- Det gjorde vi med våra kompisar A1 och P...

Under senare år har det känts lite knäppt att använda ordet kompisar. När man passerat både 50 och 55, så låter det lite fånigt..... Kompisar är ett ungdomsord.....Samtidigt så känns det lika dumt att inte använda ordet kompisar om dem man varit kompisar med sedan man var riktigt ung.... och då var det ju ordet kompis som var det rätta.

Om man nu inte längre kan vara kompis med någon, vid vilken ålder slutar man vara det... och vad blir man i stället..... ? Vän? Ja, det känns naturligt. God vän? Absolut, men själva uttrycket klingar så präktigt pretantiöst i mina öron.

Vi träffade våra vänner, de forna kompisarna, i går .... spelade fyrmannawhist ... för det gör vi alltid när vi träffar A1 och P. Damerna vann med 2 -1 i går. De blev ovanligt många hemtagna spelomgångar - och visst är det roligare att spela än att passa.

Vänner det är det viktigt att ha, och A1 och P är verkliga vänner - sådana som finns när man behöver dem men aldrig har några krav på en. Och som man alltid lika lätt kan återuppta den sedan många månader avbrutna diskussionen/samtalet med igen.....

Kom på mig själv att vara rädd för att bli kontrollerad idag.... Skrev en spontan kommentar och berättade fakta i fallet om svininfluensan i den lokala tidningen. Tänk om nå´n kollar och jag har gjort något som inte var tillåtet? Insikten om hur starkt kontollsamhället kontrollerar en är minst sagt skrämmande.

Dagen kamerapromenad fångade ett par fina bilder.... Det tar ett tag att lära sig systemkamerans möjligheter .... men kul är det.