Musikmonster

Att ha åttio minuter musik på raken, det är inte alltid så enkelt. Eleverna går i tvåtrean och tycker fortfarande musik är kul. Jag tycker också att det är kul att ha musik, ja, upp till femman ungefär, sen borde det vara möjligt att välja/välja bort.

Har alltid haft musik i fler klasser än min egen, så ämnet i sej är absolut inget problem för mig. Det är den långa sammanhängande tiden som gör att det kan kännas som en tung lektion. Åttio minuter, det är länge det, och då måste man variera sig ganska mycket under lektionens gång, för att det inte ska börja krypa av otålighet i de små benen. Varje gång brukar vi ha någon lek, vi brukar också ha någon form av drama blandat med sång, musik och rytm.

En favorit i tvåan, trean, fyran brukar vara sången om det hemska monstre Mums Fillibabba. En härlig barnvisa i bluestappning, komponerad av min eminente musiklärare på lärarhögskolan, Olle Widestrand. Sången handlar om Mums Fillibabba som bor i källaren av grå betong, som ylar så att blodet isas, som älskar mat och äter allt - bl.a. sin mosters farfarsfar......

Dagens lektion planerade jag på morgonen och tänkte då ta med barnen på besök hos ett "låtsasmonster" och sjunga matsånger, "kärlekssånger" (eftersom Mums Fillibabba egentligen gillar tjejer men är lite blyg) , Staffanssången ( för att han gillar Lucia) och dessutom skulle vi göra Mums Fillibabbas favoritlek och favoritdans.

Alldeles efter det jag plitat ner stolparna för musiklektionen och sett till att jag hade alla noter på plats ( jag kan inte spela nå´t utan noter) så kom en av mina elever in och sa att han hade ont i halsen och inte skulle vara med på gympan.

De var då jag kom på veckans bästa idé.... -När fem-sexan har gympa, så får du vara med mig och ha musik med de små. Du kanske kan hjälpa mej att vara Mums Fillibabba.

Visst ville han det!

Snacka om suverän musiklektion. Min elev var dessutom helt underbar i sin "snälla" monsterroll. Han dirigerade lektionen efter de sånger och lekar som jag plockat ut. Åttio minuter har aldrig gått så fort, och aldrig har jag haft så nöjda tvåtreor. En makalöst underbar lektion, åttio minuter kort.

Hoppas att det blir fler tillfällen som femmor och sexor inte kan vara med på torsdagsgympan.Alla passar inte att spela monster - eller att ha någon annan teaterroll - men alla kan med all säkerhet bidra med något. Vad gör det om vi har lite mattemusik - eller om min elev som är superduktig på engelska får lära de små en engelsk sång......

Vad glad jag känner mig som har funnit en så bra lösning på att, om möjligt, förgylla de åttio musiklektionsminuterna för både mej och eleverna.

Har skickat ett brev via Penpals till vår kontaktskola i Indien idag. Femsexorna berättade - på engelska - om sina föräldras yrken. I brevet som vi fick från Gejvi i nordvästra Indien, så berättade barnen i sjätte klassen att deras föräldrar nästan uteslutande arbetade med jordbruk.

Bland mina tjugofem landsbygdsbarn finns inte ett enda bondbarn....

Skickade med ett följebrev till läraren Salom, och frågade om de har Internet på skolan, och om vi kan ha kontakt visa mail. Jag har ingen aning om hur det är... Indien lär ju ha kommit ganska långt i den digitala utvecklingen. Vore verkligen kul att kunna ha större kontakt med en annan världsdel - inte bara Europa.

Min bästa europeiska kollega Ingrid är fenomenal på datamöjlighetskunskap. På vår blogg "Questions of the week", så hade hon lagt upp en presentation av sin klass i en PDF-fil. Jag trodde att jag skulle kunna göra det samma, men inte då.... Nu har jag mailat henne och bett om hjälp..... Jag tror ju att jag är så kunnig vad det gäller datorer, men det är bara att inse, datorns möjligheter jämfört med mitt kunnande passerade mig någonstans vid milleniumskiftet. Jag har blivit hopplöst efter....