Sannolika sanningar

Det är fantastiskt att man fortfarande, vid aktningsvärd ålder, kan få nya erfarenheter och hitta ny sanning ( tror man iallafall att det är) för var dag som gryr.

Nätverket som bloggndet ger hjälper till, och jag har under ledighetsveckan funderat på att i ett högfungerande arbetslag skulle varje individ vara knuten till ett annat pedagogiskt nätverk, för att arbetslaget skulle få så mycket input som möjligt och kunna utvecklas optimalt. Tänk vad upplyftande det skulle vara om man vid varje konferens kunde låta någon eller några redogöra för nya infallsvinklar, kunskaper, färdigheter som det fått genom sitt nätverk....

Denna första dag av terminens andra halvlek uppenbarades två sannolika sanningar. Den ena handlar om ordkunskap, och det är något som vi borde jobba mycket mer med. För verklighetsförståelse och för att ge eleverna ett rikt språk. Jag hade med ordet skymning i veckans tio ord - inte rättstavningsord, utan ord att skriva in i mening eller göra berättelse utav. Två elever av 22 kunde redogöra för vad skymning var. Fler försökte, men hade missuppfattat ordets betydelse. När jag sedan frågade efter ordets motsats, ja, då var det bara en elev som kände till ordet gryning...... (varifrån f.ö. dagens bild är hämtad. Det var så vackert utanför sovrumsfönstret i morse.)

På måndagar så brukar vi ha mattespel i klassen. Vi hade några extra speltimmar, för att testa de nyinköpta spelen, veckan före lovet. På torsdag är det badförmiddag och mattetiden kommer därför att decimeras med en lektion denna vecka. Så jag tyckte att vi kunde hoppa över måndagsspelandet idag. På schemat för dagen, det som jag varje morgon skriver på vita tavlan, så skrev jag att vi efter middagsrasten skulle ha matte, nytt kapitel. Ingen elev sa något om detta under förmiddagstid.

När jag kom till klassrummet efter lunchen, så var det lite upprört här och var.

- Det är ju speltid idag!!

Jag förklarade mina tankar och la till att "så stora och skärpta elever måste väl vilja komma vidare med nya matematiska moment".

- Men vi utvecklas bättre om vi får utveckla vårt logiska tänkande, sa någon.

Detta påstående kunde jag inte säga emot.

Jag kände mig en bit frustrerad när jag delade ut veckans matteläxa - medan jag försökte hitta en bra lösning.

- OK, sa jag, den som vill börjar på kapitlet, den som vill spelar.

Fyra elever tog böckerna och undrade om de kunde sitta i ett eget rum. Naturligtvis kunde de det. Fyra elever tog Blokus och bad att få sitta i ett annat litet krypin. Övriga elever valde bland olika spel och ägnade en stund åt dem. Inom en kvart hade alla tagit fram matteböckerna och börjat på kapitlet om omkrets och area.

- Va bra, sa jag lite skämtsamt. Nu slapp ni ju mitt tjat.....

Det va då dagens andra sannolika sanning drabbade mig..... Visst behöver eleverna prata matte - men vad är det som säger att jag behöver leda det snacket..... det funkar ju så bra i smågrupper. Tids nog, när hjälp behövs, då är det dags för mina undervisande insatser -- och så länge det är någon elev i gruppen som förstår, så förklarar den sannolikt bättre för sina kamrater än vad jag gör...