På' t igen

Naturpassen har legat orörda sedan jag fick dem, till kommunalanställds halva pris, i april. Fullt upp samt en make som varit lite förkylnings/pollenkrasslig, har gjort att vi inte kommit ut tidigare. Det var ett fint område, som årets naturpass är förlagt till. Alldeles utanför Tranemo samhälle, så det ligger på ovanligt nära avstånd.

Det var väldigt fina stigar, som vi gick på idag. Till skillnad mot förra året, då det var mängder av rishögar att traska igenom. Kontrollerna var lätta att hitta. Fast en gick vi bet på. Den såg så lätt ut, alldeles vid stigen. Vi kanske åker tillbaka och kollar. Vi tog 6 kontroller på förmiddagen. 24 kvar att leta upp. Så det är bara på't igen. Vi har till den sista augusti på oss.

Lingonen blommar tokmycket. Förhoppningsvis blommar det även i våra skogar. Gillar ju att plocka lingon!

Den här krabaten låg i solen på grusvägen. Den var inte mycket större än en stor mask. Men den var ilsken och gjorde utfall mot C-E flera gånger.

Det blev lunch med sjöutsikt. På Sångbergs. Midsommarbuffe. Lite för salt för min smak. Flera sorters sill, gubbaröra, laxröra, köttbullar, västerbottenpaj.Och ett antal goda sallader. Maken gillade storligen. Jag blev mätt. 

 Gick de hundra metrarna till ICA och fixade det vi ska ha med till midsommar. Sill och lax och tillbehör. Köttbullar till barnen. 

 Skrev digitalt på nytt anställningsavtal idag. Så om ett par månader, så är det bara på't igen.

Äntligen

Äntligen blev det sommar. Gott i vattnet vid Östra Stranden. Lockade till bad flera gånger under gårdagen.
Som vanligt... en resa till Halland över dagen. Behövde göra lite snyggt till midsommar. Framförallt behövde gräset klippas. 

Äntligen har vi en riktigt tät gräsmatta igen. Torksommaren 2018 var det bara sandjord kvar. Sen har kaninerna gjort sitt. Tycks som om de är borta. Pest kanske. Tråkigt för djuren. Men knappast för stugägarna.

Vi har ingen odling alls kring vårt gamla hus. Bara gräs och buskar. En del har jättefina trädgårdar. Vi har en klart njutbar trädgård här hemma. Det räcker att  ha den att sköta. 

Ställde en kruka med egenodlad tagetes och petunier på trappan. Det känns lagom. 

Äntligen blev det läge för en cykeltur. Cykelturer, för nöjes skull, det är något som vi gör på dagar som är varma och sköna.C-E ville åka med. Så då fick det bli cykel med batterihjälp... och en lite längre runda. När jag cyklar ensam, så blir det vanlig cykel och en kortare tur. 

Det är fint längs vägkanterna nu. Många olika arter av växter.  Och en hel del lupiner på sina ställen.

Äntligen har alla förgrodda växter kommit på rätt plats. Tomater och gurka i växthuset, blomplantor utomhus. 

"Hittade" ett antal amaryllis i pannrummet. Halvt bortglömda.  Vattnade några gånger under vintern. Denna fina var i knopp.  Nu står den i full blom bakom garaget.

Äntligen är alla skolavslutningar och studenutspring över för i år. Jag säger ( har skickat till var och en) lycka till i framtiden, till eleverna i min allra sista alldeles egna klass.

Det är sex år sedan jag lämnade den lilla klassen. Tiden har gått snabbt. Sex år till och jag är 77. Igår fyllde Trump 79...

Inget som jag vill fira... men konstaterar återigen att världens styrs av en massa gubbar som nått pensionsåldern för länge sedan. Medan svensk regering till stor del består av ett antal barnrumpor.

Märkligt...

Och nu ska jag äntligen sluta skriva och göra rabarberkräm till kvällsmat. Får neutralisera magsäcken med bikarbonat efteråt...

Dalsjön runt

 

Två gånger per år, brukar vi träffa min vän och klasskompis från Lärarhögskolan och hennes man. En vandringstur med tillhörande lång fikapaus samt lunch på restaurang efter vandringen, står på agendan.

Vi brukar bestämma vandringsled var sin gång. Oftast blir det inom några mils radie från respektive bostadsort.

I år var det vår tur att föreslå runda. Jag hade några förslag på vandringsleder i närheten av min barndomsort. Dalsjön runt, 4,5 km , var det förslag som väninnan tyckte lät bäst.

En sådan tur med vädret! Bästa sommardagen. Äntligen! 

Jag har gått rundan en gång tidigare. Men det var några år sedan. Jag hade glömt hur vackert det är hela vägen runt sjön.

Svärdsliljorna hade precis börjat blomma.

Nästan alla sjönära tomter har egen brygga och en eka förtöjd därvid.

Och jag blir avundsjuk!  Drömboende.

Frågade förresten en boende, som befann sig utanför sin sommarstuga, hur mycket han skulle ha för att sälja. Han förstod ingenting!  Väninnan försökte med engelska. Det funkade. Han var från Tyskland och hyrde stugan för en vecka.

Visst skulle jag/vi också kunna göra det.. En vecka vid sjön är bättre än ingen vecka alls..

En lång fikapaus blev det,  vid en av alla grillplatser som fanns runt sjön. Många bänkar var utsatta längs den breda stigen. Där kunde man vila sig och bara njuta av utsikten.

På fyra och en halv km hann man se mycket. Först en vandring genom en äldre och en nyare del av Dalsjöfors samhälle. Sen gick vi alldeles sjönära, med lingonskogen på andra sidan stigen.

En brant stigning upp till utsikten över Kråkviken. Ett område med mest fritidshus.

Efter att ha rundat sydspetsen gick stigen genom ett mäktigt område med minnen från istiden... massor av stora stenar i branten ner mot sjön...och genom solskensskimrande bokskog.

Stigen gick hela tiden längs strandlinjen.

En väldigt trevlig runda i bästa sällskapet. Perfekt väder för en vandring runt Dalsjön.

"Räven och rönnbären" serverade god lunch..

Nu ser vi fram emot vad vännerna hittar på en fredag i september.

 

Dä va dä, dä!

 

 

Japp, det var det, det. Ett läsår i Dalstorps skola har kommit till sitt slut. Inget att sörja över. Lämnar bara positiva känslor och minnen.

Två avslutningar hann jag med idag. Även om det blev lite körigt. Grimsås kl 8. Dalstorp 9.30. Samma rektor och han skulle ju hålla tal på båda ställtna,så visst måste  även jag hinna att åka de dryga 1,5 milen mellan skolorna.

Tajt blev det. Aldrig har det väl varit så lång avslutning i Grimsås, som idag. Långa låtar som framfördes. Den där "Sommatlov"8 med Grannen Måns, t.ex.  Extremt tjatig nu när det återkommit år efter år.Tycker jag.

Goliat. Båda skolorna. Passar bra.

Blomstertid, förstås.

Kulturskolans sångelever fick lite för mycket tid i Grimsås.   En grupp sjöng "Ta mej till havet". Den tycker jag inte passar alls på en skolavslutning. Så jag blev förvånad då även Dalstorpsskolans sångelever framförde den låten. Jovisst...det är samma sångpedagog.

"Bara bada bastu" med skolavslutningtext. Alldeles för lång. Halva låten hade varit lagom. Killen som framförde samma låt på trumpet, han gjorde det med bravur.

"Mina" femmor sjöng "Oh boy". Det gjorde de riktigt bra!

Frökenpresent utdelades.  Även till mej. Många har ju åsikter om just "frökenpresent". Vad man än tycker, så kan jag tala om att fröken blir glad. Uppskattar om det är något litet.  Idag var det lite choklad, servetter, ett stort doftljus. Hade absolut räckt med mindre.

Avslutningsdagen fortsatte med smörgåstårta och tårta med kollegorna. Det blev en trevlig stund. Och se där, en flaska rosa Proscecco, fick tanten som tack från kollegorna. 

Dä va dä, dä. Ett oväntat extra år för pensionären.  Jag slipper efterarbetet. Dock behöver jag nog vara med någon halvdag till hösten på "nya", även det oväntade, jobbet.

Nu är det sommarlov! En ynnest att få uppleva ett sådant då man är 70+.

En eget tempo

 Vi har absolut vårt eget vandringstempo, då vi är ute och går. Idag gick jag 5 km med min jämnåriga, men tjugo kilo lättare, kompis från högstadie och gymnasiet. Hon går sannolikt 5 % snabbare än jag. Hon har mindre vikt att bära, och hon går backe upp och backe ner på golfrundor tre-fyra gånger i veckan.

Vi har varit vänner sedan sjuan. Det är snart sextio år! Vi brukar träffas ett par gånger per år. Oftast går vi en runda och sen äter vi lunch tillsammans på någon närbelägen restaurang. Idag träffades vi i mitt barndomssamhälle, Rångedala. Väninnan bor i Borås, en och en halv mil från vår mötesplats.

Det finns fem olika vandringsleder att välja på i Rångedala. Från 2 km till 9. Fem km kändes lagom, speciellt som det är ordentligt kuperat och en hel del gående på steniga stigar.

I de två långa backarna blev det hög puls.  Nyttigt!  Mellan stenar och rötter gick det långsamt. Så de fem km tog nästan en och en halv timme...trots rätt bra utgångshastighet längs lättgången skogsväg.

Kommungränsen passerades och skyltades väl, åt båda håll. Samt en peppade skylt "Nu har du gått uppför en backe, nu har du bara den långa kvar"...

Leden hette Grytfoteleden. Och visst är det en märklig samling stenar. Man kan ju undra vem som lagt upp jättestenen, till synes helt symmetriskt, på fyra mindre stenar. Inlandsisens smältvatten! Vilka krafter!

Får väl bjuda på en bild på mej också. Bra vandringsväder i skogen. Även om det var kyligt, så kände man inte av blåsten.

Tog en tur med bilen och visade väninnan hur mitt föräldrahem ser ut nu för tiden, när bror och svägerska byggt om och byggt ut. Efter det blev det veckans fisk på "Räven och rönnbären" i Dalsjöfors, väninnans barndomsort och orten där vi gick högstadiet i samma klass.

Vilken väg skulle jag ta hem? Det finns några att välja på. Varför inte ta en extra omväg och promenera trekilometersrundan i Hofsnäs? Vädret var ju fint!

Sagt och gjort! Men fy attan vad det blåste vid sjön. Det hade vi inte känt av när vi gick i skogsterräng.  Vid sjön var det ju öppet, och kanske vinden tagit i...

Restaurangen har bara öppet torsdag till söndag, så här i pre-semestertid.  Så det var bara ett fåtal bilar och några husbilar på parkeringen.

Mötte en del vandrare längs rundan. Ett par  ifrån Grimsås. Blev en pratstund.

En man som bar på en kamera med stort objektiv gick jag i fatt. Var bara tvungen att fråga om han fångat några fåglar genom linsen. Det hade varit dåligt idag, berättade han. Kanske sitter fåglarna lite mer i skydd, när det blåser.

 

På andra sidan näset, var det kav lugnt.

Gott att gå i sin egen takt. Stanna till och ta bilder. Maken är van vid att jag kommer efter, och kommer i fatt igen. Och kommer efter. Och kommer i fatt. Men allra bäst är att gå ensam och stanna och fota när man vill.

Inser att det är olika där också. En del av oss har fotoblick. För olika saker. Ganska tydligt vad jag ser. Naturbilder...

Andra bara går på utan att se sig om. Har man för högt tempo, så är detväl  knappast att man hinner se det vackra...

Änglagård-andra gången

 Johanna fixade två biljetter till "Änglagård" på Scandinavium, redan när biljetterna släpptes. Första raden, på parkett! Om det var jag eller maken hennes som skulle åka med, det fick vi bestämma när det var dags.

Under de senaste veckorna visade det sig att det var Konrad som ville ha biljett nummer två. Men kanske mormor också ville åka med. Tyvärr tycktes det vara slutsålt. I tisdags hade Johanna upptäckt att det fanns lediga platser. Återbud.På parkett. Jo, jag ville gärna åka med! 

Strax före elva stormade två killar in i huset. En skulle åka med till Göteborg, den andre skulle göra morfar sällskap under dagen.

Det tar en timme och tjugo minuter att köra till Göteborg.  Hade planerat att parkera på Focus, mitt emot Liseberg, samt att äta lunch på Konrads favoritrestaurang, Mandarin.

Liseberg öppnade redan kl 11. Skulle det finnas parkering kvar? Jodå, på taket fanns det några platser.

Konrad tittade längtansfullt ut över nöjesfältet.  Det blir ett besök där för familjen efter midsommar. För egen del, så lär det dröja till juletid med Lisebergsbesök. Det är den tid jag uppskattar nöjesfältet mest.

Mandarin var semesterstängt. Så i stället för Kinamat blev det indiskt. Minst lika gott. I vanlig ordning, så var det Konrad som åt mest. Det är otroligt vad killar kan äta.  Paneer masala är bland det godaste jag vet. Konrad föredrog johdpur masala.

Halv tre började föreställningen. Halva Scandinavium var i det närmaste fullt, både på golv och läktare. Jag tyckte att jag fått den allra bästa platsen, mitt på golvet/parkett på rad 10. Perfekt för att se helheten, men att också kunna avläsa en hel del mimik.

C-E och jag såg Änglagård på Oscars några veckor efter premiären 2023. Vissa saker kom man ihåg, andra var som bortblåsta.

Föreställningen är extremt bra, enligt mej. Fredrik Kempe har gjort de fina sångtexterna och satt musik därtill, Edward af Sillen har skrivit manus. Kom på mej själv att sitta med uppdragna mungipor redan från det att de första  replikerna uttalades. Jag skrattade definitivt mer än på någon revyförställning. På slutet så fick jag allt torka bort en tår ur ögonvrån. 

Så bra, så rolig, ett så viktigt budskap, så berörande.

Ensemblen var densamma som i Stockholm för mer än ett och halvt år sedan. Helen Sjöholm och Tommy Körberg i var sin stor roll. Samt ett antal mer eller mindre kända musikalartist.

En underbar känsla att få njuta av bra musik och sång och en berörande historia. En sådan tur att det fanns biljetter kvar, så att jag kunde få uppleva Änglagård en andra gång.

Sista dagen... och den första.

 

Hamnade på altanen, efter det att jag rensat ett par rabatter och klippt halva gräsmattan. Förkylde maken började med gräsklippningen, jag tog över när hostan satte in. 

Han hade handlat tidigare idag. Så jag har just unnat mig ett glas rosévin med nyinköpta, riktigt fina, jordgubbar i. Tycker att det är lite anledning till "firande" idag.

Har gjort den sista dagen i Dalstorpsskolan. Är ganska övertygad att det var den sista dagen där. Men visst var det häftigt att få komma tillbaka till skolan, där jag gjort mina klart bästa år, innan jag slutar för gott.

Skolåret slutar inte förrän nästa torsdag. Men nästa vecka är det ändå ingen ordning på, så jag behövs inte. Helt ok för mej. Avslutningen ska jag förstås vara med på...

På ett sätt blev den en "förstadag" idag också. Förmiddagen tillbringades i Dalstorp. Dagens sista lektion, det blev en stunds träning av avslutningssångerna för eleverna i Grimsås.

Träffade de två lärare som ska vara ansvariga för åk 4-6 nästa år. Den tredje läraren i de årskurserna kommer att vara barnledig,  och då behövs mina tjänster. Jag ska ha mu och no i 4-5an och 6an. Sammanlagt sex lektioner, fördelade på två dagar, onsdag och torsdag. 30 % tjänst. Kommer att bli bra, om jag får förmånen att fortsätta vara pigg och frisk. 

Så där bytte jag skola igen. Första dagen som introduktion till "nya" jobbet. Känns riktigt bra!

Fy vad jag är kräsen/negativ/otacksam

 Maken har varit aktiv i Röda Kors-kretsen, sedan han gick i pension för tio år sedan. Varje år ordnar den lokala kretsen en resa för pensionärer. Gratis för medlemmar. 250 kr för sådana som jag, som inte är medlemmar.

Vi har varit med en gång tidigare. Jag tyckte att C-E skulle ut på något socialt, men han ville inte åka "ensam". Inga problem, det var friluftsdag idag, så jag meddelade mina kollegor att jag tänkte vara pensionär, och inte dyka upp på veckans ena arbetsdag 

Vad händer? C-E blir vrålförkyld och bokar av. Fanns det någon i kö? Jodå. En person. Hade det varit två, så hade jag ställt min plats till förfogande.

Så nu blev det jag som fick åka "ensam". Jag har inte några problem med det.

Vart skulle då resan gå? Jo, till Ödenäs och Näs.

Ödenäs. Någon som känner igen det namnet? Jo, det var där som stora delar av tv-serien "Hem till byn" spelades in. 

Vi fick en guidning av de olika platserna, såväl genom bussfönstren som genom en promenad genom byn.

Visst kände man igen många av karaktärerna, då guiden nämnde deras namn. Och en del hus kändes bekanta.

Som det här huset, där familjen Lövgren, bodde.

Ödenäs är en levande landsbygd, en by långt från allfarvägarna.

Efter promenaden genom byn, så fick vi se ett hantverk, typiskt för bygden. ( Ödenäs ligger i Alingsås kommun) Bastabinne kallades det, och gick ut på att man flätade korgar, krukor, rep mm av granfibrer.Granbast.

Kunde tänkt mig att köpa någon liten kasse eller kruka. Så det kändes lite snopet att inget var till salu.

Medhavd fika serverade vi oss själva, inomhus, i en del av museet.

Knappa halvtimmen tog resan till Näs fabriker. En tämligen bekant plats för mej. En restaurang med riktigt god mat. Och rikligt med mat. Man var ju måttligt hungrig, när man ätit en macka en timme tidigare. Men visst gick maten ner. Fisk och riktig färskpotatis, i god sås, var jättegott. Därtill en stor salladsbuffé och efterrätt.

Näs fabriker bjuder på en hel del... svindyra... butiker. De är snart genomgångna för en "gamling". Sen var det bara att vänta... och vänta...till klockan blev 2 och det var dags att fortsätta resan.

Ett par km bort ligger Näs slott. Hade hoppats på en visning av slottet. Men det blev det inget med. I stället så gick vi in i den stora kaffestugan, där kaffe och två stora kakor var uppdukade. För nu var vi väl kaffesugna? Inte speciellt...

Men kakorna gick ner... Den ena var mycket god.  

Efter fikat berättade en av guiderna om slottets och omgivningens historia. Slöjdseminariet på Näs kanske någon hört talas om.

Jag smet i väg på en runda till slottsgården och delar av den stora parken. 

Nu började jag bli både övermätt och trött. Men då fanns det ytterligare ett stopp på resan. Kortedala museum. Vilket visade sig vara en lägenhet på två rum och kök, belägen i ett bostadshus, byggd på 50-talet.

Interiören var helt från 50-tal. Till och med innehållet i skåpen, i skafferiet, porslinsskåpen, linneskåp, garderoben, var från detta sekel.

Visst kände man igen mycket. 

175 kr var hyran i mitten på 50-talet. Den var fastställd till en femtedel av en arbetarlön.

Den här fula burken gav mej mest nostalgikänsla. Min mamma och jag gjorde ett antal sådana behållare och askar, av tomma konservburkar/kaffeburkar och plastband i olika färger. Det var under sextiotalet andra hälft.

Hur går detta "referat" ihop med rubriken? "Kräsen, otacksam, negativ". Jo, det hände flera gånger under resans gång att jag tänkte: "Är detta kul? Är detta intressant?" Är detta bra planerat?"

Det var absolut trevligt, men det trevligaste var att träffa människor som man är bekant med och prata om ditt och datt. De olika stoppen kändes nästan som mellanrum.

Jag vet, jag är lite konstig. Och kräsen. När ska jag bli riktigt nöjd? Jo, det är väl när jag får gå omkring på vackra platser och njuta av nya vyer och dofta på vilda blommor.

 Inser,  att om jag ska bli nöjd, så får jag ordna och genomföra mina egna resor. Eller också får jag lära mig att vara mera positiv, mindre kräsen, och tacksam för möjligheten att komma till nya platser.

97 dagar kvar

 97 dagar kvar av sommaren. 

Idag har det varit en helt ok sommardag. Ingen dag som man tillbringar på stranden , men en dag där det varit gott att vistas utomhus. 

Mormors/morfarstisdag i vanlig ordning. Två glada killar rusade ut ur respektive klassrum kl 13. Då var den fem timmar långa skoldagen slut. 

Hemma kom snart fotbollen fram. När mormor ska delta i spelet, så får det vara med plastbollen. Lätt och mjuk. 

Lite kortspel och så var det snart dags att köra Konrad till fotbollsträningen.

Kunde han tänka sig att ta vägen över mormors favoritplats, Rusarebo äng? Den ligger ju längs vägen, bara en liten avstickare på ett par km.

Tveksamt... men  ok, om han kunde ta med "paddan" och vänta i bilen medan mormor gick sin blomsterrunda.

Morfar, som är förkylningskrasslig, stannade hemma med Karl-Petter och fixade kvällsmat till oss alla.

Denna underbara plats. Rusarebo äng. Mängder av blåsippor i april. Vårlökar och vitsippor.

I maj blommar gullvivor och orkidéer. 

Nu är det smörbollarnas, midsommarblomstrens och prästkragarnas tid.

Gott om smörblommor och hundkex, var det också förstås. Tog en bild av årets sista orkide....

Hittade en genväg till Bor, där killarna spelar med i vart sitt fotbollslag. 

Under den timmen som Konrad tränade blev det trevliga samtal med "Kåres farmor" - henne brukar jag träffa- och med några av mammorna.

Socialt både för fotbollstränande killarna och för deras åskådare.

En fin tredje sommardag.