Vintern rasat ut...

 

Tveksamt om det varit så mycket vinter detta år. Vid en snabb tillbakatänk, så kommer jag inte ihåg många snödagar. Mer lömsk svarthalka än moddiga, oplogade vägar. Jo,  ett par gånger var det slirigt och moddigt, det kommer jag ihåg.

Men nu är det vår och mörkret har, sedan länge, gett sig iväg mot södra halvklotet. Det är det bästa med våren. Ljuset.  Och växtligheten.

Vår hägg blommar för fullt.  Så nu får skomakaren ta semester. Han gör ju det mellan hägg och syren, enligt talesättet. Smart att ta semester när det är som vackrast. Nu önskar jag skomakaren en lång och ganska regnig semester. Regn behövs verkligen!

Skira björkar längs byvägen, det är vackert. Och gör sig bra i kontrast till mörka granar.

Valborgsmässoafton. Vårsångsdag. 

Visade några videos på olika körer som sjöng  " Vintern rasat ut" på dagens musiklektion. Eleverna... och jag... föredrog manskör. Den har en speciell klang. 

Sen bestämde vi klassens avslutningslåt. Det stod mellan "Oh boy" och "Sommartider". Peps-låten vann omröstningen. De elever som förstod texten på "Sommartider", höll med mej om att den kanske inte var en sång för femteklassare.

Lockade med "Bara bada bastu" med sommartext. Nej, den ville de inte ha. Men de sjöng med liv och lust originaltexten.

Undrar om "vi" kommer att vinna Eurovision? Bettingsbolagen har ju KAJ som skyhög favorit.

Det var länge sedan som jag/vi firade Valborg. Det var i barndomen, huttrade vid brasan. Det var i ungdomen, huttrade längs Borås centrala gator, för att se teknisternas kortege. Det var som körsångare, huttrade i vårkläder, men glad i själen, av att få sjunga.

Vårsånger och julsånger, de är kul att sjunga i kör.

Idag har det varit försommarväder. Har blivit lite trädgårdsarbete, efter skoldagen. Den är numera kort. Till lunch på onsdagar 

En härlig vårdag, denna Valborgsmässoafton. En kontrast mot den Valborgsmässoafton för 46 år sedan, då man grävde grunden till vårt hus. Då snöade det .

Nu ska jag hämta ett glas vin och sjunga altstämman på Vintern rasat ut. Övade f.ö. på den i bilen hem från skolan. Nu får det bli uppsjungning. Fast publik undanbedes 

Ha en fin Valborgsmässoafton!

Till bokskogen

 

Denna vecka blev det byte på mormor/morfarsdagen. Måndag i stället för tisdag. Funkar ju bra, nu när mina arbetsdagar är decimerade till två halvdagar i mitten av veckan.

Bokskogen ligger halvannan kilometer från dotterns gård. Familjen köpte  den lilla hästgården för nio år sedan. Jag undrade i mitt stilla sinne, varför två personer och två hästar behövde så stort utrymme. Jo, de behövde större betesmarker...Och visst behövde de större utrymme än tidigare också, för ganska snart fick ta del av den glada nyheten, att Konrad var på väg. 

Man flyttade in på gården en månad innan Konrad föddes. En av de första promenaderna vi gjorde efter hans födelse, den gick till bokskogen. Då var den i vila. Men det blev många barnvagnspromenader till den vackra skogen. Vårens skira grönska. Sommarens kompakta lövverk. Höstens guldsal.

Så småningom blev det promenad med kärra och ganska snart kom Karl-Petter, och då var det tvillingvagn. Tungt och ptympligt. Men praktiskt. Många gånger fick jag sällskap med morfar eller mamman. Då kunde vi köra med var sin vagn  

Ibland sov Karl-Petter middag hemma,  och då var det bara jag och Konrad. Kärra till bokskogen. Lek bland de stora träden. Kurragömma. I nedfallna, förmultnade träddelar letade vi efter småkryp.

Förra året var det Karl-Petter  och jag som gick iväg. Med kärra. Eller tillsammans på var sin cykel.

Till bokskogen har jag återvänt med något barn, under vår, sommar och höst i 7 år. 

Idag ville ingen följa med. Det fanns inget som lockade två skolpojkar. Så jag fick gå ensam. Lite sorgligt att tiden går så snabbt från barnvagn till självständigt skolbarn. Men så är livet. Nu får man göra annat tillsammans då vi ses. Än så länge tycker de om att bli hämtade av oss,  efter skoldagen, en gång i veckan. Tror att det är gott att komma hem och ta det lite lugnt.

Vitsippor fanns det gott om. Såväl längs vägen som i utkanten av bokskogen.

 Visst är bokarnas skira grönska lite speciell? Kanske mest för att "skogarna" är rätt ovanliga i våra trakter. 

På andra sidan skogsvägen finns en tät granskog. Där fångade mina ögon något jag aldrig sett innan. En tät matta av harsyra.

Harsyra är på intet sätt ovanlig. Det finns lite varstans i barrskogarna. Bladen går att äta. "Surblad".

Men sådan här matta med bara harsyra, det har jag aldrig tidigare  sett. Väldigt annorlunda!

Årets första "kofoto" . De nyutsläppta ungdjuren tycktes ha det gott i den ljumma vårvinden.  Mätta och nöjda var de nog, efter att fått beta alldeles nyvuxet gräs.

Fagerås påskliljor och en ödeby

 

Denna otroliga plats finns drygt 3 mil bort. Det är ju tokigt att jag bara besökt platsen en gång tidigare. För mer än tjugo år sedan. Då var svärmor och C-Es faster med. De har varit borta många år.

Idag fick jag åka ensam. Det går bra det också. Jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap.

"Fagerås påskliljor" har blivit till en jätteträdgård .  Två miljoner lökar av 150 olika arter av just påskliljor har planterats ut. Allt började 1978, då gårdens ägare fick avdrivna lökar från två olika blomsterhandlare. Han grävde ner dem, och såg med belåtenhet på resultatet.  Tanden blev blodad. Han ville ha mer. Det kom lök- transporter från Holland. Arne grävde ner lökarna med en liten grävskopa. 

Arne har lämnat jordelivet, sedan några år tillbaka. Han utökade sitt område av påskliljeplanteringar, år från år. 60 000 nya lökar grävdes ner varje höst. Allt större område fylldes av de väldoftande blommorna.

Numera har dotter och svärson tagit över skötseln av området. Det har blivit ett välbesökt turistmål under åren. Bussar och personbilar får samsas på utrymmet på den smala grusvägen upp till åsen.

Träffade på det här paret, föräldrar till gamla elever. Det blev några trevliga pratstunder då vi möttes gång efter annan på den ca en km långa gångvägen som slingrade sig genom området.

Säsongen är kort. Enligt hemsidan blommade ca 80 % av lökarna just nu. En del hade vissnat.

Om några veckor så blommar rhododendronen. Det finns 1500 stora buskar på området. Kan nog vara lika imponerande att se, som de otroliga fälten av påskliljor.

Rekommenderar absolut ett besök på Fagerås, nära Sjötofta. Långt bortom allfarvägarna. Men i vackra trakter.

Det är kul att se lite nya vyer och ta en promenad i okända trakter . Kollade om det fanns någon vandringsled i Sjötofta. Jodå, det fanns en led som gick runt sjön vid Ölketorps kvarnar.

Träskylten som visade in till sevärdhet och stigar, den bådade gott. Passerade ytterligare två träskyltar som visade in på en allt smalare grusväg.

Men oj vad jag blev besviken. Kvarnarna var dåligt underhållna och informationstavlan hade fallit ihop totalt. 

Började gå på stigen runt sjön, men vände om, då stigen var blockerad av ris, när jag gick över ett kalhygge. Kändes inte ett dugg trevligt att gå där.

Gick tillbaka till bebyggelsen. Tog en promenad på grusvägen. 

Upptäckte en by med tre ödehus. Ett rejält stort, ganska välbevarat hus, med vackert sjöläge.

Det här huset är likt mitt bardomshem, så som det såg ut när jag var barn. Sannolikt byggt på 1800-talet.

Längst uppe i backen låg detta fina hus. 

Jag drog slutsatsen att alla tre utnyttjades som fritidsboende. Inget förfall syntes, men inte heller några tecken på att de besökts under de senaste veckorna.

Konstaterade att porsen stod i full blom vid sjökanten. Konstaterade också att jag inte ska låta mig förledas av vackra skyltar och att ensam i påskliljeparadiset, inte känns ett dugg ensamt.

Hoppsan!

 Hoppsan! Där var jag utloggad från mitt googlekonto. Och inloggad på kontot som vi använder i kommunens skolor. Hade inte koll på att det hände. Har hoppat från konto till konto på mobilen tidigare, men alltid hittat hem.

Vad nu hem är, när jag har två olika "privata" googlekonton, som jag båda använder. På den ena ligger all PRO- konversation. Och lite annat. Och se där återfanns bloggen också...

Sen ska man ju komma ihåg lösenordet också. Testade de tre olika jag brukar använda. Inget funkade. Men Google var hjälpsam och visade en annan väg in. Tack för det.

Igår var det quizkväll i Glasets hus. Det är alltid sista fredagen i månaden. Sju månader om året. 

Det var svåra frågor. Men gick ändå rätt bra. Vi hade lite tur...och lite skicklighet. Denna gång var det svägerskan som briljerade med sina kunskaper.

Quizen har återkommande frågeteman. Ordna i tidsordning. Aktuellt. Kombinera ihop. Idrottsfråga. Mattefråga. Musikfråga. Sant och falskt. M.m.

Sant och falskt är uppdelat i fem påståenden. Man måste ha alla rätt för att  få en poäng. Har man tre eller fyra rätt får man en halv poäng .

Ett av de fem påståendena löd: - Alla svenska telefonnummer börjar med O. Vi skrev Sant på det. Då vi rättade frågorna, man byter med ett lag vid ett närbeläget bord, så sa quiz-ledarna att sant var det rätta svaret. 

Laget som rättade våra svar protesterade:

112 då? 1177?

Hoppsan! Det hade frågeledaren inte tänkt på.  En "slamkrypare" alltså! 

- Det få bli godkänt med både falskt och sant på den frågan, bestämde frågeledaren!

Vilket betydde att vi vann med ett halvt poäng över det protesterande laget. Vi hade 13. Av 16. (Ytterligare ett lag hade 12,5. )Men killarna i "grannlaget" blev mäkta förgrymmade. Att vi skulle vinna på ett egentligen felaktigt svar, var ju helt fel.  Hade vi båda hamnat på 12,5, så var vårt lag helt ute och cyklade på skiljefrågan.

Det kändes så där att vinna i går. Kändes fel. Men det är ju quizledaren som bestämmer reglerna....

Himlen var otroligt vacker, då vi med ett glasäpple i handen och var sitt presentkort på en lunch på Glasets hus, kom ut i den sena skymningen

Johanna undrade om jag ville åka med henne och killarna till Halmstad över dagen. Vi kunde ses i Smålandsstenar. Ingen större omväg för värnamobornas del.

Absolut!

Men hoppsan! Bara en kille med i bilen. Konrad valde att stanna hemma hos pappa och leka med sin kompisgranne , istället för att åka tre timmar i bilen , för att vara i Halmstad den dubbla tiden.

Det blev några härliga timmar vid västkusten. Inte alls fel att ha en kille "i taget". Även om jag saknade Konrad.

Kände på vattnet. För kallt ännu. Vet i  sjutton om jag skulle våga bada nära en stor svan.

K-P  testade vattnet med bara fötter. Han bestämde sig för att inte bada idag. Ville gärna ta på sig både skor och strumpor igen.

Hos grannen blommade päronträdet. Himlen var alldeles klarblå. Våren, ja försommaren, hade absolut etablerat sig i Halmstad.

Hoppsan, vad snabbt våren tar sig fram, när den väl bestämt sig för att anlända.

Skillnad

 Idag var det terminens sista spinningpass. Man håller på april ut. Sen är det svårt att locka till inomhusträning. Så tycker iallafall de fyra superduktiga tjejerna, som turas om att leda de tre pass, som erbjuds varje vecka.

Träningen börjar halv sex och håller på 45- 60 minuter. När terminen började i januari, så var det mörkt sedan länge, då passet började. Fram i mars var det ljust när vi började, men mörkt/ skymning då vi var klara. Nu är det ljust och härligt både vid start och målgång. Idag kunde vi dessutom vrida huvudet lite åt vänster och njuta av de blommande japanska körsbärsträden.

Det är verkligen skillnad på mörkrets årstide och ljusets årstider i vårt land.  Härligt att gå från mörker till ljus. Inte lika kul med höstuppstarten. Bara mörker att se fram emot 

Men det behöver vi inte fundera på nu. Ljusets årstider lär regera i 5 månader framöver.

Stannade till vid backsipps-backen, när jag körde mellan två skolor idag.  Det var stor skillnad på antal blommor, jämfört med förra året. 

Dessutom var en hel del blommor redan överblommade.  Det var ju några varma dagar för en vecka sedan.  Det gjorde sannolikt att blomningen gick ovanligt snabbt över denna vår.

Hittade denna lite annorlunda växt, i samma sandbacke som backsipporna. Borde vara en fryle, gissningsvis ängsfryle. Kul att hitta växter som man inte sett innan, och vars namn man behöver googla.

Det finns då mycket vackert i naturen, bara man har ögonen med dig och ser det som tycks vara rätt oansenligt.

Vips!

 Vips, så var påsken bortstädad.  Påsken är en föredömlig högtid på alla sätt. En familjehögtid... om man så vill... utan större krav. Utomhusväder. Måttligt med pynt. Bortstädad på tio minuter. Åtminstone hos oss.

Idag har varit en ledig dag. Onsdag är egentligen arbetsdag, men idag behövdes inte pensionären. Eleverna skulle få testa golf på en närbelägen bana. Golf ligger långt ifrån mina färdigheter och intressen. Nej, där var jag inte till någon nytta.

Men vips var dagen fylld med olika aktiviterer. Gym. Träff med gamla kollegor. Toppen att jag fick en ledig dag, så att vi kunde ses. Det var nog ett år sedan senast. Vi träffades över en lunch på centralorten mest populära restaurang. Alltid mycket att prata om. Förstås. Vi satt vid ett långbord. I andra änden av bordet satt några män. 

En av dem var vår gamla kollegas make. Vi var sju kollegor som splittrades på olika skolor i början av seklet. Vi fortsatte att träffas flera gånger per år.  Mannens fru, Inger, var den första som lämnade jordelivet. Bara 59 år gammal. 

Han såg lite ledsen ut då han lågmält hälsade på oss. Jag förstår det. Fyra av sju satt där vid andra bordsändan och pratade och skrattade. Varför fick inte hans fru vara med?

Gräset behövde klippas. C-E är vårallergisk. Tur att jag styrketränar, så att jag orkade knuffa runt den ( inte alltid) självgående tunga gräsklipparen. 

Nu är trädgården i bra skick. Och jag fick energi nog att både städa bort påsken och att spela igenom några tvåstämmiga låtar, som jag ska testa i en av skolorna i morgon. Så här i slutet av terminen så blir det musik i flera klasser och på båda "mina" skolor. Barnen ska ju ha något att sjunga på skolavslutningen. 

Maj är den månad som känns kortast av alla. Vips är vi en bit in i juni och terminen är slut, och pensionären blir pensionär igen. Nästan...

De japanska körsbärsträden står i full blom i var och varannan trädgård.

De är SÅ vackra. Men blommorna är så förgängliga. Vips är de borta...och trädet ser ut som vilket grönt träd som helst.

Påskdag

 

Duktiga flickan hälsar och tackar för goda och kloka kommentarer. Hon uppskattar dessa storligen. Kanske hon kan lyda något råd. Men hon vågar inte lova.

Slut på hälsning från Duktiga flickan.

Några bilder från mitt eget påskfirande.

Som traditionen bjuder, så blev det grillning på Värnamofamiljens egen grillplats igår. Hela lilla familjen, förutom Avas pappa, var samlad. I år bjöds det på hamburgare. Gott! Mormors påskbakelser och en kanna kaffe fanns med ut i skogen. En stunds äggjakt, på  chokladägg, blev det också. Ett var så bra gömt, så att det var omöjligt att hitta.

Tre "uppäggade" barn löste ledtrådar för att hitta de påskägg som var gömda på och kring gården. Det blev ett springande mellan hus, stall och övriga mindre byggnader.

När uppdraget var slutfört och alla ägg upphittade skedde rättvis uppdelning av "byte". Därefter utbröt kaoset när allt skulle öppnas.

Efter lite lek och spel, och vitsippsrunda för min del, så smakade det bra med en "lagom"  påskbuffe. Lax, sill, ägg, Jansson, potatisgratäng, spenatomelett, prinskorv, köttbullar, västerbottenpaj och räkcheesecake. Det mesta smakade bra. Var lite missnöjd med smaken på cheesecaken. Hoppar över prinskorv och köttbullar då det bjudz buffé. Det kan jag äta vid andra tillfällen. En sillbit och en ägghalva lade jag på tallriken.  För påskens skull.  Godast var Jansson och spenatomelett.

Vid sjutiden tackade vi för oss och körde hem i dagsljus. Vi träffar Värnamofamiljen igen på tisdag. Och Malmöfamiljen på första Maj, förhoppningsvis. 

Efter lite jobb med tomat och gurkplantor samt lite PRO-jobb, på förmiddagen, blev det läge för en riktig långpromenad denna påskdag. C-E fixade lunchen. Torskrygg med bacon och soltorkade tomater. Potatis. Smörsås. Mums.

Gick genom byn och drog slutsatsen att påskdag är familjeträff-dag för många. Några hus såg helt ödsliga ut. Bortresta? Andra hade ett antal bilar parkerade på gården. Påskdagsmiddag?

På byns enda "levande" gård, var djuren utsläppta. Gissar att det kommer att födas en del kalvar under de närmaste veckorna.

Det är kuperat hos oss. Först en riktigt brant och lång nedförsbacke. Känner mej som en dräktig björnhona, då jag går i nedförsbacke. Det gör ont lite varstans.... Tacka vet jag uppförsbackar! Innan man kommer fram till den gamla jaktstugan Toråsen, så kunde jag avnjuta ett par härliga uppförs-lutningar.

När man passerar dammarna, så har man vänt hemåt igen.  Två gäss och en gräsandshane simmade där i godan ro. Tills jag kom och skrämde iväg dem... 

Bättre att fota stenar som speglar sig. De ligger garanterat kvar.

Det är några riktigt goa uppförsbackar  innan man kommer fram till detta, av mej väldokumenterade, ödehus. Allmäningen. Så fint! Ägs av en familj i byn. Borde kunna utnyttjas som sommarbostad. 

Vek av från skogsvägen och in på en välbekant stig. Här går jag ju ganska ofta. Mestadels från andra hållet. Har kommit fram till högsta punkten på den åtta kilometer långa vandringen. Drygt 240 m.ö.h.   Inget märkvärdigt i sej egentligen. Gissar att vandringen rör sig på en höjdskillnad på 50-60 m, mellan högsta och lägsta punkt.

Framme vid bebyggelse igen. Hörde att någon rörde sig i stallet. Såg inte en människa. 

Stannade till då jag såg denna ihopsnickrade tingest. Funderade på vad det kan vara. Hopptorn? Näää ...Toppen på ett älgtorn? Inte troligt...  Hade hoppats att någon skulle synas till på gården, så att jag kunde få min nyfikenhet stillad.

Något som är bra med denna rundan, det är att den bara går ett par hundra meter på landsvägen. Innan jag svänger in på byvägen igen, så passerar jag närmsta grannen. "Holländarna". De har ägt huset i femton- tjugo år och varit bofasta i mer än tio.  Så de hör verkligen till byn. Men tillnamnet "holländarna " blir de inte av med. 

Vitsippor, påskliljor och ett blommande fruktträd, syntes på deras vilda tomt. 

Så vårlikt och fint.

En påskdag kvar.  Sen börjar vardagen igen. Många helgdagar har vi framför oss dock. Och en härlig vårtid.