Nya vyer

 Det var två av de pigga PRO-damerna, drygt tio år äldre än jag, som berättade att de gått runt Hagasjön.

Hagasjön, det är en sjö, belägen mitt ut i ingenstans, en knapp mil  bort.

 Jag har aldrig funderat på att promenera i de trakterna. Men nu blev jag nyfiken. Kollade karta, och visst, det fanns skogsvägar och grusvägar runt hela sjön. Ingen risk att gå bort sej, alltså.

Tänkte att det kunde vara trevligt med nya vyer, så jag gav mej av på en vandringtur, idag efter lunch.

Hade kollat ut en bra plats att parkera bilen. Nyfiket började jag gå skogsvägen framåt.

Passerade snart en liten å, ett frånflöde från sjön. Där var inte mycket vatten. Känns nästan lite otäckt torrt nu. Man funderar ju på hur det är med grundvattnet...

Kom fram till ett hus. Verkade bebott. Fin utsikt över sjön hade man.

En vägbom spärrade vägen lite längre fram. Nu är det ok att gå och cykla överallt, så det var bara att passera vid sidan av.

Nästa hus låg någon kilometer längre in på skogsvägen. Här hade det en gång varit en gård. Även ladugården såg ut att vara i gott skick.

Sannolikt var det numera ett sommarställe.

Även här med utsikt över sjön.

Nästa hus längs skogsvägen, har under många år varit Siw Malmkvists sommarställe. Hennes man, Fredrik Olsson, kom från Limmared, några kilometer bort. Fredrik gick ju bort för några år sedan, och då såldes huset.

Blev så förvånad, då jag såg en ensam häst gå i hagen,  mitt emot bostadshusen.  I min värld är det helt galet att låta en häst gå ensam. Det är ju flockdjur och behöver sällskap! Undrar om detta är lagligt.

Att den har lite sjöutsikt, tror jag knappast den har någon glädje utav.

Undrar också om det är ok att skrämmas med ilsken hund. Är det inte så att alla hundar ska hållas under uppsikt och att hundägaren är ansvarig om den skadar någon. ?

Lämnade den stackars kusen bakom mej, fortsatte på skogsvägen och vek snart in på ännu en bomförsedd väg genom skogen.

Inte en endaste byggnad längs vägen, men en hel del vägkorsningar. Konstaterade att skogarna runt Hagasjön var väldigt fattiga på bär. I våra skogar finns det blåbär och lingon överallt. Märkligt med sådan skillnad på så litet avstånd.

Kom fram till den lilla byn Haga. De fyra husen som tycks utgöra  byn, har alla sjöutsikt.

 

Det luktade verkligen höst, då jag gick genom gammelskog, den sista biten till bilen. Det är ingen otäckt doft. Den är frisk och "mustig". Men den doftar vemod. Kan känna den även här, där jag sitter på altanen här hemma.

Sex kilometer nya vyer. Eller... längs grusvägen har jag cyklat en del, så det vyerna var redan sedda.  Inte så mycket att se egentligen. Det var mest skog...och ganska tråkig sådan. Men nu vet jag hur rundan ser ut, och behöver inte vara nyfiken längre.