Valborg

  

Valborg hade vi två utav, i min barndomsby, i Rångedala.
Den ena Valborg pratade fort,fort,fort. Man hade inte en chans att höra vad hon sa. Som barn undvek man förstås att komma i närheten av henne, för att det var så pinsamt att fråga om.
När man tänker tillbaka på Valborg i Norrgårn, så kan man ju undra vad som gjorde att hon pratade så fort, att hon snubblade på orden. Jag har  aldrig senare under livet, träffat på någon som pratat på samma sätt.
Valborg och hennes man hade två pojkar, båda ett antal år äldre än jag. Den yngre av pojkarna var jag jätterädd för. Förstår inte varför. Undrar om det inte bara fanns en massa rykten om hans elakhet,
När jag träffat honom som vuxen, har jag insett, att elak, det var han sannolikt inte. Han är ju supertrevlig!

Den andra Valborg, det var en "ungmö". En kvinna som, enligt min mamma, aldrig haft någon pojkvän. Men tänk.... tänker jag som vuxen, hon kanske inte var ett dugg intresserad av att ha en pojkvän! Hon kanske hade helt andra drömmar.
I allafall så levde hon ensam i sitt lilla hus, ett stenkast från huset hon växte upp i, tills för bara några år sedan.

Den Valborg som vi firar i morgon... eller rättare sagt på måndag....det är en tysk abbedissa, som levde på 700-talet. Enligt Wikipedia, så blev hon helgonförklarad den förste maj, och  på så sätt förknippad med den högtid som firats i norra Europa sedan medeltiden. En högtid, som ligger ganska mitt emellan vårdagjämning och midsommar, en högtid där man tände eldar för att skydda sig från de häxor som flög omkring, och som hade varit på besök hos djävulen, Allt enligt tysk tradition.

Även under tidigare år, så har firandet av Valborg, varit  förknippat med ungdomars festande.

( Detta enligt källor från nordiska museet samt wikipedia)

Från min barndom, så kommer jag ihåg att  mamma, mormor och jag, åkte till församlingssalen, som var belägen i skolan, några hundra meter från kyrkan, för att fira Valborg. Som jag kommer ihåg det, så var det först någon som hade ett "föredrag" för oss i "församlingen", där vi satt på de hårda långbänkarna av trä i församlingssalen. Var det mycket folk, så öppnades även rummet bredvid, lärarrummet,  upp.  Efter "föredraget" var det kaffe och tårtbit i matsalen... säkert kostade det något... och sedan så var det dags att gå ut till den stora rishögsbrasan och lyssna på kyrkokören, som sjöng om att vintern rasat ut, under hägg och syren, hur de friska vårvindarna fläktade... och naturligtvis om den sköna maj, som väntade runt knuten.
Antagligen var det någon som talade till  våren också, men det har jag inga minnen utav.

På Valborgsmässoafton, så skulle vårkläderna på, vare sig det var ruskväder eller vårväder.Av någon anledning så fick jag oftast en ny sommarkappa ( hur ofta använde man den?... jag kommer inte ihåg) varje vår, och på valborgsmässoafton, så var det dags att inviga den.
Kallt som attan var det, när man stod där en bit ifrån brasan, i klädd vårstassen.

Kvällen avslutades så med aftonbön i kyrkan.
Detta var ju innan den fåniga sommartidens införande, och på det sättet, så blev det lite mysigt mörkt  är brasan brann som bäst.

Under ett antal år, så har jag sjungit de roliga vårsångerna, med såväl kyrkokören "därhemma" som med kyrkokören "härhemma". Det är nog dock femton år sedan det begav sig senast...

Något överdrivet festande för Valborgs skull, har jag inget tradition kring.  Det där med att dricka en massa alkohol för att fira denna dag, det tycks vara något som blivit mera vanligt på senare tid.
På "min tid", när jag var ungdom, så åkte vi ofta in till Borås för titta på  teknisternas vårkortege, den sista april. "Vårflamman" hette tidskriften som man samtidigt sålde. Den var fylld av en massa dåliga historier och en del goda nidteckningar.

Faktum är: Såväl valborgsmässofirandet, med aftonbön i kyrkan i Rångedala, som teknistkortegen i Borås, finns kvar ännu. Dock utan min närvaro.

Efter Valborg kommer Maj. I min barndomsby, så fanns det två Valborg och två Maj. De båda Maj var svägerskor, och bodde under en tid mellan de båda Valborg. Lilla-Maj och Stora-Maj,kallade min mamma dem. Även då hon tilltalade dem....
Stora-Maj var född i byn, Lilla-Maj var en exotisk import  från Ljungby i Småland. Annars var de väldigt normala båda två, gifta med var sin vanlig man och med två barn. Båda finns fortfarande i livet, och måste vara i åttioårsåldern vid det här laget.

April och maj, kan vara helt underbara månader. Vårblommor, fågelsång, soldoft, grönskande gräs och träd och härliga dagar. Årets april har väl haft en hel del övrigt att önska, vad det gäller det sistnämnda.
Soldoften har inte kunnat tränga igenom de snöfyllda molnen, nä, någon riktig vårdoft har vi inte fått uppleva ännu.
Men med maj, ska den riktiga våren säkert komma.
Ett aber bara, jag vet ingen månad som känns så kort som 31 dagar maj. Kanske för att underbart är kort....

Valborgsmässoafton ska förhoppningsvis innebära att vi öppnar halmstadstugan för sommaren. Ganska sent detta år, normalt brukar vi göra det vid påsk. Den kalla våren har inte lockat till kustresor. Frostkänsliga vattenledningsrör har heller inte vågat utmanas.
Ser fram emot dagsresan i sydvästlig riktning, ser fram emot att ta en promenad längs stranden, att ta en runda i stan, att fika på Regnbågen, att öppna den isande kalla lilla stugan, och bära ut utemöblerna på altanen. Ser t.o.m fram emot bilresan med en Spotifylista uppspelad genom "bilradion". Mitt sätt att varva ner, att inte ha möjlighet att känna mig rastlös.

Skolveckan är avklarad, snabbt gick den - som vanligt.Vårens sista spin-mixpass genomfördes i går. Nu gäller det att sköta muskel och konditionsträningen på egen hand under några månader.
Idag blev det ingen fredagspromenad. Kallt och regnigt som det är, så stannar jag helst inne. För mig finns nämligen dåligt väder. Och otympliga kläder som då måste på....
Tog en runda med kameran i huset, och fann många vackra blommor. Ovanligt många. De tillägnar jag både Valborg och Maj, och förstås den härliga våren.... som kommer.... Frågan är bara, NÄR?