Hjälm

 

Borås Tidning har ett återkommande tema varje söndag. " För femtio år sedan", Lusläser alltid den sidan, för oftast finns det något som man kommer ihåg eller som sätter fart på tankar och minnen

Den här artikeln, om kilarna som börjat använda hjälm, då deras kamrat omkommit i en mopedolycka och då en annan av dem voltat och fått en allvarlig hjärnskakning, satte verkligen igång tankarna.

Så konstigt! Klart man använde hjälm då man körde moped. Och inte var det någon som skrattade åt en när man körde moped med hjälm på, vilket pojkarna påstod att man gjorde. 

Eller ... hur var det nu? Har jag kört moped? Svar: Ja! Har jag  ägt en hjälm före femtio års ålder? Svar: Nej!

Som fjortonåring fick jag mitt första sommarjobb. Jag plockade jordgubbar. Jordgubbsodlingen fanns i en by, en dryg mil bort. Jag cyklade dit några gånger, tills mina föräldrar ( eller var det bara mamma) tyckte att jag likaväl kunde ta min framlidne morfars trampmoped. Så fick det bli. Ingen som brydde sig om man var fjorton eller femton.... och med den hastigheten som den mopeden gick i, så tycker jag fortfarande att det var en helt ok lagöverträdelse. Hjälm när man körde moped, det fanns ju inte på kartan, då för närmare 55 år sedan.

 Jag fick en lite snabbare moped, och en som jag inte behövde trampa igång, när jag blivit femton. Min mamma, som ännu inte hade körkort, använde den också.  Jag tog mopeden till bussen eller tåget som skulle ta mig till gymnasiet i Borås. Vid ett tillfälle, en mulen dag i sena november, då jag gick i tvåan, var jag så deppad, för jag hade bara fått en TVÅA på matteprovet. Satte mig mopeden, från en grusväg till en annan. När jag passerade asfaltsvägen, så kom en turkos Opel. Min uppmärksamhet var noll, jag körde rakt in i bilen. Bilen i sin tur körde rakt in i en lyktstolpe. Jag reste mig efter olyckan, fick igång den lite sneda och vinda mopeden och körde hem. Jag behövde prata med mamma. Genast! Med pappa vågade jag inte prata. Just när jag och mamma skulle gå iväg till mitt lilla rum, så ringde telefonen. Den gången tog pappa hand om allt. Jag kom undan all ersättning. Påstod att jag inte sett bilen, för att det var skumt och den körde utan ljuset på. Om det var en sanning eller en undanflykt ,det vet jag inte än idag. Hjälm hade jag förstås inte. Hade tur som föll, så jag klarade mig från att slå huvudet i hård asfalt!

Och vet ni... dagen efter stod det om SMITNINGSOLYCKAN på första sidan i Borås tidning. Inget som kommit med i femtioårskavalkaden som tur är....

Cykelhjälm! När började jag använda det? Kanske för tjugo år sedan... jag minns inte....Kändes ju hur tramsigt som helst i början. Kommer iaf ihåg cykelturerna med döttrarna på cykeln. Johanna i en stol därbak, Karin i en stol på styret, förankrad med ett snöre.  Hjälm hade ingen av oss..... Idag skulle man aldrig vågat köra sina barn på det helt oansvariga sättet.

Jag var en bit över trettio innan jag stod på ett par slalomskidor. Gick aldrig någon skidkurs, dumt nog, så någon hejare på skidor, det blev jag aldrig. Men vi åkte till fjällen under ganska många år, under slutet av åttiotal till en bit in på tjugohundratalet. Det hände också att jag gjorde döttrarna sällskap till vår närmsta skidbacke, Isaberg i Hestra, bara dryga milen bort.

Visst hade döttrarna skidhjälm. Var sin rosa. De använde den  medan de var mellanstadiebarn. Sedan var de "för stora". Jag använde förstås aldrig hjälm. Tanken på det fanns inte. Inga vuxna hade hjälm. Och jag som nästan bara åkte i blå och "ljusröda" backar.... jag kom ju aldrig upp i "farlig fart".

En gång ramlade jag och slog i bakhuvudet ordentligt! Det var otäckt! Men tanke på hjälm, fanns ändå inte.

Skulle kunna tänka mig att besöka en utförsåkningsanläggning med beskedliga backar igen. Bara för att testa om man kom ihåg hur man gjorde. Men det kommer aldrig att hända. Idag har alla hjälm i backarna. och att sätta en hjälm på en tant som knappt får upp styrfart, det skulle kännas väldigt konstigt.. Jag skulle skämmas!

Letade förgäves i albumen efter bilder på mig, sittande på moped, cykel eller på skidor. Fann inget. Antagligen av den anledningen att man inte hade med sig kameran i backen eller på mopedfärden, gissar jag.  Men några gamla fjällbilder fann jag.... från Vemdalen ( eller Björnrike) och från Ottsjö.