På nära håll

 Man behöver inte åka långväga, för att få fina upplevelser. Det finns mycket på nära håll.. Och med "nära håll" så menar jag en bilfärd på högst en halv timme. 

Igår gjorde vi fyra "unga" pensionärdamer en utflykt till Ulricehamn. Oftast brukar vi, på våra månatliga utflykter, ta en runda på en vandringsled och sen leta upp ett närbeläget fikaställe. Den här gången tog vi en halvmilsrunda längs sjön (Åsunden) och bland både ny och gammal bebyggelse.

Vi konstaterade att fem kilometer känns MYCKET kortare när man går i stan, och då man upptäcker saker hela tiden, jämfört med en vandring på skogsvägar.

Det blev ett backpass också. Ulricehamn är en stad med branta backar upp från sjön.Trots gråväder och ordentliga vindbyar, så kunde man absolut njuta av utsikten.

Anrika Gunnars konditori hägrade efter promenaden. Väninnorna valde alla Budapestbakelse. Jag kunde inte motstå favoritbakverket Pariservåffla. Samt en god liten schackruta, vars smak talade om att den var bakad på äkta smör.

Dagens knappa halvtimmesresa gick till Gislaved. Den eminenta symfoniorkester bjöd på "A night at the opera", en konsert med Queenlåtar.

Otroligt att lilla Gislaved kan bjuda på en sådan fantastisk musikupplevelse!

Symfoniorkester, kompgrupp( piano, elgitarr, trumma, bas), kör och gästartister Magnus Bäcklund (Fame) och Carolina Sandberg( Göteborgsoperan) fanns på scenen.

Tyvärr är en del videosnuttar som jag tog för stora för att ladda upp.

Höjdpunkterna var absolut "Bohemian Rhapsody" och "Barcelona ". Wow, säger jag bara...Bättre underhållning av förstklassiga musikstycken är svårt att få.

Dirigentens fotarbete under de svängiga låtarna, det var också underhållande.

Fullsatt i konserthuset, förstås.  Har ..dumt nog...aldrig besökt en klassisk konsert, framförd av symfoniorkester. Har enbart lockats av de konserter som bjuder på mera rockiga toner. Borde se till att gå på en föreställning med klassisk inriktning också. Tror att den kan vara riktigt bra.

Vi bestämde oss för att hämta med en sallad från pizzeria Stella i Tranemo, på hemvägen. Varvid vägen hemåt gick via riksväg 27 istället för 26.

När vi kommit någon kilometer in på vägen mot Tranemo, möttes vi av blinkande blåljus.  Funderade på att vända, men hörde då på lokalradion att det skulle gå att passera förbi olycksplatsen. Vad det var för olycka, det framgick inte. Kollade på Trafikinformationen på nätet, och såg att det var en viltolycka.

Efter några minuter kunde vi passera en bil med intryckt och krossad vindruta. En person bars in i en ambulans . Hundra meter längre bort låg den förolyckade älgen. En "pinnatjur", enligt maken.

Det gick sakta på vägen mot Tranemo. Bara några enstaka bilförare körde om i fart. Annars ringlade sig den långa bilkaravanen framåt i långsamt fart. Det var inte bara vi som tänkte att älgar, de kan dölja sig på nära håll, längs de oskyddade vägarna.