Dagar med Konrad och Karl-Petter

 Läste en insändare om att gamla vänner blivit som förbytta, då de fått barnbarn. Att det är bara barnbarnen som gäller, och att gamla vänner blir åsidosatta. Att far/morföräldrar tycks har delad vårdnad om sina barnbarn...

Absolut ligger det något i detta. Vi fick ju våra barnbarn sent, och nog hade man känt av just detta i bekantskapskretsen.

Numera är vi precis likadana!

Vilket ju också avspeglas här på bloggen. Men mitt "försvar" är: bloggen är min (offentliga) dagbok...

Mötte upp med killarnas mamma i torsdags kväll. Killarna kom direkt ifrån förskolan, men hade ändå en massa energi... och kreativitet... kvar.

Uppmärksammade att Navet var öppet för allmänheten, nu när vi haft påsklov.

På Navet kan man pröva på det mesta vad det gäller teknik...och fysik/kemi/biologi.

Jag har, som no-lärare besökt och samarbetat med Navet, många gånger.  Nu var det dags att ta barnbarnen dit.

Vattenlandet! Kul!

Hur man driver fram de här fordonen... ja, det förstod jag knappast. Handdrivna var de i af. Och uppskattade!

Reaktionsförmågan testades många gånger. Fanns också en större bana där vuxna och barn kunde samarbeta. 

En lite "workshop", där man fick tillverka egna fröbomber att ta hem till trädgården, ingick i entréavgiften.  En av pedagogerna som jag jobbat med på Navet, under många år, höll i "workshopen". Kul med en pratstund! 

Träffade på ytterligare en gammal samarbetspartner, från Navet. Så kul att bli igenkänd, trots att det väl var fyra-fem år sedan jag var där med klass, senast. Den, nästan bortglömda, pandemin ställde in resor under ett eller två år.

Den stora hallen, fylld med navigerbara mekanobyggen, var allra mest populärt.

Där tillbringade vi en timme. Minst!

Och bättre och bättre gick det att sköta spakarna.

Och visst fanns det möjlighet att bygga eget också. 

Var svårt att få killarna att slita dig från denna avdelning.

Men man blir ju hungrig..... och bästa snabbmaten finns på Max... tycker  vi alla.

 Promenad fram till byn, med plumsa i vattenfyllda diken, det hann vi med efter en stunds vila här hemma. 

En vårmarknad ( och höstmarknad) med anor från 1700-talet ordnas två gånger per år, bara en mil bort från oss. Gölingstorps marknad. Jag brukar sällan åka dit, men idag, när killarna var på besök under vårmarknadsdag, så var det läge.

Mycket folk, alldeles för trångt för min smak, men killarna tyckte att det var kul.

Blev lite inhandlat, och då nästan bara med fokus på killarna. Blir lätt så...

När vi åkte hem, så undrade Konrad om vi kunde åka till Navet igen.... 

Men det blev barnarbete i stället. Det var tid att plocka in snöstakarna. Ett arbete som passade killarna perfekt.

Nästan lika kul som på Navet. Och härlig vårluft!

Kul att leka med Daisy. Hemmahörande hos morfars syster och hennes man.

Dags att testa nya, marknadsinköpta, outfiten. Fotbollströjorna inhandlade av morfar... såklart!

Man  hinner mycket på två dygn.  Det blir rätt intensivt för "di gamle", att hänga med i killarnas tempo.

Nu är de hemma hos sej igen. Mormodern börjar återhämta sig, efter en timme i bästa fåtöljen och ett glas vin. 

Och visst hade insändaren rätt... När folk blir med barnbarn, då är de prio ett. Men man hinner en hel del annat också. Och nog är det rätt att njuta av den tid man kan få,  med dem som känns allra viktigast.