Mitt vårtal

 

Jag sådde några frön. Petade försiktigt ner dem i såjord, vattnade och ställde dem i ett fönster med morgonsol. 

Det tog inte många dagar innan det började grönska i skålen.  Snart hade flera bladpar visat sej,  och barnkammaren blev för trång.

Försiktigt lyfte jag över planta efter planta i en egen kruka, fylld med näringsrik jord. De första timmarna såg de små plantorna lite molokna ut, men bara efter några dagar  började de växa som aldrig förr.

Några plantor växte snabbare än andra. Några andra växte långsamt, andra blev långa och rangliga. Någon växte inte alls. Insåg att jag inte skött alla plantor lika bra. Någon hade fått för lite vatten, några för lite ljus. Omplacering och omplantering gjorde att även de små tog fart. Men kommit i kapp de största, det har de ännu inte gjort.

Snart är det dags att flytta ut plantorna till växthuset. Eller till söderläge på altanen.

Det är så fascinerande att se hur mycket växtkraft det finns i ett frö, om det får rätt förutsättningar. Men man kan inte lämna den vuxna plantan därhän. Den behöver omvårdnad även då den är på väg att bära frukt. Vatten, beskärning, skydd från stark sol och från kyla.

Vi har alla varit frön. De flesta av oss fick god omvårdnad, kärlek, mat och stimulans, då vi var små. Fick känna oss omtyckta, värdefulla.

Så kom den första omplanteringen, vi kom in i skolans värld. Helt plötsligt hamnade några av oss i andras skugga, andra blev inte uppmärksammade utifrån sina behov och någon fick känna att den inte var godkänd.

Nog fanns det de som försökte omplacera och omplantera. I några fall lyckades det, i andra fall misslyckades det helt och barnet hamnade långt in i skuggorna. Bortglömt. Utan vatten. Kanske hittade det en annan sorts näring, ett gift, som verkade för en kort tid, men som i längden förstörde för både det växande barnet och dess omgivning.

Precis som den vuxna tomatplantan, den som förväntas bära frukt, behöver den vuxna människan omvårdnad. Vatten och näring. Få känna sitt värde.

Ett leende, några ord då man möts, en klapp på axeln. Har vi fått en bra omvårdnad under uppväxten, så klarar vi oss på det, och fortsätter att växa under hela vårt liv...

Den som blev bortglömd och underkänd i barndom och ungdom, är den utan chans till att bli en bra vuxen? Nej, med omplantering, omplacering...eller kanske återplantering.. kan man rätta till mycket. Att få en positiv bekräftelse, det är den bästa näringen. För alla.

Nu hälsar vi våren och naturens återfödelse.

Var rädda om vår natur och betänk att allt som växer har utgått från ett litet frö.

Var rädda om varann, se varann och ge varann det positiva bemötande som vi alla är värda att få. 

Vi är alla värdefulla, stora som små, unga som gamla och oberoende på var vi bor på vår värdefulla planet.

Hurra för vår vackra vår!