lördag 28 februari 2009

Trött, trött, trött

Vissa dagar är bara trötta orosdagar. Så är det nog för de flesta....

fredag 27 februari 2009

Vårväder vägleder?


Jag är fortfarande inne i Stefan Holms tankar. Det här med frihet att förändra. Det gäller att våga, att ta steget - och kanske inte vara rädd för konsekvenserna. Lilla dottern och pojkvännen sedan tio är har just tagit steget till förändring. Efter lång, lång tid tillsammans, så ska de bryta upp från varann. Jag tror att förändringen kommer att vara till gagn för dem båda, bara den första sorgen lagt sig. Börja om på nytt, i förändring, när man fortfarande, förhoppningsvis, har ett långt liv framför sig. Jag tror, och hoppas att de fortsätter att vara varandras vänner.


Stefan Holm talade vidare om vägval och utmaningar. "Det är bättre att gå på is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja". Nu föredrar jag upptorkade grusvägar - och jag tycker inte alls att isvägar är kul - men visst har han en poäng i denna symbolik. Visst måste det vara bättre för självkänslan att vingla till i bland, att falla pladask, men också lära sig att bättre och bättre behärska hal is, än att gå omkring i samma slentrian och inte komma någonstans.

Jag har väl varit för dålig på is, jag, mest gått omkring i leran och har ständig träningsvärk.... Är det för sent att förändra när man är fem femma - och vad ska jag förändra? Sen är det ju jobbigare att gå på is, än att i sakta mak ta sig fram i den vanliga leran.










torsdag 26 februari 2009

Totalt trött

Var på föreläsning med Stefan Holm i eftermiddag. " Var och en människa är fri att förändra sig när den vill" sa han. Men han glömde säga att man också får ta konsekvenserna av det hela.

onsdag 25 februari 2009

Förnärmat farligt fett fruntimmer


Läste i tidningen idag hur farligt det är att vara fet eller Textfärgöverviktig. Man kan dö som en fluga, när som helst. Risken för feta att dö i förtid är dubbelt så hög som för normalviktiga, för överviktiga är det 30 % större risk. Nu vet jag inte om jag räknas som fet eller överviktig - antar att BMI skulle visa på fetma..... Och med tanke på att jag då antagligen är i gräns-zonen - så lär väl risken att dö i förtid för mig vara 80%.


I tidningsartikeln kan man också läsa "Det är lätt att säga att folk ska röra sig mer och äta mindre, men i slutändan är det ändå individens val hur mycket inskränkningar hon eller han är beredd att göra i livet". Jag känner mig kränkt när jag läser detta. Precis som om jag inte rörde mig och bara åt skräpmat. Så är det inte - det vet alla som lever nära mig. Men jag tar ändå åt mig och blir nedstämd. Skulle jag gå ner till normalvikt, då finge jag leva på salladsblad och vatten - och gå miltals om dan.....Eller vara i slutstadiet av en livshotande sjukdom....


Sådana sartomotaler det ändå blir....

tisdag 24 februari 2009

Blogg, brev, berättelse = bekräftelsebehov


Promenerade hem från skolan idag. Skön promenad i snöförstörande eftermiddagssol.

Funderade på det här med att skriva...


Började skriva brev i tidig skolålder. Hade massor av brevvänner i hela Sverige. Det var glädje och högtid varje gång jag hämtade posten och hittade färgglada, mer eller innehållsrika kuvert, adresserade till MIG i den gröna postlådan. Någon någonstans hade svarat på det jag skrev och bekräftat att jag fanns.


Det blev säkerligen flera tusen brev under åren, och jag höll på en bra bit upp i tonåren. Efter hand som jag blev äldre och intresset för motsatta könetr ökade, så var det mest killar som blev mina bekräftande brevkompisar. Kommer särskilt ihåg två killar - en kille från Malmö - vi skickade under en period brev med vändande post. Det var kärlek - från min sida. Så en dag, kom ett brev att han träffat en tjej, blivit störtkär och förlovat sig. Jag grät floder i flera dagar.


En kille från Kristianstad hade jag en liknande relation med, och här var kärleken besvarad. Han åkte till B-s utan min vetskap, fixade jobb och lägenhet och meddelade detta sedan via brev. Då var det jag som fick kalla fötter, och jag kan fortfarande komma ihåg hur det kändes - och drog mig ur förbindelsen fortare än kvickt. Det kom ett brev ytterligare från honom - ett brev målat helt i svart....


En brevvän har jag kvar kontakten med ... Britt i Uppland. Vi har träffats några gånger, för länge sedan. Nå´n gång blir det ett kort, ett mail eller kanske ett brev. Jag ser Britt som en god vän.


Under olyckliga tonår skrev jag också dagbok. Skrivandet förlöser, man får ut känslorna. Ingen mottagare för dagbok, förstås, men jag kunde läsa mina självutlämnande berättelser om och om igen och ömka mig själv....


Under många år låg skrivadet nere. Jo, jag skrev ju en del mer eller mindre dåliga nummer för revyn under de åren jag var med. För att bli bekräftad förstås, få en klapp på axeln för att jag fått i hop något bra - jag mådde så bra av det.


När min mor hade gått bort skrev jag en bok om henne. Det handlade om hennes liv och framförallt hennes demens. Två - tre förlag refuserade - sen försökte jag aldrig mer få en utgiven. Min bror tyckte i allafall om den. Och skrivandet hjälpte mig att sörja klart.


Sedan tre-fyra år tillbaka skrev jag en egen dagbok - alldeles för mig själv på datorn. Det handlade mycket om döttrarna, dementa svärmor, att inte duga, olika relatoner ...... Mycket privat! Jag läste ofta om det jag skrivit... ungefär som jag gjorde med tonårsdagboken. Efter maj 2007 blev det inte mycket skrivet, då gjorde livet för ett tag så ont, så att jag bara inte orkade. Det var synd, det hade varit intressant att ha de tankarna idag.


Datorn pajade i höstas - allt det jag skrev var borta.... fast jag kommer ihåg en del - jag läste om det så många gånger......


Så blev det blogg! En aha-upplevelse, det MÅSTE jag bara pröva! Den tanken kom direkt, när jag träffade M i Amsterdam, och då hon berättade om sin blogg.


Ett nytt sätt att skriva. Ja, verkligen ett nytt sätt att skriva!!!! Det blir ju SNYGGT! Man kan bildsätta sin text. Använda foton, det är ju kul att fota!!!


Att blogga är inte riktigt enkelt för den som tidigare skrivit så mycket brev och berättelser. Det mest privata kan man inte hänga ut. Jag är inte så rädd för det för egen del, jag är i min natur/genom uppfostran öppen och ärlig, men en del saker kan vara pinsamma för ev. läsare. För läsare vill man ju ha, man vill ju bli bekräftad.


Jobbet -- var går gränsen? Sekretessen sträcker sig till att man inte får skriva något som är skadligt för någon.... Allt positivt kan jag alltså skriva. Kan jag skriva det jag dessutom ser och som alla andra ser? Namn skriver jag aldrig.....förstås.....


Här behöver jag er assistans, ni som går in och läser. Det är också bekräftelse. Uppbyggande kritik, det är utvecklande --- men jag blir ledsen om någon går in och läser för att hitta fel och för att kunna misskreditera mig. Så snälla ni som läser, gör som mina fantastiska vänner E och K - kommentera.... Jag måste lära mig det här med att blogga. Som det känns så här långt, så är det såväl självterapeutiskt som en väg till bekräftelse. Både brev och dagbok! TESTA ni också... jag läser gärna. Och mina alitterationer i rubrikerna - dom är jag stolt över.




måndag 23 februari 2009

Läraktig lärjunge levererar layout-lärdom

Det är fantastiskt vad eleverna kan! Flera av femmorna kan så mycket om hur man jobbar med datorer, så hälften vore nog för att jag skulle hänga med. C skulle blogga i skolan idag. Genast gick hon in en annan skrivmodul, gick in i layoutmallen och fixade sedan in både bilder och text på ett sätt som jag inte hade en aning om att man kunde göra! Men jag är också läraktig, så nu ska jag pröva både det ena och det andra.







Digital utbildning bör ha samma prioritet som språk och matematik.

EUs åtta nyckelkompetenser är intressanta, och jag hoppas att det är de som blir ledstjärnorna i en ev. ny läroplan.
1. Kommunikation på modersmålet.
2. Kommunikation på främmande språk.
3. Matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens.
4. Digital kompetens.
5. Lära att lära.
6. Social och medborgerlig kompetens.
7. Initiativförmåga och företagaranda.
8. Kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.
Alla nyckelkompetenser anses lika viktiga, eftersom var och en av dem kan bidra till ett framgångsrikt liv i ett kunskapssamhälle.




Jag tycker att detta verkligen är "huvudet" på spiken och låter det vara min vägledning.
EU kanske inte är så dumt ändå...... åtminstone inte vad det gäller utbildning och lärande!

söndag 22 februari 2009

Stavstödjande stalledräng stassar sig som sextioårs-salutions-samordnare. Söndag;snöskottning





Igår var det fullt kör. Började som stalledräng söder om Värnamo, Mockade, sopade, vattnade,utfodrade, packade hö och var ardenner. Sällskapshäst åt Tindra, alltså - och jag ser mig vid sådana tillfällen som hästrasen från de belgiska högländerna. En ardenner som gick med stavar. Vågade testa det när ingen såg - och det funkade brabra! Stöd och frånskjut samtidigt. OK, jag får tänka om och sluta fåna mig vad det gäller stavgång.

På kvällen var det sextioårskalas. K hade fyllt år och önskat sig ett kalas i present av byns boende. Så det blev paj och salladsbuffé och det var riktigt gott. Trevligt var det också, man hann prata med många, eftersom många var delaktiga i att sköta om festligheterna, och av den anledningen rörde sig en hel del mellan kök, hall och matsalens båda bord.


I morse hade den utlovade decimetern snö kommit, så det var bara att ut och skotta.

Resten av dagen har jag tillbringat fram för denna fascinerande, förbannade tingest - datorn - och lärt mig Photo Story. Genialiskt enkelt!Kolla!


video

fredag 20 februari 2009

Fumlig fotograf falerar fixera fin, fyrfota, fuxfärgad filur



Räven raskade ... nä, inte över isen, men över mossen. Detta vackra djur, med sin långa yviga svans, kom sakta vandrande över den snötäckta mossmarken, när jag nyss var ute för att försök återställa den pigghet jag led av, under de dagar jag tog långa promenader. Försökte försiktigt få fram kameran och zooma in, men innan jag hunnit få in skärpan, så hade filuren märkt min närvaro, och med raska steg gjorde den reträtt, in i den trygga skogen. Så jag får ta en olovlig bild på från nätet och lägga in, i stället för den bild som inte blev....

Fredagar är trötthetens dag - för stora som för små.
Varje fredag ställer jag ett antal (5-6) frågor till mina elever. Svaren skriver var och en ner i sin egen bok.
En av dagen frågor löd: VAD SKA DU GÖRA I HELGEN?

En av pojkarna skrev: "Vara tillsammans med min säng." Ett annat svar var: "Sova i soffan med mina katter." Låter synnerligen sympatiskt - även om jag tycker att det skulle räcka med en katt!

torsdag 19 februari 2009

Gympa gör gigantisk gammal gumma gott.





Det är nog tolv år sedan som fantastiska K pratade sig varm om gympan, som hon var med på två gånger i veckan. Jag tyckte inte att det lät klokt, åka i väg TVÅ gånger i veckan, hur kunde man ha tid för det????
"Det gäller att prioritera", sa K.
I tolv år har jag prioriterat. Gympan har gått före det mesta. Oftast två gånger i veckan. Det har varit aerobics, step, step-styrka, kondition, step-kondition. Spinning testade jag en gång. Inte min "cup of tea". En period gick jag på gym - ganska kul, men ensamt. Gruppgympa till medryckande musik är klart bäst för mig.
De första åren så var var vi ganska många mammor som hade våra tonårsdöttrar med på samma gympapass. I dag har döttrarna blivit vuxna, bara gummorna finns kvar.
Trots att jag volymmässigt blivit 20 % mer gumma under åren, åldermässigt något mer än 20 % det samma, så känns det bra att få röra på sig så svetten skvalar en eller två gånger i veckan.
Trots att rumpan och ryggen fortfarande ömmar, så fick entusiastiska gympaledaren A igång saltutsöndringen även idag --- trots att det kändes väldig, väldigt tungt innan vi kom i gång!

onsdag 18 februari 2009

Framtids-förslag för femmans fröken

På onsdagar är det lång konferens. Två timmar. Tre fjärdedelen av den tiden ägnade vi åt att prata tjänstefördelning inför nästa läsår. Känns ju långt dit, men det är ju inte alla som sitter lika säkert som jag, och för dem är det bra att få veta vad som är tänkt.
Jag kommer att få jobba med både femmor och sexor till hösten - sammanlagt 25 elever. J, som känner de blivande femmorna väl, kommer att ta engelska, matte och ev. no i den klassen. Det blir säkert bra, även om det blir betydligt jobbigare än vad jag haft det i år.
Förstår att det gäller att njuta under den tid som finns kvar av detta läsår. Det är så kul med femmor, man kan göra vad som helst med dem - de kan ju så mycket, och är fortfarande arbetsvilliga. Och så är de snälla mot varann.

tisdag 17 februari 2009

Eminente examinatorn E


Idag har jag fått diplom. Har blivit examinerad i PIM-utbildningen. Vilket betyder att jag lärt mig en hel del om att göra presentationer på datorn.
Vi var dryga tiotalet pedagoger som blev mottagna av examinator E, tillika lärare på gymnasiet.
Examinator E visade alla examinationsbidragen, vilka bestod i att göra en "film" av stillbilder. E hade bara gott att säga om varje film, han tog enbart fram positiva saker. Det kändes väldigt bra att få beröm och applåder, och man upplevde E som synnerligen sympatisk.
Varvid jag för en stund kände mig som en dålig pedagog, som sällan bara ger positiv kritik till mina elever. De brukar få lite av varje, för jag inbillar mig att det ger utveckling.....
Tog en promenad när jag kom hem, funderade vidare och kom fram till att E inte hade någon anledning att säga något negativt om våra alster, vår examinationsuppgifter var godkända i och med att vi gjort en film med berättarröst och ljud.
Eleverna man har, de ska ju vägledas, för att utvecklas positivt. Och då behövs lite mild kritik ibland.

Rumpan? Den är bättre - men den känns fortfarande!

måndag 16 februari 2009

Sportlovet slut. Solen saknas.





Det var en del trötta och skolovana barn som kom till skolan idag. Lite småtramsiga -men oj, vad de växer - på tio dagar hade flera av dem kommit en bra bit närmare tonårsbeteende och tonårsutseende... Började med korta improvisationer à la Holland-workshop. Visst blev de lite kul - och har mycket charm.
video

När jag fyllde 55, så fick jag ett jättefint halsband av C-E. Inköpt i den utsökta smycke-och uraffären i Nittorp. Åk dit om ni har möjlighet! Fina saker till rimliga priser och ett trevligt bemötande! En femfemma ska inte få fina saker. För en femfemma kan inte hålla reda på det vackra och värdefulla! Jag tappade halsbandet!!! Nu fixade serviceinriktade affärsinnehavaren i N-p fram ett nytt halsband, likadant som födelsedagsgåvan. Kolla gärna om ni ser nå´n med tre blommor i halsgropen -- då kan ni väl fråga om de är köpta, fådda eller hittade.Det skulle vara så kul att få veta vem som blev ny ägare till blommorna....

På eftermiddagen åkte vi upp till tanterna på Hjälmå, C-E och jag. I pratar på i sin egen värld, och S har verkligen piggnat till efter lårbensbrottet.Det tycks finnas möjlighet till ett bra liv efter femtiofem också.


Solen har idag synts enbart ovan molnen.Utan sol blir det kallt och vinter. Rumpan ömmar fortfarande.

söndag 15 februari 2009

Vandringar via vita vintervägar vidgar vackra vintervyer.


Nu kan man ju diskutera vad en vandring är. För mig är det förknippat med kängor och stav. Både C-E och jag hade kängor och de vi mötte hade stav och kängor. Så de vandrade väl iallafall.
Jag har lite svårt för stavar. Det är säkert jättebra, och avogheten är säkerligen en produkt av mitt anti mot trender. För nog har det blivit lite så ... alla ska ha stavar....
Jag har ont i rumpan i dag. Det går bra att gå, så därför har jag tagit både för- och eftermiddagspromenad. Men gympa blir det ingen idag - fixar inte sparkar och böjningar. Så går det när femfemmor ger sig ut i skidspåret!
I morrn är det skoldags igen! Jag är full av idéer som ska omsättas i praktiken! En dag utan kreativitet är en misslyckad dag... det är mitt nya tankespår!
Har ofta funderat på varför vi egentligen har sportlov. Nu vet jag. Det började på 40-talet, då man behövde spara på bränslet (kokset) och stängde skolan en vecka. En veckas ledighet i februari (mars) förkommer i de flesta nordeuropeiska länder.

lördag 14 februari 2009

Sol, skidor, seismografutslag och städning


Solen skiner och vädret fortsätter att vara helt fantastiskt utbjudande. Så lockande till utevistelse att jag beslöt mig för att pröva skidorna. Det var säkert två år sedan jag senast hade dem framme.
Till min stora förvåning så var jag alldeles ensam på det 2,5 km långa spåret i D-p.
C-E hade vallat skidorna med tjugo år gammal blå skidvalla. Oj, vad jag gled fram! Så till den milda grad att skidorna stack ifrån mig på plan mark, och jag fick bakvikt ( snacka om vikt) och satte en rova, som med all sannolikhet gjorde utslag på seismografen i Uppsala. Ett utslag av den storleksordningen att det ännu känns i svanskotan.... Ordentligt!
Två varv blev det iallafall - sagolikt vackert vinterväder.
Tänkte på allt man inte längre gör när man är 55 .... Jag åker t.ex. inte längre skridskor. Boring! Men skulle kunna tänka mig att skaffa långfärdsskridskor, det måste vara en ljuvlig upplevelse. Utförsåkning har jag inte ägnat mig åt på de senaste fem åren. Men jag skulle gärna vilja åka upp till fjällen igen, trots att jag är en riktigt, riktigt usel och riktigt, riktigt feg åkare. Skulle däremot inte kunna tänka mig att åka i skidbacken i H-a, där är det alldeles för trångt. Det är naturupplevelsen jag är ute efter- och att sakta glida nerför en fjällsluttning, det är synnerligen njutbart.
Så egentligen kan man ju fortfarande göra mycket, trots att kroppen är tung och ännu mera ovig än tidigare. Det känns som jag är gammal nog att välja numera, göra det som jag och kroppen mår bra av och kan uppskatta till fullo.
Energi ger energi.... Tänkte att jag skulle klara mig från att städa under lovet... men kom under skidåkningen på att jag ändå skulle göra en attack mot dammet därhemma.
C-E tog sig an dammsugandet, så vi fixade till en "liten" storstädning på ca 90 minuter. Bra jobbat!
I kväll är alla i byn inbjudna till grillkväll utomhus. Ska kanske ta med ett par korvar och gå dit en stund.Fast egentligen förstår jag inte det där med att äta utomhus. Så vi får se.... C-E stannar hemma - 10 -12 minusgrader är för kallt för hans känsliga luftrör.
Tack K och L för igår! Jättetrevligt!

fredag 13 februari 2009

Borås, behandling, Bodhi och behå.



Har varit i storstan. Om nu Borås räknas dit??? Tveksamt! Var iallafall på ansiktsbehandling. Blev insmord i aromatiska oljor och fick ligga och lyssna till mjuk musik under tiden som oljorna verkade. Kändes som om man låg mitt i en blomsteraffär. Med sådana blommor som man har på begravningar....Efter 45 sköna minuter lämnade jag "Len Hud" med lent och leende ansikte. Kan tänka mig att göra ansiktsbehandling fler gånger!
Fast aromen har ersatts av en lite halvrutten doft, så här i efterhand. Är det mitt elaka inre letar sig fram och bryter ner de behagliga oljorna, månne????


Borås är en stad som på senare år blivit en riktig konststad. Pinoccio är riksbekant, medan jag är mest fascinerad av Bodhi. Denna helgröna hulk, som står nedsänkt i Viskans kalla och skitiga vatten och som inte alls blev uppmärksammad, när konstkännarna bjöd oss obildade och konsttörstande på guidad tur i somras......

Var i Knalleland och köpte behå. Såg en annons från "Change" i BT. Köp två - betala för en. Tilltalande för en snåljåp, från gränstrakterna till Småland.
Har tidigare handlat behå under det årliga besöket i Ullared, år efter år. Dessa mer eller mindre åldriga behagshållare har med tiden blivit lika hängiga som de hängande obehagen de är tänkta för. Men på Change blev jag omhändertagen. Två tjejer gjorde mätningar och tog fram tillräckligt STOR kupa. Utprovadet tog lika lång tid som ansiktsbehandlingen. I allafall enligt maken som tyckte att väntan blev lång. Han som shoppat loss under en timmes väntan i centrum.

I kväll ska vi till K och L. K är en av de mest omtänksamma människor som finns - om alla hade samma osjälviskhet och empatiska begåvning som hon, ja, då skulle jorden vara ett paradis.

torsdag 12 februari 2009

Gudomligt väder


Var ute med inbjudan till möte i vägsamfälldigheten. Nu är ju inte det nå´n tjejgrej, det här med att gå på möte och diskutera vägunderhåll - men tre inbjudningar kunde inte mailas och behövde delas ut rent fysiskt. Det gav möjlighet till en halvmilslång promenad.Vädret var helt underbart! Tyvärr hade jag inte kameran med - telefonkameran ger inte så bra bilder. Men man ser LJUSET!

Tungvikt, Tindra och twinning-partners

Var hos dottern igår. Gick långpromenad på stigar och vägar i trakten av Värnamo.
För ett år sedan fick dottern vår personvåg. Jag hade aldrig använt den.... och husets herre bara enstaka gånger. Jag var på 55-årskontroll i höstas och blev då invägd. Inget kul, när vågen går över 100 kg!!! Ställde mig på vågen i går igen, den visade ett kg upp från i november! Skit, skit, skit!
Jag rör mig i stort sett varje dag.... promenader eller gympa. Jag äter inte speciellt mycket - försöker att äta mycket grönsaker. Kaffebröd? Sällan kakor - bulle, pepparkaka på helgen. Godis? Ett par rutor mörk choklad varje dag. Ändå så går det upp istället för ner..... Förstår att nötterna som jag ibland äter på kvällen måste bort.... skit! Man får ju inte ha något kul kvar! Efter jag kom in i klimakteriet för två år sedan, så har magen säkert blivit 10 - 15 cm större i omfång! Jag hatar, hatar, hatar det......

Var med på Tindras hoppträning igår. Tindra är dotterns häst. Hästen slarvade på de låga hindren, men hoppade högt över de höga! Hon ser glad ut när hon hoppar!
videoEfteråt var hon svettig och hungrig!

E-twinning-äventyret är kul! Har fått 15 partners upplagda på min sida. Är med i tre projekt - och hoppas att det fjärde också blir accepterat av tjejen från Slovenien som jag utsåg som partner. Det är helt otroligt vad lärorika dagrna i Amsterdam var. Har fått en annan syn undervisning. Eller egentligen min syn på undervísning sanktionerad.Nu får faktiskt skolledarna, som ägnar sig åt diskussioner kring meritvärde och resultat av nationella prov, tänka nytt och vara de som styr den pedagogiska utvecklingen. Mot kreativitet och nytänkande!!!Annars hamnar vi bara i en icke utvecklande resultatsdiskussion. Det leder ingenstans!Inger bara missmod.

tisdag 10 februari 2009

It is me!

Datorer och långpromenad


Sportlovet tycks bli datorsittande och långpromenader.

Tog med kameran på promenaden och hittade många fina bilder. Såg inte en människa .... är jag ensam i vinterlandet? Nåja, hästar finns lite varstans..... det är också levande, sociala varelser...




Hoppas att det inte blir mer snö, det är ganska lagom nu. Så mycket så att det är vitt och grant, men man kan ändå promenera överallt.


Tur att jag är ledig en vecka efter Amsterdam-äventyret. Det är så mycket som ska sorteras i huvudet. Min hjärna är just nu inne i katalogen "Jag vill jobba med ledorden innovation och kreativitet dagligen".


Sen måste man ta det lugnt ändå, just nu vill jag allt på en gång -- matteinnovation ( matte med snö...), berättelser/filmer av tokiga bilder, e-twinning-projekt, power point, storyline....!


Jag har gjort en blog för barnen att skriva på också! Superklassen!


måndag 9 februari 2009

8 km tur och retur

Posted by Picasa

Snö på sportlovet

Det kommer lite snö då och då. Har nog kommit närmare fem cm. har promenerat till skolan och till affären. Sammanlagt 8 km. Hörde talgoxen för första gången. Tii, tii, tii....

Träffade städerskan, rektorn och vaktmästarn. Berättade om mina nyfunna/ gamla tankar sen dagarna i Amsterdam. Behåll det som är bra, ta bort sådan´t som stör och släpp in nytänk!!! Alla håller med!

Köpte blodpudding i affären. Det är gott!

Mitt i allt ringde nå´n som ville sälja designade herrunderkläder. Jag blir så trött på dessa försäljare! Har inte förnyat NIXET! Så enkelt att göra, fast det blir bara inte av.

Idag har jag beställt ansiktsbehandling tills på fredag. Så jag kanske bryr mig lite om utseendet!

Det snöar

Avatar

I förra veckan hade jag den stora förmånen att få åka till Amsterdam, på en kort kurs för att lära om e-twinning. Det är en portal för samarbete lärare/elever inom Europa.
Jag fick massor av idéer och nya tankar. Internets möjligheter, vilka jag tidigare använt mycket begränsat, öppnades en smula.
Marie inspirerade mig att börja blogga.
En av föreläsarna lärde oss att göra wokis och avatarer. Kul!

söndag 8 februari 2009

Töntprogram

"Mia och Klara" har fått utmärkt kritik. Jag tycker att det är ett töntprogram. Kvinnor som är självförnedrande i sin vilja att driva med sig själva. Men det är säkert åldern.... Min ålder alltså. Har man passerat 55, så har man glömt hur det var att vara i fertil ålder... men tankar om motsatta könet, om sex, om utseende och karriär.

Eller också har man blivit klarsynt, och fattat att livet är något annat än just sex, utseende, karlar, karriär.

Nu har jag börjat blogga i stället - och slipper se skiten på TV. Förresten så är det gubben som har kontrollen - han ser på Barcelona, världens bästa fotbollslag. Kan man gott unna honom... han som har en fru som gett upp tankar på karlar, sex, utseende och karriär.



I morrn tar jag nog en promenad till skolan, fast det är sportlov. Det är problemet med att vara mer intresserad av jobbet än om... ja, ni vet vad!