Synd?

 

Man funderar mycket då man promenerar. 

Idag gick tankarna till en av de värsta sjukor som finns, avundsjukan.

Har kollat på två av tre program av SvTs "Arvet efter dej". En av de medverkade i serien, en man som kanske betett sig lite klumpigt, då han lät ett barnbarn ta över familjegården till billigt pris, och på så sätt sådde split mellan de egna barnen, uttryckte det så. 

"Avundsjukan är den värsta sjukan". Visst har han rätt! Även om det inte är en dödlig sjukdom, så dödar det så mycket människor emellan. Nära släktingar, nära vänner, skiljs åt då avundsjukan drabbar dem.

Jag har också varit en avundsjuk person. Det var betydligt värre förr än vad det är nu. Ändå har det ställt till det. 

Kände av en släng av avundsjuka i helgen, då jag såg att bekanta på Instagram visade upp medaljen från Tjejmilen. Fy, vad jag kände mig avundsjuk en stund. När jag var i 30-40-årsåldern, sprang jag en del en Tjejmilar. Var, i vanlig ordning, inte speciellt bra på att springa fort, men det var kul och jag var nöjd både med att ha något att träna till och  att jag iaf höll mig kring timmen i tid. 

Har tänkt tjejmil under senare år också, men det har inte blivit av. Nu kan jag inte springa mer. Det säger knäet absolut nej till! Det är då avundsjukan kommer, jag känner mig avundsjuk på dem vars "springfunktion" fortfarande fungerar. 

Naturligtvis tänker jag i nästa stund ett steg vidare: Jag är  65 + och jag ska absolut vara nöjd och glad över att jag kan vara så aktiv som jag är. Det finns många i min ålder som vare sig klarar cykelturer eller längre promenader. 

Avundsjukan försvann- -nästan....

Det finns sju dödssynder, utarbetade av påve Gregorius, under 500-talet.

Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, lättja och vrede. 

Fem, ja sex, av dödssynderna känns ganska okejade i vår tid, i vårt samhälle.

Högmod -- visst har det blivit mer och mer tillåtet att "slå sig för bröstet". Även om Jante fortfarande sitter på, framförallt den äldre generationens ( min?), axlar.

Vällust -- absolut, det är ju vedertaget med allt som kan ge njutning

Frosseri-- speciellt om det samtidigt ger njutning ....

Lättja -- man behöver inte skämmas för att man har en bekväm inställning till livet

Vrede -- klart man måste visa att man blir arg,....

Girighet -- visst får man ta för sig. Även om det sker på andras bekostnad,,,

Avundsjuk, det är det inte ok att visa att man är. Det pratar man inte om. 

-Är du avundsjuk? - Nej, inte alls!  Svaret kommer, trots att man är så full av avund så att ansiktsfärgen antagligen skíftar i grönt.  

Man pratar inte om avund, för det är inte ok att vara det.

Tänk om man ändå kunde svara- Ja, jag är avundsjuk. Därför så kommer jag antagligen bete mig lite konstigt mot dej under en tid. Men om du bara förstår mig och står ut, så vill jag verkligen att allt ska bli som vanligt snart igen....

Så mycket elände en sådan öppenhet, och en förståelse för "sjukan" skulle undvika.

Konstiga tankar man får under en  runda på fyra kilometer. 

Blev glad åt att se att  det finns lite kreatur kvar i byn. De blev lite glada att se mig också, de skyndade nyfiket fram emot tanten med stavar och kamera.

Håller du med ? Är det så att avundsjuka är den enda kvarvarande dödssynden.... ? Eller lever vi fortfarande kvar i ett gregorianskt femhundratal, och anser att även de andra dödssynderna fortfarande gäller?