Avslappnat arbete

Det är absolut under avslappning som som hjärnan jobbar mest och bäst.. Och tvärtom. Om min stackars hjärna tvingas prestera, så kan det under stundom bli totalstopp. Skulle gissa att andra känner igen sig.

Promenad funkar bra, då föds många bra idéer.

Städning är också hjärnstimulerande.... det blir många utvecklande tankar tänkta ... fast det är lite sporadiskt mellan städgångerna, så om det bara vore då som hjärnan ville prestera, så blev det inte så mycket bra-tänkt.

Oftast handlar tankarna om skolarbete ... och tyvärr så även på sommaren.....

Det där med pedagogiska planeringars ingång och slutprodukt.... däremellan hinner det hända mycket under det att arbetet pågår.... Det blir inte riktigt som man tänkt i det ursprungliga, numera ofta efterfrågade, dokumentet.... För hjärnan bestämmer annat, oftast bättre....

Igår, på spinningcykeln kom jag på en grej.... jag skulle vilja "springa" tjejmilen i Stockholm. Har aldrig gjort det, men "sprang" årligen tjejmilen i Borås när det begav sig.... och hamnade nästan alltid på en sluttid på 1 tim och 5 minuter.
Sittandes i en låtsad uppförsbacke på spinningcykeln tänkte jag att det skulle vara kul att fira sitt sextionde år med att försöka göra om bedriften.... ja, iallafall att delvis springande ta sig runt en sträcka på en mil... sluttiden har absolut underordnad betydelse.
Kom på att jag i så fall sannolikt behövde banta bort åtminstone tio kg fett .... det borde gå... slut med godis och kakor... inga ta-om-portioner .... men fortfarande lite rödvin på helgen. ( nå´t kul måste man ju få ha...)

Visst skulle detta gå att genomföra! Ska anmäla intresse för resa till nästa års tjejmil, till bussreseanordnare i samhället snarast.

Medan den motståndsökande backen kulminerade kom jag också på en annan grej som jag också skulle vilja göra; nämligen att delta i fotomaran som anordnas i Borås varje år, i månadsskiftet augusti-september. Där behöver man inte ens anmäla sig, självklart att jag ska tillåta mig den roligheten .... om livet strax före sextio fortfarande är bra.

Gårdagens diskussionsfråga på FB-gruppen "The big five", var hur man åskådliggör förmågan att se en sak från olika perspektiv i klassrummet. Jag har inte kommit så långt i mitt "Big five"-tänk, men hjärnan nappade direkt på frågeställningen.

Vaknade mitt i mörka natten och kom på hur jag ska göra: Jo, jag ska låta morgondagens mästerskap i friidrott ses ur olika perspektiv på torsdagens skrivlektion. Ut den vinnandes synvinkel, ur fjärdeplacerades synvinkel, ur sisteplacerades synvinkel, ur åskådarens synvinkel, ur förälderns synvinkel, ur insekternas synvikel, ur älgens synvinkel ( han som står i skogsbrynet och tittar på), ur fågelperpektiv, ur den förbipasserandes synvinkel....

Kom, mitt i natten på, att jag glömt planera dagens lektion i svenska. Hjärnan hade ett bra förslag på vad vi skulle använda de bortglömda  ca 35 minuterna till; att använda de målningar som eleverna gjorde i fredags, målningar i nyanser mellan två grundfärger, och skriva en Haiku som passar till.
Så blev det också. Resultatet blev över förväntan. Eleverna tyckte att det var roligt. Alla lyckades BRA! Många ansikten sken som solar när de korta dikterna lästes upp och de olika konstverken visades upp.

Kom för egen del på, att trots att jag är en dålig tecknare och halvdålig målare, så tycker att bild är bland de roligaste ämnena att undervisa i... eller rättare sagt att ta med i undervisningen i många olika ämnen.

En konsert på lättölsflaska, vinglas, linjaler och skedar blev det också. I fyra satser. Inspelat på Soundcloud. Riktigt bra. Nästa vecka ska vi göra en ny ljud-konsert, och den ska jag ladda upp i det offentliga rummet. Då ska ni också få höra den!
Snart ska jag gå på zumba. Känner för att testa det igen. Tror inte att det blir många utvecklande tanka tänkta då, för den stackars hjärnan har fullt upp att försöka förstå och samordna alla nya rörelser. Det är nyttigt det också!

Städsöndag

 Städa på en söndag! Det hade inte varit att tänka på förr i tiden. Men nu hade jag lite "tid över" och huset var i stort behov av genomstädning, så det var liksom inget att tveka på.
Städade från halv tio till nästan klockan fem, så det var i sanning ett skitigt hus som fick sig en make over.
Tycker inte att det är ett dugg tråkigt att städa... kanske för att man gör det så sällan... och då ser man verkligen resultatet av sitt arbete. Man känner sig riktigt nöjd efter genomfört arbete, och det tycker jag att man har all rätt att göra.

 När barnen flyttar hemifrån, så är det många som gör om de gamla flick/pojkrummen till andra slags rum.
Hos oss har allt fått stå kvar, och så har vi hoppats på att saker försvinner efter hand, att döttrarna kommer på att det är något de behöver, varje gång de kommer till sitt barndomshem.
Rummen lär få stå kvar så länge vi finns här, vi behöver ju inte dessa rum till något annat. Och Karins säng är väldigt skön att sova i, om snarkvolymen är för hög i sovrummet....
I ett hörna i Karins rum, har en kasse inköpt på Återbruket i Tranemo eller Limmared, stått i många år. Karin är inte så ofta på besök i barndomshemmet, och alla gånger hon varit här, har jag bett henne ta med de ouppackade kassarna. De återkommande vädjandena har inte blivit hörsammade, så idag tog jag helt resulot och kollade vad som dolde sig i de tidningsinpapperinlagna paketen.
2005 stod det f.ö.  på tidningspapperet.  I sju år har kassen stått där i sitt hörn. Nu fick jag fina kaffekoppar i nostalgistil och en användbar form. För efter sju är går äganderätten över till upphittaren... eller hur Karin?

 En kasse med CDs fanns också. Hittade en del okända artister, men också Doors och Bob Marley. Får också övergå till upphittaren, som nu kan lyssna på nostalgimusik i CD-radion i köket. Annars känns det som om CDns utgångsdatum för längesedan är passerad. Spotify löser ju (nästan) allt!

När jag skulle damma hyllan i Johannas rum fick jag syn på en liten hög med foton. 1996 togs denna bild, på det stora potatisfältet nere vid Hjälmån. Då hade svärmor och svärfar flyttat potatisodlingen från den magra åkrarna här uppe i Moghult, till vännernas stora bördiga lerjordsland.
Idag är det ingen som odlar potatis, bara "potatisbonden" i Algustorp.
Nostalgikänsla en masse, gav den här bilden!

Städa är helt ok  roligt, klippa gräs och sköta trädgård likaså.Bara en sak som jag tycker är tråkig, och det är att laga mat. C-E lagar mycket mat här hemma, men nu har han jobbat halva dagarna lö- sö, under två helger och då får jag fixa lunchen.
Vet varför jag inte gillar matlagning .... den ska ske dagligen.... och resultatet av längre eller kortare tid vid spisen, det är uppätet på en kvart. En städning står sig i flera veckor, en trädgårdsskötsel iallafall en vecka.

Igår löste vi kvällsmaten utan att behöva laga till något alls. Vi åkte till Värnamo, till Sveriges tredje bästa sushi-restaurang och köpte fyra portioner sushi och sedan åkte vi till Hjälshammar och delade kvällmat med Johanna och Martin.

Första gången jag åt sushi var när Karin var ganska nyinflyttad till sitt första boende i Malmö, vid Gustav Adolfs torg. Hon tog med resten av sin familj och faster Helena på en sushirestaurang i samma kvarter. Tyckte väl att det var så där gott, men efter att ha ätit sushi från Värnmo-restaurangen, så tycker jag att sushi är bland det godaste som finns. Känns rent och nyttigt! Nu hade Johanna sagt att jag skulle köpa portioner på tio bitar, men min förvirrade hjärna adderade med två och så blev det på gränsen till för mycket av det goda. Man kan lämna, jag vet, men frosseri är väl den dödssynden som ligger närmast mig, så resultatet av den goda måltiden det blev en overmätt, redan överviktig tant!

 Kul att höra Johannas visioner om ett hönshus. Beundrar henne för att hon fixar det hon vill, något som jag aldrig klarat. Har inte varit tillräckligt envis. Tog en promenad och kollade på hennes grannes hönsgård. Såg kul ut, nästan så att jag också blev lite hön-sugen. Men att bygga ett hönshus är betydligt svårare än att bygga ett växthus....
Växthuset är väl så där kul nu. Konstaterar att det ligger lite för mycket i skugga nu.... den förmiddagsskugga som är sommartid, den ser jag bara som en fördel på varma dagar. Problemet var att det inte var så många varma dagar i somras. I september så är det bara någon timmas direkt sol på växthuset, så det går långsamt med mognandet.
Gurkorna blev goda och fina, men nu i tomattid, så har det kommit in bladlöss. Tråkigt med daglig lusbekämpning med såpvatten... och ändå inte få bort allt.
Nästa år ska jag inte sätta alls så många plantor, det växer mer än man någonsin kan tro, så det känns som det blivit för trångt i år.
Men egna tomater har vi ett tag till iallafall....

Tindra och Sabrina gick, nöjda med tillvaron, på  sin fina äng med sjöutsikt. Klart högt tomtvärde.... men jag tror inte att hästarna bryr sig.

Var på Gölingsstorps marknad på tidiga förmiddagen i går. En marknad med anor från 1862. Känns som jag inte besökt marknaden på nästan lika lång tid..... men det är nog tio är sedan senast.  Konstigt att man tycker att tiden går så fort, men ändå tycker att tio år känns som 150.... nä, det här med tidsbegrepp får jag inte ihop....

Lite marknadsgodis blev det förstås,..... tio olika sockersmaker ..... att man inte kan låta bli att köpa sådana onyttigheter. Tyckte att det var ganska så seriösa saker som bjöds ut på marknaden, inte så mycket skräp och krims-krams, som jag kommer ihåg sedan mina tidigare besök... i ett annat sekel.

Elfsborg fick stryk av Blå-Vitt. Skit!!!! I och för sig inte oväntat ... men nu tror jag inte på SM-guld längre. Tror att AIK tar det.... och då blir jag nästan rastist.... i Elfsborg är det nästan bara svenska pojkar, i AIK finns det knappt några med svenskt medborgarskap..... Och tänk, när man bygger ett lag på spelare som inte har ett svenskt pass ( eller ett halvt sådant... det är helt ok med dubbelt medborgarskap) då tycker jag inte att man moraliskt sett ska ses som segrare. Borde vara en koefficient  som räknar om i del av svenskt medborgarskap och utifrån detta ska poängen beräknas. Det är ju svenska mästare man strävar efter att bli. Då ska väl minst 90 % av laget bestå av svenskar ..... och detta har inte ett dugg med rasism att göra egentligen, för många av de allra bästa spelarna i allsvenskan har utländsk bakgrund. Men de är riktiga svenskar, och det är sådana som jag vill ha i det vinnande laget!!

Mot en ny arbetsvecka går vi.... kommer nog att kännas lite konstigt. Både jag och C-E har jobbat extremt mycket de senaste veckorna. Men nu är alla utvecklingssamtal klara och det finns heller inga inbokade andra möten efter skoltid. Så jag kanske nästan får tid över .... kanske t.o.m kan gå hem vid tretiden någon dag i veckan. Trädgårdslanden behöver lite översyn, en sista gång för den riktiga nedklippningen.... kanske kan det bli tid på tisdag eftermiddag....

Storstädning i växthus och trädgård... ja, den kan väl bero en tre -fyra veckor till.

Lärarlycka ....

 .... är att se elever från ettan till sexan spela fotboll och andra bollsporter tillsammans. (Tänker tillbaka på min egen skoltid, när jag gick i ettan var jag livrädd för de stora, hemska sexorna).
... att se förskoleeleven sitta mellan två sjätteklasstjejer och prata.... och sen "hej då.... nu måste jag leka"...
... att se eleverna som både hade svårt för ämnet och för varann, i djupa samtal, där de tillsammans löser de uppgifter som tidigare verkade olösbara. ( Här borde vi vuxna ta  lärdom....)
..... att se hur elever utvecklats från att inte kunde räkna till hundra till att kunna lösa de flesta uppgifter i olika svårighetsgrad upp till miljonen.
.... att se elever som för någon termin sedan gjorde minsta möjliga och knappast det, med glädje ta sig an nya uppgifter och utmaningar.
.... att uppleva när elever som inte brukar säga så så mycket, fäller de allra vassaste kommentarerna.
..... när elever hämtar läroplanen och försöker förstå vad som krävs för att få ett bra betyg i ämnet.
..... att se faddern i fyran ta hand om sitt gråtande fadderbarn i f-klassen.
.... att möta elever, som hela tiden vill göra sitt bästa.
Lärarlycka, det är något som jag har förmånen att uppleva dagligen.

Sex år har jag kvar tills dess att min lärargärning kan övergå i evig fritid... om hälsan står mig bi.
De åren vill jag tillbringa på den härliga landsortsskolan med de fina eleverna och  deras goda och omsorgsfulla föräldrar.

Politikernas besparingsiver hotar med att lägga ner skolan, eller att  göra den till F-2 (3) -skola. I morgon kommer de styrande männen och kvinnorna till Grimsås för att besvara frågor och förklara sig.
Hoppas att deras förnuft segrar, och att de inser att skolor som skapar lärarlycka dagligen, ska få fortleva.
Och om pengarna inte räcker, så finns det ett sätt att lösa detta .... en halv kronas skattehöjning skulle räcka långt.

Lördag, lingon och läxor

 Så var det lördag igen. Inget planerat för dagen, men den gick ändå att fylla med varjehanda.
Förstår inte människor som kan göra ingenting.... jag gillar att göra saker... även om det är enkla göromål. Sitta sysslolös, det kan man göra tids nog ... om man blir så gammal.... och blir man inte det, så är ingentinggörat ingenting man missar.
Hälsade på Svea på eftermiddagen. Hon har inte mycket styrka kvar, hon sitter i sin soffa eller på sin stol och gör just ingenting. Och när hon är så gammal och trött som hon blivit, så är hon fullständigt nöjd med det.
Det ser inte så kul ut att bli gammal och orkeslös.... framförallt  inte det sistnämnda....

 Tänkte plocka lite mer lingon idag, mest för att är kul. Hade fått tips om denna plats, (bilden) eii tre-fyra år gammalt hygge. Här skulle det vara alldeles rött med lingon. På sina ställen var det ganska så rödfärgat, men lingonen var små och torra och sådana lingon är jag varken intresserad av att plocka, rensa eller äta.
Dessutom var det MYCKET lingonblom, på sina ställen mer än bär.  Så ur led är tiden, åtminstone för lingonen.... ja, de är iallafall lite sent ute för att få till några bär detta år.

 Hittade  bär i mosskanten  i stället och t.o.m ute på mossmark. Det var en bit mellan tuvorna, men det var fantastiskt fina bär.Stora, röda och välmogna. Plockade den mängd jag planerat att plocka...

... åkte hem och rensade och kokade "ge-bort-sylt". Jättefin och god blev den.
Anser härmed att årets syltsäsong är över ..... om inte någon kan ge mig ett bra recept på tranbär... för sådana fanns det också gott om i mosskanten.

Det har pratats en del om läxor och rutavdrag för läxhjälp på nyheterna idag.
Tycker att man i stället borde diskutera läxors vara eller icke vara.
Min absoluta åsikt är att eleverna ska jobba i skolan och inte hemma.
Är läxmotståndare, men ger ändå ett par läxor i veckan. Vilket en del föräldrar tycker är för lite, medan de flesta håller med mig och anser att tio-tolvåringar behöver tid för fri tid och för fritidssysselsättningar.
Varför jag ger dessa två läxor? För föräldrarnas skull.
Samtidigt som man kan se det så, att det kan vara av intresse för dem att ha koll på vad vi gör i skolan. I den mån föräldrar hjälper sina barn/ behöver hjälpa sina barn med läxorna.
Det finns barn - i hela vårt land- som tycker att läxor är svårt och vars föräldrar inte heller klarar dem...  Tror ni dessa föräldrar har möjlighet att anställa någon rutavdragsgill läxhjälpare?
Så fruktansvärt orättvist det slår, redan det där med läxor är orättvist, eftersom man har så olika stödmöjligheter hemifrån.
Från högre stadier berättas det om att lärare har genomgång på lektionstid och sedan förväntas eleverna jobba med det arbete som är kopplat till innehållet, därhemma. Så kan man väl inte göra, jag som lärare måste finnas till hands för att eleverna ska förstå det jag vill att de ska förstå.
Tänk en arbetsplats där chefen ägnar hela dagen åt att gå igenom det som ska göras, och sedan får de anställda, efter det att fabriken stängt, gå hem och göra det som göras ska.
Nu är det långt ifrån alla lärare på högre stadier som gör och tänker så här, men att det finns en enda, det är en för mycket.

Kära  bestämmare, ta diskussionen om var jobbet ska göras.... förläng gärna skoldagen något, men lägg inte ansvar på hem och  extraanställda lärare med rutavdrag. Helt sjukt för mig!

Ytterligare en tanke slog mig idag, då jag lyssnade på nyheterna. Man är inte nöjd med den rättning som lärarna gör av de nationella proven. Man är för "snäll". Förslag om central rättning har framkommit, men idag fick vi veta att detta skulle bli alldeles för dyrt. I stället ska lärare rätta tillsammans.
Att man kör slut på lärarna för att man ska lägga ner en massa tid på att rätta, det finns det ingen som bryr sig om.
Fick för övrigt en liten mindre chock, då jag av någon förälder ombads kolla när i tiden de nationella proven i sexan ligger. Nu blir det inte bara prov i engelska, matte och svenska, det visade sig att vi ska ett prov i no i sexan och två prov i so. Har ju inte ens en aning om jag undervisar rätt, för att eleverna ska lyckas med dessa, rent horribelt många prov. Min ev. felaktiga undervisning ska ju inte drabba eleverna så att de blir "underkända"! Stöd efterfrågas från skolverkshåll, och inte bara i svårlästa skrifter. Vi behöver tid att sitta ner och diskutera praktiska exempel... och det inte bara någon gång, utan kontinuerligt... för att se att vi jobba rätt utifrån de tankar som döljer sig bakom de ibland ganska diffusa kunskapskraven.

Tanken med den nya läroplanen, den var nog god, men det har gått alldeles för fort.

Använt aerobicsskorna

 Idag kom de till användning, skorna som stått och samlat damm sen före jul. Kände att jag bara ville testa att åka på gympa i Dalstorp igen.  Två skäl, det ena är rörelsebehovet, det andra är socialiseringsbehovet.
Messade och kollade om de övriga femtio- plussiga, träningsvilliga damerna i byn hade någon bilplats till övers för en stadig bak, och tänk det hade man.
En liten röd bil ( jag kan inte det här med bilmärken) kom framkörandes ända till grinden och fylldes efter ytterligare några stopp med fem kvinnor i olika storlekar, alla iförda eller medhavandes aeorobicsskor.
Kul att träffas och prata i den trånga bilen och ännu roligare att köra ett step-styrkapass med Anette.
Den gravt medelålders hundrakilotanten hänger fortfarande med! Det är synnerligen glädjande.
På måndag startar spinning-styrka , på tisdag är det zumbapass, på onsdagar yoga ..... Har redan valt spinning ( för det är på nära avstånd).... men vad ska jag mer hitta på för träning.... ? Vill nog fortsätta på torsdagspasset..... och så vore det ju bra med lite yoga också.... Jaja, man får ta det vecka för vecka.... träning ger energi, absolut.....

 Veckan har rusat iväg igen....
Var på Navet i måndags för att processa fram en bra samarbetsform och utnyttja deras, av kommunen sponsrade, resurser. Verkade lovande, vad resultatet blir av måndagens möte, det får vi se på studiedag i slutet av oktober. Lite spännande att kunna vara med att påverka ....

Igår var det traditionsenlig skoljogg. Sexorna brukar ordna tipspromenad och aktivitetsstationer och femmorna är gruppledare för blandade grupper från F-klass till åk 5.  Sen serveras det korv med bröd på skolgården och alla får gå hem klockan halv två. En mysig, fin dag!

Gick två varv runt elljusspåret, först för att sätta upp frågorna och sedan för att se hur sexorna fixade stationerna.
Vad stolt jag är över de elever jag har!De är så otroligt ansvartagande och kreativa. Entreprenörella dessutom....
Någon har sagt att man får de elever man förtjänar ... men frågan är vad jag gjort för att förtjäna de här barnen.
En sak har sannolikt påverkat, vi har fått jobba ihop länge, vi är inne på tredje året och det ger trygghet  och "struktur". Tror att det är främjande för en god anda......

Måste vända tillbaka lite till förra blogginlägget och det jag skrev om geocaching. Skitsaker, men de har sysselsatt min hjärna under flera dagar.
Mina bloggvänners/geocachingvänners kommentarer har jag full respekt för. Man ser olika på saker och ting, och jag trodde ärligt talat inte att man tog så hårt på hur man skulle göra för att få "logga" på nätet, att man funnit det man funnit. Har alltid trott att det är burkfynd som gäller....

Fick ett mail på måndagen, från en person som jag aldrig träffat. Han skrev, på ett trevligt sätt, att jag inte borde logga en burk som funnen, då jag inte skrivit mitt alias på papperet som ligger i burken.

Tänkte att denna person varit i Grimsås alldeles i mina hälar, och känt att han missat den eftersträvansvärda förstasignerarautografen.

Kollade på geocaching.com och blev väldigt förvånad när personen inta alls varit i Grimsås, eller på någon av de gömmor som jag hittade i söndags. Riktigt kusligt att någon har sådan koll på något som man inte behöver ha koll på... Geocaching är tydligen mycket allvarligare än jag någonsin förstått....

Nu raderade jag allt från unge Philips noteringssida vad det gäller geocache Mossen. Få se vem som blir den förste att göra den våghalsiga klättringen.... Knappast någon hundrakilostant iallafall... inte ens om hon använder lätta aerobicsskor...

En sak är konstig tycker jag:
Följande exempel:
A, B, C och D är ute på geocaching tillsammans. De ska gå till geocachinggömma Mossen i Grimsås.  A  är rädd av sig och vågar inte gå över den breda bäcken. Han/hon väntar på andra sidan medan de övriga tre beger sig till mossen. B upptäcker cachen högt upp i trädet, men vågar inte klättra upp. C har glömt glsögonen och ser den inte alls. D vågar sig upp på klätteräventyr och tar ner den lilla miniburken. B,C och D skriver sina signaturer på remsan. Därefter går de till bäcken och ger A möjlighet att skriva på den lilla papperslappen, vilket han/hon gärna gör. D beger sig sedan tillbaka till tallen och sätter tillbaka burken, denna gång några meter lägre, eftersom han tycker att den tidigare var läskigt högt.
Här kan då alla sätta found på webbplatsen....
Nä, detta förstår inte jag... jag tycker att jag har större rätt att skriva found än vad A och B har .... och visst är det en riktig skitsak ... bara det att jag blev förargad över mailet som kom från en riktig "göra rätt kontrollerare".
Nu har jag fått skriva ner det som jag retat mig på.... så nu är det glömt för min del....
Få se när det blir burkletande nästa gång.... beror väldigt mycket på väder och söksug. För visst är det kul med geocaching, trots allt.....

Grimsåsgömmor

Hade tänkt att vara med på "farmors" åttiofemårsfirande idag.... men så blev det inte....

Så det fick i stället äntligen bli av försöka leta upp de geocachegömmor som unge PYT1 lagt ut i och omkring  Grimsås samhälle.

 Den närmaste gömman skulle finnas ute på Grimsås mosse. Förra helgen var jag ute och rekade bakom Grimsborg, för att hitta ett bra ställe att ta ut klassen på fältstudier på mossen. Cacheutläggare Philip visade här på en annan väg ut på mossen, så det passade bra att kolla om den vägen var bättre.
Det var den inte.
Terrängsvårighet tre var cachen graderad till, och det kan väl vara ok. Jag var tvungen att ta mig över bäcken, sedan över några diken innan jag kom ut till platser som bar tydliga tecken på torvbrytning.
Fin omgivning, men min egen Stockremmamosse på 200 meters avstånd, är finare och mera öppen.

 Cachen hade en svårighetsbeteckning av tre, även den. Jag ( och C-E)  har lyckats lokalisera och skriva nicknamnet i loggboken på flera tre-svårighetare.
Denna lilla cache lokaliserade jag så småningom 7-8 meter upp i tallen. Dit klättrar inte en hundrakilostant, och hon försöker inte ens när hon är ensam.
Geocachingens dilemma inträder alltså... jag anser att jag hittat cachen, andra anser inte att jag gjort det förrän jag skrivit på pappersremsan.
Jag gör absolut inte anspråk på den ( för den riktige geocacharen) fina FTF-titeln, first to find.... men jag tycker ändå att jag hittat den som nummer 410 av funna gömmor....

 På leksplatsen hade Philip gömt en cache som passade mig alldeles utmärkt. Bara lite knäböj, så var det klart.
Under det att jag använde c:geo på telefonen, så hade det kommit ett nytt e-postmeddelande på hotmailadressen. Kollade vad det var, och ser man på, Philip hade fått en alldeles färsk gömma publicerad.
Eftersom jag var ute och gömman var mindre än en kilometer bort, så var det ju bara att åka dit.
Mot Korpstugan och utmed enkilometersspåret bar det.

 Vill inte avslöja gömman med bild för det var verkligen en supergömma. En sådan har jag själv aldrig ens kommit i närheten av. Blev väldigt konfunderad först, för där jag var säker på att det skulle finnas en cache, där fanns det ingen.
Sen kom jag på, jag hade ju hört om denna gömma, Philips geocacheintresserade kusin, som jag har i min klass, hade berättat om den ....
Önskar att jag kunde framställa en så fin gömma någongång....

 Det var varierande gömmor som Philip fått till. Den fjärde gömman var i villaområdet, sannolikt utanför hans hus. Tycker väl inte att det är superkul gå på gatan och leta, men det är faktiskt bättre än att leta bland massor av stenar.
Gömman var helt ok iallafall.

Balsaminer är fina blommor tycker jag. Även trots att de luktar inte så gott. Hittade ett stor balsaminhäck nära en av cacherna. Och som ovan synes, ett antal andra blommande växter. Som jag då förärar min svärmor, på hennes åttiofemte födelsedag som infaller på onsdag.

Sommaren sopställd

 - Nu har jag ställt sommaren vid soptunnorna, sa jag till C-E.
-  Du gör mig deprimerad, genmälde han.
- Men sommaren ÄR slut, det är bara att inse faktum. Nu har vi en härlig höstmånad, ofta en av årets allra härligaste månader, att se fram emot.

Sommarblommorna har varit långlivade detta år. Hade inte hjärta att slänga de ännu blommande växterna. De står bra framför sophörnet.

 Införskaffade lite höstväxter igår. Några ljungplantor, ett antal cyklamen och prydnadskål.

Gick länge och valde bland det stora utbudet som fanns utanför blomsteraffären i Tranemo. De hade extraerbjudande dessutom. Köp fyra och betala för tre. Varvid jag insåg att det skulle vara lagom för mina behov att dubbelera detta erbjudande.  Lyfte i olika färger på ljung, olika färger på cyklamen, i en höstbegonia.... valde och ställde tillbaka. Bestämde mig och betalade.

Problem uppstod då jag med pengaväska och två kassar i händerna skulle anträda bilfärden hem. Var var bilnycklarna? Visste att jag burit dem i handen, upphängda på  ett finger då jag började välja blommor. Hade inte brytt mig inte om att försöka stoppa ner dem i de små fickorna som fanns på de jeansbyxor som jag för dagen bar. Knälånga, för att jag skulle kunna vad omkring i ekosystem insjö.... vilket jag också gjort tidigare på dagen.
Letade ändå i alla fyra fickor, i de två kassarna och i den lilla väskan. Ingenstans fanns bilnycklarna. Gick in i affären och kollade om de fanns på disken. Det gjorde de inte.
Affärsinnehavaren och en kund började hjälpa mig leta.  Vi gick i de spår jag gått och lyfte på alla växter, gul ljung, ljusrosa cyklamen, röd cyklamen, prydnadskål, höstbegonia.... Ingenstans fanns några nycklar.
Paniken började smyga sig på.....
De måste ju finnas. Bilen stod trettio meter bort, och den var låst. Genom ett tryck på nyckelplasten...
Kröp på marken och tittade under alla vagnar med blommor.... Inga nycklar...
Hjärtat bultade .... Tog mig på vänstra sidan av brösten.
Där putade det ut..... och i behån fanns hela nyckelknippan.
Snart senil lärarinna gjorde uppenbarligen så som hon brukar då hon har kjol utan fickor. Under ett, av sig själv, obevakat ögonblick stoppades nycklarna ner på det säkraste stället. Ingen tar på hängbröstad tants hängena....
Vi skrattade gott åt det hela, och den ännu äldre ( än jag) kunden talade om att hon brukade förvara sedlar i behån. Ett riktigt tryggt ställe.
Slutet gott och idag är höstens blomstervackerhet utställda på trappa och brunnslock.

 Denna lördag, den första i hösthelgen, har varit helt underbar. Sol och lagom värme.
Cyklade en kilometer ut i skogen på förmiddagen, och plockade snabbt åtta liter lingon. ( Lagom mycket till syltkitteln.)
Rensade de röda bären i solen på altanen, och kokade så småningom tio minuterssylt. Lingonen kokar i tio minuter i två liter vatten. Efter denna tid rör man ner tre kg socker i sylten och häller sedan upp på burk. ( Gäller för åtta liter lingon) Den sylten blir supergod, geleaktig och aptitligt ljusröd.
Det finns mängder av lingon i skogen, går gärna ut och plockar nästa helg också. Om någon vill ha bär, så hör av er. Rensa och koka sylt,det får ni göra själva. Tycker att det är så synd att de goda, fina bären förfars....

Lite sittande i solen och en kvällspromenad har jag också hunnit med.
En härlig dag, fylld av aktivitet.
Lagom långa dagar nu, tycker jag, då skymningen faller vid åttatiden. Synd att vi inte kan stoppa och konservera den härliga hösttiden och leva i den tills i slutet av mars, då den nästan lika härliga våren är på väg.
Får passa på att njuta av  hösten, så länge den varar....