Intron

Eller historien om hur en "sopa" kan vinna första pris....

Eller vikten av att omge sig av rätt personer.

Det var quiz-kväll i Glasets hus igår. Den första för säsongen.
Vi har varit med på de flesta quiz-kvällar under de sex år som de arrangerats.
Oftast har vi varit ett fyrmannalag, bestående av svägerska Helena, svåger Roger, make Claes-Erik... och så jag.  Roger och Helena är superallmänbildade.  C-E och jag har kompletterat deras få akilleshälar och gjort så att vi nästan alltid varit i topp tre vad det gäller placeringar. Förstaplaceringar har det blivit lite då och då.

Igår var det publikrekord vad det gäller QUIZ i Glasets hus.
144 personer hade bänkat sig för att inledningsvis äta en libanesisk buffé ( mycket god) och därefter "quiza" , helst i lag om fyra personer.
Sedvanlig svarstalong med plats för sexton svar delades ut till varje lag. Dessutom fick varje personen en egen liten talong med tio numrerade rader. Det skulle bli kvällens överraskning, berättade frågesportsledaren. En tävling i tävlingen, där första pris var en vas,  som man blåst i glashyttan.

Efter närmare halvtid i quizet, kom så "överraskningen". En intro-tävling!

Min första reaktion var - Den tävlingen struntar jag i!
Jag har sannolikt något kopplingsfel i min gamla hjärna, för den klarar inte / klarar väldigt sällan att kombinera intro  och låt.  Jag måste liksom nynna mig fram genom en text, för att  hitta rätt. låttitel

Nåja, det var ju dumt att sitta där och titta på.... och förresten så kunde jag ju använda mig av de förmågor som mina medtävlare besitter.... vi kom ju ändå till Glasets hus som ett lag.

Så OK, jag försöker väl då. ( Fast en sådan tråkig "överraskning" , bland det sämsta man kan överraska mig med... )

Första introt: Piccadilly Circus, skrev jag.... sneglade på C-E som skrivit Fångad av en stormvind.... kollade över lite på Helenas papper.... där stod det samma låttitel. Så det blev att ändra.
Andra introt: Välkänt.... In a cold... där bröt man: Såg att C-E skrev ... ja, förstås: In the ghetto.
Nummer tre: Jag kunde alldeles själv! Idas sommarvisa
En dragspelslåt kom som intro:  Benny Anderssons fru, sa C-E. Får jag sådana ledtrådar, då framstår allt glasklart i min hjärna: Födelsedagsvals till Mona
Två takter piano, enbart diskant : Sov på min arm, trodde Helena. Ja, då skriver jag väl det, kände inte alls igen...
Jailhouse Rock, den var  rockexpert Roger säker på. Jag skrev det samma... och visst hörde jag att det var Elvis-stuk.
- Vad heter låten i Såsom i himlen, undrade Helena. Titlar har jag inga problem med, om jag bara slipper tampas med enbart ett intro... Gabriellas sång.
- Låten ur Chess? frågade Helena. - Athem förstås.
Let it be kunde jag nynna mig fram till för egen hjärna,
Två toner ? Pam-pam... - Du gamla du fria, trodde Roger.
Smart tänkt, tyckte jag. Vilken annan låt skulle man nöja sig med två toner på?

Efter pausen så gick frågeledaren igenom rätt svar. Nio rätt hade jag. den jag inte alls kände igen, det var Memory.
Elva personer med nio rätt. Namnen på de elva räknades upp, och förärades med var sitt presentkort till en lunch på Glasets hus. C-E fick ett, jag fick ett. Roger och Helena...? Nä, de hade inte tagit fasta på den egna idén om Du gamla du fria...
Kändes lite snopet, det var ju Helena som känt igen introna, och så fick vi skörda vinsterna.....

En av de elva skulle få första priset. En ung tjej ur publiken drog en av svarstalongerna.
Den med mitt namn på....!

Jag mottog verkligen varma applåder, då jag lite småyr av ett och ett halvt glas vin, tog mig fram till scenen för att hämta ett av de finaste priser som någonsin delats ut i quiz- sammanhang på Glasets hus.

Som gammal lärare är man lite halvofficiell person, många känner igen en, och det fanns väldigt många bekanta ansikten bland "quizarna".

Det kändes lite falskt, att jag, sopan på intron, skulle motta finaste priset ... och framförallt motta de fina, hjärtliga applåderna. 

Här stod jag framför alla och mottog applåder för att jag var "intro-expert."... och så var jag egentligen  bara en simpel bedragare.

Kunde inte låta bli att fundera vidare på min orättfärdiga uppmärksamhet. Hur vanligt är detta? Kom att tänka på mitt eget gebit, där rektor - t.o.m skolchef, oftast står som mottagare för de rosor som ges då man lyckats med något inom skolans värld. Medan det till absolut största delen är goda lärare och annan personal som borde få ta emot ovationerna. 

Antagligen är det så inom många områden, med goda rådgivare, rätt personer omkring en, så kan även den som inte är så bevandrad eller har så goda kunskaper inom ett område, komma långt. Bara man vågar att ge sig in i spelet.... vilket jag ju gjorde... trots att jag tänkt stå över...

Hur gick quizet då?

Vi hade 14 rätt av 16. Det fanns ytterligare tre- fyra lag som hade det resultatet. 

Och så fanns det en vinnare, en värdig sådan, för det fanns åtminstone ett par svåra frågor. Vinnarlaget hade alla rätt. Bra jobbat och jättegrattis till de som var bäst på riktigt.

Den dubbla känslan sedan igår kväll sitter kvar ännu.... en falsk förstapristagare som fick möta fantastiskt varma applåder....

( Bilderna är tagna... ja. alla utom vasen då... på eftermiddagens promenad)