söndag 26 januari 2020

Jätte


Lite geocaching, en mulen söndag, utan något speciellt på agendan.
Fanns några cacher på en liten runda i Ambjörnarp, bara ett par mil bort.
Det är roligt att leta geocacher,  men det känns lite så där i bensindyrtider och med miljötänk, att ge sig i väg många mil bort. För det är ju en bit bort, som de rundor som vi inte redan besökt, finns.
Man kan åka bil och leta cacher också, men det är inte roligt, tycker jag. Vill kombinera den dagliga motionsrundan med burklet.

Men som sagt,  den lilla rundan i Ambjörnarp, den hade inte blivit av att besöka.
Så idag blev dagen då vi begav oss till Jättens domäner, i skogarna utanför lilla Ambjörnarp.

En gömma fanns vid Jättens likkista.
Jag hade ju tänkt mig ett gigantiskt stenblock, en stenformation med plats för en jätte. Eftersom jättarna verkar vara utdöda, så låter det ju logiskt med en jättekista av kolossalformat.

Men så var inte fallet. Stenen på bilden ovan har formen av en gammaldags kista, påstås det. Visst är det en ovanlig sten, speciellt som den ställts på högkant. Så vem vet, en jätte kanske har haft ett finger med i spelet.


Stigen till Jättens grotta var skyltad från byvägen. Lite dåligt med markeringarna utmed stigen var det dock.  Inte konstigt, långt där ute i skogen, att  det blir lite dåligt med snitsel- omvårdnad. Så vi tog fel väg, men fram kommer man ju till sist, då man går efter gps.


Jättens grotta skulle näppeligen kunna rymma en jätte. Skulle storvuxen tant komma plats därinne, och skulle hon klara att ta sig in? Den eftersökta lådan med sin loggbok, den fanns där inne.
Skam den som inte försöker! Ett ordentligt kliv och så var  tant därinne. Kunde inte riktigt stå rak, så som sagt, det där med jättestorlek, det har ambjörnarpsborna fått om bakfoten.



Fast. återigen, bygget kunde vara gjort av en jätte.
Eller av inlandsisen.
En häftig plats var det iallafall.
En fin stig tog oss från platsen - den som vi missade att ta oss dit på.


Vid jättestenen hade det funnits ett torp, mellan 1820 och 1910. Alltid lika spännande att hitta rester av gamla torp eller backstugor, långt från alla ära och redlighet.
Äran och redligheten som jag då syftar på, den fanns inte då torpen uppfördes. De flesta små samhällen i våra trakter har uppstått utmed järnvägar. Så ock Ambjörnarp. Och Grimsås. Genom  Grimsås finns järnvägen - Kust till kustbanan - kvar, medan järnvägarna som band ihop mindre orter är borta. I Ambjörnarp finns en liten bit järnväg kvar. Där kan man åka dressin på sommaren.

För att ta oss till torplämningen, så fick vi gå över ett blött kalhygge. Riktigt surt blev det om fötterna, men det problemet var ett spott i havet, mot de umbäranden som torparna sannolikt fick vara med om.

Fika med jul-överlevd lussebulle smakade väldigt bra här uppe på åsen.


Jättens sten var grön och vacker. Fint med grönskande frisk stensöta i slutet av januari.


Innan vi åkte hem, så letade vi upp en gömma närmare Ambjörnarp.
Käringakullen har en spännande historia den också.
En kvinna som inte helgade söndagen, genom att gå i kyrkan, blev förstenad, och återfinns på toppen av kullen.
Träffade en man som bor alldeles bredvid kullen. Han var van att se käringar där, berättade han. Idag fick han se en till.

Geocaching... ja, det är jättekul! Många spännande platser på de mest omöjliga ställen får man se.  Motion får man på köpet!

14 kommentarer:

  1. Vilken härlig och intressant naturpromenad som ni kom ut på. Det är alltid givande att känna till lite kring platserna man besöker. Därför uppskattar jag när det finns informationsskyltar så att man inte missar något.

    Trevlig söndagskväll!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och infoskykrar var det på alla platser. Det brukar också finnas lite information om varje geocache på nätet.

      Radera
  2. Låter trevligt (men blött).

    Tänkte gett mig in i skogen idag men hann inte många meter förrän en "sjö" uppenbarade sig på stigen, så jag vände. Hade inga såpass vattentäta skor.
    Det fick bli asfalt.
    Men vädret för övrigt var jätteskönt.
    Jag gillar när det är fuktigt och syrerikt i luften.

    Barbro/walkaboutsweden

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det skönt väder. Trots att det ju birde vara snö. Grusväg och asfalt ger torra fötter. Går man i skogen, och det gör man på geocachingrundor, så får man ta med i beräkningen att det blir blött km fötterna. Inte ens goretex klarar att trampa ner i vattenfyllda hålor. Men det är Ok, man blir inte kall om fötterna när man rör på sig.

      Radera
  3. Spännande med jättar, min far berättade och visade många spår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det finns många spår av jättarna. Otroligt spännande berättelser kring grottor, berg och stensamlingar.

      Radera
  4. Vilken härlig promenad ... och vilka spännande platser ni besökte och fina bilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för bild-rosor. Tar till mig extra då de kommer från en mästerfotograf.

      Radera
  5. Det var några rejäla stenbumlingar. Det är roligt när man kan läsa lite om historien bakom också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och en lite lagom otäck grotta att gå in i.

      Radera
  6. Spännande!! Vilka enorma stenar så nog måste det ha varit en eller flera jättar som burit dit dom ;)
    Det verkar kul det där med geocaching, jag har aldrig förstått vad det går ut på men man kommer ju ut i naturen om inte annat :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man letar plastburkar med hjälp av gps
      Låter tokigt...Men är kul.

      Radera
  7. Intressant inlägg, tack för det.
    Så många fina bilder också.
    Detta är en utflykt i min smak, verkligen. Ja, nu kanske jag inte skulle orka gå där, men fantisera kan jag göra och följa med dig här.
    Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framförallt så var det blött, annars var det fina stigar att gå på. Inga större könsskillnader heller.

      Radera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas