onsdag 17 september 2025

WAW

 Walk after work!

Vi hörde brak och knak på håll, i måndags. Såg dessutom en skogsmaskin fraktas förbi. I går morse fortsatte knakandet, brakandet och ett svagt motorbuller hördes. Dessutom doftade det av färskt trä.

Nu är avverkning av skog väldigt vanligt i våra skogsrika trakter. Men visst var man lite nyfiken på var exakt som avverkningen gjordes. Så när jag kom hem idag, och meddelade att jag tänkte ta en promenad, så föreslog C-E att han skulle gå med ut och kolla efter nedlagda träd.

Underbart höstväder. Sol, ljummet, lite vind. Fortfarande läge för knälånga byxor...


Spåren efter skogsmaskinen ledde oss in på en väg som vi mycket sällan går. För att den slutar  blint. Långa stenmurar flankerar skogsvägen.  Skapade av skogsägarens farfar. Vilket slitgöra!


Så småningom fann vi de nedfallna träden. Så fint det blir när man gallrar och öppnar upp bland trädstammarna.


Hittade en annan, delvis igenvuxen väg, som jag bara "måste" följa. Den slutade vid mosskanten. Mossar/myrar har vi gott om. Jag gillar verkligen mossens karga natur.

Skogsägaren kom också ut till avverkningsplatsen. Skogsägaren har en hel del att avhandla sinsemellan...


Tog in på en liten skogsväg/stig på vägen hem. Tänkte att den skulle leda till en större väg. Det gjorde den också, men inte till den väg vi tänkte.

Upptäckte en tuva "late bloomer" ljung. Kändes lite hoppfullt. Hösten är lång och har bara börjat .....

Ett par fästingnymfer hade bitit sig fast på mina bara ben. En älgfluga hade tagit fel på min grå-gula kalufs och en älgs gråa ragg.  Sånt får man räkna med om man ger sej ut på WAW i skog och mark.

söndag 14 september 2025

Höstsöndag

 Det tog en bra stund innan jag fick upp kameran på dagens promenad. Kändes så tråkigt och höstigt, där längs skogsvägarna på andra sidan byn. C-E ville gå med på promenad, med det förbehållet att vi skulle ta bilen till skogsvägarnas början. Ok, för mej. Vi kunde göra sällskap fyra km skogsväg, och sen kunde jag ta de två km genom byn på egen hand.

C-E är lite kantarellnörd. Jag har inte ens funderat på svampplockning på sistone. Men en kasse kom med, och ett par liter kantareller hittade vi längs vägen. Får bli stekt svamp och rostmackor, till kvällsmat.


Det fanns ett antal andra svamparter längs skogsvägarna. Både skivlingar och soppar. En del kremlor. Plockade med några kremlor  i kantarellpåsen. Den här svampfamiljen lockade fram kameran. Röd flugsvamp ska ju vara ett berusningsmedel, så gott som något. Känns dock lite vanskligt att pröva...Vackra är de i allafall. Ögongodis!


Tillbaka i byn igen. Blir mer fotat då man går ensam... Kreaturen hittar fortfarande lite gräs att beta. Gott för dem att vara utomhus.  Vad jag egentligen ville fota, det är höstsådden. Det är ungefär en månad sedan man skördade spannmål här. Sen dess har man hunnit så, och det som ska ge skörd nästa sensommar, det har börjat växa. Känns på något sätt hoppfullt!




Vackert röda äpplen. En del är fina. Borde kanske fråga om de unga paret, som numera bor i Karlas hus, tänker ta tillvara äpplena. Vill ju inte att de frukter som är fina, ska förvaras.  Äpplena är överlag dåliga i år.




Än blommar det på en del åkrar. Tycks vara fibble-år.

Vår by består av tjugotalet hus/gårdar.  Avståndsmässigt är det dtygt två km mellan de gårdar som ligger i utkanterna.

Tänkte på det, då jag gick i min ensamhet, att det är bara fyra av husen som bebos av någon som inte har anknytning till byn.  Det är väl så det är på landet. Generation efter generation tar över. Dock tycks det som  det blir lite annorlunda när vår generation försvinner. I allafall i makens familj...


Bonden i vår by, var i färd att flytta hem alla kalvar.  Fick en pratstund med bondens pappa, under det att sonen var på väg att hämta kreatursflocken fram till färdmedlet. Korna kommer att vara ledsna några dagar, berättade pappan. Men nu är det dags att skilja på generationerna. Tjurkalvarna säljs till  köttdjursuppfödare. De flesta kvigkalvarna behålls för egen avel.

Och en del mammor lär bli till ryggbiff och nötfärs...M.m.

Har fått bilder levererade från Konrads tävlingsdebut i hästhoppning.  Det gick bra. Inga rivningar på den låga höjden. Kul men lite pirrigt, var Konrads kommentar.  Nästa gång som det anordnas "Pay and jump" på nära håll, så får nog även lillebror vara med.




lördag 13 september 2025

Tidsresa




 Igår gick resan tillbaka i tiden,  ända till Skapelsen. Och till, som på bilden, Syndafallet.


Noa fick vi också träffa...

...de tre kloka  gubbarna från Österland.. 

...liksom familjen Josefsson... eller vad familjen kan heta. Jesus hette iaf sonen.


Killen som gjorde en massa märkliga saker och som skaffade sej tolv bästisar. Nu gick det inte att lita på alla....

...och så gick det som det gick..

Det var vännen och kollegan Kristina, som lockade med mig till Göteborg, Kajskjul8 och musikalen "Bibeln".  

Sånggruppen Solala framförde, tillsammans med en duktig sångerska och fyra lika duktiga musiker, en fartfylld resa genom Bibeln. En tidsresa, från Skapelsen fram till korsfästelsen av Jesus. 


Föreställningen avslutades med en "talkshow", där den helige Ande, Jesus och Gud Fader var gäster 

Riktigt bra var det. Både textmässigt och musikaliskt. Riktigt proffsigt och varierat var det, då de olika sångnumren visade på olika musikgenrer; ballader, körsång, gospel, dansband, rap, soul, kupletter, hårdrock....

Absolut värd resan till Göteborg... trots att jag är  trött i kväll. Inte är jag van vid att komma i säng när klockan passerat midnatt för mer än en timme sedan ..


Killarna har varit på besök sedan i går eftermiddag. Det är också en resa i tiden... 

Under flera år, så har vi brukat åka till den stora aktivitetsparken i Limmared, då de är hos oss. Förr var det alla rutschbanor, studsmattor, klätterställningar, lekstugor som gällde.


Numera är det hinderbanor...




...av olika slag...



...och allra mest multiarenan, som är intressanta.

Fika på Glasets hus, det är ett måste. Det går åt en hel del energi, under en förmiddag i Glasparken. Påfyllning behövs!


Det skulle vara vernissage på en ny utställning efter lunch. Vi tog en förhandstitt.


Fina grejer, tyckte vi alla.

 
Dyrt förstås. Och inget en gamling köper.

Denna figuren, var verkligen annorlunda. Den enda som inte var till salu f.ö. Konrad tyckte att den på något sätt fick honom att tänka på sin mamma...😄


Innan vi gick tillbaka till Multiplanen, ville killarna kolla på glasblåsningen. Att man  ..med stor hjälp av erfarna glasblåsare.....  blåee sin egen skål eller vas, det är populärt. Detta blev en liten skål...


Eftermiddagen förlöpte relativt lugnt. Morfar stekte fisk till lunch, sen blev det kortspel och fotboll på TV, samt lite  lego och annan lek-sysselsättning från K-Ps sida. 

Flaskpannkakan som serverades till kvällsmat var mäkta populär. 


Jag lämnade "tillbaka" killarna till mamman vid Store Mosse nationalparks huvudparkering. Lite drygt halvvägs från min sida sett.  Tog en liten promenad i ljummen sista-dagars-sommarkväll. Klättrade upp i fågeltornet och blickade  ut över den gamla mossen, med anor från långt före Adam och Evas tid.



En liten fågel hjälpte till att visa vägen till fågeltornet.


Vad jag kunde se, så var det en ung rödhake. Den befann sig absolut på "rätt" plats.


Ett samtal via WhatsUp till Ava, har det förstås också blivit. Ikväll är det åtta år sedan som hennes pappa ringde, efter en jobbig förlossning som slutade i akut kejsarsnitt, och berättade att det var en liten flicka som tittade ut.




Åtta år, med start från noll, det är en resa då otroligt mycket händer. 

Planen är att vi ska fira Ava, 8 år,  i Halmstad om några veckor.

Nu är det läggdags för sömnig tant! Go natt!




onsdag 10 september 2025

"Till vilken nytta"?

 En gång för mycket länge sedan, då jag var ung och skolan statlig och gav kommunerna mycket pengar, så hade vi en studiedag( ja, på den tiden hette det så... inte KU-dag, som nu för tiden) med ingen mindre än författaren och regissören Kay Pollak.  Gissar att han var i en depp-period, vid denna tid... antagligen tidigt 80-tal...för vad jag kommer ihåg,  det är det ständigt återkommande uttrycket; "Till vilken nytta?" Åtföljt av en djup suck.

I kommunens skolor har man återkommande kulturverksamhet, Skapande skola, vid ett eller två tillfällen per läsår. Olika kulturarbetare kommer ut till skolorna och håller workshops. Tror att det betalas  med statliga pengar. Ska vara ett sätt att stödja kulturarbetare, och få in kulturverksamhet i skolan.

Det har varit många bra "skapande skola-teman" under åren. Framförallt lyrik och författarverksamhet. Idag var jag med sexorna på terminens skapande skola-event. Under 25 min. Sen tog ordinarie lärare över och jag gick till 4-5an och hade no.

25 min räckte för mej. Gott och väl. Det handlade om textilkonst. Eleverna skulle sno tygremsor om rep. Dessa fanns i två olika dimensioner och längder.  Sedan ska alla dessa tygomsnodda rep  sättas ihop, med hjälp av konstnärerna, till en installation att hängas i matsalen! En massa trasor i taket!

Till vilken nytta? 

Tror att det var sista året som jag jobbade "på riktigt", som vi hade något lika tokigt. Då skulle eleverna gå ut i skogen bakom skolan, och göra installationer av trasor och material från naturen. Det blev i och för sig inga dammsamlare av detta, det mesta förstördes rätt snart, men ändå... Till vilken nytta? Fast vid närmare eftertanke..det krävdes mer kreativitet av eleverna, än att sno trasor i olika färger kring rep...

Tog en längre promenad efter skolan idag. Gick på skogsvägen genom tät skog. Blev bokstavligen överfallen av älgloppor/ älgflugor. 

Till vilken nytta finns dessa irriterande insekter? Frågar AI. ( Har insett att google-tiden är förbi.  Nu är det AI-tid. Jag föredrar den senare. Lättare att hitta fakta..MEN även en AI kan ha fel. )

AI berättar att älgflugan inte är bra för någonting. Det är en parasit som kom till Sverige i slutet på 1700-talet. Den suger blod från älg eller rådjur. Det händer ofta att den misstar sig, och ger sig på en människa i stället. Vilket kan orsaka ordentlig klåda hos en del människor. Jag har aldrig haft ont av det...är kanske för hårdhudad. Det har blivit mycket fler älgloppor/flugor under senare tid, då klimatet blivit varmare. 

Fästingar har också blivit fler. Även där är frågan; Till vilken nytta. Svaret är; Ingen.


Den senblommande invasiva växten var absolut till nytta. Humlan fick sej ett riktigt skrovmål.



Vackra ögontrösten sprider ögonfröjd. Och ger små insekter mat.


Tyvärr fick inte den lilla snoken växa och bli stor. Hade den fått göra det, så hade den definitivt varit till nytta, då den hjälper till att hålla nere antalet möss och andra små skadedjur.

Måste allt vara till nytta? Antagligen inte...Men jag tycker nog att det åtminstone kan vara vackert.


tisdag 9 september 2025

Vid fotbollsplanen

 


Härligt väder vid sidan av fotbollsplanen denna tisdag. Det har blivit så att jag är den som åker med Konrad på tisdagskvällens träning.

Funderar på storheten i sporten fotboll. Ser kul ut att spela. Om man har talangen. Spännande att se en bra och jämn match. Oberoende på vem som spelar. ..

Gårdagens VM kval match mot Kosovo, den var inte mycket att se på. Kollade med ena ögat och kunde inte annat än att le lite skadeglatt, då det "fantastiska" svenska laget blev utspelat av Kosovo. Så fruktansvärt dåligt spel. Av dessa överbetalda pojkar, kan man definitivt begära mer. Min absoluta åsikt  är att alla tillresta svenskar skulle få både resa och biljett återbetalda. Direkt från tränare och spelare. 

Jag vet... Det funkar inte så. Men det borde gå att reklamera icke godkända fotbollsmatcher. Åtminstone på landslagsnivå.


Fotboll är det klart lysande intresset hos många. Hos killarna i Ulås finns det ett otal bollar. Använda dagligdags. Man undrar hur det stora fotbollsintresset hos dem började. Kanske genetiskt, från morfar... Killarna, och framförallt Konrad, har stenkoll på spelare och lag. Duktiga fotbollsspelare, det är de båda. Tycker f.ö. att tränarna i deras ( eller rättare sagt) Konrads lag,  Bors SK p16-17, är superbra. Bättre än den engelsktalade dansken som tränar det svenska landslaget.

Dagen har gått snabbt. Testade ett nytt lunchställe i dag. D8. Mitt i Värnamo centrum. Bästa lunchmaten vi ätit. Varför har vi( jag) inte hittat dit tidigare.

Hann ut till Vandlorum och gick en runda i den stora trädgården där.



Vackert!

Förutom fotboll i trädgård och på fotbollsplan, så blev en runda på cykel, som sällskap till ryttarna. 


Lite imponerad över att K-P, ännu inte fyllda 7, hämtar sin egen häst i hagen.


Hugo var lite "tjurig" i boxen, så mamma hjälpte till att göra i ordning.

Tre ryttare ( varav tjejen är en av ridtjejerna som gärna är medryttare) gav sig ut på en tur i det härliga vädret. Jag fick en cykeltur. 


Fyra minuter kvar på träningen.  Och jag fick ihop ett inlägg. Fast AI tycker, som vanligt, att det är för långt. Jag tycker att det blev helt ok!



måndag 8 september 2025

Flockdjur

 



Tanken slog mej, då jag närmade mej kreaturen. 

Hur står det ut att gå tillsammans hela sommaren? Och vintern  också.. Djuren är ute då också...De som överlevt hösten alltså...men fodras inomhus och har ett stort stall att ta skydd i.

Kreatur är flockdjur. 

Det sägs att Homo sapiens också  är flockdjur. Jag är inte helt ense med den vetenskapen.  Jag avskyr stora flockar. Trivs väldigt bra i mitt eget sällskap. Möten gillar jag. Kortare möten med riktiga samtal.

Fick inbjudan till dop för ett tag sedan. Visste ju att det skulle komma. Men har försökt förtränga.🙂

Kände hur ångesten snörde ihop både strupe och mage. Avskyr dessa sammandragningar av folk.  Vi var redan "inbokade" på cup i Bor. Konrads klubb anordnar. Så hans familj har uppdrag där och "klarar sig undan".  Karins familj har fullbokad september. 

Jag känner att vi behöver närvara... dop och lunch är i vårt absoluta närområde.

Men som sagt! Hemskt. Iaf i förväg. Kanske ok när man är på plats. Eller inte!

Trodde att jag var ensam i hela världen att känna så här. Tills dess jag hittade ett inlägg på FB som förklarade hur introverta personer känner. Ogillar fester, större sällskap, att ringa ett telefonsamtal...bl.a. Jag delade inlägget. När  jag kom till skolan, så sa en  av de "unga" kollegorna;

-Som jag kände igen mig i det inlägget. 

-Så du gillar heller inte fester, frågade jag.

-Nej, absolut inte. Försöker komma undan, men det funkar inte alltid.

Det var fler som höll med.

 Stora sällskap var inget för dem.


 Kände lite samhörighet med denna  bastanta kossa. Hon såg ut att hålla sig en bit från flocken. Låg kvar då de andra ställde sig upp. Kan ett kreatur vara introvert? Kanske snarare egensinnigt? Eller var den bara trött...

Flockdjur eller ej? Ett visst sällskap behöver vi människor. Men i klart begränsat antal, för en del av oss. För min del, max  8 -10 stycken...



Vi är olika. En del av oss mer än andra. Detta var det enda svarta kreaturet i flocken.  Undrar om den kände olik?


Gick förbi denna träiga skapelse. Kom på att det skulle kunna vara min  egen logga.