Vinst

 

Sista fredagen i månaden. Då är det quiz i Glasets hus.  Det var ett tag sen vi vann. Idag var frågorna riktade till oss. Kändes det som. 14 poäng av 16. Det vann vi på!

Nostalgitripp

 

Vilken nostalgitripp. Och så mycket härlig musik. Kända Dylan-låtar. Okända Dylan-låtar.

Pete Seeger, Joan Baez, Johnny Cash och en av sjukdom märkt Woody Guthrie, fanns också med i rollistan. Samt deras musik, förstås.

Vilka sångare och skådespelare man hade lyckats samla ihop! De både såg ut och sjöng...framförallt sjöng... så likt orginalartisterna.

En suveränt bra film. Att den var 2 tim och 20 min lång, det märkte man inte.

Vi var fyra personer i salongen. Hoppas att det var en engångsgrej. Filmen förtjänas att ses av många!

En pizza på anrika Granada, det är också nostalgi. Pizzerian har funnits sedan mitten av 70-talet. De har alltid haft, och har fortfarande, de godaste pizzorna. Vet faktiskt ingen som kan konkurrera med dem.

Bio och pizza... och en halvtimmes koll i några centralt belägna butiker. 

Ett koncept man borde följa lite oftare.

Trappor

 

Vissa dagar, så kan jag bli rent nostalgisk. Vissa dagar kan jag bli nostalgisk flera gånger om. Det är när jag går i den här trappan. En trappa som jag har gått upp och ner i, så många gånger. Under tjugofem års tid. Den "Bästa" tiden i livet. Mellan 25 och 50.

Den här trappan är egentligen det enda som känns riktigt bekant, från den "gamla goda tiden". Skolan byggdes om och byggdes ut för drygt tio år sedan. Trappan fick vara kvar. 

Den är så bekväm att gå i. Både upp och nerför. Eller så är det så att steg-känslan från  25 år, då man var ung och lite spänstigare, fortfarande sitter kvar i muskelminnet. 

Klassrummen på ovanvåningen är ombyggda. Men korridoren finns kvar. Den ser lite annorlunda ut, då  den leder till den nybyggda delen av skolan. Från nya delen går den här trappan. Den är så otrevlig att gå i. Brant, och med otrevlig steglängd. Flera, både barn och vuxna, har ramlat i trappan. Ett par benbrott har den orsakat.Fast den bara varit i bruk i drygt tio år.

Jag håller mig alltid krampartat i ledstången när jag går nerför denna trappa. Uppför funkar den bra.  Men nerför så är det  otäckt.

Det är skillnad på trappor och trappor. I mitt barndomshus var trappan riktigt brant. Den gick upp till mormor och morfar, på andra våning. Ändå klarade mormor att gå i den, ända tills den dag hon stilla avled, sittandes i sin kökssoffa. Idag skulle jag aldrig låta en nittioåring gå i en så brant trappa... Knappast en sjuttioåring. 

Spiraltrappor är lite läskiga. Det ser så otäckt ut, då man kan se hela vägen ner till bottenvåningen.

Offentliga lokaler har ofta trappor, som är trevliga att gå i. Gummifabriken i Värnamo, numera ortens kulturhus, har trappor som  känns bekväma , både upp och ner.  Favorittrappan, den allra vackraste, och mest lättgångna, den finns på Malmö Opera. Så pampig. Man känner sig som en riktig "VIP-are", då man går  i den breda trappan.

Ålderstrappor. Jo, det är ju något den här åldrings-nörden också tänker på. Letar lite på nätet, och begår , för ovanlighetens skull, två stölder där. 

Den här ser ju riktigt härlig ut. Bara uppför....

Gillar denna också. Sjuttioåringen går fortfarande med raska kliv. Lite höga trappsteg . Framförallt neråt. Det blir att sätta sig på ändan och hasa sig ner.

Strax vår

 Våren lär anlända till vår trakt på torsdag kväll. Detta enligt säker ( meteorologisk) källa. Sju dygn, med en medeltemperatur över nollan. Jag hälsar med glädje våren välkommen! Inte har det varit mycket till vinter. Inget som jag beklagar mig över. Men ändå.... nov-februari...fyra månaders transportsträcka mellan höst och vår.

Snödropparna är på gång lite varstans. Denna bild tog jag hos dottern idag. Hemma hos oss har de inte kommit riktigt lika långt.

Snödroppar, det är vårens första tecken. Även tranornas ankomst är vårtecken. Nu har de första tranorna anlänt till både Store Mosse och Hornborgarsjön.

Dagen idag; mormorstisdag.

Lunch på Gästgivargården i Värnamo. Ok restaurang, nära pojkarnas skola.

Hann en halvtimmes promenad i skolans omgivning, innan det var dags att möta upp killarna, vid skoldagens slut, kl 13.

Hem till Ulås, dataspel, kortspel, fotboll. Morfar körde Konrad till fotbollsträning. Kvällsmat tillsammans med hela familjen innan hemfärd.

Fortfarande mörkt, då vi kör hem på tisdagar. Men njuter av att det är ljust, när jag kör till skolan vid sju på morgnarna.  Känns ändå som man vaknat upp från det långa vinteridet.

Speglingar

 

Gott när den korta vintern har lämnat oss för denna gång. Så fint att se vattenspeglingar igen.

Dalstorp är så fint, med allt sitt vatten. Ville ju gärna bygga vårt hus där. Jobbade i Dalstorp-skolan redan från 1978. Nu blev det ett hus utan sjöutsikt istället...  

Visar spegelbilden sanningen? 

Både ja och nej. Den är ju spegelvänd.

Och så handlar det om ljuset. Är det lite skumt, så kan ens spegelbild vara riktigt tilltalande.  I motsats till hur den ser ut i starkt, artificiellt ljus. Då syns alla de skavanker, som har uppstått genom åren.

En annan sak som påverkar spegelbilden, det är ju vilka kläder, och framför allt, vilka färger man bär. Blått funkar bra för mej, brunt likaså. Även en del gröna färger. Men inte rött. Eller gult. Inte konstig att man har favoritfärger och "inte gilla" färger 

Foton är ju också speglingar. När jag ser foton på mej, så tänker jag i nio fall av tio; Fy, tusan så jag ser ut!

Tittar jag på samma foto något eller många år senare, så tänker jag ofta; Oj, på den tiden såg jag ju riktigt bra ut. Märkligt!

Den viktigaste spegelbilden, den är inte synlig i vare sig vatten eller spegelglas. Det är hur man är som person. Och där tror jag att ens sätt att vara, till stor del speglas av den man för tillfället umgås med.

Vårväder

 Så härligt att känna ljummen vårluft igen. Med lite solsken som bröt igenom de gråa skyarna. 

Klädde mej i täckkappa. Hade passat bättre med fleece-tröja idag. 

Fågelkvitter följde mig längs stora delar av promenaden.  Småfåglar, hackspettar och kråkfåglar. Alla tycktes uppskatta det härliga vädret.

Träffade på några promenerande vänner när jag nästan var hemma,  efter den drygt halvmillånga rundan. Tog en kort  extrarunda och fick en pratstund.

Tidig vår, senvinter, det är ingen vacker tid i naturen. Vått och klabbigt på grusvägar, brungult gräs, kala träd. Hittade ett enda "vettigt" fotoobjekt. Det på de "stackars " rävarna som inte fick uppleva någon mer vårkänsla.

Rad 1

 ...I mitten. Suveränt bra platser. Speciellt som vi hade orkesterdiket mellan oss och scenen. Så man slapp "bryta nacken av sej", för att ha koll på handlingen. Vilket vi nästan gjorde på gårdagens föreställning, då vi satt längst ut på rad två.

Det tenderar att hopa sig för min del. Rätt ofta. Det kan lätt bli så, då man köper biljetter till olika föreställningar ett antal månader i förväg. Har dock aldrig hänt att det blivit dubbelbokning. Ännu...

Igår var det Falkenbergsrevyn med buss. Med andra "gamlingar".

Idag var det Göteborgsoperan med dotter och barnbarnskillar. Det var en väldigt blandad publik. Från 5 år upp till 80-årsåldern. Mycket barn var det på eftermiddagens föreställning.

Det är knappast att jag vågar erkänna att jag inte läst boken. Jag har heller inte sett filmen. Men nu har jag sett musikalen. 

"Kalle och chokladfabriken"

Det var en kanonbra föreställning. Med massor av härlig musik.

Huvudrollsinnehavaren, som spelade Charlie Bucket, var för dagen Isak Nilsson. Fyra barn, i ålder 12 -14 år, delar på rollen som Charlie. Isak var en suverän sångare och estradör.

Huvudrollsinnehavare nummer 2, Ola Salo, levererar alltid. Så njutningsfullt att höra honom sjunga.

Det var första gången jag såg en tjej som dirigent. Konstigt egentligen, varför skulle det vara ett typiskt manligt yrke.

Johanna hade beställt pausfika. En otroligt god toscakaka till mej. Onödigt stor. Undrar hur många kalorier den innehöll.  Nu spelar det ingen större roll med några kalorier mer eller mindre på denna tanten. Det är liksom redan kört....

En kul lördag... där vi också hann en tur på Nordstan, säga hej till Gustav Adolf...

. .och besöka domkyrkan.

I morgon är en ledig dag

...ja utom lite lektionsförberedelser inför veckan. 

Tanten kan nog behöva det!

Skratt

 Jag skrattar sällan. Förhoppningsvis ler jag och ser glad och positiv ut lite då och då.

Bakom mej satt en dam som skrattade hysteriskt. Jag kände mig störd. Men det är förstås hennes sätt att vara. Lättroad. Visa att hon tycker att det hon ser och hör är kul. 

De som satt nära mig, de kanske också kände sig störda. Av henne som aldrig skrattade så det hördes, av henne som knappast applåderade.

Om jag tyckte det var bra?

Ja, jag tyckte att det allra mesta var bra. Jag blev underhållen. Jag tyckte mycket var roligt. Jag tyckte att musiken och sången var superbra. Att man fått till många bra sångtexter. Tyvärr hördes inte alla ord. Det berodde kanske på att vi satt långt fram, vid sidan. Ljudet blev nog bättre för dem som satt längre bak och i mitten.

Jag har ju själv spelat revy. Lokalrevy. De gånger dom publiken skrattade och applåderade mycket, då gick man på moln.

Tack och lov är det ett fåtal av revypublikrn som är som jag. Som bara sitter och tar in. Ibland med ett leende. En applåd om det är riktigt bra.

Mest imponerad är jag av sången, musiken, Anna Carlssons imitationer, av tempot, av de supersnabba klädbytena, av den datastyrda scenografin. 

Har sett ett antal föreställningar av Falkenbergsrevyn. De brukar vara bra. Det var även denna föreställning. Det tyckte jag, trots att jag inte skrattade högt en enda gång.

Skruvkorken ställer till det

Henrik von Eckerman och King Edward talar ut i en talk show. Bland det bästa vad det gäller sketcher, enligt mej. Det blev en applåd.

The American Style. Tja..

Helgkänslan

 Det är en speciell känsla att lämna skolan på torsdagseftermiddagen. Vinka hej då till vår kanslist när jag passerar hennes glasvägg.. En av mina första elever f.ö. Snart mormor. Känns lite märkligt att man jobbar tillsammans...

Helgkänslan är rätt go!

Två roliga dagar med "toppenklassen". Så mycket olika saker man kan göra med en väl fungerande klass. Fattar inte hur man står ut, om man bara måste reda ut en massa bråk och stök i sin klass. Och dessutom sällan får arbetsro.

Tulpaner på lök, det vill jag ha fler utav. De beter sig, av förklarliga skäl, som tulpaner som blommar utomhus.

Helgkänsla... det innebär också lite go trötthet. 

Fick förresten en ordentlig löneförhöjning från 1 jan. Ungefär 10 %! Det äg bara vi som fyllt 66 ( vilket ju var ett tag sedan),  som omfattas av den sensationellt stora ökningen. Kommunen satsar stort på att få behöriga lärare att stanna kvar. Länge.

Hann med en solskenspromenad då jag kom hem. Blir inga långa sträckor, men gott med lite luft. Snart väntar 45 minuter på spinningcykeln. Inte så kul, men känns bra och uppiggande efteråt.

Bemötande

-Nej, sluta! hörde jag mig själv säga, där jag satt ensam i mitt och kollegans arbetsrum.

Nu hördes det inte,  till den det var ämnat. Den som, med sin vanliga, tråkiga, mässande röst, bannade några elever för att de uppehöll sej på fel ställe.

Jag blir så ledsen då jag hör vuxna skälla på barnen, för "ingenting". Varför kan man inte bara, med vänlig röst, fråga vad eleverna har för ärende just här.

Det där med ett otrevligt bemötande skapar otrevliga barn. Barn som själva blir otrevligt tillrättavisande.

Jag hade straffkommendering på lunchrasten. Nu var det helt ok, solen och det var lugnt på skolgården. Jag lutade mej mot en mur och tog upp mobilen ur fickan.

- Du får väl inte kolla mobilen. Du ska väl kolla barnen! 

Det var en av dem som ofta blir otrevligt bemött av de vuxna, som gick förbi mej.

Den klass som jag jobbat i sedan i höstas     (egentligen sedan i mars -24), hade bra förutsättningar att bli en "bra" grupp, redan då jag och kollegan började jobba med den.

Det har blivit en fantastiskt bra grupp. En grupp som jobbar självständigt, som man kan ge stort eget ansvar, som ger varann studiero.  Samtidigt som de hjälper varann.

Jag har ett bra recept för att "laga till" en fin klass: Bra "råvaror" är viktiga, men lika viktigt är ett vänligt bemötande, positiv bekräftelse, god struktur och flexibilitet.

Där stack jag kanske ut hakan och talade om att vi är bra pedagoger, jag och min kollega.(72 år gammal). Och nog skulle vi behöva ha en kurs i bemötande för några av våra kollegor....

En solfylld skolgårdsbild blev det också. 

Puh!

 Jo, så känns det just nu, efter det att fem barnbarnsdagar är förbi. Samtidigt väldigt roligt. Men... det är att föredra att sprida ut gracerna lite. 

Åt lunch på Madame i Värnamo. Brukar variera oss mellan fem olika restauranger. Två av dem är av lite högre klass än de andra tre.  Madame håller hög klass. Lite intressant att se skillnad på " klientel" av lunchgäster också. Någon restaurang har äldre gäster, en annan många iförda "arbetarkläder". På Madame samlas det lite mer stilfulla folket. Och så C-E och jag.

Karl-Petter hade öppnat isaffär. Många isbitar var det. I olika former. Jag undrade hur vi skulle transportera isen som vi inhandlade. Den kunde vara kvar. Och vi kunde betala med låtsaspengar. Det är kul med kreativa personer. Barnbarn i detta fall.

Is kan vara väldigt vackert.

Förlorade i kortspel mot båda pojkarna. 

Lite fotboll blev det också. Och när Konrad och morfar åkte iväg på fotbollsträning, så bakade K-P och jag en mjuk chokladkaka 

Vintergäcken  blir fler och fler för varje vecka. Hoppas att de ska slippa uppleva snö  mera.

I morgon är det skoldag igen. Skulle allt kunnat tänkt mej en egentidsdag. Får ta en sådan i april. På en solvarm plats. 

Hemåt

 Det är rätt ok att köra 25 mil , från Grimsås till Malmö, i dagsljus. Att se landskapet växla. Att då och då se havet. Att se Danmark skymta där på andra sidan sundet. Att stanna till vid stugan en kort stund.

Att köra hemåt i mörker är inte lika kul. Men det får man ta. Vi brukar bytas om att köra halvvägs. CE kör motorväg, jag kör "Nissastigen".

Det blev en kul dag med Ava.Tutankhamonutställningen var bättre än jag trodde. Två föreställningar med VRglasögon och en digital föreställning där det fanns animationer på fyra väggar och på golv.

 

Samt en helt verkligen kopia av den unge faraonens sarkofag.

 

Digitala föreställningen var riktigt mäktig.

Jag är ganska okunnig om Egypten och dess storhetstid. Har nog gjort någon tenta på ämnet för dryga femtio år sedan. Men det man inte är intresserad av, det glömmer man snabbt.

Tutankhamon blev farao vid tio års ålder.

 Han gifte sig med sin halvsyster. Hon födde fram två ofullgångna foster, vilka båda återfanns mumifierade i faraonens gravkammare. Tutankhamon dödades/ mördades vid nitton års ålder.  I hans gravkammare fanns bl.a stora guldskatter.

Riktigt häftigt var det att gå omkring i ett rum, med VR-glasögon på, och få uppleva såväl Howars Carters läger, gravkammare som ökenlandskap.

Man kunde ta en bild på sig själv, och få se sig själv som en ädel dam från faraotiden. 

Kul att se Hyllie.

Naturligtvis måste vi kolla stora köpcentret Emporia.  Det var stort. Och obekant. Lätt att virra bort sig. Lunchen var god. Jag valde pasta med skaldjurssås. Ava valde chicken nuggets från Max. Smaken är delad.

Ava ville gärna kolla affärer. 

Mest intressanta affärerna för den som är sju och ett halvt! Hon fick ett färgat läppbalsam av mormor....

Gott att komma tillbaka till lägenheten.Det finns nog inget som jag tycker är jobbigare än att gå på stora köpcentran. 

Adina hade varit ensam hemma sedan halv tio, så hon behövde rastas. Tog en runda med henne och kunde njuta en stund av solens värmande strålar. Och se snödroppar, fria från snö.

Efter en stunds vila, så blev det både kortspel och barnalfapet, innan föräldrarna kom hem.

Hann sitta ner en stund och prata med dem, och äta en enkel kvällsmat, innan det var dags att säga hej då för denna gång.

Nu ses vi förmodligen inte förrän till påsk. Dit längtar jag redan.

God natt från Malmö

 Säger go natt efter en fin dag, som till största delen tillbringats i Malmö.

En liten avstickare till stugan i Halmstad, blev det på vägen söderut. En snabb koll vid stugan. Såg bra ut. En liten runda till stranden och längs stranden blev det sen. Som jag längtat till havet!

Men så mycket "gegga" från havet, som kommit in med vågorna. Inte mycket till sandstrand kvar. Här behövs stora maskiner för att rensa upp.

Snön hade fallit även över Malmö. Ungefär lika mycket som hemma i Grimsås. Men i malmö- trädgården stod vinterdäcken i full blom.  De såg rätt pigga ut, trots snö och minusgrader. Vintergäcken får tåla att vintern gäckas med dem.

Snödropparna såg betydligt mer hängiga ut. 

Sötaste snögubben hade fått en sittplats på en trädgårdsbänk.

Vi blev bjudna på en riktigt god lunch, lax, klyftpotatis, olika såser och sallad.

Solen lockade till utevistelse. Det blev en promenad genom Folkets Park och därefter till godisaffären på Nobelvägen.

Gott i solen, bitande kallt i skuggan. Gott att komma in och få en kopp kaffe.

En god pizza smakar alltid bra. Denna pizza, på Pizzeria Special, smakade supergott.

C-Es kusin, malmöbo sedan massor av år, ville gärna träffa oss. Alltid lika underhållande att träffa honom. Han har de mest dråpliga historier att dela med sig av.

I morgon har mormor och morfar egentid med Ava. 

Säger godnatt från Malmö.