Påsk

Påsk, det är en högtid som jag gillar. En kravlös helg, då vi i många år haft förmånen att umgås med hela ( eller nästan hela) vår lilla familj.

Maten är inte så avancerad. Inte hos oss iallafall. Även om vi brukar ha buffémat på kvällen, så är det, förutom lax och ägghalvor, andra rätter än vad som brukar finnas på det ( enligt mej) föga tilltalande julbordet. Var sin påskpresent hade jag köpt till barnbarnen. Borde göra likadant till jul... det räcker ju med ett paket. Ett paket som innehåller något som man verkligen uppskattar. Påskharen lämnade förstås några påskägg i trädgården också. Hos våra barnbarn går chips hem bättre än godis. Det går alldeles utmärkt med "chips-ägg" istället för godisägg. Eller rättare sagt, det blev både ock.

Grillning på värmamofamiljens grillplats har blivit tradition. Så mysigt att samlas runt eldstaden. 
 

Pappan i familjen hade gjort en fyrdelad skattjakt. Detta för att få tillgång till en kod, som gjorde att hänglåset på den box där skatten förvarades, kunde öppnas. Första uppdraget är utdelat.

Han som precis börjar träna fotboll, och inte vill vara utan vare sig benskydd eller fotbollsstrumpor, avvaktar mellan mamma och moster.

Uppdrag nummer två, Konrad är insamlare och Ava och K-P spejare.

Ett pussel ska läggas. På baksidan finns finns siffra och färg.

Fyra kul uppgifter fixades ( nästan)  utan hjälp från vuxna. Pappa Martin är en riktigt bra lekledare och kreatör av finurliga och roliga uppdrag! 

Skatten ( paketen från mormor) uppskattades!

Mamman hade fixat iordning bröd till pinnbröd. Har skam tills ägandes aldrig ätit det förr. Jättegott. Tomatsoppa värmdes och serverades till brödet... eller till korven.

Moster hade med sig marshmallows. Kaffe och kaka fanns också för den som ville ha. En riktigt bra måltid, passande både stora och små.

( Den nyblivne fotbollsspelaren har nu fått på sig både överdragsbyxor och mössa. Det blev lite kyligt med kortbyxor... )

Så många fler bilder blev inte tagna under påskaftonen, trots att det var många timmar kvar tills vi, övermätta av god mat, begav oss hemåt vid åttatiden.

Vi körde med båda våra bilar, eftersom Toyotan skulle in på plåtskadereparation ( nej, det var inte jag som orsakade den) samt service på tisdag.  Vi har blivit entledigade från "mormorstisdag" under barnens påsklov, och tyckte då att vi skulle lämna bilen vid verkstaden redan igår. Onödigt att köra sex mil enkel resa, då det egentligen inte behövs. 

När vi närmade oss Toyotaverkstaden/bilhallen, så kom det mängder av bilar som svängde in till området. Det stod bilar till bredds på vägen, och längs vägens kanter hade hundratals ungdomar samlats. Riktigt läskigt att ge sig in i detta , tyckte jag. Men vi kom igenom folksamlingen. Funderade på vad et kunde röra sig om. Det fick vi se, då vi parkerade Toyotan vid bilhallen. Två bilar kom i rasande fart på vägen ovanför. Streetracing, tror jag att det kallas. Snart kom ytterligare två ekipage, som tävlade. Och två till. Fortfarande läskigt; Hur skulle i ta oss ut? Helst inte samma väg tillbaka! Nu var det maken som körde vår van, och han tog samma väg som bilarnas färdriktning. Vi blev inte påkörda. I slutet av raksträckan stod några ungdomar och blinkade med ficklampor. Klarsignal till ny start. Vilket de väntande ekipagen inte fick, då ett gammalt par i en gammal ( men nybesiktigas u.a) van behövde ta sig ut ur området. 

Läskigt,ja, men ändå  positivt. Ordning och reda och inga utomstående som utsattes för fara. Gissar att det var olagligt, men det stör inte mej, när det sköttes på ett utmärkt sätt.

"Blåsipporna blommar på Hofsnäs" läste jag  i ett FB-inlägg i veckan som gick.  Sa till maken, att nu får vi åka till Hofsnäs och ta en promenad samt äta lunch på herrgårdrestaurangen under påsken.

Det fick bli en påskdagsvisit. 

På vägen dit, så tog vi vägen över Månstad, och den stora blåsippshagen där.

Blåsipporna har verkligen slagit ut under de sista dagarna i mars. Ganska tidigt.

Absoluta favoritblomman. Barndomsminne, vår- och sommarföregångare. Och så vacker, med sin blåa kronblad bland fjolårslöven.

Den första vitsippan för i år, fann jag också där i blåsippshagen. Väldigt fin blomma, det också.

En kav lugn Åsunden mötte oss vid Hofsnäs. 

Det blev trekilometersrundan, med utgångspunkt från herrgården. 

Massor av folk i rörelse. på olika vandringsleder och på grönområdet kring restaurangen.

Det tog en stund att få maten, eftersom det var många som ville äta lunch. Inomhusplatserna var slut. Det gick jättebra att sitta utomhus och vänta... och äta. Härligt med 15-17 grader den sista mars. 

Naturligtvis ville jag besöka området med många blåsippor. Området ligger några kilometer från herrgården och från den runda som vi tog.

Nog är de vackra? Blåsippor har olika färger, olika former på sina kronblad och även olika antal kronblad. Ståndarna ser olika ut, beroende vilken färg blomman har. En helt underbar liten skapelse, tycker jag.

Hofsnäs och Torpa stenhus ligger knappa halvmilen från varann. Om man tar landsvägen. Vattenvägen, så är det betydligt närmare.  Torpa öppnar, både slott och restaurang, i maj.  Då kan det säkert bli en ny tur till området.

Två fina påskdagar så här långt. I morgon får bli en "vilodag". eller .. lite trädgårdsarbete kanske... och äntligen tid för att läsa en bok. Det var veckor sedan jag hann med det senast.

Dagar med Ava

 

Tyckte att kaninöron och den mörklila krokusen matchade så bra, så det fick bli en påskbild. 

I övrigt ser perennrabatten sorglig ut, men jag "orkade" bara inte beskära bilden. Verkligheten behöver man ju inte skämmas för, egentligen.

Nu har Ava, tillsammans med sin mamma, begett dig till mammans bästa kompis. I morgon ses vi igen. Det blir traditionsenlig korvgrillning hos kusinerna utanför Värnamo. Lite enkel påskmat, tar vi fram på kvällen. Och nog blir det både påskägg och paket att leta upp ..

Det har verkligen varit superkul, och en sådan ynnest, att få umgås med den sex och ett halvt år gamla tjejen dagligdags, i en hel vecka. Jag tycker att hon är rätt tuff som åker iväg, 25 mil från mamma och pappa, på egen hand.  

Tänk vad bra det är att kunna säga godnatt genom videosamtal. Då känns inte avståndet långt. 

Nu hade Ava med sig en hel väska med mjuka kompisar. Det hjälpte nog också till att ge trygghet.

Det har blivit vårblomskoll, hundvisit, lekplatsbesök och bullbakning. Och en del "häng" med morfar, då jag jobbat.

Tibasten på bilden, den hittade Ava. Jag hade inte sett den vackra, men giftiga busken, på den platsen tidigare. Ava tyckte att den skulle bort när den var giftig. Det tyckte inte jag.  Här finns inga småbarn, som skulle äta av den, och då gör den ingen skada.

Det har blivit dåligt med de dagliga promenaderna under veckan. Passade på att ge mig ut på en ordentlig runda, samtidigt som mor och dotter åkte iväg efter lunch.  Härligt väder. Upptäckte att det fanns många gula solar längs vägrenarna.

 Inte en människa såg jag till på rundan. Men tupp och hönor träffade jag på. Vilket passade utmärkt i påsktid.

Önskar er alla en glad påsk!

Sorgligt

 Det där med husdjur, det är en glädje för många. Om man skaffar husdjur, så kräver det ett stort ansvar. Ett ansvar som sträcker sig under lång tid och som skapar en djup och speciell relation till djuret. Fina stunder, där djuret kan vara både glädjegörare och tröstare.

 Djur har en begränsad livslängd. Hur lpng den är beror på vilket slags djur det är.  Det gör ont när man måste ta bort ett älskat husdjur. 

 Igår fick dotterns sto, Tindra, sluta sin tid. Så sorgligt. Speciellt för dottern, men också för alla oss som fått följa Tindra från det hon var ett litet föl.

Första gången jag träffade Tindra, så var hon helt nyfödd. Det var bestämt att dottern skulle få ett föl av hästen som hon ridit i många år, från Ronja. Det lilla stoet växte upp hos uppfödaren och dottern kom ofta hem under sin utbildningstid i Lund, för att se till sin häst.

När Tindra var unghäst, och nyss inriden, så gick jag ofta med på ridturerna.Såg mig som en ardenner, som gjorde ryttare och halvblod sällskap.

Under Tindras aktiva tid som hopphäst, så blev det en hel del resor till olika tävlingar i närområdet. Ibland blev det bra resultat, ibland var Tindra inte på humör, och då blev det både vägran och rivning. Mest vägran. Många rosetter och plaketter har hon fått, även i dressyr.

På "äldre" dar blev hon mamma. En superbra mamma. Först till Lycke, som är fem år, och sedan till Drömma. Hon är två år i juni.

När jag såg Tindra sista gången, förra tisdagen, tänkte jag han hon såg lite ihopsjunken ut. Dagen därpå uppvisade hon sjukdomssymptom och på torsdagen kördes hon ner till djursjukhuset i Helsingborg för  utredning.

Matte och husse åkte till djursjukhuset igår, och fick ett besked som inte var helt oväntat. Det fanns inte något att göra för att få det snart tjugoettåriga stoet, friskt igen.

Sorgligt! Ledsamt! Så många fina minnen av den fina hästen.

Men så är livet som djurägare; det kommer en tid då man måste ta farväl av sitt djur. Tyvärr! Vi är många som saknar den fina hästen Tindra.

Tindra och Lycke, då Lycke var ettåring.

När Drömma var föl

Selfie om sport

  Denna måndag handlar Klimakteriehäxans selfie om sport.  Kul tema att fundera kring.

1.Så minns jag gymnastiklektionerna i skolan:

Pest och pina. Jag var stor, klumpig, långsam, oteknisk och hade/har inte mycket till bollsinne . Men jag tog min oförmåga med jämnmod, jag var ju "duktig" i många andra skolämnen.

  2.Det är min idrott före andra framför andra (som aktiv och/eller som åskådare): 

Har nog ändrats en hel del genom åren. Har aldrig varit bra på något, men gillat att simma. Och att se på simning. Såg mycket fotboll förr. Har väl fortfarande Elfsborg " i mitt hjärta". Numera blir det mer att kolla hästsport, som ju ena dottern håller på med.

Gymmet gillar jag. Variation; styrka och kondition. Ingen tävling alls!

 3. Den stjärnan slutar aldrig att lysa på min idrottshimmel:  

Ingmar Stenmark...fortfarande spänstig som en ungdom!

4. Den boken/filmen/dokumentären/tv-serien med idrottsanknytning kan jag verkligen rekommendera: 

Såg en jättebra serie om fotbollens framväxt i England. På Netflix. "The English game".  Visade också hur proffsfotbollen snabbt etablerades.

 5. När det sänds sport i tv så ... lyssnar jag mest. Med ett öra. Och kollar med ett halvt öga.  Tycker bättre om att lyssna på radio. Där är det väldigt målande sportreferat.

Var mycket mer intresserad av sport när jag var yngre/ung.

6. Hur sugen är du på OS i sommar?

Inte ett dugg. Men kommer nog att lyssna på radio.

 Även bröderna Fredriksson började från schratch!  Tror jag..

Malmö

 Ömsom regn och ömsom sol i Malmö. Men klar vårkänsla.

Många olika blommor i full blom.

Japansk körsbär. Så vackert.

Vi hade två ärenden i Malmö. Dels skulle vi hämta Ava, som ska tillbringa påsklovet i Västergötland och Småland.  

Dels hade jag en sista födelsedagspresent att utnyttja. Ett musikalbesök. Valde att se "Midt i natten" på Nöjesteatern. Bygger på Kim Larsens/Gasolins musik, samt den danska filmen med samma namn. Suveränt bra! Wow, vilken MUSIK!

Tänker efter och inser att jag verkligen fick utmärkta presenter då jag fyllde 70. Matupplevelser och musikupplevelser.  Kan inte bli bättre.

Övernattade på ett närbeläget hotell och hämtade Ava hos en förkyld mamma och pigg pappa, efter en god hotellfrukost.

Stannade till en stund i Halmstad och andades in lite havsluft.

Det finns en del att göra innan stranden är klar inför badsäsongen. Men dit är det två månader nästan...

Katten blev glad när vi kom hem. Och Ava gillade att träffa Blaze igen.

Tre dagar

Det har varit tre intensiva dagar. Inte så ovanligt, i och för sej. Och rätt gott att känna att man är behagligt trött, efter väl förrättat värv.

"Mormorstisdag" i vanlig ordning. K-P är ensam med mormor och morfar under förmiddagen. Klockan ett hämtas sjuårige brorsan på skolan.

K-P känner sig riktigt säker på cyklandet nu när det är vår igen. Han tyckte att han och mormor skulle bege sig till bokskogen. För några år sedan var det den gängse barnvagnspromenaden, då en eller två killar skulle sova.  K-P cyklade och mormor fick sej en rask förmiddagspromenad.

Ett ställe med många snödroppar, mitt ute i skogen, det hade K-P koll på. Och så vet han att mormor är blomnörd.

På seneftermiddagen var det ridlekis, i vanlig ordning. Kul att se utvecklingen under året som gått. 

Så blev det onsdag, och det var med skräckblandad förtjusning som jag körde iväg till nya onsdagsjobbet. Men det var kul, superkul. Men intensivt.  Lektion i två klasser mellan 8.30 och 11.35. Klassrumsbyte...och en skvätt kaffe... under tjugo minuters rast.

Hann med en kortare promenad under eftermiddagen.  Behöver ju få lite frisk luft.

För på seneftermiddagen var det dags att bege sig till Borås. Hade biljetter till en nyskriven musikal på Stadsteatern.  "Den varmaste sommaren". Handlade om fotbolls-VM -94. Maken följde gärna med när det handlade om det som han är mest nördig på, fotboll.

Passade på att äta gott på restaurangen som ligger vägg i vägg med teatern. Vi valde fiskgratäng. Välsmakande och prisvärt!

Musikalen var riktigt bra. Lättillgänglig musik och texter som förde handlingen framåt. Tyvärr bara halvfull salong. Synd att inte fler boråsare passar på att bli underhållna.

Så blev det torsdag. Den gamla invanda jobbardagen. Dotterns sto, drygt 20 år gammal, hade haft magproblem, förmodad kolik, igår. Under dagen, och efter veterinärbesök, hade det blivit bättre. Men det var ändå inte bra idag, så hon fick rådet att köra hästen till djurkliniken i Helsingborg. Hennes make hade bakjour  och då vet man inget om arbetstider, SÅ kunde vi hämta pojkarna på fritids och förskola/dagis?

Visst kunde vi det. Åkte iväg  direkt när jag kommit hem och hämtade två glada killar på två olika ställen.

Mamman kom hem efter en stund. Hästen fick stanna kvar på kliniken för observation och vidare utredning.  Mamman behövde vila en stund, så jag körde killarna till körövning inne i Värnamo och morfar lovade ha kvällsmat klar när vi kom tillbaka.

I morgon ska det förhoppningsvis bli en lugn dag. Känner att jag behöver dra i lite "skrot", så gymmet får nog ett besök. Dessutom vill jag plocka fram lite påskpynt. På kvällen är det quiz. På lördag har vi planerat en resa till Malmö, med musikal på Nöjesteatern , övernattning på hotell och att därefter ta med oss en påsklovsledig dotterdotter hem till oss några dagar.

Känner mig mycket tacksam över att ha ork och energi till de intensiva perioder som jag tycks få till ibland.

TVn på i bakgrunden. Ny förbundskapten. Han tycks inte kunna trolla med det material som finns tillgängligt. Tror inte att det kommer att bli någon musikal om fotbollslandslaget anno 2024.

Selfie om våren

 Det är vårdagsjämning på onsdag. Passar då jättebra med tankar om våren i Klimakteriehäxans Selfie.

1. Det är ett självklart vårtecken  

När tranorna kommer tillbaka till vår by. Har ännu enbart sett ett par ännu. Det lär komma fler. Det är ju inte för inte som jag bor i TRANEMO kommun....

2. Den blomman är vårens mest efterlängtade

En nästan omöjlig fråga för en blomnörd. Hasselblomman talar om att våren är på intåg. Likaså snödropparna. Tussilago talar om att nu börjar tjälen gå ut jorden. Blåsippan, ja, det är ändå min favorit. När den kommer, så är det vår. Vitsippan är också en favorit, speciellt då den bildar stora "hav". När vitsippan vissnar bort, då har det blivit lövsprickning och försommar. 

 3. Det plagget signalerar vår

När fleecetröjan får ersätta den gamla slitna, varma goa, täckkappan på dagens promenad. Idag var det fleece som gällde.

Krokus, ja, det är en välkommen trädgårdsblomma. 

4. Den texten om våren är en favorit 

Solen värmer frusen jord och snart ska vintern dö

Våren står på språng och tänker äta upp alls snö

Solen strålar väcker fröt som sovit under jord

Dags för tussilago börja växa och bli stor.

Första versen på en liten fin melodi av Tomas Brandt. Brukar sjunga den med de yngre eleverna.

5. Min syn på "obligatorisk" vårstädning

Dessa bedrövliga fönster. Får ta och gå över dem... snart. Förhoppningsvis får jag lite hjälp av maken, iaf på ovanvåningen. 

Trodde faktiskt att hasselblomman gjort sitt. Hängena ser rätt utmattade ut på de flesta buskar. Men tjejblommorna ger inte upp i första taget.

 6. Så låter våren i mina öron.

Tranor skränar, duvor kuttrar, talgoxen titi-ar, domherrar i dämpad gnisselkör. tallkottar om öppnas med ett knäpp i solens sken. Längtar efter koltrast-konserten. Han är på plats sedan flera veckor, men har inte fått sång-lust ännu.

Dagsfärska, ja t.o.m tims-färska bilder, från dagens härliga solskenspromenad. 

Tack, klimakteriehäxan, för en kul selfie. 

Solig söndag

 

Kollade "Årets bild- nyhetsbild utrikes". Pontus Höök, med rötter från vår kommun, hade tagit bilden på några gravt härjade människor på en gata i Philadelphia. En tragisk bild.  Denna dagsfärska bild borde få pris för vårens mest härjade naturbild. Inte mycket till liv i de båda trädresterna/skantarna. Men de kan ge liv åt både fåglar och insekter. 

Intressant att kolla bilderna som var nominerade för att få pris som "Årets bild". Det är inte de mest tilltalande bilderna. Men de bilder som talar sitt eget språk.

Härligt med en promenad i solsken. Lite kallt var det dock i vinden.  Tänkte på det där som  idrottsmän uttrycker ibland: Idag kändes kroppen bra/ Idag svarade kroppen. Det var en sådan dag idag. Så gott när det inte gör ont någonstans, och man kan gå i rask takt. Så varm blev jag. Tacksamhet kände jag, för att uppleva en rask och härlig promenad på skogsväg och byväg. 

Kände mig också tacksam för att skogsägaren röjt upp ris och nedfallna träd på en gamla skogsvägen. Delar av skogen avverkades för ett par år sedan. Det blir en del ris kvar efter  att man tagit tillvara virket. Dessutom är de träd som står kvar extra känsliga för kraftig vindar. Några granar har legat tvärs över den gamla skogsvägen. Idag var de borta. 

Den här vägen, det var makens pappas skolväg. Han och hans systrar traskade vägen fram och tillbaka till Nittorp tre dagar i veckan, under sin skoltid. En halvmil åt varje håll. Året om. Inget att gnälla över för den tidens barn. Skollunch, det fanns förstås inte. Det var medhavd mjölk och smörgås , som gällde. 

Här, vid det gamla soldattorpet, fick man sällskap av tvillingarna Mod. Makens faster berättade att flickorna var så små när de föddes, i början av 1920-talet, att de låg i var sin skokartong, då de var nyfödda. De överlevde och fick ett långt liv. 

Jag gillar att ta mina promenader på egen hand. Man funderar så bra då. Som så ofta , så kom jag att tänka på det där med ålder. En diktator i öster som fyllt 71. Två presidentkandidater i väst, den ena 81 år och den andre, som dessutom inte är riktigt klok, 77 år gammal.  Jag kan inte för mitt liv förstå hur ett "demokratiskt" land, med 320 miljoner invånare inte kan få fram två presidentkandidater med förståndet i behåll och i ålder 40 - 60 år. 

För egen del, så fick jag förra vecka en förfrågan om att utöka min arbetsvecka med ytterligare en halv dag. No ( naturorienterande ämnen) i rektorsområdets andra och större skola. Jag kan ju aldrig säga nej. Men jag menade faktiskt  det ja, som jag svarade. Besökte skolan och hämtade läroböckerna i fredags. Kändes så in i hjärtat gott, att bli så välkomnad av både personal och elever. Kommer att bli några av mina gamla elevers barn som jag träffar. Jobbade ju i den skolan från till 2003. 

Gissar att de första vårblommorna är överblommade i sydligaste delen av vårt land. Här har snödropparna sin storhetstid. Om några veckor är de ett minne blott.

Gjorde en krans till jul, på en bas av ståltråd. På en solig altan, så blev det en återanvändning av stålttrådsrundeln. Björkris, samt de tilltufsade gamla påskfjädrar som jag hittade i en låda. blev till en "påskkrans"

Solen står ännu högt på himlen, trots att klockan passerat sexton. I veckan är det vårdagsjämning. Härliga vår!