Vårvittring

Visst är det en ganska härlig tid, denna tid, då det varken är vår eller vinter.

Ja, vinter är det förstås meteorologiskt sett, men ändå inte. Utom på natten och morgonen, för då är det mesta fruset och kallt.

Men när solen stiger på himlen, så börjar det frusna att övergå i små rännilar av vatten....fåglarna börjar ta ton och  solen värmer riktigt gott.

Kollade på SMHIs app, då jag nu vittrat vår, och då tänkte undersöka om den är på väg.

Tyvärr, vi får nöja oss med föraningar och vänta ännu ett tag. Till helgen utlovas snö igen, rejält med snö.

Men den som väntar på något så härligt som vår och sommar, den kan vänta lite än. Det är helt ok för mig att ljuset är tillbaka och att jag vet att den snö som kommer, den  kommer inte att ligga  kvar så länge.

Ett par timmar av denna förmiddag, ägnades åt geocaching.
Bra att komma ut lite och få nya vyer och fototillfällen.

Stalledrängsuppdrag skulle utföras. Ett enkelt sådant, medan husbönderna ( nä. så kan det väl inte heta... men det låter ganska så bra )....förlustade sig i Malmös allra äldsta kvarter.
Ett uppdrag som sträckte sig  från sen lördagseftermiddag till söndagslunchtid.

Hann med promenad i vackra Hjälshammar på solig lördags sena eftermiddag, införskaffandet av 10 stycken sushi-bitar från Värnamos bästa restaurang, samt avnjutande av melodifestivalsuttagningen, omgång fyra. Avnjuta och avnjuta... nja... men jag tycker det är kul att kolla - om jag inte har något annat för mig.
Anser att rätt låtar gick vidare, att Mollys låt kan vinna alltihopa.
Kanske lite för lik Euphoria... fast i mitt tycke mycket bättre. Ja hör vä till de fåtal europeer som inte var /är så förtjust i Loreen-låten. Eller kanske det är henne jag inte gillar... för det gör jag inte.... och då vet man inte riktigt vad som är hönan eller ägget.

Synd bara att  hårdrockarna ( fast det var väl inte så mycket till hårdrock... men lite rockigt ändå) inte kunde komma före det falsksjungande småtöserna med olika hårfärg. SÅ löjligt med hjärterösts-app. Den är ju för barn!

Det var Inga som lockade ut oss att leta några burkar.
Hon lägger ut ( har hon iallafall lovat) en myst i månaden i trakten av Kärda, väster om Värnamo. När vi letade upp januarimysten så var det fortfarande en hel del snö. Nu var det nästan barmark, men lite småskitigt på de delvis tinade grusvägarna.

Lade in fyra geocachekoordinater i gpsen.  De som fanns nära Ingas mystställe.
Här, vid Lararp, träffade vi på en flock hjortar. De fick en faslig fart på de spinkiga benen, då de fick syn på oss.

C-E fick syn på en gammal plastburk, dessutom... och det var ju precis en sådan vi letade efter.Vilken tur!

För att komma till Ingas myst fick vi passera en stubbåker och sedan leta upp en stubbe i en fortfarande vilande bokskog.

Hörde på Skavlan i fredags, att växter kan prata med varann. Undrar om de här bokarna var så vakna att de uppmärksammade en tant och en farbror som, lätt andfått, lufsade fram genom löven. Vad sa de till varann? Kommenterar växter ålder, klädsel, utseende? Eller skakar de bara på grenarna och undrar vad människorna håller på med, då de gömmer plastiga saker för varann, ofta i rester av träd som de tidigare dödat......



Ytterligare två ställen fick besök, denna vårvittrande dag.
Den ena var en av alla de sjöar, som mannen med multi-sjö-alias visar för oss tokar.
Tänk vad fint här kommer att vara till våren/sommaren!
Synd att vi nu redan funnit vad vi sökte på detta ställe. Tur att det finns tusentals små fina sjöar att upptäcka... vi lär nog hitta andra vackra sommarplatser.

Under veckan som gick, så var det två dagar med rättning av nationella prov ( svenska) och två olika tillfällen med genomgång av möjligheter med Smartboard.

Gnällde ordentligt då vi fick veta att vi skulle få Smartboards till tre av skolans klassrum. Vi hade en sådan tidigare, och nu skulle storsatsning ske.
Vi önskade datorer/lärplattor till eleverna för samma summa pengar... men det gick inte... det är två olika konton som styr. ( Kommunalt ekonomitänk är nog det dummaste som finns...iallafall enligt mej, som inte kan ett dugg om ekonomi, och då kan tycka så i brist på bättre vetande...)

För några veckor sedan så monterades en intelligent jätteskärm upp i mitt klassrum. Och då gäller det att lära sig använda den. Jag gör mitt bästa... och lär mig efter hand.

Nationella prov kan visst vara bra, de ger en fingervisning om var ens elever befinner sig.
MEN de får inte vara grund för jämförande statistik, och helst skulle de rättas centralt, av en objektiv robot.
För visst är det så att man tänker olika då man rättar berättelser, även om man har anvisningar att gå efter... och uppenbart är att det är väldigt lätt att det blir fel/olikheter i rättandet av svårtolkade svar.
Nä, nationella prov får inte tillmätas allt för stor betydelse.

Medierna är fyllda av trettio år gammalt mord.

Personligen så anser jag att mordet på Palme var det största katastrof som drabbat vårt land, att vårt land blivit mycket kallare efter det att han försvann från den politiska arenan. 

Trots att jag är/var Palmediggare, så tycker jag att denna mordutredning skulle lagt på is för tjugo år sedan. Helt sjukt att folk fortfarande aktivt jobbar med den. Gjorde en Grej of the day om Palmemordet, och kunde då informera mig om att utredningen så här långt kostat Sverige bortåt en miljard kronor.

Dags att skyndsamt avsluta utredningen och politiskt jobba för ett varmare Sverige, där skillnaden mellan de som har det gott och de som har det mindre gott blir utjämnad.

Min bästa bild på länge, tog jag idag. Funderar på om jag ska använda den som inspiration till skrivuppgift för mina elever i veckan som kommer....

Färdigfrossat

Nu är det slut med sportlovsfrosseriet!
Känns så här i efterhand, som om det blev lite väl mycket.
Festveckan avslutades med mer rinnande kalorier än kalorier i fastform.
Det finns massor av gott öl. Beska droppar i spetsiga glas, klarar jag mig gott utan.

Det blev en resa söderut även detta sportlov.  Inga 400 mil,som det blivit under de senaste februariloven, bara knappa 30.
Parkerade bilen i Malmö och tog sedan tåget över bron, för att kolla hur långt våren kommit i Köpenhamn. Den hade kommit en bit längre än hos oss på västsidan av sydsvenska höglandet.... men inte tillräckligt långt för var njutbar.

Kul att ha med Helena och Roger, tyckte vi.

Smörrebröden vid Nyhavn var helt otroligt delikata.
Nystekt fiskfile med räkor på, rostbiff med röror, lök och dansk majonnäs...

Promenaden från centralstation längs Ströget, till Nyhavn, och tillbaka, tog en liten stund.

 Helena, som är te-nörd, hade kollat upp en tehandel, som hon gärna ville besöka.
Det var många som hade samma tanke. Det blev nog en halvtimme i kö, innan hon kunde få sina inköp gjorda.
Härligt doft därinne i den anrika lilla butiken, nya dofter kom och gick hela tiden, under det att flinka expediter vägde upp olika slags te och fyllde på påsar.

Att resa från Malmö till Köpenhamn tog en halvtimme. Att ta sig tillbaka tog dryga timmen.
Tåget mot Sverige stannade på Kastrup. Där fick man byta tåg och byta spår. Tiotalet reflexvästklädda poliser kollade våra leg.

Gott och väl, tyckte jag, nu skulle vi väl snart komma tillbaka till Malmö.
Inte då. I Hyllie var det stopp igen, och där  kom poliser in i tågvagnarna och vi fick visa leg igen.
Vad kunde ha hänt på vår resa över vattnet? Fattade absolut inget.

En del nypåstigna kom till där vid Emporiaköpcentret, och alla hade förstås inte leg med. De hade inte varit över gränsen.
- Varför har ni inte leg med, undrade polisen, i inte alls vänlig ton.
. Vi gick ju på här!
- Jasså, ja då så... då behöver ni inte visa leg!

Hallå där! Kolla igenom tåget innan ni släpper på de  nya passagerarna. Och jag fattar absolut inte vitsen med dubbla gränskontroller!

Trötta kom vi tillbaka till hotellet. Karin mötte upp där, för hennes gamla far och mor, faster och farbror orkade inte ge sig ut på Malmös gator, efter Köpenhamnsäventyret.

Nu gick det bra att såväl äta som dricka lite gott på hotellet, och sedan var det rätt så gott att krypa ner mellan manglade lakan.

Lördagen bjöd på ett riktigt ruskväder med regn och blåst.
Vi hade bestämt oss för att sakta vandra genom Malmö stadskärna, till Karins fina lägenhet, alldeles vid Folkets park.Några stopp längs vägen blev det allt, det dyraste i Gudrun Sjödéns-butiken.

Karin bjöd på falafelrulle ( alternativt kebabrulle) från falafelstället på andra sidan gatan.

Klart man måste äta falafelrulle i Malmö... det hör bara till!  Och är gott.

Vintergäck och snödroppar blommade för fullt i huslängans gemensamma trädgård. Blöta om fötterna blev de denna februarilördag.

Det var redan på jullovet, då Karin besökte barndomsbyn några dagar, som vi beställde biljetter till "Sällskapsresan", numera musikal, som spelas på Nöjesteatern i  Folkets park, 2-300 meter från dotterns malmöhem.
Jättekul att se Lasse Åbergs första sällskapsresefilm, omgjord till en lättillgänglig musikal.
Jag är ju teater/musikal/filmnörd, så jag sitter med ett stort fånigt leende i ansiktet under hela föreställningen. Bra för de normalt nedåtpekande ansiktsdragen att få sig ett lyft!

Sven Melander spelade samma roll som i filmen, Berra. Stefan Ljungqvist spelade hans kompis Robban. Gillar Stefan Ljungqvist härligt djupa basröst! Stig-Helmer spelades av östgöten Anders "Ankan" Johansson. Det gjorde han bra, och sjöng faktiskt riktigt hyfsat.

Ja, det var en superbra föreställning.

Dags för nytt frosseri... ja, det blir gärna så, för mat och dryck serveras i riklig mängd och till relativt billigt pris i vår sydligaste storstad.
Efter kvällsmåltiden på restaurang Möllan, och tack och hej då till dottern, så var det gott att ta promenaden tillbaka till hotellet, bakom centralstationen.

Efter god hotellfrukost  denna söndag, så bar det hem igen, genom ett ganska så vårlikt Skåne.
5-6 grader visade termometern och solen lyste helt ogenerat efter gårdagens och nattens regnväder.

Snön mötte vi först på Hallandsåsen och sedan igen i backarna efter  Olofström.

Tog en sväng med snösvängen härhemma. Det var betydligt mindresnö än jag hadeförväntat mig, bara några centimeter.

Katterna hämtades hem från weekendvistet i Hjälshammar. Till min stora glädje insåg jag att det numera är ljust till halv sex på kvällen. Ljuset kommer tillbaka med stormsteg!

I morgon är vardagen tillbaka igen... ganska så gott.... på detta veckovisa levnadssättet kan man inte fortsätta....men det är rätt gott att göra vecka 7 till frossarvecka... det kan man ju göra även om man befinner sig någorlunda på hemmaplan.

Fastefrosseri

Tur att man inte är katolik, för då hade man ju inte kunnat hålla på så här.  Tre semlor sedan i lördags, och någon till ska det nog gå att klämma in i denna första fastevecka. Sedan får det bli lite bättre ordning, för så här kan man ju inte fortsätta... eller kan man det?

Religionskunskapen kommer alltid sist i ordningen av no-so-ämnena hos de flesta av oss lärare. Av någon anledning. Min klass kom till no/so -ämnenas vägs ände ( innan vi vänder om och tar om en del av ämnena igen) veckan före lovet.

Inledde med att visa ett klipp ur en UR-film, avsedd för gymnasiet. Det handlade om hur religionspåverkade vi är i Sverige, och intresserade mina fem-sexor storligen. 

Utifrån kriterierna religiositet och självförverkligande fanns ca hundra av världens länder undersökta och bedömda. El Salvador, det fattiga lilla landet, låg längst ner i hörnet för religiositet- men så långt i från självförverkligförsök man kan komma. USA, enligt min uppfattning"skökan vid haven", låg högt på såväl religiositet som självförverkligande. Var låg Sverige då?  I diametral motsats till El Salvador, i en dimension för sig själv. Mest självförverkligssökande av alla, minst religionstillhörande.

Så det är vi som är onormala, inte fastande katoliker, budda-husägande buddister eller fem-gånger-per -dag -beende muslimer.

Detta angående mitt/vårt fastefrosseri...

Började med caféfikan i lördags på Linnea, fortsatte hos Helena i söndags, på Evas café i Svenljunga i måndags.... och då hade det blivit en grej.... var fikar vi i morgon?

Jo, hos Gösta i Smålandsstenar. Då måste man ju bara fortsätta och göra fikafrosseriet till ett februarifriveckaföretag.
Alltså blev det Gunnars i Ulricehamn idag.

Resten av veckan? I morgon får det bli medköpt fika från Stigs ( eller Bernts) till Johannas place.
Sen går frosserifärden söderut, mot Skåne... och Köpenhamn.
Fast i Köpenhamn blir det öl i stället för fika. Köpte kaffe och wienerbröd där, då vi var där senast. Wienerbröden kostade 16 kronor styck. Kaffet mer än 50 kr per person.

 Några enstaka cacher fick det bli på varje ställe också. C-E  är lite halvkrassligt förkyld, så de stora planerna med att åka till Halland och gå rundor, de fick överges.
Men lite bilcaching, kunde vi få till. Hade hört talas om ett övergivet hus öster om Smålandsstenar. Dit for vi.... men det var inte så mycket att se... det övergivna huset var nedmonterat och ersatt med en infrusen husbil.

GSK-Nisse kallar sig en frejdig Smålandsstenar-kille. Vet inte vad han heter egentligen... Men han vet vad jag heter, för då vi var på väg att ge upp en favorittyngd gömma i ett industriområde, så hördes plötsligt en röst: - Anna-lena, ska ni ge upp? Cachedesignern i egen hög person stod i det öppna fönstret i industrilokalen mitt emot. Han hjälpte oss att hitta cachen, genom att ge fågel-fisk/framåt-bakåt-anvisningar.

Vi letade upp ytterligare tre av den kreative, glade mannens gömmor. Inga platser att visa direkt, men roliga gömmor. Det gällde att lirka och skruva tills blod flöt... men vi lyckades komma på hur vi skulle få fram de små loggremsorna.
Kul, kul, tyckte vi!

 Dagens burksök gick sämre. Här vid StenSture-monumentet har vi letat tidigare. Gjorde nytt försök idag, men det gick lika illa det! Någon som vet var man ska leta? Trappan gissar jag, men hittade ändå inget....

Nä, U-hamn är inget höjdarställe vad et gäller geocaching. Svårt att komma till... vi hade ju inte tänkt gå några längre sträckor... ja, inte mer än ett par hundra meter. Dumma gömställen.... mitt i affärsområden....eller nära väg, men utan bra parkeringsplats.

Burkarna var definitivt inga roliga saker... mest medicinburkar/medicinrör

Några hittade vi iallafall.... och blev verkligen varse höjdskillnadernas inverkan på snötäcket, i staden vid Åsunden. Förstår att det är bra skidspår på högt belägna Lassalyckan. Vågar mig dock inte ut bland storfräsarna där, därtill ha jag för dåligt självförtroende ( med all rätt) som överårig skidåkartant.
Tog vägen mot Grönahög på väg hem. Hamnade i ett vinterlandskap som till stora delar påminde om Härjedalen. Häftigt!

Tre semlor på fem fika. Lite semlebedömning:

Linnea: Gislaved- lite för torr, grädden lite smaklös..

Göstas: Vaniljsemla - ljuvligt gott. Bättre än vanlig semla.

Gunnars: "Mini-semla". Lagom stor, god bulle, lite för söt mandelmassa. 

Så Göstas vann!

 Dagens motion blev tur och retur till Hallåsen-hästarna. Får passa på titta på de granna djuren, för snart så ska de förflyttas... hästarna åt ett håll och gårdsägaren åt ett annat.
Lite tråkigt... inte en året-runt-häst kvar i byn efter det.... under en period, så var det ganska så häst-tätt här.

I måndags så upptäckte jag ett konstigt ljus som lyste på kalhygget bakom huset. Svårt att lokalisera var.  Tog en omväg in på gamla tegar, på vägen hem i eftermiddag och upptäckte denna jaktgömma. Men glasen på det som lyser, de är ju röda... fattar inte.

 
Grisutfodringsplatsen ligger 30-40 meter från den märkliga kabyssen.
Fodret består av popcorn!
Grisspår såg jag inga, men massor av fågelfotspår... Kan popcorn vara nyttigt för fåglar????

Nä, detta är ingen geocache, utan en övervakande kamera. Sitter på fel håll för att vi ska se dess eventuellt gröna ljus.... förstår inte hur det hänger i hop. Någon som kan förklara?
'

Tog vägen över det oländiga hygget hem. Massor av ris, djupa,isbelagda hjulspår. Kommer att ta tid innan alla de såren läks. Fick se vårt hus ur ett annat perspektiv än det vanliga... inte så kul med jakttornet så där femtio meter utanför tomten.

Fria frosseriveckan är till mer än hälften avverkad. I morgon åker jag till skolan några timmar och förbereder den vecka som, förhoppningsvis, blir lite mer fastelik vad det gäller fikandet.

Februarifritt

Jo, jag tycker nog att det är en förmån som vi har, vi lärare. Detta att ha en veckas februarifritt.
Vet att det inte är riktigt comme il fait att tycka så, man ska ju vara lite lidande i detta jobbet, men jag tycker så ändå.
Jag har förresten alltid tyckt lite konstigt... om det mesta. Kommer ihåg en gång, då jag var med i Lärarförbundets styrelse och hade uttalat mig i Boråstidningen.... kommer inte ihåg om vad, men det var väl i samband med något skolprojekt. Då hade jag tyckt saker som jag inte borde, och styrelsen fick sig tillsänt en skrivelse om att en facklig styrelsemedlem inte kan tycka som jag tyckte, utan förväntades var mera återhållsam i mitt tyckande och val av arbetsinsats.... eller hur det nu var.
Jag avgick inte då.... det tog nog några år.
Under de senaste åren har jag inte varit med i facket alls.... har använt  de pengarna till bättre ändamål; cancerfonden, UNICEF, WWF....

Jag tycker att mitt jobb är så himla roligt.

Det har varit en arbetsam vecka, då jag jobbat lite extra för dem som varit sjuka och dessutom haft långa mötesfyllda arbetsdagar  på ungefär nio timmar, utan ordentlig rast. Och dessutom en del skoljobb kvar att göra när jag kommit hem. Men det har varit roligt HELA tiden. Sen var jag supertrött i går eftermiddag... men det berodde nog lite på lovångest också.

Får nog förklara det där med lovångest... för det låter ju inte klokt.
Har med pensionären här hemma att göra. Är ju så van vid att få en veckas alldeles egna dagar - eller att vi åker bort - då det är lov. I år så blir det inte så.
Blev ganska förvånad, och fick ett gott skratt, då pensionären helt plötsligt insåg att jag skulle vara ledig en vecka, och då han förstod att  han inte skulle få ha sin dagliga fria tillvaro i fred.
Lite ombytta roller...

Känns bra att jag inte går i pensionärstankar! Om man bara får vara frisk, så tror jag att det finns möjlighet att jobba ( iallafall en del av veckans dagar) länge ännu. Pensionärslärare kommer att behövas, med tanke på hur svårt det är att rekrytera nya pedagoger till våra långt-från-stan-skolor.

Blir riktigt upprörd över tanken på att speciellt duktiga lärare ska belönas med 3000 kr extra i månaden. Hur sjutton rektor kunna göra en bedömning på vem som är "duktigare" än andra? Ännu värre än förste-lärar-tjänsterna. Dem måste man ju själv aktivt söka, och  få sin uppdragsbeskrivning godkänd.  Att det sen inte blir som man tänkt enligt denna beskrivning, det är en annan sak... och ger ju denna förstelärartanten ständigt dåligt samvete. MEN jag har försökt kompensera något, genom att jobba lite mer än andra... trots att  jag egentligen borde jobba lite mindre för att få tid att genomföra ett gott förstelärarjobb.

Nu vet jag att en lönehöjningsskillnad på etthundra kronor kan sätta i gång en osannolik jobb-bytes-turbulens på en skola. På den skola jag tänker på, och som jag lever i veckolig symbios med, har denna turbulensen hållit i sig hela innevarande läsår!

Hur blir det då inte med en lönelyfts-skillnad på 3000??

Och visst är det så att alla vi lärare bör ha en lön som står i relation till den utbildning som vi har.

Dagens Boråstidning hade ett reportage  om skolan och dess utveckling.
En professor i pedagogik hade uttalat sig, och anser att den svenska skolans glansperiod var mellan 1975 och 1995. Då  var den svenska skolan ledande i alla internationella undersökningar.
Sedan den blev kommunal med statlig huvudman, så har den genomgått så många reformer att den mest blivit en stort försöksrum för okunniga politiker.... de "statliga" politikerna med de stora ounderbyggda visionerna, de kommunala med ekonomi som drivmedel...och med skolan som besparingsobjekt.

Tänkte på det, att i december 1975 så var denna tanten en ung tjej på 22 och fick intyg och betyg på att hon var utbildad lärare.
Under mina första år var jag definitivt ingen bra pedagog... men hade sannolikt en ganska bra förmåga att möta mellanstadieelever.

Under veckan hade vi de första nationella proven för sexorna. Fyra olika prov i svenska. Skriva berättande text, skriva sakprosatext, läsa skönlitterär texter, läsa faktatexter.

Det är så mycket hemlighetsmakeri kring dessa prov... de får inte delas ut till oss lärare förrän dagen före provdagen t.ex---- och de är sekretessbelagda... och de skapar en massa felaktig statistik.
Exempel: Mina elever skrev veckorna före provet en text, där de skulle hålla sig inom en tidram, och där de fick en instruktion på hur texten skulle skrivas och på den rubrik den skulle ha. Precis som på de nationella proven.

Eleverna skrev otroligt bra texter, texter som i sanning var berörande.

Det blev helt okeja texter efter nationella anvisningar, men inte alls lika bra som en del av de höjdartexter som skrevs någon vecka tidigare. Ändå ska de sämre texterna in i statistiken.... nä, jag kan inte riktigt ta de här proven  på allvar längre.

Tacka vet jag den tid då de nationella proven låg i årskurs fem, och då vi lärare kunde använda resultaten av proven till att att "reparera" elevernas luckor i sexan. Det var på den gamla läroplanens tid.... en inte allt för tokig tid, även om den bästa tiden även då redan då var passerad.

Hade bestämt två saker inför lovet: att äntligen få äta en semla och att besöka Lidl.

Låter knäppt det också.
Jo, jag har ätit ett par semlor i början av året.... men ingen i denna fettisdagsvecka.
Nu är ju tanten tillräckligt fet utan extra kosttillskott, men det bryr hon sig inte så mycket om.

Massor av semlor  har avbildats i diverse medier under veckan. Begäret blev övermaga. Det tillfredsställdes på konditori Linnéa i Gislaved. Bullen var luftig och smakade kardemumma, mandelmassan var mjuk, smakrik och rikligt utkletad över hela bullen, grädden kunde ha varit mera smakrik och locket lite tjockare.

Helt ok.... men jag kan också tänka mig att testa fler semlor, för att hitta den helt perfekta. ; )

Att ha som mål att åka till Lidl kan ju också tyckas tokigt.
Kollegan som stod för konferensfikat i onsdags hade handlat detta på Lidl. Jättegott smakade allt, och vi kom att prata om Lidls utbud. Jag har inte besökt den affärskedjan på många år, men kände mig absolut intresserad av att avlägga en ny visit, efter alla lovord som några av kollegorna uttalat.

Gislaved är vårt närmsta Lidl, så då blev det att åka dit. Jag blev inte besviken. Jättefina varor, betydligt billigare än ICA... och lite andra märken att prova.

Hur man kan sälja tio rosor för 30 kronor, det förstår jag inte.... och de goda jordgubbarna för 15.
Får allt bli fler utflykter till Lidl-affärer i närheten.

Två promenader blev det i det härliga vädret. Förvåning har uttalats över att det var ljust till klockan fem.... tänk att det ska vara så svårt att förstå att ljuset snart har övervunnit mörkret ... igen.

Ska nog stå ut med en veckas lov.... och om lovångesten infinner sig, så finns det en del skoljobb som måste göras, trots att det är lov. Fast inte i kväll... för nu är det lördagstvkväll med melodifestival och unge kommissarie Morse. Fast det förstås, melodifestival är väl heller inte riktigt comme il faut att gilla... men det gör jag.... och tänk, när man är tant, så tycker man precis vad man vill... tycker jag.

Februarifynd

Läge för lite gecaching denna vårliknande söndag. Har travat runt på våra skogsvägar härhemma alldeles för mycket, så nu var det dags att se något nytt.
Lade in några gömmor söder om Anderstorp i gpsen, C-E fixade fika och så gav vi oss i väg.
Bara det att den otillförlitliga gpsen hade inte alls tagit till sig inlagda koordinater, trots att de blivit okejade av  den dumma apparaten.
Nu finns det råd.... mobiltelefonkartan är bra och alla cacher finns med koordinater och allt, det är bara att föra över till den ( oftast) mera exakta satellitförbindelseapparaten.

I den lilla fina byn Lövås fann vi en avlövad ask med ett något större omfång än denna tanten.
Tyckte att det lilla uthuset låg så fint där vid foten av det gamla trädet och harmoniserade så väl i ålder och utseende.  Tror dock att husets öde snart är beseglat... asken såg mycket mera livskraftig ut.

Trollsjön hade jag utsett till dagens höjdpunkt, och det blev den verkligen... fast inte så som jag tänkt mig...

Parkerade vid bebyggelse och promenerade längs den, tveksamt -just nu- farbara, grusvägen ner mot sjön.
Eller upp, kanske det var. Vägen var ordentligt kuperad, och tycktes lämpa sig  bra som träning för mountainbikare. Vi mötte ett gäng medelålders män på hoj, och de hade det rätt så jobbigt, då de pustade och stönade uppför en av mördarbackarna.

Trollsjön, det var en avlång sjö och däri skulle det finnas ädelfisk.
Det syntes inte till några fiskare med vårkänning på sjöns bryggor.
Antar att det är ok att fiska året om, om man löst det gröna kortet.

Stigen längs sjön var dubbelspårig och lättgången.
Det var långt till gömman, men vi gick åt rätt håll, så det var väl bara att gå....gps brukar ju säga till när man närmar sig.
En som kallar sig tusen sjöar i sitt gecaching-alias, måste väl lägga  sin gömma sjönära! Antagligen vid sjöns norra ände?

Men vad nu då? Här var det fullt med vindfällor. Visst blåste det ordentligt i veckan, men så pass?
Ja, det förstås, det relativt nygjorda kalhygget i branten ovanför sjön hade gjort att de tidigare skyddade träden nu stod utan skydd. Då brukar det blir trädfall.

Här hade ett fågelöverfall skett. Räv???? Andra förslag??

Favoritbild. Eka ... i vatten eller ur vatten. Är väl något med formen ... och närheten till vatten, som jag gillar.

Men nej, nu blev det många vindfällor. Rakt över stigen! Rena Gudrunkänslan. Över, under, runtomkring, fick man gå. Bra träning. Trodde mig också förstå varför cachen hade terräng-svårighet 3.

Framme vid sjönändan kollade C-E på gps. 110 meter kvar! Rakt upp på hygget.
Det blev lite svavelos uttryckt över den gode Ingemar. Han ska väl hålla sig vid sjön!

Backpass är bra för respiration och transpiration.
Men att hitta en burk som skulle finnas i ett hål i en gran, det tycktes som Mission Impossible.
Men skam den som ger sig.
Koordinaterna var utmärkt.... och visst fanns det lite granrest kvar... och ett hål... och en cache som, liksom hittaren, sett sina bästa dagar... men som fortfarande absolut var i fungerande skick.
Det var över ett år sedan som någon varit här senast... undrar hur mycket skog som fanns kvar då?

Nu fick vi en fin utsikt, och kunde nöjda med fynd och motionspass ta den backiga vägen tillbaka till bilen.

En sten i en skog. Trodde ju att det skulle vara något i stil med vår Piggesten. Det var det inte.
Det allra mest märkliga var att denna gömma var så svår att logga på geocaching.com. Det bara stod och tuggade i en halvtimme, innan jag fick tillträde till loggsidan...

Det var en fin skog, med massor av blåbärsris. Fika blev det där berget gick i dagen, och där en ordentlig bit kvarts tittade fram. Häftigt... inte bara granit och gnejs i smålandsberggrunden alltså.

Älgtornet var också häftigt. Kändes inte helt att lita på ....en till som sett sina bästa dagar....

Den kasserade gitarren vid ett grustag i Stenstorp, hade absolut sin tid bakom sig.
Funderade på om det var trollen i skogen som blivit så förbaskade för att deras stora klumpiga fingrar inte fått till några bra ackord....

Här kunde vi prata om stenar i skog. Ordentliga stenbumlingar var det, undra vilken kyrka jättarna siktat på ?

En trollgumma visade sig också, trots att det var ljusan dag... och nästan sol genom tunna moln.

Blev hon en stenstod? Nä!

Sjön visade sig bakom vita björkstammar. Ja, här vid Flahultssjön ( tror att den hette så) var det grant!

En gömma vid ett vindskydd fanns bara några hundra meter bort.
Körde in på otillåten väg, och insåg att den vägen gick rakt till vindkraftverken.

Dit tar vi en tur på sportlovet... vi har många gömmor kvar i området... och jag gillar verkligen dessa relativt lätthittade gömmor i så olika slags natur. Om vi ska leta avancerade installationer med burkar i, så behöver vi hjälp av Johanna och Martin....

En källa skulle finnas på andra sidan sjön.
Lids källa.
Hade förväntat mig en öppen källa, med snabbt strilande, mineralrikt vatten.

Men det enda vatten i såg, det var sjön... och det var helt ok, men knappast drickbart för törstig tant.

Källan var övertäckt med lövövertäckt trälock.... och cachen var en medicinburk.

Medicinburkar är inte dumma som loggremsebehållare. De är garanterat vattentäta.

En favoritbild ytterligare blev det, och sen bar det hemåt, lagom till middagstid.

En kul liten runda var det.... och promenera på okända stigar och vägar .... och hyggen, det fick vi.
Samt  en god dos backträning. Det sista är av stort värde för personer vars bästa före datum för länge sedan är passerat.