Ilsken igen

Känner igen ilskan.
Den som årligen återkommer.
Det är skolavslutningstider.
Många skolor har sina traditionella avslutningar i kyrkan. Sommarsånger, duktiga instrumentalister, prästen som säger några ord, rektorn gör det samma och så sjunger man "Den blomstertid" och sen sjunger man några sommarsånger till och månget öga blir fuktigt av rörelse.
Så kommer skolinspektionen med sina pekpinnar - inga religiösa inslag - Fy, för den fule - då kan man kränka nå´n. Varje år är man där med sitt hackande!

Bön får man inte ha, då blir det religiöst, välsigna nå´n får man inte ... och det som är helt sjukt är att man inte "får" sjunga "Den blomstertid nu kommer" för det är ett religiöst inslag.
När jag hör detta, så blir jag så ilsken så det börjar nästan koka i ilskesignalsubstanserna och deras receptorer.
1. Vi bor i en land vars lagar, förordningar, riksdag, regering .... vilar på en kristen grund.
2. I läroplanen kan man läsa att man i undervisningen ska möta olika estetiska inslag från olika religioner, som sång, musik, dans.
3. I läroplanen som börjar gälla i höst, så ska man enligt det centrala innehållet för åk 1-3, sjunga välkända psalmer.
"Den blomstertid ..." är en av våra mest kända psalmsångerna - och den passar väldigt bra att sjunga i början på juni. Verkligen en del av det svenska kulturarvet, som
4. ... ska överföras inom skolans ram, det betonas redan i de inledande sidorna på nya läroplanen.

Skolinspektionen får mig gång efter annan att se rött .... och just pekfingervisandet kring våra traditioner i fråga om skolavslutning, ja det gör mig knottrig.

Tog en promenad på seneftermiddagen. Den tänkta rundan var blockerad av taggtrådsstängsel. Taggtråd gör mig också ilsk - fast en något lättare form av ilska - ja, det handlar mest om irritation över att det är så vasst. Men det är väl det som är vitsen!

Med tanke på att jag lider av ko-skräck, så övervägde jag noggrant överklivandet av taggtråden.

Beväpnad med en ilsken pinne, tog jag klivet, utan att fastna. Var klart beredd att försvara mig mot ev. ilskna kor. Inget av djuren gick till närmare angrepp.

Ändå blev det en suck av lättnad som drogs, när jag återigen stor på andra sidan taggråden, fast på andra sidan hagen och kunde beskåda denna ytterst vackra bild.

Bröderna Karlsson sitter varje morgon och tittar ut genom fönstret. Fredrik är lika jamande ilsken varje morgon, för att han inte får gå ut. Innan vi gett oss i väg så har de insett fakta och gått och lagt sig till ro igen.

För det mesta tjänar det inte ett dugg till att vara ilsken, men ändå kan man ibland inte låta bli att bli det.

Snart sextio

Det kom inte som någon blixt från klar himmel, det var inte som om det gick upp en talgdank, det kändes absolut inte som en dolk i ryggen..... nä, det var mer som en aha-upplevelse - att efter 50 kommer 60!

Så här gick det till:

De var lite uppsluppet på personalrummet - det blir gärna det så här års ... och vi satt och pratade om kända personer och deras ålder.

- Undrar hur gammal X är? Hon kan ju inte vara så ung, jag har sett att det syns genomgrått hår i utväxten efter toningen, sa någon.

- Men, genmälde en annan, det kanske beor på hennes make/sambo. Han lär inte vara så lätt att leva med.

Nu var det min tur att lägga mig i samtalet.

- Ja, titta på mej, sa jag och tog tag i hårmanen. Ni förstår hur jag har det, med tanke på allt det gråa..... Varvid tanken slog mej - C-E blev gråhårig när han var trettio! ..... !

- Du är ju snart sextio, sa den nästan jämngamla kollegan, då är det helt normalt med grått hår.

Det var då jag förstod .... snart sextio! Sextio!

Nej, det handlar inte om åldersnoja - det handlar om att tiden stuckit i väg med sådan raketfart, så man har inte hunnit med.

Har haft några dagar på mig att smälta min aha-upplevelse. Bara att konstatera ... så är det...passerade just 75%gränsen mellan 50 och 60.

Livet är iallafall rättvist i det att alla åldras en dag i taget, lika fort. Några av männen i bekanskapskretsen har uppnått sextiostrecket - men de har - klokt nog, tycker jag - avsagt sig all uppvaktning och firat i det lilla. Varvid man inte riktigt fattat att det finns en tid efter de stora femtioårsfesternas tid..... och den tiden är i stort förbi .... nästan alla vänner har haft sin halvsekelsfest.

Nä, åldern i sig är väl inget bekymmer - bara en sak tycker jag är tråkigt, och det är att livet går över och utvecklingen ( och då tänker jag nästan bara på den tekniska utvecklingen) fortsätter.

Det har varit fantastiskt roligt och intressant att få uppleva allt som hänt inom IKT - från den först Macen med två Kilobytes arbetsminne - till denna tid då allt tycks vara möjligt.
Från den första tunga mobiltelefonen till dagens apparater med oanade möjligheter.

Alla apparater som styrs via datorer - bilar, gräsklippare, kameror .... you name it!

Jag är så nyfiken på hur allt ser ut i framtiden .....och den enda nackdelen med att bli äldre, det är att framtiden är kortare.

Bilderna tog jag på dagens promenad. Doften av blommande rönn, den kan man ännu inte lägga in på datorn och dela med sig av...

Instämmer inte

Dirleton Castle, nära Edinburgh, Skottland bidrag till Sanpshot of Europe - kategori platser

I de allmänna klagovisorna om skolan, så finns det en jerimiad som handlar om hur dåliga våra elever är, vad det gäller svenska och matte - och även kunskapsmässigt överlag. Sämre och sämre har det blivit - tänk, så mycket bättre det var förr.

Jag håller inte alls med om detta. Jag anser tvärtom att svenska elever har betydligt bättre kunskaper än vid någon annan tid. En helt annan förståelse för vad de håller på med, än vad vi hade i sextio-sjuttiotalets skola och en helt annan förtrogenhet med de resurser - goda och mindre goda - som finns i den värld vi lever i.

Förtrogenhet som inte skolan riktigt besitter - eleverna har ofta en större sådan, än vad vi har, vi som ska vara deras läromästare och vägvisare. Och då menar jag inte bara allt som gäller det digitaliserade samhället, utan även det som gäller kreativa tankar och det som gäller en hållbar utveckling.

I PISA och TIMMS och allt vad det heter så mäter man kunskaper på barn runt om i världen. Svenska barn presterar inte lika bra i matte och i svenska som man tidigare gjort. Vad som mäts framgår inte, men vad jag har förstått, så är det mycket matte utifrån att räkna ut svar på uppställda tal. Nu tycker inte jag att det ha så mycket med matteförståelse att göra, alla kan ju lära sig den tekniken. Nej, förstår matte det gör man när man kan se olika lösningar och vägar till lösningar och förklara hur man gör när man följer detta till ett svar. Processen är viktigare än svaret - svaret kan vi få fram på miniräknaren - processen fram till beräkningen, den måste ske genom hjärnarbete. Den processen är våra barn bra på!

Läsförståelse är en annan sak som mäts. Men vad är det man ska förstå? Skönlitterära texter med mellan-raderna-läsning. Barn läser gärna böcker, men de läser lika gärna en fackbok som en skönlitterär bok. Många föredrar kortare texter - jag tror att det har med vår tidsanda att göra. Kortfattat och snabbt. Jag ser absolut inga problem med läsförståelsen om man läser kortare, men ganska svåra texter. De allra flesta klarar dessutom de skönlitterära texterna utmärkt, MEN det finns sådana barn som inte gillar att läsa berättelser. De har alltid funnits, de har inte blivit fler. Jag har haft elever under min tid som inte läst en bok till slut under sina första sex år. De är numera såväl ingenjörer, ekonomer som kreativa produktutvecklare .... och tjänar en massa mer pengar än en sketen lärare.

Personligen tror jag dessa undersökningar är mer till skada än till nytta - de är inte på något sätt utvecklande eller utvecklade för den tid som vi lever i.

Slutligen måste jag skriva lite om elever skrivande. Jag har haft elever som i sexan inte fått till mer än några rader, då de ska fabulera fritt. Min tre-fyror skriver långa berättelser, och de är bra. En del glömmer någon punkt här och där, men det är ju inte hela världen - när i hela sin framtid kommer de att skriva något av betydelse för hand ..... och datorn finns ju där som hjälp och stöd, vad det gäller både stavning och meningsbyggnad.

Nä, eleverna var inte ett dugg mera kunniga förr. De är dags att skriva en hyllningssång till dem, tycker jag!

Stenhusskoldag

-Björn äger, sa några av pojkarna efter avslutad guidning på Torpa Stenhus.

Den superduktige, men något lomhörde mannen, hörde helt plötsligt alldeles klart.

Vem skulle inte göra det, när man får så uttalat beröm av ungdomar, som verkligen säger vad de tycker!

Vad kul det är att åka ut med så synnerligt trevliga, intresserade och frågeställande barn som jag hade med mej i dag.Trettiotre stycken 9 - 12 åringar .... Alla var så trevliga och gjorde både mej och Björn genomglada.

Har läst om medeltiden någon vecka innan det, sedan länge, planerade besöket. Ett antal varierade lektionstillfällen hade givit flera av eleverna så mycket kunskap, så att de kunde ställa goda frågor. Vad man blir glad!
Bl.a. har vi använt vgregionens eget webbspel tidsjakt. På det sättet skulle man förmedla mer kunskap, detta är något som passar dagens elever.
Storyline ligger också i tiden. I går kom en annan pojke och föreslog att vi kunde göra storyline om medeltidens fyra stånd. Lovade att ta upp saken med klassen efter sommaren, vi hinner inte göra medeltiden helt klar under denna termin.

Björn berättade och svarde på frågor om huset - som började byggas på 1400-talet, som ett skydd mot danska anfallare som kom in via dåtidens high ways, i detta fall genom Ätrans dalgång. Gustav Vasa hämtade sin tredje fru på Torpa, den sjuttonåriga Katarina Stenbock, och en annan Stenbock - Gustav Otto - var ute i krig från tretton års ålder till dess att han var sextiofyra. Med sig i trossen hann han ha med två olika fruar, som tillsammans födde honom fjorton barn. Ett helt otroligt adelsmannaliv.

Historien om den pestdrabbade flickan som sägs vara inmurad i ett slutet rum och om den grå frun som dog av krossat hjärta, när hon inte fick sin menige soldat - ja, de berättades också.


Känns som om många av barnen tar med sin föräldrar till vackra Torpa i sommar.
Den positiva utflykten avslutades med glassinköp på Torpa Café.
På onsdag använder vi alla bilder som jag tog, för att göra en Photo Story med inspelat tal. Det kommer att bli kul!

Lilla London lördag

Stora London, det känns det som jag har ganska bra koll på. Var platser ligger i förhållande till varann och hur man ska ta sig till olika ställen i den gigantiska staden.
Sämre är det med kännedomen om hur platser i Lilla London förhåller sig till varann. Visst har man varit där många gånger, men alltid med ett mål för ögat och oftast ett centralt sådant - Nordstan, Operan, Stadsteatern, Folkteatern, Liseberg, Scandinavium ..... och inte mycket mer.
Igår lärde jag känna en betydligt större yta av vår närmsta storstad, guidad av J. Hon tog sin mor med på en långvandring genom staden, under det att hennes sambo, M, tillsammans med 43500 andra löpare sprang lite drygt dubbelt så långt som vi gick. ( Enligt min beräkning)

Bilen parkerades, klokt nog, i ( eller rättare sagt på) Lisebergs parkeringshus. För första gången i mitt femtiosju och halvåriga liv åkte jag spårvagn. Tillsammans med en massa fokuserade löpare åkte vi från Korsvägen till Botaniska trädgården. Trångt och stora London likt, speciellt som vagnen rätt som det var körde in under jorden.

-Vi kör genom ett berg , förklarade J, när jag sa att jag inte visste att Gbg har tunnelbana.. Detta är ingen tunnelbana.

Fast det kan man ju diskutera - visst åker man tunnelbana när man åker i en tunnel.... eller.....inte?

M gick till startområdet i Slottsskogen- och dottern tog modern med på vandring genom parken.

Stannade till vid Azaleadalen, där mängder av azaleabuskar i olika färger och med olika doftförmåga stod i full blom.

Likadana azaleadlingar såg vi Kew Gardens för sex veckor sedan. Då i öppen parkmiljö, här inbäddade som en del av den naturliga lummigheten.

Gick nästan runt hela parken, innan vi kom ut vid Linnéplatsen och J kunde visa Psykologen, instutitionen där hon efter sina utbildningsår i Lund, läst och just nu läser kurser för att kunna gå vidare i sin yrkeskarriär. ( Medan jag tyst tänkte på vilka små möjligheter som vi lärare har att gå vidare i karriären - om man nu inte vill bli rektor - vilket man också kan diskutera om det är karriärsutveckling - det är karriär inom undervisandet jag efterlyser...)


Linnégatan visade upp restaurang efter café efter restaurang och likadant var det i Haga.
I Haga var allt i mindre skala, och med mer miljötanke. J bjöd på vegetarisk lunch - och sedan besökte vi bl.a. en härlig affär där man kunde köpa olika sorters olja och vinäger som tappades upp i vackra glasflaskor, direkt från stora behållare.

Kom ihåg mitt förra besök i Haga - det var vintern 1972. Min bästa vän, ett år äldre än jag, hade flyttat till Göteborg och börjat arbeta inom vården. Hon bodde, tillsammans med en annan tjej, i en rivningsfastighet i Haga. Otätt, kallt, ofräsch toa i trappuppgången, en fyllegubbe som tog sej in i den olåsta lägenheten, helt nedslitna rum- det är vad jag kommer ihåg från den gången för fyrtio år sedan nästan.
Nu var Haga ett helt ljuvligt område, trädgårdar med blommande syrener, vänliga trähus, små mysiga - inte alltför dyra - butiker.
Inga bilar, massor av olika slags människor som tycktes ta det lugnt i den avslappnande- görande stadsdelen.

När vi kom upp på Vasagatan ( också en ny bekantskap) passerade Göteborgsvarvets segrare. Oj, vad fort det gick. Dröjde säkert en halv minut tills nästa löpare kom, och där gick det också undan. Hur orkar man springa så lätt och fort, när man redan sprungit i nästan två mil?

Kom ner på Avenyn och såg den aldrig sinande strömmen av löpare. J fick meddelande om Ms halvmilstider. Spännande att följa hans lopp och se om han skulle klara den sluttid han satt upp som mål. Såg lite kritiskt ut vid första mellantid, men tio km och femton km tiderna visade på gott hopp om att målet skulle nås.

Inte tycktes det någon tvekan om att M hade loppet under kontroll, när han passerade oss då han sprang upp från Avenyn till Vasagatan, med bara några km kvar.
Dröjde inte så lång tid innan Js mobil kunde meddela att målsättningen var uppnådd - med flera minuter till godo.

Tog oss över Avenyn - det fanns ett ställe där man kunde få kryssa sig fram mellan löparna - och hamnade mitt i ett zumbapass. Kunde glatt konstatera att jag kände igen både låtar och rörelser. Blev riktigt zumbasugen.... men det var inte riktigt läge just här och då.

Gick en sväng i Trädgårdsföreningen och träffade detta supersociala gräsandpar. När M meddelade att han var på väg mot parkeringstaket via spårvagn ( tunnelvagn?) så promenerade vi iväg de sista kilometrarna mot mötesplatsen. J bärandes på en vacker gul rosplanta som hon köpt på Trädgårdsföreningen. Och jag på de inte allför tunga kassarna som innehöll dagens samlade inköp.

M bar medalj av "guld" kring halsen - och den var han definitivt värd - även om man är ung, så är det en prestation att med ständigt springande ben, ta sig runt en 21 km-slinga, därtill på hård asfalt.

Ja, det var en kul och lärorik lördag i det fantastiskt vackra Lilla London.

E-twinning = elevengagemang

Idag visar jag bara elevarbeten. Bilder tagna av elever från tvåan till sexan, bilder som de engagerade eleverna lämnat mig som bidrag till nästa e-twinning-happening, nämligen tävlingen om Europas bästa foton. Tävlingen är indelad i fyra kategorier: Sport, människor, platser och natur. Projektet startades förra året av e-twinningvännen i Skottland, Michael tillsammans med e-twinningvännen i Danmark - med sommarstuga bara några mil härifrån - Ole.

Det är ju en av vinsterna med e-twinning, som lärare får man europiska vänner - och speciellt de jag träffat irl - i Sevilla eller härhemma - de känns som riktiga vänner. Dana i Tjeckien, Steffen i Tyskland, Ilze i Estland, Aurelija i Litauen, Katja i Frankrike, Ewa i Norge, Marek i Polen, Kolbrun på Island ( som pratar felfri svenska!) - och många flera med dem -ja, dem kan man vända sig till om man behöver svar på något - eller om vill ha hjälp att fixa semesterbostad!

Så e-twinning är super!

Förra året så tog tjejerna i min klass första pris i kategori sport och natur, och andra plats i kategori människor.

Årets tävling har engagerat ca en femtedel av skolans elever. Det finns många goda fotografer i Grimsås - sannolikt beroende på att många föräldrar har foto som hobby, att samhället har en egen fotoklubb ( som jag aldrig vågat mig in i - de flesta är halvgenerationen yngre än jag) och t.o.m en fotostudio. Och visst kan det också påverka något att 3-4an har en fotogalen lärare ...

Tänkte använda dagens blogginlägg och visa på våra bidrag .... och några som vi fick välja bort.

Vi valde ut bilderna genom ,att alla de elever som lämnat in foton samlades tillsammans med mej, och eleverna fick bestämma vilka bilder som de ville skulle represtentera Grimsåsskolan.

Bilden överst, det är en av två utvalda bilder som Vendela tagit. Det är bidraget i kategorin PLATSER. Vendela och hennes familj var på resa i Lappland förra sommaren, och denna bild tog hon vid Torne träsk.

Denna underbara bild av Alvas katt Zimba, blir bidraget i kategori NATUR. Rena vykortet!

Tilde tog denna bild av sin kusin. Vårt bidrag i kategorin MÄNNISKOR.

Bidraget i kategorin SPORT har Vendela också tagit. Fjolårsvinnaren, Elin, gör en flickis på studsmattan.

Många bra bilder blev bortvalda som t.ex.....

.... Alberts ( åk 3 ) bild av isflaket. Rena konstverket

Donikas närbild på liljan. Också det något som jag skulle vilja ha på väggen!

Elins härliga bild på fjället i Funäsdalen......

.... Fabians ( åk 2) bild på vattenkraft i Svenljunga .....

.... Idas underbara vattenbild.....

.... majas fröställningar ... så fokuserad ... wow.....

.... och Philips roliga människobild.

Ytterligare sjuttiotalet utmärkta bilder ligger "inlåsta" på e-twinningplatsen.

Jag är så stolt över våra duktiga unga fotografer. Det är så kul med alla slags bilder. Och foto är ju superbra för den, som jag, har tecknartummen mitt i handen.

Den första juni tillkännages resultatet av omröstningen. Denna gång blir det inget spännande videomöte - det tycks som om man har lika fullt upp i skolorna i Skottland och Danmark - och på flera andra platser - som vi har vid denna tid på året.

Följ gärna länken och kolla vad elever i Europas överiga länder visar för bilder på tävlingsblggen. Personligen tror jag att Sweden - Grimsås kan ta hem något pris även detta år.

Den första juni får vi svaret.

Lärarlöner....

.... hann vi prata om lite idag, under studiedagen. Vi var bara fem- sex personer i den lilla samtalsgruppen, alla lärare med olika lång erfarenhet i jobbet. Det skilde 10 000 kr mellan högsta och lägsta lön. Ingen var alldeles nyutbildad.

När jag en gång var med i Lärarförbundets styrelse, så ville man ha en stor lönespridning - uppemot 40 %. Jag förstår inte tanken med detta - visst ska erfarenhet löna sig, men har man varit ute i närmare tio år, då har man skaffat sig en stor erfarenhet och bör ha en rejäl lön. Alltid svårt att diskutera löneskillnader - alla vill ju hela tiden ha mer - men samtidigt gör vi ju samma jobb och bör ha ungefär lika mycket betalt - utom möjligen under de första åren.

Kollade Aftonbladets bildspel om lärare och löner. Helt oförsvarligt låga löner, för de allra flesta. Ner mot 20 000 kr i månaden. Väldigt få som kom över 30 000 - då krävdes två saker - lång erfarenhet samt att man var MAN! Genustänk får inte förekomma i lärarlönetänk - även om det kan vara ett sätt att locka fler män till yrket.

Nej, upp med lärarlönerna 10000 kr för dem som som tjänar sämst och 7-8000 kr för de som ligger högst. Då får vi en lön som motsvarar det som vi förväntas uträtta, och som speglar det stora ansvar för samhällsutvecklingen som vi har. Samt att det förhoppningsvis lockar de "duktigaste" ungdomarna till yrket, inte bara dem som inte kommer in på någon annan utbildning.

När jag sökte till lärarhögskolan på sjuttiotalets första hälft, då var det konkurrens om platserna, och man var överlycklig att man kom in på de hyfsade, men inte superbra, betyg som man hade. Trots att det var svårt att komma in, och borde gett en gallring redan där, så var det en hel del som hoppade av för att de helt enkelt inte klarade av tentorna. Eller för att man vid de första praktikperioderna kom på att man nog inte ville jobba i skolan.

Björklund har pratat om höjda löner, men jag tror nog att det mest är munväder. För ska alla lärare upp i rätt lönenivå, då behövs sannolikt skattehöjningar ute i kommunerna .... och det är väl det värsta en allians kan ställa till med.

Sen är det inte bra att skolan har såvöl statlig som kommunal huvudman .... ej heller att den är politisk styrd.

Tur man är gammal och har någorlunda betalt ......och har en erfarenhet som gör att man kan avgöra vad som är det viktigaste med jobbet. ...... arbetet med eleverna.

Annars har vi pratat läroplan idag, tycker väl att det är lite väl överarbetat det hela. Men det är alltid trevligt att träffa kollegorna från andra skolor ibland, de hjälper en till lite nya infallsvinklar

och får igång nya tankar.

Det drar ihop sig mot skolslut, och det går fort. Fyra dagar denna vecka, fem nästa och sedan bara tre innan vi avslutar med tre dagar i skolan + avslutning. Tre dagar för att knyta samman läsåret har vi sedan, vi lärare .....om en månad så börjar den åtta veckor långa ledigheten. Ska bli gott, under sommaren så är man ledig så pass länge, så att man kopplar bort skolan under några veckor. Förhoppningsvis. De gör man ju inte på något kortlov - om man inte väljer att resa i väg.

Så tror jag att alla lärare har det, skolan finns där i bakhuvudet jämt ......och man förväntas att vara tillgänglig hela tiden.

Bra att lönediskussionen kommit igång i media! Hoppas att det hjälper åtminstone dem som är alldeles för mycket underbetalda.

Sen, som jag framhållit tidigare, så jobbar jag gärna några veckor på de lov i har idag, för att göra allt pappersarbete på de dagarna .... och ägna elevernas terminstid helt åt lärandet.

Efter Eire - Emils Eden

Efter Eire

Det blev efter Irland, som vi placerade oss i årets Schoolovision. Bakifrån räknat. Irland fick inte en endaste poäng i omröstningen. Vi fick fem. Även Slovenien belönades med fem poäng. Trodde ju inte att vi skulle uppnå förra årets resultat, då vi kom nia bland 32 länder, men tyckte att vi var värda en plats mellan tio och femton bland årets 28 bidragande länder.
Men, som jag tidigare skrev, vi blev ändå vinnare. Hela skolan har deltagit i årets upplaga, musiken utförs av enbart elever och alla klasser har varit med och röstat. Och genom detta tillägnat sig kunskaper om andra länder, olika kulturer, olika musiksound, engelska och argumentation. Samt en hel del mer....
Nu tycker ju jag att vi var värda en bättre placering än den tjugosjätte. Mest för att alla var med och för att eleverna skötte både sång och musik.

En schysst förälder filmade oss en vacker vårdag. Ljudet blev superbra, färgerna fina - men det var en stillastående kör som framträdde och det kommer man inte långt med i dessa flashiga tempotider.

Så det är ju frågan vad som bedöms; videon eller sången?Helt tydligt var videorna avgörande. Vinnande bidrag - från Tjeckien - har en förälder i klassen som har videomakande som profession. Den tjeckiska klassen från Brno, vann första året och blev tvåa förra året.

Andra klasser har kunniga lärare eller föräldrar, som lägger ner massor av tid på videofilmning och klippning. Så det är lite olika förutsättningar.

Kollegan Mika från Finland skickade igår ett mail, där han tyckte att om den roliga tävlingen ska fortsätta, så ska det vara med en videoupptagning från ett scenframförande .... så musicerande och framförande blir det man bedömer. Håller med!

Som jag tidigare framförde, skolan gjorde detta tillsammans, det blev en vinst för oss.

Jag som alltid ska problematisera undrar dock om ändå inte den lilla gruppen får till det bästa resultatet. Det ligger något i ordspråken "Ensam är stark" och "Ju fler kockar desto sämre soppa".

-Nästa år går vi på vinst, sa en av mina elever.

Ändras inte reglerna så behöver jag i såfall gå på videokurs - en månad minst. Eller lämna över allt till någon av de kunniga elever som finns - eller har funnits på skolan.

Gillar e-twinning - det har gett mig så många vänner runt om i Europa.

Om ett par veckor röstar vi fram bästa bilder i årets upplaga av "Snapshot of Europe". Förra året tog duktiga Grimsåstjejer hem två - av fyra - segrar. Vi har några riktigt proffsiga bilder i år också.

Emils Eden

Idag var det Öppet hus på Grimstorpet Örtagård. Emil, 10, guidade oss runt i den fantastiskt fina trädgården.

Det fanns många olika anläggningar i den vackert planerade miniparken. Lite här och där fanns det en soffa eller vilosten att slå sig ner på. Vilket kunde vara bra för C-E, som denna dag hade blivit så till åren kommen, som femtioåtta hela år.

Ser man helheten, den ljuvliga trädgården och alla hästar, getter, hönor och fåglar som finns i omgivningarna runt om den härliga trädgården, så känns det som ett av alla de paradis som finns på vår jord - och i närmaste grannskapet.

Jag är förstås imponerad av Angelie och Claes som byggt upp detta Eden kring det gamla, vackra huset.

Man har också försäljning av div.plantor. Köpte både beige, orangestrimmig och röd tomat som ska hamna i växthus i Hjälshammar. Därtill ett par sorters gurka och några perenner. En fick C-E som födelsedagsblomma, en senblommande, ganska hög näva lär det bli.

Emil visade sin kanin och sen kunde vi köpa fikaav honom, i växthuset. Äpple- och rabarberkaka med vaniljsås, det smakade verkligen edenlikt vid den lilla dammen, där vattnet porlade så hemtrevligt.

Så alla ni som bor i närheten, ska ni köpa tomater, gurka, paprika eller nå´t annat till växthuset, åk till Emils Eden. Fina plantor till bra pris. Och så får ni naturupplevelsen. Nästa gång det finns chans att smaka Emils kaka, det blir när det är Öppen trädgård, fram i sommar.

Sanningssägande

Ämnet sociala medier poppar upp i samtal lite då och då. Inte så mycket i klassamtal, man hör mycket sällan diskussioner om dem barn emellan- för de är så självklara för den yngre generation - nä, det är medelålders - i alla medelåldrar - som ofta kommer in på sociala medier - och dess faror. Mycket sällan tas fördelarna upp.

Man är för öppenhjärtlig på nätet, inför alla. Det är det mest förekommande argumentet mot sociala medier. Plus att man kan vara elak mot andra......

Funderar på hur mycket av sig själv man egentligen visar på bloggen. Många tycker säkert att jag är alldeles för frispråkig, men när jag tänker efter, så är det bara en liten, liten del av Anna-Lenas tankar som finns med på bloggen. Det finns så mycket, så mycket - av arbete, relationer och privata angelägenheter som jag aldrig skulle skriva om. De allra flesta skriver ännu mindre personligt ... fast jag tycker nog att de bloggarna är rätt tråkiga ... man vill ju känna att man lär känna människan bakom orden ... iallafall något.

Människor som sårar varann .... ja, visst finns det sådant på de sociala medierna. Men förhoppningsvis så får man veta felsteget och det sker inte någon mer gång.

Funderar på det här med sanningssägande; många gånger, hos många personer - så är det det värsta man kan göra, att säga sanningen. Däremot är det ok att frisera sanningarna, att hymla, att överdriva, att göra antaganden.

Tror att det finns något talesätt som säger sanningen är farligare än något. Men, vet ni, jag skulle önska att man under en dag skulle få höra sanningen av alla. Inte fundera på hur mycket sanning det ligger i det något, utan att veta att det är helt sant det man hör och läser. Som det nu är, så finns det alldeles för många människor och medier som man inte riktigt litar på. Jag tror inte de sociala medierna speglar mer sanning än något annat medie, men de är absolut inte sämre. Och fördelen med sociala medier är ju ändå att de är kontaktskapande ....i en tid som blir mer och mer renons på direkta kontakter.

Fler frågor...

Frågar mig följande - och er också - jag vore så tacksam för svar som hjälpte mig förstå:

Insamlandet av resultaten av nationella prov kräver att man ska uppge varje elevs personnummer. Jag anser att detta är integritetskränkande. Det är helt Ok - och t.o.m. bra att ha nationella diagnoser, så länge de hjälper oss lärare att se vad varje elev behöver utveckla. Det är Ok att samla in resultat för varje skola .... men det är inte Ok att Adam Adamsson från Askhälla står registrerad som icke nått kunskapkraven i matte i åk 3. Kan någon tala om hur det kunnat bli så här, vad som är syftet och hur den som granskar enskild individs rättigheter kan tillåta detta. ....

Lärarlöner pratas det mycket om i alla medier. Fick veta att det finns lärare i vår kommun som efter ett halvt decennies tjänstgöring tjänar mindre än 22 500 kr. Efter 4- 5 utbildning! För det första är det hutlöst att överhuvudtaget godkänna en så låg lön, rent fackligt. Och eftersom dessa lågavlönade inte är betalda för heltidsjobb, så undrar jag vad de ska ta bort ifrån alla det som åläggs en pedagog att göra.

Studieintyg från högskole-universitetskurser efterfrågas. Alla poängen - utom gamla lärarutbildningen - ligger på studera.nu. Varför duger det inte med dessa utdrag? Snacka om pappervälde ... det trodde jag var borta idag! Pappersväldet som efterfrågade riktiga papper!

Slut på frågor.

Var på ett intressant infomöte gällande FLOD idag. Vår ( fantastiska) Mediapool ska fr.o.m i höst samverka med denna portal, vad det gäller bl.a. strömmande media. Där finns också en databas med ca 10 miljoner tidningsartiklar, samt en plattform för projekt, sammanställda av andra lärare. Plus att man själv kan lägga upp sina projekt, med länkar, filmer och dokument där. Samt mycket annat smått och gott. Man blir så glad i sinnet när man ingår i en grupp där alla fattat ( eller i af delvis fattat) vilken skillnad ICT kan göra i undervisningen. Märkte det själv nu, under det att min Toppenklass jobbade med kroppen. Nästan alla - enskilt eller i liten grupp - presenterade var sin lättfattliga Power Point. Inga problem med motivation där inte - frågeställningarna blev naturliga efter hand som grupperna visade sina PP - och lärandet blev förhoppningsvis till kunskap.

En annan bra grej så här i Europaveckan, det har varit att kolla alla bidrag till Schoolovision 2011. Geografi, kultur, musik och argumentation - kan det bli bättre? På fredag är det omröstning via Flashmeeting. Första året kom vi som nummer nitton av 30 bidrag, förra året nummer 9 av drygt 30..... I är gissar jag på att vi kommer mellan plats 10 och 15. Spännande blir det!

Försöker förstå....

... att man kan slå sig för bröstet när man avrättat ett antal personer, varav flera barn. Även terrorister är människor, och ingen människa förtjänar att skjutas i hjäl. Att sedan även döda barn och andra oskyldiga, det borde man verkligen få stå till svars för. Trodde att Obama hade lite vett i huvudet, men tyvärr tycks han vara av samma skrot och korn som de flesta amerikanska ledare genom tiderna. Resten av världen skulle våga slå sig samman och fördöma det hela, men se det vågar man inte, för staten USA kan göra i princip vad som helst utan att någon västmakt protesterar.

..... att kommunen jag bor och verkar i först satsar dryga 20 miljoner på ett glasmuseum och därefter 35 miljoner på ett nytt bibliotek, när det i varje skola finns barn som inte når målen - och vad som än värre är - berövas sin självkänsla för detta, därför att det inte finns tillräckligt många lärare för att hjälpa de elever som behöver lite extra stöd och omsorg.

.... att man måste rösta på det partiet som man alltid röstat på, även om det har ingått allians med partier som mest ser till dem som redan har det bra. Varför vågar man inte byta sida och få till en regionalpolitik där de som behöver regionens stöd allra mest, ska få den. Även om det kostar lite grann i skattehöjning.

.....att man återigen har fått förmånen att uppleva denna helt underbara årstid. Aldrig har jag väl sett så mycket vitsippor som denna vår, alldeles vitt-täckt på alla någorlunda öppna marker.
Den tråkiga vintern är glömd, nu är det fantastiskt att bara vara ute....

...... varför vi ska behöva skriva omdömen två gånger om året, och att de ska vara klara tills elverna slutar skolan. I min skolvision, så skulle det räcka med omdömen en gång per år, och dagarna efter det att eleverna slutat, skulle ägnas åt detta. För samråd och betydligt bättre omdömeskvalitét.

.... att en sådan här snygg bil fanns parkerad på vägen till stallet, mitt i vår lilla by.


Var tvungen att använda teleobjektivet för att se att det var en Ford Mustang. Förklaring fick jag senare, då jag träffade bilens matte..... eller vad det nu kan heta.

..... hur Fredrik fått sin supersvullna tass och ben. Orm eller geting???? Han har iallafall varit och ätit, så han verkar inte alltför medtagen.

En fin vårdag börjar gå mot kväll... och ny fotbollsmatch på TVn..... och det ser ut som om vi denna dag blivit sommarstugeägare ..... känns faktiskt rätt bra!

Drömdans

Dåligt med bloggandet lite varstans, och även från min sida. Dåliga bilder blev det också, för i all brådska ( och för ovanlighetens skull) så var jag bara utrustad med mobilkameran. Och den är inte så bra, när det är mörker och rörelsebilder.
Måste allafall berätta att vi var ute på något kul idag, jag och trettiofyra elever från 4-6. Buss till Borås och dansföreställningen "Drömmar" på Älvsborgsteatern.

Eleverna fick skriva ner drömmar - drömda drömmar och framtidsdrömmar - på en lapp. Dessa lappar lades i en hatt och sedan drog ensemblen några av de nedskrivna drömmarna. Det handlade t.ex om en som var jagad av stora getingar, en som ville bli proffs på snowboard, nå´n som ville bli superbra på att spela trumma. Dansarna improviserade kring temat, och killen som skötte ljudet hittade passande musik. Helt otroligt skickligt.

Dessutom bjöd dansarna på egna drömdanser samt på en rytmikstund tillsammans med eleverna.

De allra, allra flesta elever var riktigt nöjda med vad de fått uppleva.

Mina egna tankar kretsar kring skillnaden att uppleva en föreställning på teatern jämfört med att se den uppförd i en gympasal. Känner att det är mycket bättre att kosta på oss en rejäl föreställning vart annat eller vart tredje år, där elverna får uppleva hela stora teatersalongen, istället för att sitta på golvet på en gympasal.

Tack regionen för att ni ger våra elever möjlighet att åka på teater!

Vi i västra Götaland ska ju f.ö. gå till regionsval nästa söndag. Riktigt fånigt tycker jag, det handlar om att man missat att räkna ett mindre antal röster. Som det nu är, en söndag i mitten av maj, så blir det ju massor av förlorade väljare. Att det skulle vara bättre, det förstår inte jag, men det är väl det som kallas demokrati. Och demokrati är ju absolut inte alltid bra ... det är bara fråga om vad man skulle ha i stället.

Sista torsdagsgympan för säsongen väntar!