Banka bröst

Det är ganska häftigt när man vid yogapassets slut ligger på rygg för att slappna av och lämnar det fokus som man tidigare haft på rörelse och andning. Tankarna flyter iväg, idag gick de direkt till skolan. Det är alltid positiva tankar som följer ett yogapass - och jag hamnade i riktiga "hallelujamoments" från senaste veckorna.
Ett sådant underbart, ovärderligt tillfälle var när femmorna skrev sagor i Storybird tillsammans med sina fadderbarn i ettan. Ett litet och ett eller två stora huvuden vid varje dator, utspridda i skolbyggnaden. Alla tycktes ha så roligt, alla var så aktiva. Och det blev fina små berättelser tack vare den suveräna gratistjänsten.
- Det här borde vi göra ofta, tyckte flera elever.

Andra helt underbara tillfällen är tystläsningsstunderna.... Jag har alltid öppen dörr, så när jag kommer till klassrummet på morgonen -eller vid annat tillfälle då det står tyst läsning på tavlan - då sitter majoriteten redan med boken uppe.

Under senaste veckan har vi använt en låda från Navet innehållande experiment vad det gäller elektriciteten. Lugn och struktur råder i grupperna, jag njuter.

En kollega, som jobbar på annan skola, hade varit i England för några år sedan och sett hur eleverna där använde A4-stora whiteboards för att skriva på. Jag fick också tillfälle att se detta när jag gjorde skolbesök utanför London, i samband med BETT-besöket för två år sedan.
Dessa små plastplattor är ett suveränt redskap för att få med alla elever. Använder dem mer och mer, både i matte och svenska. Rekommenderas till alla. Alla vet att de ska svara, alla är motiverade.

Visst har jag en till nästan 100 % fantastiskt fin skoltillvaro, vad de gäller den klass som jag har. Har jag gjort mig förtjänt av det?
Svar: Ja!
Hur klassen är, det beror ju både på lärarn och på eleverna. Det går inte att komma ifrån att man får,lägga ner ett hårt och målinriktad arbete för att få en grupp barn/ungdomar att fungera.
Det är här jag tycker rubriken kommer in, vi bankar oss på bröstet alldeles för lite i vår yrkeskår.
Som lärare så kan man inte bara gå enligt manualen ( läroplan och skollag) och göra sitt jobb- man måste ha med hela sin själ också. Man måste tycka om det man gör, man måste tycka om barn/ungdomar. Man måste se att det är barn/ungdomar vi har att göra med, vi måste ge barnen egna möjligheter och eget ansvar, men vi måste också styra ganska så hårt.

Vi måste tala om att vi är bra, vi som jobbar i skolan. Tala om att vi har ett av de viktigaste jobb som finns, då det är vi som kan ge barnen en god grund vad det gäller självkänsla, möjlighet till att utveckla kreativitet och möjlighet att tillägna sig kunskaper.
Vi måste banka oss för bröstet mycket mer än vad vi gör.... och vi behöver banka hårt, sträcka på oss och tala om att vi är bland de viktigaste personerna som finns.

Detta tänkte jag medan yogans avslappningsmusik entonigt brusade ut ut högtalarna och rökelsestavarna så sakta blev till aska och väldoft.

I morrn tycker jag att bankar vi oss för bröstet allihopa vi som jobbar i skolans värld. Vi ber eleverna göra detsamma, för det finns så många fantastiska ungar .... ja, nästan alla ungar är fantastiska, bara man visar att man gillar dem och tror på dem. Så de är värda att göra lite bröstbank de också.

Vårvädret visar verkligheten

 Vintern har ett försonade drag. Det är nästan alltid dunkelt och mörkt. Man ser inte hur det verkligen ser ut. Men idag kom vårsolen, och då blev verkligheten en smutsig realitet.
Vad kan det bli med tre katter i huset? Kattpälsavfall på stolar och mattor - OCH på gardiner, lampskärmar samt flygande i solstrålespotlight, i fria luften.
Så det var inget att be för, idag var det bara att sätta igång att städa. Nu tycker jag inte att det är en speciellt tråkig sysselsättning - speciellt när man hjälps åt och C-E står för dsammsugande och mattskak.
Fast det var inte utan att jag funderade på alla tre katternas existensberättingande när jag verkligen såg vilka pälshögar som fanns lite här och var.
Tre katter är väl på gränsen till en för mycket, fast å andra sidan så smutsar två katter också ner. Vem som skulle bort ... JA, två har vi ju själva valt, så dem vill vi ju ha. Den tredje har valt oss - han kom vandrade och stannade hos oss en sensommardag för så där åtta-nio år sedan. Och även om han inte har samma underhållningsvärde som de häftiga ungkatterna som fyller två år vid midsommartid, så kan man ju inte visa honom på porten efter alla år.
Och nu har vi rent hus.... eller nästan iaf .... de lätta kattpälspartiklarna finns fortfarande kvar i luften, om än i mindre omfattning, det kunde jag konstatera efter slutförd städning.

 Känns bra att vara energifylld efter en hel skolvecka. Städade, hängde UT tvätt, fixade lunch.... och sedan var det läge att ta en promenad i det vårlika därute. Herr domherre firade våren genom att besöka C-Es fågelrestaurang.

 Härligt att höra fågelläten igen. Domherren är ju en ganska lågmäld individ och var mer intresserad av mat än att sjunga in våren. Talgoxarna däremot, de tog en stunds paus från matbordet och sjöng så det stod härliga till.
Vårvädret visade tydligt att ev sommarboende talgoxar, blåmesar eller flugsnappare behöver ny bostad... eller ordentlig renovering. C-E har redan ombesörjt ett antal nybyggen.... inköpta på Fyndlagret.

Var ute på lite roligheter igår. Tillsammans med Johanna var jag på Scandinavium och kollade hästhoppning - Göteborgs hästshow.  Har ju under många, många år av och till varit med - under förra seklet båda döttrarna- under senare år relativt närboende Johanna-  och tittat på duktiga hästar och ryttare på Göteborgs årligen återkommande hästshow.
Tycker att besöket på Scandinavium är jätteroligt, MEN kan absolut klara mig utan den långa mässvandringen, som liksom hör till. Hästägardottern däremot, tycks uppskatta mässbesöket lika mycket som själva showen....och varje år så tycks både hon och Tindra behöva lite ridkläder, täcken, schabrak, vojlockar eller andra ridtillbehör.....

Roligt med mor och dottergrej  - så jag står ut även med mässbesöket... i år lyckades jag ta mig ut lite i friska luften, genom att bära tungt otympligt hästtäcke till bilen... parkerad dryga femhundra meter från mässan.
Massor av folk i farten, när vi kom till Göteborg vid halv fyratiden, så var alla parkeringshus runt Scandinavium fulla ... som tur är såg Johanna ett hål på en liten parkeringsplats. Betalade gärna dyr parkering för den lilla rutan.

 Glad att den dumma ryggen håller riktigt bra. Oftast. När det var städdags i höstas, så gjorde det så ont att jag var gråtfärdig när jag hållit på en stund. Nu klarade jag t.o.m promenad i normal takt efter städningen.
Idog träning - kanske yoga - har nog gjort sitt till.
Har dessutom köpt en hälsoväst, som hjälper mig att sträcka lite bättre på ryggen. Skulle jag behövt för många år sedan. Bra att ha när man går ut på promenad .... eller när man sitter på en stol/ i en fåtölj. Man kan inte misshandla den gamla kroppen med vilken konstig ihopsjunken ställning som helst, man tvingas att sträcka på sig. Den gör gott för ryggen, absolut!

Hängde ut två maskiner tvätt idag. En del var torrt när jag plockade in kläder och lakan för en stund sedan. Allt var mer än halvtorrt och förde med sig en frisk doft  till tvättrummet där det blir sluttork.
Små snödroppshuvuden tittar försiktigt upp och undrar om det redan är vår.
Idag kändes det absolut som det var så.... men både jag och snödropparna vet... det kommer att bli bakslag. Men mot ljus och värme går det, det kan ingen ta ifrån oss.

Vanlig vardag

Idag var det yogadag. Tre veckor sen senaste gången. Idag var det uppställning i ring som gällde, det skulle enligt erfarna yogare ge mer energi till hela gruppen än vad  en lektion stående med allas näsa åt samma håll gör. 

Svårt att förstå för en  nybörjare, men det kan nog ändå vara så.... Det kändes bra, och jag känner mig ovanligt energifull så här efteråt.

En klart rekommenderbar träningsform är det iallafall.... med deltagare i alla åldrar från knappa 20 år till dryga 60.

Vid den avslutande avslappningen, då jag i tankarna tidigare vandrat till en insjö, vandrade tankarna nu iväg till Madeira. Kom i avslappnande tankar fram till att jag längtade mest till de  olika vandringarna i växlande molnighet och ljummen temperatur.

Annars är det vardagen som gäller igen.

En positiv skolvardag. Igår hade vi besök av Åsa från Bibeläventyret. Bra att få in expertkunskap och nytt ansikte.  Svenska kyrkan står för kostnaden för alla klasser i minst två av kommunens pastorat. Superkul att en förfrågan - med tips från Inga - gav resultat.

Resultat ger det också att skicka vidare de möjlighetslänkar som Skolväskan, Overview lärare och Webbstjärnan ger på via FB. Tack vare det så har Christian Lundahls föreläsningar blivit kända även i vår kommun. 

Igår kollade jag en superintressant föreläsning på nätet där Jacob Möllstam berättade hur han använder social medier i undervisningen. Tack vare sociala medier kunde jag både få bekräftelse och nya tankar/idéer - som kan spridas vidare tack vare en lyssnade utvecklingsledare.....

Före lovet var vi Navet. Har tidigare varit lite kritisk mot deras material - och är det fortfarande vad det gäller deras köpelåder till överpris. Men lånelådorna är bra, har både matte och ellådan igång. Och eleverna tycker att det är både lärorikt och kul! 

Via postmannen - brevbäraren - kom den beställda boken " Laborativ matematik". Läste om den via en länk på Ingas matteblogg. Verkar riktigt bra och lättanvändbar.

I morrn har jag terminens sista föräldrasamtal. Roligt och utvecklande med samtal, men samtidigt tar det mycket tid och kraft. Så det är alltid gott när det är avklarat.

Vanlig vardag igen efter den härliga semesterveckan. Men jag gillar den vanliga vardagen också.

Pestanapersonals problem pinar

 Har lite ont i samvetet. Fast jag egentligen inte behöver.  Har gjort så många dumma saker i mitt liv, saker som har fått personer ( en del med rätta - en del utan rätt bakom sig) att ge mig bannor. Sällan har detta gett mig dåligt samvete, bara gjort att jag blivit ännu mer irriterad över att man inte får tycka, tänka, att alla ska vara med osv.

 Känner, som sagt, lite själssting. Ska berätta hur det gick till, under det att jag visar lite fler Madeirabilder.

Tror att det var i lördags som det låg en lapp instucken under vår dörr till hotellrummet. En blått, tredjedels A4stort hårt papper, förtryckt på svenska. Vi var välkomna till förfriskningar i baren mellan kl 18.30 och 19.15 på söndagskvällen.

Passade bra med en liten aptitretande drink före buffén, så vi satte oss i vinterträdgårdens korgstolar, nyfiket inväntande vad som skulle erbjudas.

 En dam i femtioårsåldern närmade sig snabbt vårt bord, då hon såg den blå inbjudningslappen som vi lagt väl synligt på bordet. Vi fick möjlighet att beställa något ur den välsorterade drinklistan ( det blev Martini för min del) innan hon framlade sitt ärende.

Kvinnan presenterade sig som Kicki och berättade att hon ville ge oss möjlighet att få billigare semestrar, genom ett speciellt bokningssystem som Pestanahotellen erbjöd. Vi bodde på ett av Funchals sex-sju olika Pestanahotell - alla fyr eller femstjärniga.

Om vi ville och hade möjlighet, så var vi välkomna till ett informationsmöte på Pestana Grand på tisdagsförmiddagen. Infon skulle ta ca en och en halv timme, vi skulle under denna tid också få se det allra senaste hotellet i Pestanakedjan och vi skulle bli hämtade vid hotellingången. Dessutom skulle vi få en värdecheck ( för att t.ex. äta i någon av hotellets finare restauranger) på 50 euro som tack.

Vi  hade inget planerat för tisdagen, vi blev lite nyfikna och tackade ja.

 Kicki kom i god tid och hämtade oss vid hotellet. Hon tog oss in på grandiosa - alldeles för stora ( i mitt tycke) Grand, och lämnade oss där till en finlandssvensk receptionist. Sen hade Kicki gjort sitt, sa hej och tack för att vi gett henne möjlighet att få lite extraförtjänst. (?)

Vi fick fylla i ett papper med namn och hemadress tillsammans med finlandssvenska Lina. Väntade på att det skulle dyka upp många människor, men vi såg bara några enstaka par som satt i de många soffgrupperna som fanns på receptionsplan i det sjutton våningar höga hotellet.
Vi skulle ju på informationsmöte, var fanns ALLA människor?
Lina sa att hon skulle ringa Kari/ Karin (?) som skulle ta hand om oss ....

 Kari/Karin visade sig vara en Cary. Hans mamma hade varit en stor beundrare var Cary Grant och döpt sin son till det i Sverige ovanliga namnet. En liten "sleten" man i femtioårsålder, tunn, rynkig, kedjerökande...
Han berättade om sina tre barn, vara två var på besök just nu och sin flickvän som jobbade i Spanien. ( När någon i grav medelålder använder ordet "flickvän" blir jag lite lätt illamående.... ) Cary jobbade på Rhodos på sommaren och på Madeira under vintern - han hade planer att göra sin sista sommar på den alldeles för varma medelhavsön och sedan bosätta sig på Madeira för gott. I Sverige hade han inte varit på fyra år....

Det första han frågade var om vi tyckte det var OK att resa hem redan följande dag. Det tyckte vi.... och detta var något ovanligt i Carys öron. Inte ville man lämna Madeira ?
Vi försäkrade att vi hade planer på att återkomma redan nästa år.... men inte ens detta tycktes lugna den nervöse lille mannen. När vi sedan berättade om våra återkommande resor till London, tyckte han att vi var riktigt konstiga....

Jag ville att han skulle komma fram till med vad han egentligen ville med vårt möte .... men jag fick lugna mig. I stället fortsatte utfrågning och kallprat i det stora rum, med stora fönster mot hav och pool, dit fler och fler par lotsats - alla tillsammans med sin egen informatör, en informatör som talade de ev. kundernas hemspråk.

 Med en av hotellkedjans minibussar fortsatte vi till ett annat hotell, där Cary visade de olika boendealternativ som fanns på Pestanakedjans hotell. Ett rum med extrabädd, två rumslägenhet och trerumslägenheter. Jättefina lägenheter - men vem behöver bättre rum ( med kokplatta och kylskåp) än det vi redan hade.....
Fortfarande hade jag inte en aning om vart Cary ville komma. Men klumpen i magen, den som börjat göra sig gällande, redan när Kicki sa hej, den växte.

Slutligen var det dags för att besöka det senaste av hotellen i Pestanafamiljen. Det låg alldeles vid strandpromenaden. Det var väldigt fint, nästan så att jag skulle kunna tänka mig att byta vårt hotell, beläget i den vackraste av trädgårdar mot detta, Pestana Promenade, vid nästa Madeirabesök.

Efter liten rundtur även på detta hotell, så gick vi ut på strandpromenaden och därifrån  in i ett stort rum, med ingång från den stenbelagda promenadgatan.

Äntligen kom Cary fram till det han ville sälja till oss. Han ville sälja tre veckors boende på Pestanahotell
 ( varav den första veckan på Madeira) för 1800 euro.

Kändes som en lättnad, han var inte ute efter några stora investeringssummor - timeshare, lägenhetsköp.....
Han visade på alla möjligheter som erbjudandet gav, efter att ha återkommit en vecka till Madeira, så var man fri att åka till något annat Pestanahotell - och det visade sig finnas många sådana- i alla världsdelar.
Man kunde dessutom ge bort en vecka.... eller ta med några vänner och hyra någon av de stora lägenheterna för 350 - 450 euro extra per vecka....

 Det lät ju bra ... men detta var ju något man behövde fundera över, inte ta ställning till här och nu. Men det var precis det vi var tvungna att göra. "Om man verkligen ville ha något, så bestämde man sig snabbt" ansåg Cary. Han lämnade mig och C-E en stund ( tog rökpaus) för att vi skulle diskutera.

Vi kom fram till att det var för kort bestämmelsetid, samt att det var lite väl uppbundet. Tre veckor på tre år ...Och hur funkade det med att beställa flyg till lilla Madeira på egen hand.... Det måste väl bli väldigt dyrt ... och besvärligt.

 C-E tog gick till herrummet - Cary kom tillbaka. frågade mig om vi bestämt oss. Jag svarade att vi var väldigt tveksamma. Cary visade då en ny sida av sig själv, dels tyckte han, på ett burdust sätt, att det inte fanns någon anledning till tveksamhet och dels talade han om att den försäljningsverksamhet han höll på med, den var hans levebröd. Han övergick till gråtmildhet.

C-E kom tillbaka, min hjärna hade stannat - jag var tyst - och hade ont i magen. Fick fram något om det här med att boka flyg ... det var inga problem enligt Cary. Det gick flyg från Stanstead ( med Ryan Air) från  Köpenhamn  ... och snart även från Göteborg med Norweigan Airlines....Man kunde komma ner till Madeira billligt, enligt Cary. Och bokningen av rum/lägenhet, det var inga problem - bara att ringa ett telefonsamtal.
Och skulle vi ångra vårt köp, så gällde samma ångerveckorna de två, enligt svensk lag.

 Under det att hjärnan kändes stillastående, så hade den uppenbarligen ändå arbetat. Den hade kommit fram till en kompromiss. Vi skrev kontrakt, betalade de 300 euro som var bokningsavgiften och sedan skulle jag kolla upp hur det funkade med flyg, tider och priser hemifrån. Därefter kunde vi ta ordentlig ställning om vi skulle fullfölja erbjudandet eller inte.

Cary sken upp, det var som att se någon gå från helmulenhet till strålande solsken. En dam kom med betalningsdosan, kontrakt skrevs ut och under, vi fick vår check på 50 euro samt två  flaskor  Madeira.
På kvällen åt vi gott på en av hotellets restauranger- grillad biff, passionsfruktskaka, vin och kaffe.
Åkte hemåt med avsikt att kolla ordentligt vad vi gett oss in i, innan vi betalade in ytterligare 1500 euro.

Tog mig tid att kolla flygpriser i fredags. Hittade inget under 8000 kr för två personer. Dessutom var det två byten på nästan alla flighter. I stället för att åka direkt på  fyra -fem timmar så skulle resan ta allt från 10 upp till 24 timmar. Hittade ingen  vinst med detta, speciellt som vårt resande är begränsat - det bör helst ligga i anslutning till lov, det kan aldrig vara i början på en månad. Inte så länge vi jobbar.
Erbjudandet  kan säkert passa "unga", pigga, reslystna pensionärer - men där är vi inte riktigt än.
Messade C-E resultatet av researchen - fick svar direkt "Vi drar oss ur".

Slog telefonnumret som fanns med i det material vi fått. Fick beskedet att numret upphört att gälla.
"Lurade" tänkte jag. Men OK - 3000 kr, det får vi väl se som läropengar. Förresten var det ju bara 2500 - maten var ju värd 500 kr.

Hittade en mailadress och skickade ett mail till det portugisiska mailkontot.
Skrev att jag sett att flygförbindelser var svåra och dyra, att vi var tveksamma från början, men att Carys personliga och gråtmilda beteende gjorde att vi hade genomfört köpet på plats.

Gick ut på promenad i det kalla vita, tänkte på att vi var lurade, men att jag inte skulle ge mig... jag skulle fortsätta skicka mail och hota med att vända mig till svenska kvällstidningar om vi inte fick pengar tillbaka.

När jag kommit hem ringde telefonen. Såg att det var ett portugisiskt landsnummer.

Det var Cary som ringde. Han hade fått ett telefonsamtal från sin chef, och han ville nu be så mycket om ursäkt för att han varit oprofessionell och låtit de egna känslorna ta över. Men han var sådan, sa han.

Jag kände genast ett broderskap med honom, jag är ju likadan.... även om jag aldrig utnyttjat denna svaghet ( eller skulle kunna) i försäljningssyfte.

Hans chef hade hittat en resa på 1000 kr från Arlanda ... det fanns visst billiga resor.

Jag var beredd att ge det hela en chans till - jag tyckte så synd om den lille mannen - men Cary förekom mig och sa att kontraktet skulle rivas, att det var synd att vi känt oss tvingade att köpa.

Någon timma senare fick jag ett mail från företaget, där det framgick att de deponerade 300 euro skulle återbetalas inom en vecka.

Slutet gott - men ändå känner jag mig inte riktigt samvetskry. Jag tycker så synd om den lille mannen. Han som ägnade oss nästan två timmar av sitt liv, och inte fick något tillbaka. Mer än en avbasning av chefen. Hoppas att det inte gav ännu värre konsekvenser, att han blev av med sitt jobb. En del chefer ger ju ngen andra chans, utan klämmer till direkt.
Hoppas att Cary, därnere på paradisön, kan njuta av helgledighet. Hoppas att han lär sig att det seriösa erbjudande som det fakiskt var, lämpar sig mest för pensionärer.
Hoppas att han pengar så han klarar sig .... annars önskar jag att jag kunde skicka ner de 100 -150 euro, som han sannolikt skulle fått som provision.

Har fortsatt att jämföra Pestanas erbjudande med en resa med priset för en vecka på Madeira med Solresor. Prismässigt går det nog ganska jämt ut ... men med eget bokande av flyg, så tillkommer både besvär och flygplatsväntan. De är också värt att betala för.

... och att det blir ett Petsanahotell när vi ( förhoppningsvis) reser tillbaka till Madeira om ett år ... det är självklart. Riktigt trevliga hotell! Men det får ju inte stackars Cary nå´n kredit för!

Madeira med mersmak

Jodå, vi kommer tillbaka. 80 % av dem som reser till den portugisiska enklaven återvänder. Iallafall var det vad  en av reseledarna/guiderna påstod. Jag tror inte att han överdrev så värst mycket.

På vägen ner delade vi flygrad med en kvinna i sjuttioårsåldern. Hon och hennes man reste till paradisön för tvåsiffrade gången..... Det var mycket pensionärer på flyget .... och de hade fördelen att kunna stanna mer än en vecka.
På en vecka så hinner man bara "nosa" lite på de madeirianska öarna.

Hade kollat in, innan vi åkte,  att det fanns många parkera att besöka.Och när det finns det, så finns det alltid något att göra... Nu var det bara det att hela den del av ön som vi besökte, var en enda stor parkanläggning.
Bouganvillan  var var mans trädgårdsblomma , den fanns vi de flesta av trädgårdsmurarna i Funchal.

Det är väl inte för inte som  Madeira kallas "Guds trädgård". Den har ett perfekt klimat för många växter, så det finns många arter som är inplanterade. Vintertemperaturen ( den temperatur som var nu i februari) ligger på 16- 19 grader, sommartemperaturen ligger omkring 25 grader ... går i princip aldrig över 30 gradersstrecket. Atlanten och Golfströmmen både värmer och kyler. 

I bergen regnar det mycket, vissa år regnar det mycket även ner i Funchal vintertid. I år hade det varit torrt - och under de sex och en halvdagar som vi tillbringade på ön, så upplevde vi regn, mulet, växlande molnighet, någon stund av klart väder. Och lite snöblask på 1800 meters höjd.

Det var vårväder .... inget sol och badväder direkt ... men bra väder att röra sig i... eller att sitta i solen och läsa en bok..

Många åker  till Madeira för att vandra/promenera. Mycket gående blev det ...och för att komma upp på höjderna så var det ordentliga uppförsbackar.... och nerförsbackar. De är ju inte speciellt mycket enklare att gå i, tycker jag. Tvärtom. Här är en bild från den fina ca 3 km långa strandpromenaden.

Levadavandringar lockar många besökare. Levador är rännor ( stenlagda eller gjutna) som leder vatten från källorna i bergen. De leds längs bergsidorna. Bredvid vattenrännan finns det mer eller mindre breda stigar. Vackert att vandra längs dessa bergsstigar - ibland lite otäckt brant vid sidan -men vi gick bara "snälla" levador.

Här på en halvdagsutflykt, längs en levada på drygt 600 meter höjd. Ön är bara 2,3 mil bred ( och drygt 5 mil lång). På dessa 2,3 mil så ska man upp på en höjd av ca 1000 meter ( högsta topp 1800 m) och sedan ner igen. Så det är branta serpentinvägar som gäller. Och på senare år en hel del tunnlar.

Västra Funchal har en egen levada. Den passade bra att ta som söndagspromenad. Vädret var verkligen promenadvänligt. Fick sällskap en bra bit av en hund.  Det fanns det många av. Liksom katter. Alla såg välmående ut, det var inte alls de magra katter som man annars brukar se i medelhavsländerna.

"Stadslevadan" är dryga halvmilen lång och går mellan Funchal och grannbyn. Mycket odlingar på vägen, framförallt bananodlingar ... men också lite vildvuxet kaktusområde.

Terassodling är en nödvändighet på denna brant sluttande ö. Även en hel del av trädgårdarna i staden hade ganska stora terassodlingar. Det gäller att ta till vara på alla möjligheter, när jordmån och klimat är med.

Kom fram till grannbyn och fick klättra neråt igen. Tog ett tag att hitta rätt väg ner till havet, för att komma på strandpromenaden "hemåt". Hela området var genomskuret av smala dalgångar och branta stup, så det kan vara lång väg att komma fram en kort sträcka. Men det var en härlig söndagspromenad på närmare en och en halv mil.

Vi var med på ytterligare en utflykt. I den ingick en kort levadavandring ( ca 2 km) utmed en levada på drygt 700 meter höjd. Här var det kallare, knappt 10 grader. Men paradisvackert.

Vid en utsiktspunkt satt en flock bofinkssläktingar. De ville ha mat ... och de lät oss komma riktigt nära.

På samma utfärd var vi uppe på högsta punkten. Kallt ( 5 grader) snöblask och dimma.

 När vi kom över till den norra sidan av ön, fanns det fortfarande några av de gamla husen med halmtak kvar . I detta huset bodde det folk... rena sagohuset..

 Många vackra utsikter hann vi se utmed den norra sidan av ön.
Det känns ännu brantare och vildare än på södra sidan.

Reseledaren berättade under färdens gång, om de sociala förhållandena. Medellönen ligger på ca 8000 Euro. Så det är fortfarande ett ganska fattigt land, ett land som nu då också har ekonomiproblem som land. Skatter och socialavgifter är höga, men sedan är all sjukvård gratis. Tandvårdssystemet fungerar ungefär som hos oss, ett litet bidrag ges. Föräldraledigheten (med bidrag) är ett halvår. Barnbidraget är behovsprövat. ( Något som vi borde ta efter!)

Skolsystemet var intressant. Tretton års obligatorisk skola, från förskola vid fem års ålder till och med gymnasiet. Man betalar 100 - 200 euro per år i avgift till skolan. Förstod inte riktigt om böcker var med eller ej. Det är inte bra .... men jag tycker att nästa tanke är intressant.

Man måste ha lärt sig läsa under det första läsåret för att få fortsätta till nästa årskurs. ( Tveksamt ... men lite intressant)

Om man är underkänd i tre ämnen eller fler, så måste man också gå om årskursen.  Den tanken vill jag gärna att vi skulle "smaka på" lite mer i den svenska skolan. Som det är idag, så låter vi ju alla barn gå vidare i årskurserna - utan att  ge dem någon extra hjälp och möjlighet att lyckas. ( Därför att vi inte har resurser till detta) Då  tycker jag det är schysstare att gå ett extra år.  Under mina första lärarår så hade jag flera elever som gick ett år extra. De blev aldrig högpresterande, men de hängde med.  Tycker att det måste kännas värre att aldrig lyckas än det extra året för att komma i nivå.

 Madeira upptäcktes på 1400-talet. Det var ett antal båtar som skulle ta sig runt den afrikanska kusten, som drevs västerut i en storm. Man kom först till grannön, Porto Santos ( den ska vi besöka nästa gång) och sedan till den trädklädda ön som fick namnet Madeira - trädön.
Gamla staden anlades redan på 14-1500-talet.

 I saluhallen hittar man alla sorters frukter och grönsaker. Det mesta odlas på ön.

 Det finns en linbana som går upp till stadsdelen Monte, som ligger på 550 meter höjd. En trevlig 20 minuters tur som går från hamnen - där det nästan alltid låg ett kryssningsfartyg - upp till Tropical garden.

 Nu var jag mer förtjust i åkturen än i trädgården. Där fanns växter från alla värdelns hörn, men de stod så tätt, så man "såg inte skogen för alla träd". Men orkideträdgården var fin.

I övrigt tyckte jag att trädgården Madeira var mycket finare än betalträdgården.

 Funchal har två lag i portugisiska toppligan. På lördagen var det hemmamatch för Maritimo. Häftigt att få sitta med mitt i den fotbollstokiga publiken. Trodde att jag skulle vara den enda kvinnan på läktaren, men där hade jag helfel, det fanns ovanligt många tjejer/kvinnor i publiken.

Till allas glädje så vann hemmalaget över Sporting Lissaboa. Tyckte att det var jättekul att gå på 30 euro-biljettfotboll på den "intima" anläggningen.

 Det finns två nationalrätter på Madeira. Det är espada och espanada. Det senare är ett grillspett - det förra en fiskrätt. Jag åt mycket av den goda espadan.  Här serverad med passionsfruktsås och sötpotatis. Gott!

 Espadan är en djuphavsfisk. Den går upp på 600-800 meter på natten ( för att äta) och då fångas den. Hur det går till vet jag inte, det förtalte inte vår madeira-erfarne stolsgranne på planet ner. Men det fanns gott av de långsmala fiskarna i saluhallen.

 Eftersom tryckförändringen är så stor när den tas upp, så spricker ögonen. Lite läbbigt.
Vi hade halvpension under fyra dagar ( buffet) och då serverades espada i olika former. Reseledaren berättade att en god husmor skulle kunna variera fisken på 365 olika sätt ... :)

Espada med banan var också riktigt, riktig god. Espada kan jämföras med torsk, fast lite mindre kompakt kött och med lite mer smak.

Tonfisk finns det också gott om. Åt det en gång, men kommer ihåg att jag inte är så jätteförtjust i den fisken.

Smakar lite för mycket åt kötthållet.

En trevlig liten restaurang var det iallafall.  Hela ön är trevlig, människor är vänliga och inte alls "på".

Ja, om man undantar försäljaren av Pestanahotell-semester. Men han var svensk... en liten sliskig göteborgare. Återkommer nog till den historien ...

 En härlig tillvaro för människor, djur ....

 ... och växter.

 Magnolier i full blom i norr,

 ... och utanför hotellet den vackraste trädgård man kan önska sig. Det blommar alltid på Madeira....

 ... och finns det inte blommor så finns det färggranna blad.

Nå´t bad blev det inte... men lite fräschare hudfärg - iallafall i ansiktet. C-E vågade sig på ett dopp i den ouppvärmda poolen. Han tyckte att det var kallt.  Fyrstjärnigt hotell var utmärkt. Fast konstigt nog, så tröttnar man på frukostbuffe efter några dagar. 

Om vi skulle komma hem var ju en fråga, och även om jag gärna stannat längre på ön, så ville jag inte göra det oplanerat p.g.a av kabinpersonalstrejk. Men det löste sig bra, en dryg timme efter utsatt tid  så landade vi på Landvetter....med ett spanskt bolag och med två ung-unga killar ( under trettio absolut) som piloter. Men aldrig har någon landat så lugnt och stilla som dessa ungdomar. De kunde verkligen sin sak!

Träffade strejkpersonalen utanför. Det handlade inte om lön, det handlade om arbetstid. De jobbade upp till 60 timmar på fem dagar. Och det förstår jag, att det måste vara riktigt jobbigt. Som vi lärare har det periodvis... 

Vaknade igår till fjorton graders kyla ....och det vita kalla. Längtade genast tillbaka till Madeira. Tittar ut genom fönstret och ser solljus. Längtar tillbaka till paradisön idag också ... det är skillnad på solljus i grönska och 17-18 grader och på nollgradssolljus... 

Glad iallafall att vi kom iväg till paradisön. 

Hoppas att jag kan inspirera någon mer att åka på tillvaronjutningsresa till Maderira.