Selfie#5

 Sent om sider kommer här svaren på Klimakteriehäxsns trevliga tema; Selfie. Denna vecka är rubriken "Hemma hos".

1.Det tittar jag direkt på när jag kommer på mitt första besök i ett hem  

Om man är lika otidsenlig som vi, vad det gäller möbler.  I vårt hus finns nästan bara möbler från 70 och 80-tal. Helt ute, men funkar bra. Den tidens kvalitet var bra.

2. Det irriterar mig, såväl hemma hos mig själv som hemma hos andra 

Damm! Som syns då bra om den härliga solen lyser in genom skitiga fönster. Dock är dessa inte lika störande.

3. Det har jag onödigt många av 

Bestick. Utöver alldeles för många rostfria, så finns två plastkassar med ärvda silverbestick.  Används aldrig. Kommer aldrig att användas. Var kan man avyttra sådana? Får ta reda på det...

4. Vän av vita väggar eller ska det vara mönstrat?  

Både ock.  Vitt i rum med mycket tavlor. Färg eller mönstrat i kök och sovrum. Alldeles för kallt med ett sovrum i vitt.

5. Den detaljen är viktig hemma hos mig 

Öronlappsfåtölj/fåtöljer. För läsning, stickning och tv-tittande. Samt bra punktbelysning där bredvid.

6. Hur viktigt är det med växter hemma?

Viktigt! Tyvärr har många växter blivit fula, fått ohyra och dött under vintern.  Bara att skaffa nya och försöka ge dem en dräglig tillvaro. Vill dessutom ha krukor och rabatter med växter utomhus. 

Idag är jag hemma hos legobyggarna.

Har fått träffa de nya husdjuren. Flinga och Flora. Så mjuka i pälsen.

Sju år

 Visst minns jag känslan. Förväntan blandad med oro. Nästan skräck. Hög puls. Som nybliven blodtryckspatient, var jag säker på att trycket låg alldeles på tok för högt. Trots morgonens medicinintag.

Vi hade väntat en vecka. På samtalet. Så bra att det kom på en lördag eftermiddag. Då kunde ju även jag, som fortfarande jobbade heltid, åka med.. Maken hade noggrant instruerats om hästintag ( på den tiden fanns där bara två), hästutsläpp och matning. 

Samtalet kom vi fyratiden. Tipsextra blev avstängt,  vi  packade för övernattning och  gav oss av direkt. 

Vi kom fram till ett tomt hus. Tyst. Lite kallt. Det var ju mitt i vintern. 

Maken släppte in hästarna, matade, vi fixade lite kvällsmat. Sedan började väntan, där i den gröna fåtöljen framför TVn. Jag hade stickning med. Lade ner det projektet ganska snart.

Oron växte. Trots att mina båda förlossningar varit långdragna, och vi visste att det kan ta dygn att föda fram ett barn, så ville vi ju bara att det skulle vara över. 

Somnade så småningom i gästsängen. 

Vaknade av ett "pling". Förlossningen var över, allt hade gått bra och strax före kl 01. den 29 januari 2017, så såg Konrad dagens ljus. 

En sådan glädje!

Jag tror att han vara fyra dagar gammal, då vi träffade honom första gången. 

Så liten. 

Inte alls så vacker. ( Men vilka nyfödda är vackra... de är ett fåtal)

Men han vara alldeles, alldeles fantastisk.

Idag fyller han sju! Åren har gått så fort. Så fantastiskt det har varit att få följa hans utveckling. Att få vara en del av hans vardag. Att få vara en av de viktiga personerna i hans liv.

Tänk, så mycket han kan.  Och  vet. Ständigt nyfiken, kommer ihåg allt. En sådan öppen hjärna en sjuåring har! Han kan läsa, han kan klockan, han har ett otroligt mattesinne och logiskt tänkande. Mycket bättre än sin mormor.

Och förmågorna! Han har en så fin sångröst, kan spela melodier med en hand på pianot, kan cykla, åka skridskor, åka skidor,rida, simma, snickra, rita och måla, är en mästare på att spela spel ( numera utan att vara alltför dålig förlorare)...

Och så är han en mästare på att bygga lego.  Att följa, de inte alltför självklara, instruktionerna. 

Dåliga sidor? Jo, visst finns det några sämre sidor också. Men inte många. Vore väl konstigt annars.

Igår hade han kalas för sina kompisar. Idag blir han säkert uppmärksammad i skolan. ( Uppmärksamhet är f.ö.. något han har lite svårt för. Vill helst inte. Mormor känner igen sej... ) I morgon förmiddag ska mormor och lillebror baka tårta och så blir det fler presenter, då sjuåringen kommer hem från skolan.

Ett jättestort GRATTIS till KONRAD!

Beklämmande

 

 

En helt annorlunda vy öppnades för oss, då vi tog dagens promenadrunda. En dryg femkilometersslinga som vi gått så många gånger, under de snart 45 år som vi bott på denna plats. Njutit av fågelsång, plockat svamp, sett solstrålar sila mellan grangrenar.

Den stora mossen, Grimsås Mosse låg öppen. Trädridån var borta.De små vackra martallarna, som kännetecknar mossvegetationen, låg i högar vid vägen. Sannolikt ska de forslas bort till flis.

Maskiner fanns på plats. Resterande små tallar och björkar, där ute på mossen, väntade på att gå samma öde till mötes.

Bakom mossen, där finns kommunens största arbetsplats, Nexans. Kabelföretaget. Ett multinationellt företag, som fått ett antal utmärkelser för miljö och hållbarhetsarbete.

Isaberg, Sydsverige största skidanläggning, syns bakom "Nexanstornet". Eller IKO-tornet som man sa förr, då när företaget fortfarande gick under ursprungsnamnet, IKO. Industri Karl Olsson. En industri som startade med torvbrytning, men som den driftige Karl Olsson, på 1940-talet, förvandlade till ett litet företag som framställde plastisolerad elkabel. 

Isaberg verkar för naturturism, miljöansvar och hållbarhet. Tiotusentals människor lockas till berget och dess omgivningar varje år, för naturupplevelser i form av skidåkning, rodel, mountainbike, vandringar, orientering....

Bakom Nexans, syns några av de dryga tjugotalet stoltheter som finns på höjderna mellan Tranemo och Gislaveds kommuner. Vindkraftverken. Det känns så bra att vår lilla kommun gett plats  och möjlighet för framställning av förnybar energi.

För tio år sedan kom en granne och knackade på och bad mej/oss att skriva under en protestlista mot planerad torvutvinning på mossen. Jag skrev inte under, jag visste för lite om vad det innebar.

Företaget som ville utvinna torv fick tillstånd. Sedan hände inget mer. Har funderat någon gång, då jag gått där på den fina skogsvägen, att det blev väl inget av det där med att bryta torv.

För ett par år sedan började det hända saker. Man började prospektera för en bred väg ut till mossen, för nu, efter tio år, och med femton år kvar på tillståndet, skulle torvbrytningen sätta igång.

Vaga protester hördes från naturvårdsfolket i omgivningen. Fler och fler blev efterhand medvetandegjorda om vad torvutvinning skulle innebära för såväl miljön i stort som för vårt närområde.

Man tog kontakt med ansvariga på kommunen samt på länsstyrelsen. Man kunde inget göra, påstod man. Det tio år gamla tillståndet gällde.

De flesta av oss har nog blivit mer miljömedvetna under de tio år som gått. Nya skyddslagar har tillkommit. Att avverka skog har blivit betydligt mera besvärligt, lokaler av växter, insekter eller fåglar kan göra att områden inte får avverkas.

På mossen häckar tranor, storspov, tofsvipa och andra myrfåglar. Bevarandet samt återställande av våtmarker har stått högt upp på naturvårdstyrelsens agenda. Många rapporter om hur mossen binder koldioxid har skrivits. Koldioxid som släpps fritt, då man börjar röra i de förmultnade växtdelarna. Ändå tillåter man att hela den stora mossen ska brytas upp ner till fem meters djup.

Nexans har tvingats lämna i från sig av sin mark till företaget, NEOVA. Att överklaga har inte hjälpt. Detta trots att ingen annan torvtäkt finns så nära ett samhälle, som den planerade brytningen gör. På fabriken tillverkas bl.a. känslig fiberkabel, som kan komma att påverkas av det damm som kan uppstå när brytningen sker.

När torv torkas, så uppstår brandrisk. Torv är ett bra bränsle.

Hundratusen långtradare ska transportera torven från mossen, via samhället Grimsås och för ( enligt källor) till bearbetning i Nederländerna. Hur påverkar det miljön? Hur påverkar detta statusen på att vilja bo i samhället. Arbetstillfällen? Enligt källor kommer det att bli säsongsarbetare, billig arbetskraft, som hämtas från  exempelvis Baltikum, Polen..

Det finns inget positivt, vare sej för närmiljön eller för klimatarbetet. Tvärtom! Ändå så "går det inte att påverka beslutet".

Sista halmstrået försöker man nu få tag i; Överklagan till regeringen. Visst hoppas jag att det kommer att göra skillnad, men jag tror inte på det. De som har makten pratar och lovar, men struntar helt i något annat än det de själva tjänar på. Tycks det!

Beklämmande tycker jag. Förbannad blir jag. Och inser att vi var många som skulle satt oss in i ärendet och protesterat, då för tio år sedan.

Universeum

 Mormorstisdagen blev till en utflyktsmål, denna vecka. Det var studiedag på Konrads skola, och då passade det ju bra att hitta på något extra. Universeum var ett obesökt ställe, för alla utom mej. Hade för mig att vi varit där med döttrarna, men det måste varit i samband med en skolresa som jag besökt det stora huset med mycket innehåll.

Start: Ta hissen upp till våning 7!

I väntan på visning av 3D-film, så gjorde vi tavlor med hjälp av AI. ( artificiell intelligens)

Man klickade på ett ett flera/många ord och AI fixade "konstverket".. En av K-Ps respektive Konrads tavlor visar jag här.

Filmen i 180 graders format och med 3D-glasögon på, tog oss med på en animerad resa till ett korallrev som höll på att dö ut. Superhärligt att vara ett med figurer och omgivning under filmens gång.

Suveränt god lunch; veckans fiskrätt i restaurangen. Prisvärt dessutom!

Dags att ta sig an Universeums olika klimatzoner.  

Kallt i arktiska zonen.

En näva blommade i "vår" zon. Den tempererade zonen.

Vackra och sällsynta ormar i terrariet.

Man kan ju fundera på hur bra det är för djuren terrarier.  Är övertygad om att dessa djur sköttes bra.

 

Våningen med öppna och slutna akvarier, med fiskar och levande koraller, var mitt ena favoritställe. Här kunde jag stannat länge. 

Men regnskogen lockade.

 

Det var ordentligt varmt och fuktigt i regnskogen.  Imponerande avdelning som sträcker sig genom 3-4 våningar. Vilda fåglar, massor av växter, sengångare, fiskar, apor..

Stentrappor i flera våningar. Fuktigt och blött.

Från regnskogen till avdelning Matrix. Min andra favorit. Här fanns det massor av artificiell intelligens att använda sig av eller att tävla mot. Var så spännande att jag nästan glömde bort att fota. Så kul!

 

Vägg i vägg med Matrix fanns rymdavdelningen. Också spännande och framförallt informativ.

En våning längre ner kom vi till avdelningen om kroppen. Man kunde gå genom blodsystem och tarmsystem. Spännande. Men vi började alla bli lite trötta efter alla intryck vi fått, så vi kunde nog inte ta till oss all info till fullo.

Kemilabbet på samma våning var tyvärr stängt.  Fick bli lite fika på entrevåningen i stället.

Johanna tyckte att barnen skulle få åka spårvagn, nu när vi ändå var i Göteborg. 

Så fick det bli. En resa från Korsvägen till Slottskogen. K-P tyckte att det var riktigt kul att åka spårvagn och åka förbi både Chalmers och Sahlgrenska sjukhuset.

 

Ett snabbt besök på en lekplats i Slottskogen, det fick vi "bjuda" killarna på. 

Tiden där var för kort, det tyckte de båda två. Trots att de inte var klädda för utelek.

Tog spårvagnen tillbaka till Korsvägen. Det fick bli lite mat i de flestas magar,  innan det var dags att köra hem igen. Mycket trafik hela vägen till Borås. Bra väglag. I Limmared fick killarna och mamman flytta över till sin bil och köra vidare ytterligare en timme för att komma hem till sej. Vi hade bara en kvarts resa. Landade, lite småtrötta, härhemma och konstaterade att det blev en riktigt kul och innehållsrik mormorstisdag. 

Selfie#3 matvanor

Då var det måndag och dags för Klimakteriehäxans tema; Selfie. Matvanor handlar det om idag.  

Vill du vara med, så gå in på Klimakteriehäxans sida och  gör en kommentar om att du också är med på temat.

Veckans frågor: 

1. Det äter jag för lite  Äter alldeles för lite linser och bönor. Borde helt enkelt gå in för att äta det några dagar i veckan, även om maken vägrar att göra det.

2. Det äter jag för mycket Det mesta. Tar nog för stora portioner. Och godis slinker lätt ner framåt kvällen.

3. Det bjuder jag på ofta Oj! Föredrar fikabjudningar. Helt OK att baka, men gillar inte att laga mat. "Måste" jag laga något, så blir det en paj eller en gryta. 

4. Det är bra fredagsmys Tacos, Wok... fast det räcker med ett glas vin och lite nötter framför tvn.

5. Det är gott när man är lite sjuk  Ta i trä... men jag är sällan sjuk. Efter magsjuka är skorpor och blåbärssoppa gott. Eller äpplen. Förkylning? Då brukar jag vara vrålhungrig på allt..

6. Det fick mig att bli eller inte bli vegetarian/vegan: Döttrarna äter inte kött från landgående  djur. Däremot äter de fisk. Vi lagar ofta mat baserat på quorn eller sojafärs, när de gör oss sällskap vid matbordet. Finns många goda vegetariska grytor. Indisk mat är också gott, vegetariskt. Tacos med quornfärs är godare än med köttfärs. Så ett liv utan kött skulle funka utmärkt. Gillar ju inte ens helt kött. Men köttfärs är gott. Skulle absolut inte kunna tänka mig vara vegan; att avstå från mjölkprodukter, ägg och fisk.

Mer vinter

 Blir mer och mer fascinerad av denna årstid. Den känns "ny" i år. Beror antagligen på att det under de senaste åren bara varit några få riktiga vinterdagar med snö. Däremellan har det varit regnigt, milt, grått... och halt. Denna vinter har blivit till en "riktig" vinter. Med tunt snötäcke, med helt otroliga dagar med sol, kyla och rimfrost, med gnistrande snökristaller, med mjuk nysnö, med grå himmel över vit snö och med himmelsblå sky över snötyngda träd.

Idag såg återigen världen annorlunda ut, då dagen ¨återvände. Det hade kommit en dm nysnö och världen var återigen helvit. Solen bröt igenom för en  stund, och just då passade jag på att gå till upplogad vägs ände.

Snöstakarna har varit till nytta i vinter. 

Grannhuset. Fritidshuset. Alltid vackert i vinterskrud.

Vinterland. Gissningsvis 25 cm snö. 

Rest, minnesmärke, från den tid då vännen Karla levde, och hade hästar på bete sina åkrar. Det var ordentliga stängsel.

Kom att tänka på då vi tolkade på skidor efter de nordsvenska hästarna. Så kul!

En annan tid. 

Fantastisk himmelsfärg. Så njutbar vinter!

Mörka skyar i nordväst. Och en härlig färgklick på samma väg som jag. Oplogat,  men spårat. 

Vem kan det vara? Det bor ju inte så många i byn, så jag hade egentligen bara två alternativ.

En hund med. Fortfarande osäker. Båda mina alternativ brukar vara ute och rasta en jakthund. 

Fick en trevlig pratstund. Jag vände här medan den glada tjejen, boende i ett av de närbelägna husen, fortsatte en bit i traktorspåren.

Och där tog molnen, dimmolnen?, över. Himmelsfärgen är klart påverkande på  vackerheten.

Sol bakom molnen. Solen gav upp. Synd. Men jag är ändå nöjd över att jag fick uppleva vackra vyer med himmelsblå bakgrund.

Lite överraskande

 Jo, jag kände det så. Lite överraskande. Insåg i dag på morgonen, att jag inte besökt en enda blogg igår. Brukar göra ett svep varje dag. Oftast med mobilen. En del Blogger-bloggar kan jag sällan kommentera med mobilen. Men läsa kan jag ju. Igår blev det inte ens läst. 

Var fullt upp igår. Jobb, hela dagen. Brukar få lite paus, och sätta mig ner med jobbdatorn. Så icke igår. 

Väl hemma, så strålade solen fortfarande. Gällde att ge sig ut och njuta lite av den. 

Hade anmält mig till spinning-passet som började halv sex. Har inte varit med på spinning på ett år.  Nu hade jag lockat med mig en PRO-styrelsekompis. Känns lite bra att inte vara den enda gamlingen. Sen är det ju så att spinning är en bra ( men lite tråkig...den enda gruppträningen som erbjuds i samhället) träningsform. Passar alla, från ungdom till pensionär. Man bestämmer ju själv motstånd och hur ansträngande man vill ha det.

Maken hade gjort wok tills jag kom hem. Sedan satte jag mig framför TVn med den tröja som jag stickar till Karin. Hon såg sin systers tröja i julas, och ville ha en likadan. Fast i annan färg, denna är mörkgrå i grundfärgen. Kommer att bli riktigt snygg. 

Kollade på två avsnitt av "Lupin". Mästertjuven. Fransk serie på Netflix. Gillar Asanne Diops otroliga eskapader. 

"Quiz planet" kom jag ihåg. Brukar göra en runda på kvällen. Men bloggen, den glömde jag...

Blev överraskad på gårdagens promenad. Stötte på två hjärtan i snön, längs den lilla avtagsvägen till den lite större byvägen. Vem hade gjort dessa vackra figurer? Vi har inga barn boende i byn och de unga vuxna som bor här, ja, de kör bil förbi på byvägen. Dessutom jobbar de hela dagarna. Lade ut bilder på FB/Instagram och  fick ett svar. Antagligen "holländarna". Det medelålders  paret, som ofta är ute och går med sin hund. Kvinnan jobbar inte alls, mannen är gitarr/cello-lärare på kulturskolan. Det lät som en trolig förklaring. 

Ville ju inte vara sämre, så när jag tog vägen tillbaka, så bidrog även jag med ett hjärta. Dock väldigt långsmalt och inte allt så vackert som de första två.

Har inte gått den vägen på dagens lilla runda. Det har kommit ett par cm snö i natt, så jag gissar att hjärtana har fått andra konturer. Får kolla i morgon.

Denna dag inleddes med ett besök på gymmet, Känner att jag vill få till en "styrketräning" i veckan. Efter lite fika här hemma, så begav vi oss till Ulricehamn för att hämta ut mitt nya pass. Tyckte ju bilden var bedrövlig då jag såg den på skärmen, men när jag såg passbilden, så blev jag ganska överraskad över att en fotot såg nästan exakt likadant ut som på förra passet. Det är nog så att onödiga och för många kalorier gör att ansiktet inte förändras så mycket. Skinnet hålls rätt så spänt....  Synd att det inte gäller andra kroppsdelar också.

Passade på att besöka ICA Maxi. Inte för att storhandla, men för att komplettera lite. Såväl en bukett rosor som en bukett tulpaner fick komma med hem. Lunch på restaurang blev det förstås också. Brukar äta "ute" någon gång varje vecka. Idag åt vi en suveränt god fiskrätt, på populära "Emma och Andreas". Rekommenderas varmt för den som har vägarna förbi vackra Ulricehamn.

Väder och ( kalla) vindar

 Vinter är en rätt intressant årstid, faktiskt. Mycket mer spännande än andra årstider.  Idag har det varit oväder. Påstår man i media. Jag håller inte med. Det är vinterväder. Oväder, det är stormar och orkaner, åskväder och skyfall. Idag har det bara snöat och blåst lite. Inget väder som man ska ge sig ut på vägarna i, om man inte behöver. Men heller inget oväder. Alls. Beslöt mig för att gå ut en liten promenad i vintervädret. Oplogad väg. En dm nysnö. Men jätteskönt utomhusväder.

Snön yrde en del kring knutarna på  grannhuset. Fick dock inte med snövirvlarna på bild.

Vägen var helt "okörd". En del drivor. Vinterkänsla.

Undrar hur länge vi får vänta på plogen.  Trots att det nu är uppehåll, så är det oplogat. Men helt ok att ta sig fram. Även som bilist. Tyckte att det var så gott ute, att jag tog fram "snökälken" och skottade både ingång till huset och garageuppfarten. Gillar att skotta snö. Det blir så fint efteråt. Och faktum är att det bara kommit någon cm, efter skottningen. Kan få ligga kvar... eller så får maken hyfsa till det....

Vintervädret ändrar sig så snabbt. I går var det tjugo minusgrader på morgonen. Tio grader som lägst under dagen. Mormorstisdagens promenad, den fick jag ta utan sällskap. Konrad hade varit ute i skolan. Även på morgonen, i 20 graders kyla. Morfar och K-P gick ut en liten stund, men drog sig snart in i värmen igen.  Solen värmde. Vi njöt av solen samt frånvaron av vind, både jag och hästarna. 

Solen har brutit igenom även idag. Får nog bli en liten tur utomhus ytterligare.

Vinterväder. Kalla vindar. 

Inget mot vad det blåser i vårt land och den politik som förs just nu. 

Är livrädd för vad den här regeringen kan ställa till.

Krigshets och vapenskrammel och skrämselpropaganda. 

Ryssen kommer! Var beredda att offra livet för vårt land. Speciellt om du är invandrare. 

Men sådana ( invandrare) ska vi absolut inte ta hit. Och skulle inte gjort. Sossarnas fel. Man gör avbön för detta.

Klimatförändringar, klimatmål. Dom struntar vi i. För vi måste rusta upp. Istället. 

Vad är det för ett land vi lever i?

Jag anser:

Putin är ingen trevlig herre. Men jag förstår att han skrattar åt Sverige. (Liksom makthavare/folk i många länder. ) Som den maktgalne krigssjuke man han ( och hans anhang) är, så tror jag säkert att han vill ta tillbaka Ryssland till den stormakt det var före Sovjetunionens fall. Vi hörde inte till det riket. Dessutom var vi neutrala. Så bör det fortsätta. Absolut inte bjuda in Nato och amerikanarna till att använda svensk mark som bas för kärnvapen. Vilket inte de farliga människor som leder Sverige,  har motsatt sej! 

Snacka om iskalla vindar!

Klimatförändringen är vår största fiende. Hela planetens fiende. Självklart är det till att motverka dessa förändringar, som våra skattepengar ska gå. Inte till vapen och militär upprustning. Vilket också är klimatfientligt.

Människor flyr från svält och krig. Vart ska de ta vägen? Visst måste vi hjälpas åt att ta hand om dem. Gäller alla "rika" länder.  Summan som läggs på upprustningar  är svindlande . 23 000 000 000 000 dollar under 2023 är en siffra som jag hittar på nätet. 

Hur kan man vara så otroligt korkad, att man inte fattar att det är de pengar som man skulle satsa få drägliga livsförhållanden i vår värld i stället.  Och att hitta lösningar för att inte klimatförändringarna ska löpa helt amok.

Är medveten om att en del tycker att jag inte är klok i mina tankar. Jag hävdar motsatsen. Jag är klok. Vapenivrarna och krigshitsarna, det är de som inte är kloka. 

Var ute och kände på vinden. Rätt kall. Jag stannar inomhus.

Följande krönika fanns i dagens BT ( Borås Tidning) Så klok!'

Mats Palmquist: Varför har det blivit så provocerande att prata om fred?

Det är inte bara barnen som fått svårt att somna på kvällarna efter alla domedagsbasuner som tutas ut från höga militärer och politiker den senaste veckan.

KRÖNIKA Det gäller också oss lite till åren komna, som upplever ett krigshetsande värre än de värsta kallakrigetdagarna, som vi tydligt har i våra minnen.

Dessutom råder ett slags omvänt, rent orwellskt, språkbruk. Ett nyspråk där krig är fred, hårdare tag lika med frihet, en tystnad som får tala, där få invändningar mot maktspråket hörs. Ifrågasättande människor förnedras som naiva fredsromantiker, ja, rent fredsskadade. Som om fred och frihet vore något barnsligt.

Att tala om fred i dessa dagar anses vara rent provocerande.

Ja, jag tycker också att ryssen är skrämmande och att vi ska göra så mycket vi någonsin kan för att hjälpa Ukraina. Vi behöver absolut se över vad vi måste göra här hemma för att rusta oss mot både militära och virtuella angrepp på vårt land. Vi måste rusta landet på många sätt när det gäller infrastruktur, vård och utbildning – sådant som är av yttersta vikt i en större konflikt.

Då är det ju rent häpnadsväckande att man plötsligt kan trolla fram miljoners miljarder ur någon rockärm för att köpa kulor och krut, kanoner och tanks, som vore det värsta mellandagsrean. Utan upphandlingar och eftertanke. Vanvettsaffärer, som Emils pappa sa.

1894 invigdes järnvägen mellan Borås och Göteborg. På denna banvall rullar fortfarande tågen, dock inte så fort. I oändligt många år har man utrett en ny järnväg som motsvarar dagens krav på transporter på landets tredje största pendlingsstråk. Och man fortsätter att utreda. Och utreder igen. Men tummen verkar ha fastnat. Inget händer.

Att skaka fram många nya miljarder till försvaret gick däremot fort och helt utan utredningar och insyn. Inte heller fick vi vanliga medborgare möjlighet att påverka Nato-ansökandet. Att ge den amerikanska armén fri tillgång till stora delar av vårt land beslutades också bakom våra ryggar. Det är så man undrar varför vi ska ha ett försvar alls när vi helt frivilligt ger bort landet till främmande makt.

Vård och skolor har fått dra ner rejält på både material och personal. Det sparas i stort och smått. Vård och utbildning är väl inte mindre viktigt i orostider? Och som av en händelse sparar man in några hundra tusenlappar genom att dra in bidrag till organisationer som Svenska Freds- och skiljedomsföreningen, en av världens äldsta fredsorganisationer, och bildningsförbunden. För att ett obildat och oupplyst folk inte protesterar?

Jag tillhör inte dem som tror att svenska militärer nödvändigtvis vill ha krig. De har precis som alla andra i detta land fått se så många hemskheter från krigen i vår omvärld att de nog inte trängtar efter ett liv i skyttegravarna. Men de vill känna hur respekten för dem ökar. Den man kan få genom att i kamouflageuniform på bästa sändningstid i TV tala om att vi kan hamna i krig.

När jag gjorde lumpen för femtio år sedan stod inte militäryrket högt i kurs. Vi värnpliktiga ville inte visa oss på stan uniform, om vi inte var tvungna. Det kändes skamligt. Och man blev hånad.

Det har hänt mycket sedan dess. Med avspänning, nedrustning och upprustning igen. Men det har aldrig varit tabu att tala om fred. Förrän nu.

Mats Palmquist

mats.palmquist@telia.com

Selfie#3

 Idag handlar Klimakteriehäxans  selfie om kungligt. Vill du vara med så svara du på nedanstående frågor, samt meddelar ditt deltagande genom en länk i Klimmakteriehäxans kommentarsfält.

Hur ser våra "relationer" till kungligheter ut? Där har ni ämnet för denna veckas SELFIE. För även om man är 100 procent republikan förhåller man sig ju till både Bernadottar och andra majestäter.

1. Har du besökt något slott som turist? Vilket i så fall, och vad tyckte du? 

Har inte gjort vandringar inomhus i så många slott. Men besökt många och gått omkring i den, oftast vackra, omgivningen. Stockholms slott, ja, det brukar man se något av, var gång man åker till huvudstaden. 

Vårt eget slott, Torpa stenhus, dit åker jag nästan varje år. Är så intressant att höra historien och gå runt i de mäktiga salarna. Historiens vingslag hörs tydligt.'

2. Drömde du om att bli prins/prinsessa när du var liten?  

En liten tjockis vet bättre än att ha sådana drömmar. Tror f.ö. aldrig att kungligheter tilltalat mig som personer. Är egentligen republikan. Antirojalist. Men historien kring både svensk och brittisk kungahistoria intresserar mej. 

3. Sitter svenska regentlängden kvar i minnet sedan skoltiden?  

Med tanke på ett liv i skolan värld, så sitter den rätt bra. Det är de senare regenterna, efter Gustav III som jag inte har full koll på. Mellanstadiets historieundervisning slutar i och med att man hämtar Jean Baptiste Bernadotte att vara kung över Sverige. 

4. Tittar du på tv när kungliga evenemang sänds? Om ja, berätta varför?  

Mycket sällan. Mycket kortvarigt. Som en del av nyhetsprogram. Skulle aldrig sitta i timmar och kolla på kungliga evenemang. Ej heller på Nobelfest. 

Men "The Crown" den har jag sett samtliga delar av. Utom de två sista i den säsong som nu går på Netflix. Säkert en del som inte stämmer, men absolut underhållande. "Suger" lite på de två sista avsnitten, för sedan är det sannolikt slut på serien. 

5. Har du läst brittiske prins Harrys självbiografi "Den andre" (Spare)? Om ja, vad tyckte du i så fall?  

Nix! men såg dokumentären ( tror i Netflix) om honom och hans fru.

6. Bör Carl XVI Gustaf avgå till förmån för sin dotter?

Nja... Tror att hon har det bättre och roligare i den roll hon har nu. Så låt kungagubben sitta kvar. Gillar inte honom, men tycker att Viktoria verkar vara en schysst tjej,

Vår kommuns eget slott/borg från 1300-talet, det tröttnar jag aldrig på. Torpa stenhus. Här hämtade Gustav Vasa sin tredje hustru, Margareta Stenbock. Hon var sjutton och trolovad. Han var närmare sextio... och tandlös. De levde ihop i sex år.  Det sägs att att hon fick det bra som änkedrottning och hade ett stort inflytande under sin långa tid, med den titeln.

Isaberg

 Igår, som en nittioåring i känslan. Idag som en inte-ännu-pensionär. Det är märkligt vad ett par icebugs kan göra åt känsla för balans och rörelseförmåga.

Har ju haft besök av barnbarnskillarna sedan i fredags. Idag, till lunch, kom mamman för att hämta dem. Hon hade också planerat in ett premiärbesök på den fina fritidsanläggningen, Isaberg i Hestra. Vårt grannsamhälle, på andra sidan smålandsgränsen. Slalomutrustning var införskaffat till två killar, och nu gällde det att testa om utförsåkning kunde vara något för dem. 

(F.ö. så kan jag tycka att skidor utför och på längden samt skridskoåkning, det hör till "allmänbildning" att kunna behärska  i någon grad)

Isaberg har ett antal pister. Ett  par riktigt branta backar. Inget som alla "behöver" behärska. Men barnbacke och en annan snäll backe ( blå), de finns för dem som inte är så bra på skidor. Men som ändå tycker att det är kul att åka. Numera finns det ytterligare en nybörjarbacke, och det var i den som killarna skulle testa sina skidor för första gången.

En  mormor ställer upp på det mesta. Förstås. Så jag erbjöd mig att åka med till backen. Med broddkängor på.  Det var en jättebra backe. Lagom lutning, så att man kunde få fart, men inte mer lutning att det var lätt att stanna. De första åken, så höll vi var sin pojke i handen. Lite senare, så fixade Konrad att åka hur bra som helst på egen hand. K-P ville ha lite extra stöd, i form av en hand, hela tiden. 

Så det blev ett springande och gående nerför och uppför backen, många gånger. Kändes hur lätt som helst. Med broddar på. Jag snubblade över K-Ps skida en gång, och vi båda stöp i backen. Bara att skrattande ta sig upp igen. Att ramla i snö, det skrämmer mig inte det minsta. 

Kände mig "ung", frisk och stark och njöt av timmarna i den lilla backen. Blev faktiskt lite sugen på att sätta på mig pjäxor och skidor och åka i de "snälla" backarna. Nu är mina slalomskidor för länge sedan förpassade till sopstationen. Under de sista åren vi åkte till fjällen på vintrarna, så hyrde jag skidor. 

Vi har  PRO-styrelsemöte i morgon. Ska jag föreslå pensionärsåkning på Isaberg någon förmiddag ??? Tror säkert att några skulle kunna hänga på....

En kul dag blev det. och SÅ härligt att komma bort från nittioåringskänslan från igår. Den var rent depressionsframkallande. I alla falla en stund.

          
Vågar jag? Gick jättebra att svänga lite och framför allt att bromsa. Men lite stöd var bra att ha. Även av en mormor.

Är man snart sju, och dessutom har bra balans, så lär man sig åka själv väldigt snabbt.

Uteliv, det gör en väldigt hungrig. Jag var också alldeles utsvulten, då jag kom hem

Bra med rullbands-lift. Men det var många vuxna som inte kunde hålla sig på benen i den. Ej heller i nybörjarbacken. Alla är vi barn i början, För egen del, så skulle jag definitivt föredra knappliften i den lite större barnbacken,