Sex fyra

Tanten är numera en sexfyra, ingen femfemma längre.... fast ändå lite grann. Tokränder går aldrig ur...

Födelsedagen var helt otrolig.

Började med fin present från den lille killen  på bilden  och hans familj.

Även hans morfar hade fixat paket.  En sådan bra start på dagen!

Kollegorna hade fixat till både skönsång av elever, av sig själva och god fika.

Visst blev jag glad.... men skämdes också...jag är extremt dålig på födelsedagskomihåg... och födelsedagsgratulation.

Efter lunch bar det av till Malmö, där denna fina lilla tös väntade, med finaste bodyn på.

 
Mamman hade fixat en superfin födelsedagspresent, biljetter till "Sound of music".

En sådan bra föreställning! Man kan ju nästan alla sånger. Historien hade jag delvis glömt bort, hade mest koncentrerat mig på den romantiska delen tidigare, inser jag. Storyn hade ett mycket större djup än så, där i andra världskrigets och nazismens skugga. Och vilken hjälte han var, kapten von Trapp!

Och Ava fick jag träffa i dagarna två.
Sådana toppendagar!

Och det där med presenter, det behöver jag absolut inte.... Jag har fått två fantastiska presenter, dyrbarare än något, i de två små fina barnbarnen som  kommit till världen, och som växer med en rasande fart, sedan senaste födelsedagen.

Negativt vid 64:
Hotmailskontot har blivit kapat. En idiot, ja, jag har inte ord för vad man ska kalla honom/den.... försökte få folk att tro att jag var strandsatt i Ukraina och behövde pengar. Naturligtvis ingen som tror på... hur dum får man vara.....? Allt på kontor är iaf borta... jag kan skicka meddelanden ( har förstås bytt lösenord) men får inga.
Idioten har lagt in två hundar som profilbild.
Tror att han fick mitt gamla lösenord... inget självklart sådant...genom att skicka meddelanden om att jag hade meddelanden som inte kunde levereras, om inte jag angav mitt lösenord.
Ett meddelande som kom från hotmail.. såg det ut som.

Misstänksam måste man vara, hela tiden, i den nya världen. Jag trordde att jag var det, men tydligen inte tillräckligt.

Numera nås jag via jobbmail  anna-lena.larsson@tranemo.se,  facebook-messenger eller annalena53@gmail.com.

Hotmailkontot har ju nästan bara varit ett reklamkonto. Jag kan leva utan det... men blir så förbannad på dessa idioter som bara förstör.

 64-årstanten har varit på buskis idag.
Något hon ogillar storligen.
Men så var det ju så att Micke, grannpojken, hade fått så bra kritik för sin roll i Soldat Bom. En föreställning spelades i Jönköping... vi kunde ju åka och kolla på honom....

Absolut gjorde han en bra prestation. Den enda gången jag skrattade, det var åt hans sätt att skämta...det mesta andra var bara plumpt. Störde mig en del, hur man framställde kvinnosyn...och även manssyn... i dessa #metoo-tider.

Nä,buskis är inget för mig.... men det finns ju många andra som tycks uppskatta det!

Petitesser, det där negativa.

Sexfyran ha ett bra liv och är innerligt tacksam för det!

Dumt

VIP-folket inom EU måste förstås träffas ibland. Inte bara de som har sin bas i Bryssel, utan också regeringsfolk och annat viktigt folk från de unionsorganiserade länderna.
Man bestämde sig för att träffas i Göteborg. 
När så viktiga människor kommer i en klump, så befarar man det värsta och stänger av vitala delar av en storstad.
Det som gjort mig riktigt rosenrasande är att man tvingat affärsinnehavare, som har sina lokaler nära de platser där den viktiga människoklumpen hopat sig, att stänga sina affärer. UTAN ATT FÅ DEN MINSTA ERSÄTTNING FÖR DETTA! Medan man kan betala för en massa poliser som är i extratjänst och bjuda det viktiga folket på mat för tusentals kronor per person.

Det är så dumt så man får magvärk!

Varför skickar man inte hela viktighetshopen till ännu tomma hotell i någon svensk vintersportort? Åre till exempel. Tänk  så mycket man skulle kunna spara i resurser på det.

En samekvinna uttalade sig i Rapport, under veckan. Hon ville ta bort allt som har med det gamla namnet "lapp" att göra.  Samer skulle det ju vara.
Så himla dumt! Vår gamla kultur ska förstås leva kvar. Lappland, Lapporten,lappkast...  visar hur vi tänkte förr, men att vi numera använder ordet same, om vi skulle råka prata om vår ursprungsbefolkning.  De etablerade begreppen ska förstås finnas kvar.
Så dumt att hela tiden gömma och förneka, i stället för att inse hur sättet att se på människor förändras över tid.

I ett inslag i torsdagens Rapport, tog man upp det fruktansvärda brott, som en obetänksam lärare begått. Han/hon hade gett en läxa där eleverna skulle träna på oregelbunden pluralskrivning av engelska substantiv. Ett av orden var one negro- many negroes.
Visst var det väldigt dumt av läraren att använda en övning som var skriven på...tja, sextiotal, oh där det hemska ordet negro fanns med. Men ännu dummare var det att göra ett inslag i en nyhetssändning om detta.  Det hade väl räckt att rektorn talat med sin underordnade om det olämpliga ordet, det ord som den färgade pappan tagit illa upp utav.

#metoo-uppropet, det är absolut inget som jag tycker är dumt... MEN snart börjar det bli det. Med alla upprop som kommer än från det ena, än från det andra hållet. Jag tror alla vi kvinnor, i olika åldrar, i olika yrkesgrupper, i olika social sammanhang, träffat på dessa otäcka MÄN, somdet handlar om.  Med all uppmärksamhet riktad mot dessa maktutövare, så känns det som om alla karlar borde utrotas. Och det vore ju dumt. 

Dumt är det med denna årstid, där det inte finns mycket som blir vackert genom kameraögat.....

Tidskapsel

För en liten tid sedan fick fiber indraget i byn... och till huset. Då var det läge att byta ut den tio år gamla,  välfungerande tvn, mot en smartare sådan.
För ett antal år sedan så  började jag använda Spotify. Vilken skatt av låtar! Ett antal oorganiserade spellistor utformades.
Igår upptäckte jag en ny spellista på Spotify. Tidskapsel. En lista som skulle passa mig, hade med algoritmers hjälp skapats. Helt otroligt att det digitala kan räkna ut vilken musik jag vill lyssna på, delvis med musik från mina spellistor, delvis med musik som inte ligger där. Bara ett par låtar har dissats av mig, vilket man ju lätt gör med "framspolningsknappen" på telefonen.

Samtidigt som jag satt framför, den bara delvis avslagna, tvn och stickade på ett par byxor till Ava, så frågade telefonen om jag inte ville  använda tvn att spela upp spotifylistan på.  Sagt och gjort. Vilken lyx att kunna "casta" sin favoritmusik till en anläggning med bra högtalare!

Vilken enorm förmån att få leva i denna digitaliserade kapsel av tid, som är. Den som ger så många möjligheter till så mycket!

Konrads och Avas utveckling får jag följa så gott som dagligen, tack vare appen som både kan skicka foton, film och kan användas som bildtelefon.
Helt otroligt, tycker den lyckligt lottade mormodern, som får uppleva denna möjligheternas tid.
 Jag är otroligt tacksam !  ( Tack Johanna och Karin för fotona)

Fjorton år sedan är det, som nästan alla  kvinnor i olika åldrar, boendes i eller i nära anslutning till Moghults byn, träffades senast. En kvinna från det "gamla symötet" hade inte möjlighet att vara med. Annars kunde och ville alla  komma. Så roligt att vi kunde få till det!

Visst har vi träffats under åren, men i olika grupperingar, från gång till annan. Kändes fantastiskt bra att kunnas sitta runt samma bord, samtidigt, efter denna långa tid.

Snöbären påminner mig om en tid för länge sedan. Om min barndom.  Utanför kökstrappan i Backgården fanns ett buskage med snöbär.  På sommaren gick hönsen inne bland buskarna och pickade efter något att äta, på hösten klämde den tjocka tösen som bode i huset, på bären. De small så härligt!
Idag är både kökstrappan, gjord av stenar, och snöbärsbuskaget borta sedan länge.
Gårdagens promenad, då vi passerade det gamla huset i Gumpebo, gjorde att jag för en stund förflyttades till en annan kapsel av tid.

Dagens promenad gick förbi Kroken. Där, på de solbelysta men ödsliga betesmarkerna, slog det mig starkare än tidigare i höst, att vi gått in i en annan tid. Vintertiden.
Under sommarhalvåret har det funnits hästar på bete i de stora hagarna. Nu var där alldeles tomt.
Några dagar av vinter, kyla och mörker, det är ok... men vinterns tidkapsel tycks mig lite väl lång.

Blommorna som fick sin plats på verandan i maj, har inte riktigt fattat att det är dags att ge upp. Föredömlig växt, absolut. 

Mycket som man tror inte skulle vara möjligt, det kan bli verklighet. Mycket av det man inte skulle kunna komma på tanken att det skulle kunna funka, det har också blivit en naturlig del av livet.

Fördelen med att bli gammal är att ha olika kapslar av tiden att använda sig av och att återvända till. Kapslar med minnen. Kapslar med erfarenheter. Kapslar med glädjeämnen. Kapslar av det man helst vill glömma. Samt den nutida algoritmstyrda digitala kapselns alla potentialer. En möjlighet som ger mig tillfälle att visa ett misslyckat foto, som jag tycker är jättevackert, för alla som har vill titta.

Frågan

- Ska du aldrig gå i pension?
Jag skrattade högt innan jag svarade, medan frågeställaren blev illröd i ansiktet.
Inom mig var jag rasande. Igen!
Det var tredje gången på bara någon månad som frågan om jag och pensionsingång ställdes, av tre olika människor som inte har ett dugg med saken att göra.
Det är väl konstigt en fråga, som egentligen är vänligt ställd, kan göra mig både arg och ledsen.
Undrar om det är det som kallas att bli kränkt, att känna sig arg och ledsen.
Jag menar, jag har sannolikt kränkt flera människor, utan att mena ett dugg elakt med det.....

Blommorna ovan planterades i mitten av maj. De är still going strong. om än lite vildvuxna och spretiga. Så är det väl med en del av oss människor också; även om vi inte kan göra så mycket  åt det yttre förfallet, så kan det finnas både nyfikenhet och energi kvar, trots att bäst före datum är utgången.

Borde inte bry mig, men jag gör det.

När jag var liten, ung, så var pensionsåldern 67 år. Visst borde det vara större anledning att ha den gränsen idag, då de flesta är friskare och  lever längre än vad man gjorde förr. Som sagt, när jag går i pension det ska alla fullständigt skita i.
I stället borde man uppskatta och använda sig av vår erfarenhet, den som vi "gamlingar" besitter.

Vid snabbt nalkandes pensionsålder  - 1 år, så finns det några saker jag vill slippa. Det mesta handlar om extra möten på eftermiddagar, om ältanden i olika skrivningar/ bestämmelser.
Skolutvecklingsfrågor på längre sikt.
Jag vill leva i den verklighet som råder idag, och är inte intresserad av det som kommer efter det att sista förbrukningsdag av tanten har infallit.

Gnäll och gny, jag vet. Men, om du läser detta inlägg, som jag inte avser att länka: Ställ inte den där frågan, det finns så mycket annat vi kan prata om!