Hade bestämt en cache-resa med grannen och vännen Karla. Passade bra, så här sista semesterdagen. Hade tänkt oss en runda kring hennes hemtrakter i Gällstad, men eftersom jag har en kamera som behöver Experthjälp, så fick det bli en Gislavedtripp i stället.
Några högstadiekillar i Grimsås håller på med geocaching. Under de senaste dagarna har de lagt ut två olika gömmor. På "Grimsåshöjden" hittade Karla sin allra första geocache. För att vara nybörjare, så hade hon verkligen näsa för var hon skulle leta. Hon hade hittat den fina gömman innan jag visste ordet av.
Järnvägsstationen i Hestra har haft sin egen cache i över ett år. Försökte hitta den förra året, men det ville sig inte. Men cacheletande ger erfarenhet, och nu känner jag igen de speciella gömmorna, där detta plaströr var nedstucket.
Hestra är ett fint samhälle tycker jag. Ett levande samhälle, dessutom.Där finns fortfarande affärer, bank och ett flertal industrier.
Många är turerna som jag kört till denna plats, då både Johanna och Karin tog tåget hit eller härifrån, när de studerade i Lund........
Upp på Isaberg bar färden, men inte ända upp denna gång.
Vid Stackebo fanns det en ny gömma.
Här var döttrarna på hajk, under den period som de var med i missionsförbundets "Nying"/"Scouter".
De outtröttliga barn/ungdomsledarna fortsätter fortfarande sitt värdefulla arbete med barnen i Grimsås. Många av mina elever är med/har varit med i scouterna. Med jämna mellanrumberättar barnen om att de ska åka på hajk/har varit på hajk i Stackebo.
En eloge till Hestra/Grismås missionsförsamlings ungdomsledare!
På vägen mot Gislaved åkte vi fram till Varggropen och hittade den fina gömman, nere i gropen.
En cache vid Nissan måste vi förstå ha. Det finns många broar över floden, det är tydligt.
Här är en träbro, som enligt cachebeskrivningen ersatt en gammal hängbro.
Vatten är vackert. Har hittat många cacher utmed Nissan - från avrinningsområdet på Komosse, via Mulseryd och hela vägen ner till centrala Halmstad och ut till hamnen. Och alla vattenplatser är vackra platser!
Karla bjöd på fika på Linnea-konditoriet i Gislaved. Letade sedan upp några gömmor till, bl.a. en här vid ishallen. Blev så glad, då de här tre pojkarna cyklade förbi och sa "Hej!" Tänk vilka väl uppfostrade barn det finns i Småland! ( Det är de i gränslandet/Grimsås också!) Men som sagt, man blir glad av ett HEJ!
Expert-butiken skulle finnas vid Smålandia, enligt anslagstavlan i centrala Gislaved.
Det gjorde den också, men inte längre.
Även här var det konkurs! Vad är det som händer med gamla hederliga Expert? Utslaget av lågpriskedjor och Internetbutiker? Troligen! Nu hoppas jag på Expert i Värnamo, ska dit på lördag!
Körde hem Karla, tackade för en kul resa med åtta funna cacher... och detta måste vi göra om. Snart!
Tyckte att jag kunde behöva en ordentlig promenad och beslöt mig för att gå el-ljusspåret i Grimsås och försöka leta upp Eriks alldeles nya gömma. Den skulle finnas vid det gamla såget, en plats som jag aldrig hört talas om, och detta trots att vi fick en ordentlig genomgång av Grimsås förr i tiden, i samband med Grön Flagg -temat "Närmiljö" i slutet av vårterminen.
Erik hade satt svårighet 3,5 av 5 på sin gömma. Tänkte att det måste väl vara en överdriven svårighet.
Parkerade vid Korpstugan och gick utmed elljus-spåret. Njöt av den vackra växtligheten samt av att det inte regnade - det hade ju utlovats mycket regn idag.
Förstod att det gamla såget måste ha legat vid den strida bäcken. Funderade på vilken sida av bäcken jag skulle ta, när jag kom fram till den och det var ca 130 m kvar, rakt in i skogen.
Visst tog jag rätt sida, men ändå fel. Cachen fanns på denna sida ... men hade sannolikt lättare lokaliserats från den andra sidan.
En imponerade ruin visade sig där inne i skogen. Sågverket måste en gång ha bestått av två stora byggnader.
C:geo ville ha in mig i en tät ungskog.
Regnet började falla, först försiktigt, sen med allt större intensitet.
Glasögonen blev svårgenomsedda, och telefon och kamera beövde regnskydd. Tur att jag tog på regnjackan ...
Irrade omkring i det täta och kollade varenda ihålig stubbe. Gömman skulle finnas i en sådan. Gpsen antydde att jag var på rätt sida bäcken,
Men för säkerhets skull, jag kunde ju försöka ta mig över för att kolla om det fanns någon bra stubbe på andra sidan.... ibland blir ju koordinaterna lite fel, speciellt så är inne i täta skogen.
Det gällde att ta sig över, den delvis slippriga, bron. Hur ska gammal tant våga? Tänk om det händer gammal tant något här inne i skogen, där absolut ingen vet att hon befinner sig.
Gammal tant kryper över slipprig bro.
När jag kommer över på andra sidan,så ser jag den ihåliga stubben på andra sidan det brusande vattnet.
Gammal tant tar sig tillbaka, går genom tät våt ungskog, skriver sitt alias i boken och hittar sedan en mera bäcknära väg tillbaka till bron. Hon passerar ännu en gång krypande bäckövergången.
Drygt halva den 2,7 km långa elljusspåret kvar. Tur att ingen mötte mig, genomblöt och genomskitig.
Men kul var det .... och kanske svårighet 3,5 var en överdrift, men det var minst en trea!
Känner ,mig otroligt levande, välmående och tillfreds över att få små utmaningar och över att få promenera i ösregn. Kanske är det endorfinerna som ger sig till känna????
Kamera och telefon tycks också må bra.
I morrn börjar skolan igen. Kommer att sakna eleverna i sex långa dagar.