Regn

 

Aldrig blir man nöjd. När det varit sol och värme ett tag så vill man ha regn. Och när det regnat ett tag så önskar man sig bara sol.

Regnet har varit efterlängtat. Länge.  Det har varit riktigt torrt. Som tur är så är grundvattnet på en helt annan nivå än under torksommaren för tre år sedan. Man kan vattna det som behöver vatten, utan att fundera på om det finns tillräckligt med vatten i brunnen.

SMHI-appen aviserade att det skulle komma 20 mm regn idag. Så sent som igår förmiddag. Under eftermiddagen så ändrade den sig till 7. På morgonens prognos för dagen, så fanns det inget regn alls. Det har kommit 3-4 mm. Vilket naturen tackar för, även om den hade föredragit en rötblöta.

Tog kortaste rundan runt med stavar i händerna och kamera i fickan. Ungefär 3 km. Längre sträcka har jag inte vågat mig på. på länge.  Bara att acceptera att rörligheten är nedsatt- eller rättare sagt att det gör ont när man går.... Är glad att knäet inte längre värker på natten..... 

Sluta klaga! Var nöjd!

Snöpligt slut för Sverige i fotbolls-EM. Trodde att det skulle gå så. Det var helt enkelt för många som tagit ut segern i förskott. Framförallt förstå-sig-påare!

Solen gick upp i morse, trots att rullgardinen drogs ner ordentligt i går kväll.

En krönikör i BT ( Borås Tidning) skrev igår  "Varför måste man heja på Sverige?"  För mig är det ganska så självklart. Nu blir det till att hålla på Danmark. Dom spelar ju betydligt bättre fotboll än Sverige. I alla fall enligt denna icke-experten. 

Tänkte på det, då jag såg Danmarks match här om kvällen: Hade jag hejat på Norge om de varit i åttondelsfinal? Näppeligen! Norge hejar man inte på. Det räcker att de är alldeles för bra på skidor. Fånigt tänkt, men så tänkte jag.

Höstfärger redan? Nä, här blev det något fel i den unga aspens utveckling.

Juli i morgon. Redan..... eller inte. Jag tycker att det varit sommar ett bra tag.

Men kolla där! 

Rådjuret  och jag kollar länge på varann. Normalt brukar rådjuren försvinna innan dess jag fått fram kameran.

Tyvärr hade jag stoppat ner kameran i fickan igen, då anledningen till det vackra djurets stillsamhet, uppenbarade sig. Två små kid. De skuttade snabbt iväg i det höga gräset, tillsammans med mamma.

Naturen är vacker, otroligt vacker. Så här års är det härligt att bo på landet! 

Ute är det fortfarande molnigt. Både jag och naturen, hoppas på mer regn.

Kul dagstur

En söndagstur till Malmö blev det, Kul för kusinerna att träffas. Kul att se de tre ihop.  Senast de sågs var i påsk. Hade ju tänkt att det skulle bli lite tätare med träffarna nu när det är vår, sommar och ljusa långa dagar. Men än har det varit förkylning hos den ena familjen, än hos den andra. Och med gällande dagisregler, så ska man verkligen undvika att blanda virusvarianter.

Nu  är alla friska och dessutom så börjar "sommarlovet" för alla tre idag. Så då är det inte så farligt med lite snuva.....

Lite kul att de för dagen hade matchande kläder. "Fådda" av mormodern förra sommaren. Pojkarna hade inte vuxit i sina T-shirts för än i år, Ava har kunnat ha samma klänning i två somrar. Polarn och Pyret har plagg som håller länge.

Supergod lunch, lagad av en som kan det här med mat och har det som yrke. Potatissallad och lax passade så bra i det varma sommarvädret.

Liksom köttbullar och pasta till barnen. 

Besök i två lekparker....

Tur att det inte är så stora avstånd dem emellan...

Och har man lite leklust kvar, så finns det plats för lek och  rörelse på den stora gården som hör till kusinens "hus".

Alltid lika tråkigt att säga hej då och påbörja den långa resan hemåt. 

Bra vägar och gles trafik gör att det går bra att köra den 25-30  milen enkel resa, som det blir då man hämtar upp killarna och deras mamma i trakten av Värnamo. Går ju hur bra som helst, då det är ljust nästa hela dygnet.

Och snart ses vi ju igen, nu när hela ledigheten ligger framför oss alla.

 

Midsommar

 

Midsommar är lite speciell. 

Eller har åtminstone varit. Det ändrar sig när man blir äldre. Det ändrar sig också under pandemin-tider.

Det fanns en midsommarstång på stugområdets stora gräsplan. Missade att ta bild. Och naturligtvis var det ingen aktivitet kring den, detta år. Heller....

Normalt brukar det vara lotterier i mängd. Skänkta vinster. Grejer som man absolut kunde vara utan. Ändå så köper man en massa lotter, för det är ju så roligt att vinna. Ja, till och med lite spännande....

Dans kring midsommarstången. Inhyrd musiker och dansledare, som åker från stugområde till stugområde, för att sprida midsommarkänsla. En och annan överförfriskad ( nästan enbart) man brukar dyka upp, redan på tidig eftermiddag. Brukar var ganska oförargligt, men också en ganska sorglig syn.

Tänker tillbaka på alla midsomrar man varit med om. 

Dans i hemortens bygdegård i tonåren. Cykeltur hemåt när morgonljuset återkom efter den korta natten. 

Egen bil. Dans på logar. Midsommarvakan på logen i Närarp. Dansen som började vid midnatt och slutade vid fem på morgonen. Man orkade så mycket då man var ung. 

Midsommar i Halmstad, först husvagn, sedan i stugan tillsammans med vännerna. eller rättare sagt makens/pojkvännens vänner och deras flickvänner. 

Småbarnstidens midsomrar med delar av familj, oftast i stugan. Trångt!

Regniga midsomrar stannade vi hemma. 

Tonårsdöttrar som kom tillbaka till stugan med taxi på tidig morgon. 

Utflugna döttrar, nu var det bara jag och maken. Och makens syskon och barn, där i stugan. Supertrångt.

Funkade inte så bra, de andra ville sälja. Vi köpte ut. Det bästa vi gjort !

Numera är det tradition att träffas i stugan tillsammans med Johannas familj. Ibland passar det att även Karin lilla familj kommer med. 

I år blev det så att vi åkte till Halmstadsstugan över dagen.  I morgon tar vi etapp två i midommarfirandet och tar med oss killarna och deras mamma, och besöker Karine och hennes familj i Malmö.

Livet förändras under tid. Nu är midsommar en tid att njuta. Njuta av att få uppleva ännu en sommar och njuta av att de här små, uppskattar att umgås med mormor och morfar.

Överraskande

 Tänkte för en gång skull få till ett överraskande (och föredömligt) kort inlägg.

Något måste man ju hitta på dagligdags, trots att jag absolut har överaskats ( negativt) av nedsatt rörlighet.

Naturpasset/trimorienteringen  i skogarna nära grannsamhället kunde väl passa.

Valde ut fem kontroller och en lämplig utgångspunkt/parkeringsplats .

Någon kilometer skogsväg från bebyggelse blev det, innan vi kom till vägs ände och kunde parkera bilen och stämpla första kontrollen.

Följde en liten stig, som blev bredare och bredare. 

Plötsligt hörde vi vatten som porlade nära stigen.

Detta måste undersökas. 

Undersökningen gav vid hand att här fanns ett stenfundament, en damm och ett vattenfall.

Sannolikt har byns kvarn legat här för många år sedan. 

Eller något annat som behövt vattenkraft. Man byggde ju upp de små industrierna runt fallande vatten förr i tiden. 

     I dammen var de gula näckrosorna i full blomning.

Se där, ett hus. På långt håll såg det ut  som en gammal övergiven stuga. Men det ar det inte, grunden till huset var på andra sidan stigen. Det gamla uthuset stod kvar. Maken var nyfiken och kollade innanför dörren.  Där fanns nya användbara verktyg och en stege. 

Alltså någon som fortfarande förvaltar den gamla boplatsen.

Taket såg vid första anblicken ut att ha varit täckt med ag eller halm... men det var det alls inte. Det var ett mossbelupet plåttak. Där det växte ormbunkar och  rölleka. I synnerhet röllekan törstade efter regn, precis som vi alla, både växter, djur och människor, gör här i våra trakter just nu.

Kanske en del av grunden till ladugården....

När man köper en "trimorienteringskarta"/naturpass så är vare sig förklaring på karttecken eller namn  på platser utsatta. Bara kartan. Lite ovant för en gammal geocachare. Där har man nytta av att namn på platser är utsatta. Samt att man samverkar med satelliterna och går efter gps.

Kollade på "Min karta" ( länsstyrelsens karta) och fann vi befann oss vid något som hette Lindefors.

Fortsatte längs den smala Västerån och fann de utvalda kontrollerna överraskande lätt.

Man lär sig tyda kartan ganska snabbt, faktiskt, även om det fortfarande är något tecken som jag har dålig koll på.

Följde stigen tills dess att vi kom fram till den kvarn som användes tills på mitten av förra århundradet. Under några somrar  på nittiotalet, så  användes kvarnen som våffelcafé.  

Våffelcafeets nödvändighetshus tycks vara extra väl omskött. 

Behövde dock inte uppsöka.

Den breda stigen tog oss tillbaka till bilen.

En riktigt positiv liten runda på dryga två  kilometer blev det. Så kul när man blir positivt överraskad av vad omgivningarna har att bjuda.

Och medge att jag lyckades överraska med ett ( föredömligt ) kort inlägg!

Rabatter

 Eller egentligen nästan alldeles gratis! Kanske jag fått rabatt på någon egenköpt planta!

Rensade upp i ett par av rabatterna idag. Knotten höll mig sällskap. Jag står ut med dem, så länge de inte kommer svärmvis ( som de gjorde i går förmiddag) och så länge de inte kryper in i ögon och öron.  Nu har jag säkert hundratalet röda prickar, men det är helt ok. Trodde att alla reagerade på knottbett på samma sätts som jag, röda prickar som försvinner på några timmar. Har förstått att det inte är så, det finns många som får ordentlig klåda. 

Det finns en hel del olika perenner i de oordnade rabatterna. De flesta är "fådda". Alldeles gratis alltså. Tog med kameran ut och gick en liten sväng:

För ett antal år sedan hade jag en bloggvän som kallade sig  "dammsamlare".  Hon bodde i närheten av Hökensås. Vid något tillfälle ondgjorde hon sig över hur den gula vallmon spred sig överallt i trädgården. Samt lade ut bilder på de vackra blommorna.  Jag frågade om hon kunde skicka frö till mig, för  gul och orange vallmo, det saknade jag i vår trädgård.  Det gick bra, och på sensommaren kom ett kuvert med fröer. Idag finns det gula och orange vallmo på  ett antal olika platser, även i vår trädgård. Dammsamlare försvann från bloggosfären för flera år sedan. Tänker ibland på henne och undrar vad som hände....

Rododendronbuskarna, det var en present från mina föräldrar då huset var nytt. Ungefär fyrtio år gamla har de blivit. Hade säkert mått bra om bättre omvårdnad, med speciell jord och näring. Men trots att de inte fått det, så blommar de rikligt, nästan varje år.

De väldoftande, men ack så kortvariga gammelrosorna, de kommer från barndomshemmet. I år tycks den blomma extra  rikligt, och sprida sin väldoft runt omkring. Bladlössen uppskattar också gammalrosorna. Tycks dock som om de inte lyckas  göra någon större skada.

Nävor är tacksamma blommor. Lite för tacksamma- de sprider sig gärna. Men är ändå ganska lätta att hålla efter. Vännen Karla, som tyvärr gick bort förra året, henne har jag fått många växter utav. Denna vita näva är en av dem...

.... liksom denna vita blomma, vars namn jag inte vet. 

 

Den här lilla nävan, sprider sig mest av alla nävorna. Ganska oansenlig, men blommar en stor del av sommaren.  Yngsta dotterns ex-sambo hade ett sommarhus i östra Skåne. I den trädgården fanns det mängder med växter. Vi plockade med oss många olika plantor från "paradisträdgården". En hel del har överlevt flytten till sydsvenska höglandets, med växtzon 5.

Här är en annan variant av näva. Fådd av Karla.

Den hr lilla skönheten står i ett hörn av rabatten. Jag vågar inte flytta den, även om jag egentligen skulle vilja. Det är en förädlad tjärblomster. 

Den hämtade jag och min mamma hos en gammal dam, som hon var "hemsamarit" åt. Det är fyrtio år sedan, och en av de få plantor som överlevt under alla år.  Mamma har varit borta 20 år. Hon skulle fylla 100 år den 6 juli. Får försöka ta mig till graven då, med en bukett blommor.....

Doftnejlikan är också från den allra första planteringen av växter, i rabatten runt den nyanlagda altanen. Hämtad från den gamla damens trädgård i Rångedala. 

Det finns ett par plantor kvar av nejlikorna. Det är lite olika hur det blir med blomningen, främst beroende på hur intresserade rådjuren varit av att beta ner plantorna under senvintern. I år var de framme och kalasade på  växten, så  det är bara ett fåtal blommor.

 Upptäckte att krollnejlikan kommit tillbaka.

Trodde att den enda lilla rest som fanns av den växten hade flyttat en bit utanför trädgården. 

Min far och jag hade ingen bra kontakt, men det blev bättre med åren. Tyvärr gick han bort redan då han var 70, och jag 35. Han gillade växter och skötte sina krolliljor väl. Jag fick en lök att plantera i vår rabatt. Den delade sig och blommade under många år, men för några år sedan så var den väldoftande blomman borta. Hittade en planta en bit ute på ängen, utanför tomten.  ... Och idag en i rabatten, på ett helt annat ställe än var den ursprungliga rotknölen planterades.

Från vännen  Ingela fick jag  några frön till jättevallmon.

Drev upp dem i växthuset och planterade ut förra sommaren. Så kul att de bär blommor i år!

Rabattens vackraste blomma just nu, det är denna färgstarka näva.

Den "dök upp" för ett par år sedan, och jag har varje sommar funderat på var den kommer ifrån.

Fådd?

Eller kanske köpt på "höstrea" för perenner.  Med bra rabatt.Jag kommer faktiskt inte ihåg.

Om några veckor, så är det helt andra växter som dominerar i rabatterna. Liksom det var för några veckor sedan, ja, t.o.m med månader sedan.

Rabatterna, om än slarvigt ihopsatta, och utan någon form av försök till organisation och struktur, de är till glädje från det  att de första små snödroppsknopparna visar sig i slutet av februari tills dess de sista  höstastrarna plockas in i oktober/november. 

Tittar man utanför trädgården, på andra sidan staketet, så får man mer ögonfägnad. Och det hela sommaren, tills långt fram i höst. 

 
.