PUG -poäng

Äntligen slut, den nio gånger 2,5 h långa PUG-kursen. Det är bara att konstatera, jag fick en mycket god lärdom av den.... fast den ligger en bit från kursens mål.

Min personlighet är väl inte alltid så enkel, bl.a. har jag väldigt svårt för att vara tvungen att tycka som man ska. I PUG-kursen kollade man på videos och sen skulle man från de videosnuttarna diskutera fram och skriva ner så många mistag man hittade... alltså misstag som pedagoger gjorde i sitt möte med (förskole)barn och/ eller deras föräldrar.

Jag har säkert någon gång varit med om något som satt spår i själen, för jag känner en stor frustration att jobba på det sättet. Jag vill se det positiva i stället.

Frustrationen gjorde att jag inte var så aktiv under tidiga kurstillfällen, vilket föranledde att jag någon vecka före jul fick en reprimand för detta av en överordnad. Denna person hade inte varit med på kurstillfället, utan att fått i uppgift att nedvärdera mig, från en annan person.

Följden av det hela är att jag gått till sex kurstillfällen med en väldigt negativ inställning. Jag har ju faktiskt fått skäll för något som man absolut inte borde reprimeras för. (Och detta som beställningverk, som har sitt ursprung långt i från skolans värld.)

När jag gick från sista kurstillfället, kände jag mig fri. Min stora lärdom av kursen blev att jag insett hur mycket man kan förstöra genom att behandla någon på ett orättfärdigt sätt. En mycket viktig lärdom, som jag tar med mig i min fortsatta lärargärning... och förhoppningsvis även i livet.

Ska försöka ta till mej det som jag tyckte var det näst mest givande i kursen, "att bortse från". Jag ska verkligen försöka bortse att det finns de som vill mej illa ... för de är räknade på ena handens fingrar.... Jag ska verkligen försöka att inte ta upp den negativa sidan av mitt liv på bloggen någon mer gång.... trots att jag förstår att den upptar stor plats i min hjärna... jag återkommer till sakens tillstånd gång efter gång. Men jag ska verkligen försöka att bortse från det, och se till alla positiva möten och nätverk i stället..... för sådana har jag ju i så stor mängd .... och de ger ju bara positiv energi och gladhet.

Snart spinningtime! Dags att byta till träningskläder! Men först en glad kyckling! Han var kanske med på Kulturskolans vårshow. De uppträdde i skolan idag.... de är bara så superbra och härliga människor, de där kulturmänniskorna!

Fri föreläsning...

... var det i Grimsås bygdegrd i kväll. Därtill fri fika, fri frukt ..... eller rättare sagt, alltihopa var gratis. Och det är vi inte vana vid.

Kanske var det därför som det var så få människor som kom på föreläsningen - vi var väl ett femtontal som lyssnade på Gunnar Böhms diskussionsföredrag om hur en liten by kan hjälpas åt att stödja och skapa meningsfullhet och bra gränser för barn och ungdomar.

Det var väl inget nytt som sas, men han sa det på ett tilltalande och lättlyssnat sätt.

Vuxna ska vara vuxna förebilder, föräldrar ska vara vuxna och inte vara ungdomar de också. Barn behöver värderingar och normer - att rätta sig efter och att protestera emot.

Föreläsaren är psykoterapeut och jobbar på ungdomsmottagningen i U-hamn. Han träffar många ungdomar i sitt jobb, många ungdomar som inte mår bra. En anledning till att inte må bra, att inte känna värde, är de krav som skolan ställer. Skolan kräver att man ska vara självständig i sitt kunskapsinhämtande redan i tidiga åldrar, och vi bedömer alla efter samma mall - stämplar med godkänd, icke godkänd, väl godkänd.

Vi bekräftar eleverna/barnen ( och även i andra sammanhang än skolan) mer för vad de gör än för vad de är.

Det kändes härligt att i den lilla församlingen få säga sin egen mening om skolans nuvarande form - att jag tycker att det där med bedömningar, mallar och lika mål för alla är helt åt pepparn, och att jag inte alltid tror på det jag tvingas göra.

Fortsätter att tänka på Gunnars syn på skolan. En syn som han tillägnat sig genom att lyssna ungdomars erfarenhet och känslor.

Vad håller vi på med egentligen? Hur medvetna är vi om vilken skada skolan gör .... ? Är det inte dags att starta en proteströrelse mot skolans bedömningar .... som bara ska bedöma det man kan och inte det man är. Så fruktansvärt kall och oempatisk värderingsgrund .... dessutom grundläggande för framtida livsvillkor.... Tror att jag ska starta en Facebook-grupp "Lärare mot kall kunskapsbedömning. Se människan i stället." Eller vad gör man ..... det enda jag gör är ju att jag tar alla nationella bedömningsmallar med en stor nypa salt. Bra diagnosverktyg - för fortsatt lärande i basämnen- inget annat.

Intressant och positivt med någon som väcker gamla och nygamla tankar och som startar upp till diskussion..... Länge sedan man var på en föreläsning - evigheter sedan en sådan var gratis. Många år sedan vi fick en föreläsning genom skolan, som kompetensutveckling. För på våra kompetensutvecklingsdagar ska det nötas och blötas läroplan .... och det är ju inte speciellt utvecklande för någon som inte tror på vad den står för.....Men det är väl bara att fortsätta att jobba på det sätt som man tror är det bästa .... hur det än är, så har det funkat bra hittills. och skolledarkarriärdrömmen, den gav jag upp för länge sedan....

Studiosång

Schoolovisionbidraget Macken är inspelat vad det gäller det audiella. På seneftermiddagen var vi i en av Tranemos två inspelningsstudior och femton elever sjöng in sången till ett färdigt komp. Kul och intressant att komma till studio och se hur det funkar ... och hur uppleva hur svårt det är att sjunga till komp, när man är van vid att sjunga ihop med den melodistämma, som jag nästan alltid låter vara med när barnen sjunger till mitt pianoklink.
Inte är det konstigt att det tar evigheter att spela in en CD och inte konstigt att det inte kan bli perfekt efter en och en halv timme i studio. Men kul tyckte alla att det var ... och alla blev en ny erfarenhet rikare. Efter påsklovet ska EU-volontären Coline ( från Frankrike) komma till Grimsås och filma dansscener ochde scener som ska tas på Grimsås egen Mack. Därefter ska hon klippa och mixa samman - ja, det blir intressant att se resultatet!
Tack till världens bäste spanjor, musiker och kulturskolerektor - Juan -som spelat in kompmusik och skötte studioinspelningen.
Fyra killar från sexan hade jag med mig i bilen, de dryga två milen mellan Tranemo och Grimsås. Under resan fick jag föreläsning om Titanic och dess läge på havsbottnen, om isberg som avstötts från Antarktis, om tsunamis, om vulkaner och om hammarhaj. Den som säger att ungdomar idag har dåliga kunskaper, den vet inte vad den talar om. Ungdomar av idag (generellt sett) har en enormt mycket större kunskap än vad jag hade när jag var barn/ungdom. Sen kanske de inte alltid känner till det som läroplanens kunskapsmål efterfrågar .... och det är ju inte så konstigt, de målen är ju satta av oss gamlingar, och utgår från det som våra lärare efterfrågade .......
Viva la joven generacion! Oj, vad vi gamlingar har mycket att lära av er unga..... både vad det gäller kunskap och färdighet.... Förhoppningsvis har vi gamlingar nå´t som vi kan lära er också.

Idag funkar inte bildöverföringen... och jag som hade så fina studiobilder... det kanske går bättre en annan dag......

Bajsbilder, blev blöt

Bestämde mig för att använda dryga sextio minuter av denna vårgrå dag, som redan är bestulen på en timme, för att undersöka hur en av mina favoritvandringsrundor ser ut så här års.

Den första kilometern, på byvägen, var det inga som helst problem att ta sig fram beskodd med förra årets joggingdojja, -använd som gådojja- en blå Adidassko, ordentligt sliten.

När man lämnat sista huset ( av tre möjliga- vårt eget inräknat) så börjar den ca 2,5 km långa skogsvägen. Utmed den vägen hämtade vi julgranar i december och utmed den vägen finns ett av våra mest pålitliga kantarellställena. Nu var det gegga, snö i olika djuplek, vattensamlingar - och massor av älgbajs på och utmed vägen.

Ett enda ställe med rådjursspillning såg jag utmed vägen, men säkert närmare hundra högar älgbajs. Är denna spillningsfrekvens ett uttryck för antal älg, respektive rådjur i skogen - ja, då får vi vara rädda om de rådjur som finns kvar .... och börja bli rädda för att någon av alla älgar skulle kunna vara en psyksjuk älg, som kan hitta på att börja jaga människor i stället för tvärtom.

Blöta blev både strumpor och skor, och jag kände mig lite som barnen i "´Blåsippsvisan". Hade jag haft en mamma som sett till mig, så hade hon säkerligen bannat mig för att jag tagit fram vårskorna alldels för tidigt och vid fel tillfälle.

Den avslutande delen av rundan, dryga en och en halv km på asfalt och trehundra meter på grusväg ,avverkades snabbt och fötterna höll sig varma ända hem.

En härlig promenad var det, bra träning för en lite bråkande rygg, som alltid mår bra av att gå i ojämn terräng och bli riktigt uppvärmd och använd. Framåt påsk, så har skorna säkert torkat, så då får det bli repris.

Berg och bofinksblixtbesök

Ja, det såg ut så iallafall. Tittade ut mot det fröfyllda fågelmatsalgolvet, och såg två fåglar som jag inte sett tidigare. Det tog ett par sekunder att identifiera dem som bergfinkar. De gick där i det vårgrå vädret och letade smulor från vinters fågelkalas. Vet inte om de hittade så mycket som de gillade, för några minuter senare flög de i väg... och sen har jag inte sett till dem. Två bofinksherrar kom i stället, och kollade hur det var med frötillgången. Dem, eller några andra bofinkar, kommer säkerligen att kolla födotillgångsläget lite då och då, nu när de vågat sig tillbaka till sin sommarvistelsetrakt.

Tranorna har hörts skräna flera gånger under dagen. Tänk, att ett så anskrämligt läte kan låta så vackert så här års. När tranorna kommer, ja, då är det vårtid.

Har bytt en högtid mot en annan idag. I år är det sant, som det sägs i visan.... och julen varar än till påska. Började dagen med att göra lite påskfint, med de få påskdukar och tuppar/kycklingar/harar som under 50 veckor av året förvaras i en papplåda ovanpå tomtekistan. Det blev alldeles lagom vårfint...

Efter lunch tog jag så äntligen bort julljusslingan från tunjebuskarna. Kabeln, som drog ström från garageuttaget, gick fortfarande inte att få upp, den är fastfrusen på sina ställen. Bar också bort julgranen, som legat barrlös så när som på toppen, alldeles utanför staketet sedan Trettondag jul. Nu drog jag iväg den till julgranskyrkogården, alldeles i kanten av skogen... ja, det som var en skog fram till Gudruns burdusa framfart....

Funderar vidare på arbetstidsavtalet. Tre skolchefer, bl.a. Tranemo kommuns, hade skrivit en gemensam insändare i BT idag. Jag ligger absolut närmare skolchefernas tankar, än vad jag ligger lärarfackens. Nu har jag inte varit fackligt ansluten under de senaste två åren, och det känns bra i dessa dagar. Fackförbunden kan förstås inte tala för alla sina medlemmar, men som det är i dag, så talar de för den del av medlemmmarna, vars syn på sitt jobb gör att vårt arbete får betydligt lägre status än vad vårt superviktiga arbete förtjänar....

Skolcheferna insändare gick ut på att de ville att lärarna skulle vara längre tid på sin arbetsplats, därför att man i dagens skola behöver mycket mera tid för samarbete. Och det är den här samarbetstiden som jag verkligen saknar, som det är idag, så får vi skriva mail till varann, trots att vi arbetar på samma arbetsplats --- det finns aldrig tid att prata, därför att någon slutar tidigt....

Det är möjligt att trettioåtta timmars arbetsvecka kunde räcka... alla kan gå hem vid två-tre på fredagen - det är ju så i en del av övriga arbetslivet. Och så vill jag ju kunna jobba på lov, för att det här med dokumentation och bedömning ska bli bra och genomtänkt.

Lönemässigt ? Jag klagar inte.... även om jag kanske vore värd ytterligare minst 10 000 i månaden.... Men pengarna är inte speciellt viktigt. Trivsel och känsla av att utföra ett gott arbete, det är mycket viktigare. Plus att någon talar om det för en då och då.....

Ska bli spännande att se vad som händer i avtalsrörelsen .... tänk om det blir strejk, då är det bara jag och en lärare till som kommer till skolan. Vore en riktigt häftig upplevelse....

Earth hour i kväll.... nä, vi släcker nog inte ner. Känns betydligt viktigare att tänka energisnålt jämt, än under bara en timme per år. Jag försöker att låta bli att tända så mycket, men ofta så går C-E och tänder på de mest onödiga ställen. Han har inget energispartänk.... :))

Tittade på Kalmar -Elfsborg i TV4. Var glad ända till det var nästan slut. Då gjorde Santos 2-2 och jag sa till C-E att jag inte tycker att ett lag ska byggas upp av utländska spelare. Han tyckte att jag var rasist :)).... men det är jag inte- hoppas jag - Men visst borde ett lag med nästan hela laget spelare som är svenska medborgare ( Elfsborg har f.ö. många spelare som är andra generationens invandrare .. så jag är inte alls rasist ....) få fler poäng per mål än säsongsarbetande fotbollsspelare från bl.a Sydamerika och Nigeria ....???

2-2 får vi acceptera ... men varken gilla läge på eller vara nöjda med..... Elfsborg var klart bästa laget!

En ny påskbild gjord av elev i 5an eller 6an att njuta av...

Viva våren!

Så fanns den bara där .... Lite hade den väl aviserat sin ankomst, men inte kunde man ana att den skulle komma så snabbt! Den härliga våren invaderade varje por av varje person, som hade förmånen att vara utomhus och hälsa välkommen och NJUTA!

Jackor och vantar åkte av och låg i högar bakom barnen, som stod i en aldrig sinande kö, för att spela King. Mössorna blev kvar på ... det är ju så skönt med en mössa på huvudet, sa någon.

På bandyplanen spelade man så att gruset yrde ... och väl inne i klassrummet jobbade alla av hjärtans lust. Det roligaste var förstås att måla påskbilder, som ska läggas upp på e-twinningspacen för projektet "A little work of art". Snacka om att vara motiverad när man vet att barn i Slovenien, Polen och Portugal tittar på bilderna. Bilderna blev ursnygga ... jag kommer sannolikt att dela med mig på bloggen varenda dag fram till påsk.

På vägen till bilbesiktningen i U-hamn, kunde vi konstatera att det inte är speciellt vackert i naturen när snön smält bort. Ris, stubbar, grenar, hela träd syns huller om buller utmed vägarna. Men snart är allt täck med ny grönska.

Av olika anledningar så blev dagens promenad en timmes vandring runt Tranemosjön. Trodde att det skulle vara trångt utmed den 5,5 km långa vandringsleden den första vårdagen. Men folk hade annat att bestyra, jag var tämligen ensam. Missade att ta med kameran och missade en bild av en grupp svanar som gick på isen och speglade sig i den öppna vattengluggen.

Fritz har varit ute hela dagen, kom hem och åt, och gav sig i väg igen. Vilken lycka, att äntligen kunna bevaka sitt revir, efter en vinter i självvald husarrest.

Planterade en spann vårblommor och ställde på trappan.

Vilken ljuvlig vårdag det blev. I morrn ska det bli kallare och regnigare igen. men det är helt OK - vi vet ju att åren finns här hos oss, även om den också vill ta det lite lugnare vissa dagar. Och efter en sådan här dag, då den verkligen gett allt, då är det tillåtet att vila upp sig en smula.

Viva våren!

Mediapoolen möjlighetiserar

AV-centralen hette det förr. En bil kom med filmer och kassettband en gång i veckan. Den blå bilen körde runt i stora delar av Älvsborgs och Skaraborgs län och lämnade och hämtade de audi visuella läromedeln som vi beställt. Bil och medier utgick från AV-centralen i Skövde.

För ett antal år sedan så blev AV-centralen Mediapoolen. Trots att vi blivit västra Götalands län, så fortsatte Mediapoolen att betjäna samma område. Leveranserna kom med post, och skulle skickas tillbaka samma väg. För mej som har tummen mitt i handen - och ibland inte ens där - så var det med lätt ångest som jag någon gång då och då ( för att barna i klassen skulle få lite omväxling ) beställde en film ... för jag visste ju att jag var tvungen att slå in den i gråpapper och med den hemska kletiga bruna tejpen, när den skulle returneras....

Ni som känner mej, kan se mej stå där med snedklippt papper som knappt räcker om, inlindad med tejp både kring film och hand och hår....

Mediapoolen öppnade en filial i Borås, vägg i vägg med Navet, för så där fem år sedan. Sen har utvecklingen gått i raketfart ... ja, mycket fortare än vad man kunnat hänga med. Det finns numera många boklådor inom olika teman att låna, det erbjuds experthjälp vid anskaffande av Smartboards, projektorer, kameror och annan pedagogisk utrustning, man strömmar ut högkvalitétsvideo i olika ämnen och ordnar olika föreläsningar, ofta i samarbete med Navet.

Idag var jag på "bokprat" i Mediapoolens boråslokal. En välkänd barn/ungdomsboksinformatör från Göteborg kom och berättade om intressanta böcker ur 2009-2010 års utgivning. Under många år som lärarbibliotekarie, så har jag fått åka till Btjs lokaler i Göteborg för att få denna föreläsning. Idag behövde jag åka knappt halvvägs. Superbra!

Så nu har jag beställt böcker för nästan halva årsanslaget till skolbiblioteket. Beställer alltid från Adlibris... det blir klart billigast så. Nästa vecka blir det rena julafton, när böckerna kommer. Och ännu mer julafton för eleverna, när jag kan visa de nya böckerna direkt efter påsklovet.

På vägen hem från Borås, stannade jag till på Blomsterlandet och köpte lite vårblommor till trappan. Ska plantera ihop dem till helgen.... kanske är ästan all snö borta då också!

Sexan stunder

Snacka om att åka berg och dalbana, när man har en sexa på våren.

Ena stunden känns det som man pratar med KLOKA vuxna, man har djupa och allvarliga diskussioner.

Nästa stund ett hysterikt fnitter, jag fattar inget.

Så kommer djup koncentration, diskussion i grupp, vilja att förstå, be om hjälp, glädje över att ha fattat....

Pill med mobiltelefon.....

Djupa förtroenden .... seriösa frågeställningar.

Avgrundsrop och ilskeutbrott.

Tuggummitjagglande..... spott ut.... tjaggla igen....

Viskningar ... förenande leenden ... jag känner mig helt utanför.

Lyssna, förstå... nej, vi provocerar inte dej... vi gillar ju dej .... men vi är ju TONÅRINGAR.

Faktiskt, jag tycker också det är kul - nästan alltid iallafall - det tråkigaste är kollegornas "skvallranden" om sån´t som är skitsaker ...........

Men så är det alltid att ha en sexa på våren... och jag försöker komma ihåg varje gång ... och försöka bortse ifrån kollegornas knorranden. Nästa år är det någon annans tur att ha en sexa...och jag hoppas att jag då inte blir den tråkiga kollegan....

Har suttit en bra stund på datorn och jobbat med ett e-twinning Learning Event. Det är fortbildning från Centrala Supporten - via någon kunnig lärare - på nätet. Hundra deltagare var det i eventet som handlar om att göra bra e-twinning projekt.

Jag vet, jag har ju varit/ är med i ett av de bästa projekten... men jag vill jobba med något annat än bara sångtävling. Mina egna projekt - främst ihop med Ingrid i Slovenien - har inte blivit vad jag önskar. Det har varit 5-6 partners i varje projekt - men de flesta gör ingenting ... bara anmäler sig till projektet. Jag blir så frustrerad. Nästa år vill jag ha ett bra projekt med 4-5 länder, där alla jobbar och håller deadlines. Helst vill jag ju ha ett så bra projekt att det blir nominerat till priser --- för det var så himla kul att åka till Sevilla....

Lerning Eventet startade igår, idag har jag gjort de första arbetsuppgifterna. Ska bli intressant att se vart det leder....

Solen gick ner längre västerut än någon gång detta år. Härlig känsla, när ljuset består längre tid än mörkret!

Svettig spinning

För några år sedan testade jag spinning, och kom fram till att det var så där.... aerobics och step up var betydligt roligare. Nu har jag ändrat mej... spinning ÄGER ( för att använda ett ungdomligt uttryck). Det är ett suveränt sätt att träna, när kroppen börjar bli lite skavankig och då en del step up rörelser gör ont.... I spinning sitter man på cykeln och lägger på så mycket motstånd som man orkar i de olika blocken. Lite mjölksyra kan man känna i "uppförsbackarna" ... men så är det i verkliga cykellivet också. Och stänkande svettig blir man - och har man lite huvudvärk när man börjar, så spinns den bort på bara några minuter.

Skulle gärna fortsätta passet en halv timme till med ett styrkepass. Man är ju ändå uppvärmd, och då skulle det passa utmärkt att träna lite biceps och triceps och bröstceps och axceps .... och vad det kan heta.

Har bett C-E framföra detta till ansvariga för GIFs/IKO fritids motionspass.

Spinning kan man verkligen hålla på med upp i åldrarna ... om man nu skulle lyckas med att bli pensionär, så hoppas jag verkligen att spinning kan vara en möjlighet även då.

Idag pratade vi i fem-sexan, om hur man lär sig.

- Du förstår, vi lär oss bäst genom att se på film och video. Då kan vi förstå hur det hänger ihop.

- Jag lär mig mest genom Power point, sa en annan. Ja, att göra en egen alltså.

- Det bästa sättet för mig är att spela teater om innehållet i en text...

- Jag vill skriva egna frågor till texten....

- Nej, jag vill hämta fakta från Internet och skriva en text på datorn om det....

- Lyssna när du berättar är bra...

Det har skrivits böcker om olika lärstilar. För så där tio år sedan, var de verkligen i fokus. Idag är de ganska bortglömda. Men det är bara att konstatera att vi använder olika sinnen för att inhämta kunskap. Och att ICT ger massor av möjligheter, som är helt naturliga för barn födda 97-98.

Så i morrn tänker jag läta eleverna välja hur de vill inhämta kunskap om jordens vegetationszoner. Hoppas bara att valet funkar .... så att inte alla vill ha datorer. Vi har inte tillräckligt många för ett helt individanpassat arbetssätt.... och en del kommer vi inte åt, för en del klassers oanvända datorer går inte att använda, för det påstås oroa den klassen. Allt det här är sorgligt ... både att vi inte har datorer så det räcker och att vi inte kan träna på ett öppet arbetsklimat.

Film ska vi använda också... en jättebra strömmande sådan som ger basfakta om vår jord.

Ska bli intressant att se om detta ger mer kunskap än vad historiaarbetet genererade.

Sambedömning och central rättning av nationella prov diskuterades på lärarrummet i dag. Skolledning - eller är det kanske ännu högre uppifrån - föreslår att man hjälps åt och rättar, att man rättar åt varann. Vi protesterade - nationella prov får inte vara för "märkvärdiga" - de ska användas som diagnosmaterial för att ge elever som behöver, hjälp att ta igen kunskaper och färdigheter.... och inte som något utpekande bedömningsinstrument. Och då är det bäst om varje klasslärare rättar sina egna elevers prov... annars blir det ju bara dubbelarbete, utan någon egentlig nytta.

Vi har en klok skolledare, som köpte detta resonemang.

Fina tulpaner ... eller hur.... snart är säsongen slut... snart är det påskliljor som gäller .....

Och Elfsborg spelar sin första hemmamatch. En ny stjärna har tänds, och elfsborg leder tack vare två mål från denne unge Johan....

Hästhållare

Bokhållare, höfthållare, bysthållare ..... det har åtminstone jag, som är gammal, hört talas om. Men hästhållare, det var ett okänt ord för mej, ända fram tills idag, då jag var en sådan.
Säsongstart för hästhoppartävlingar var det i Gislaved. Stall Knutsgård var där med tre hästar och två ryttare. Så det behövdes en extra hästhållare - och det blev jag tillfrågad av J att vara, för flera veckor sedan. Det var Tindra som jag fick vara hästhållare åt, medan hon fick vara hästhållare åt sin hästs ryttares egen häst.

Så många fina hästar där fanns, en sån massa fräcka hästtransporter med dragare ( i och framför) och ett så stort antal hästhållare som gick där fram och tillbaka i lervällingen, ledades på var sin kamp som sedan gjorde sitt i kampen, som var över på mindre än två minuter.
Tindra gjorde två bra hoppningar, i två en meters klasser. Alla var nöjda, och en sak som var extra kul, var att hon slog sin systerson, Robini, vars pappa är den kände hopphästen med ett Z efter förnamnet.
Alla var vi tacksamma att över att vädret var schyst mot oss. Inget regn, ingen kyla ..... helt OK väder för småsvettiga hästar och dess hållare.
Skapade ett konto på You Tube ... och upptäckte hur lätt det var att ladda upp en video. Sen är ju kvaliteten sådär, med tanke på att jag filmat med digitalkameran.

Roligt i allafall att se de fina djuren i aktion......

Överraskade mig själv igår, då insikten att påsken är nära infann sig. Redan nästa vecka är det ju Stilla Veckan.... Otroligt vad tiden går .... speciellt vid denna tid på året.

Nästa helg missar vi dessutom en timme.... Elände!

I morrn testar vi de historiska insikterna hos fem-sexorna igen..... sen får det vara som det är. Det är så mycket som man känner att man vill att eleverna ska ha med sig in i nästa period av sitt skolliv. Lite mer geografi och lite religion måste jag försöka få in i någon ledig fil i elevhjärnorna. Hoppas bara inte att de lärdomarna blockeras på vägen in.....Skulle vara intressant att försöka förstå hur barn/ungdomar lär sig och hur sorteringsordningen går till. Om jag inte hade varit så förskräckligt gammal, så hade jag velat forska på det.....och detta menar jag på riktigt.... Tyvärr är min lärarutbildning för gammal för att ge behörighet till forskarutbildning.... så det är lång väg att gå, om man skulle vilja satsa. Och, som sagt, mina ben är alldeles för gamla och stela för den vägsträckan.

Vårvarslande, växelvåt vårdagsjämningsvandring

Stararna har anlänt. Deras tjattrande hördes när jag vandrade framåt på byvägen. Fick också ett foto på solreflex i öppet vatten, när jag passerade mossdiket. Senaste liknande fotot tog jag den förste december, och då hade en ishinna precis börjat täcka vattensamlingen. Den hinnan låg kvar länge.

Blåmesarna är mera blå än någonsin. De ska ju vara vårgranna nu när det är friartid.

Alla herrhästarna ( eller dethästar och pojkhästar, rättare sagt) var samlade i en hage. Tjejerna/Damerna stod och hängde vid sin grind och tittade på, när de roade sig med att lekbråka.

Alhängena blir längre och längre, de känner också av att våren faktiskt nästan är på väg.

Snön har fallit ihop ordentligt, man kan skymta att det finns något där under.... och därav en del överraskningar. Såg t.ex en kruka full med olika mossor, som jag ställde ut i advent. Den hade jag helt glömt. Sladden till julbelysningen i tujan har också delvis kommit fram, snart kan man nog plocka bort ljusslingan.

Träffade på I med hund på den åtta km långa vandringen, på delvis torr väg, delvis geggaväg. Kul med en pratstund - man träffas ju så sällan på vintern.

Efter sju kms måttligt snabbt vandrande, så svängde I ut en bit framför mig. Hon hade stavar och sådär 40 kg mindre att bära. Var riktigt stolt över att jag lyckades hålla jämna steg med henne.

Man funderar så bra när man promenerar. Tänkte en del på turerna kring nya läraravtalet. Ett stort antal skolchefer ( bl.a. Tranemos) har skrivit på ett upprop att de vill bestämma över lärarna 40 timmar i veckan. Vad är det för diktaturfasoner..... ? Fast jag vet ju att de också vill bestämma vad man ska tycka, även som privatperson.....

Jag vill ha 40 timmars vecka och semesteravtal. Men jag ska inte ha fler arbetsuppgifter, utan jag ska få en mer jämn fördelning på de jag har nu. Ägna terminstid åt undervisning, ägna barnens lovveckor åt att skriva bedömningar, planer mm. LR tycks vara helt emot det här förslaget ...T-mo kommuns LRledare hade en lång insändare i dagens BT. De hade inget att göra när eleverna inte var på plats, ansåg de. Det tyder på att de har alldeles för lite undervisning (?) eller....

Jag tycker inte att vårt kollektiv är trovärdigt, så länge man insisterar på att få in allt på de 35 timmar i veckan, som vi gör i skolan. Föräldrasamtal, möten mm. Och att man, om man jobbar heltid kan gå hem före det att eleverna gör det.... Om man jobbar 95% kan man gå hem kl 12 en dag i veckan.....

Jag frågar fortfarande mina kollegor, som tycker att jag gör fel som lägger utvecklingssamtal på sen eftermiddagstid, vad man egentligen ska göra på de där tio timmarna som man inte ska vara i skolan. Planera och efterarbeta, får jag till svar. Det gör jag i skolan .... men så är jag ofta i skolan mer än 40 timmar i veckan .... och betänker man att man i realiteten mycket sällan får någon middagsrast, så gör jag nog ofta upp emot än 45 timmar i veckan.....Så några extra arbetsuppgifter behöver jag inte ... Men jag skulle gärna lägga samtal på sen eftermiddagstid, då barnen har lov....

Jag vill att vi ska vara på plats i skolan, så länge det finns elever på plats, och alltid finnas till hands för varann och eleverna. Omdömen vill jag kunna skriva på elevernas lov, och inte ha en deadline, att de ska var klara i samband med terminslut. Jobbar jag mer än 40 timmar i veckan, ja, då tar jag ut det som kompledigt. Jobbar jag kvällstid så blir det ob.

Så vill jag ha det ... och jag hoppas att jag missuppfattat arbetsgivarnas förslag om DE ska styra vår tid. Vad det handlar om är att ge oss den tid vi behöver - och arbetsplatser att kunna genomföra vårt arbete på.

Fundersam "fröken"

Engelska, svenska, matte .... jag vet vad mina elever kan och vilka brister de har ... och jag kan bedöma detta efter konstens alla regler och efter de omdömeskrav som ställs på oss lärare.

So och no - och musik - ska jag också bedöma .... och varje gång jag skriver i bedömningsverktyget, Info Mentor, PODB, så vet jag att jag far med osanning vad det gäller dessa ämnen. Jag har inte koll på vad mina elever kan - jag har inte koll på vad jag ska bedöma. För nog är det så, att även om eleverna har ett prov och presterar ett bra resultat på dessa, så kan mycket väl kunskaperna - och då även de kunskaper som leder till att man kan se hur saker hänger ihop - vara borta några månader efter provet. Och då anser inte jag att eleven har nått de kunskapmål som efterfrågas....

Så här står det i kursplanen som mål för åk 5:

..... känna till grunddragen för valda delar av svensk historia och nordisk historia...

.... kunna berätta om hur män, kvinnor och barn levt och tänkt i skilda miljöer och tider....

Femmor och sexor läser historia gemensamt, så jag tänkte att jag skulle utarbeta en test utifrån dessa två mål, som avslutning på den historiaperiod vi haft i so.

Det blev inget bra resultat. De blev ett riktigt dåligt resultat t.o.m.

Jag berättade för barnen avsikten med testet. Det var inte för att "sätta dit dem", utan för att helt enkelt se om min positiva bedömning i so håller. Vi har idag diskuterat varför resultatet blev så dåligt. Det beror inte på ointresse- de flesta eleverna tycker att historia är intressant och kul.

Man glömmer bort det man läst och vilka kunskaper man tillägnat sig.....

En annan intressant aspekt var att eleven med dyslexi hade det bästa resultatet - det näst bästa resultatet hade den elev som tyckte att historia är riktigt tråkigt. Att dyslexi inte bara är ett handikapp -utan t.o.m. kan vara positivt -om man ser sitt handikapp som en normal del av sig själv och lär sig leva med det - det kunde man även läsa om i lärartidningen denna vecka.

Eleven som inte gillar historia, är högpresterande i alla ämnen .... och naturligtvis var det de dessa barn som kom ihåg mest och kunde dra de flesta slutsatserna. Men dyslexieleven var mer högpresterande - trots att den eleven ligger i mittenskiktet vid förberedda prov. Den eleven hade den klart bästa "hårddisken".....

Detta är så intressant, tycker jag.....

Min bedömning då .... ja, vad händer om jag kryssar i att hälften av eleverna inte nått kunskapsmålen.... ? 95 % hade nått dessa mål, om provet varit ett förberett prov, och eleverna haft möjlighet att läsa på.

Här behövs hur mycket diskussion som helst ..... Hur viktigt är det att kunna den svenska historien? Vad ska vi bedöma ... den faktiska kunskapen, provkunskapen eller förmågan att tillägna sig kunskap ( om än bara för stunden, provet, redovisningen...)Funderade på hur mina egna döttrar, med goda avgångsbetyg från gymnasiet och universitetsstudier därefter, hade klarat det.... Är ni beredda att testa J och K......?

Frågade också eleverna vilket ämnen de föredrar, so eller ämne. Till min förvåning, så föredrog 75 % av eleverna i 5-6an so. Detta trots att jag tycker att jag och kollega J har haft bra nolektioner, men mycket kreativitet och experiment..... Detta gör mig också synnerligen fundersam - varför är det så?????

På måndag ska vi fortsätta att testa historiakunskaperna. Först ska var och en få möjlighet att enskilt skriva om Sveriges/Nordens/ Världens historia. Därefter ska man få sätta sig i grupper, 2-3 st, och gemensamt skriva. Ska bli spännande att se vad det blir av det.

I eftermiddag var jag i Tranemo och handlade på Kvantum. En tjej gick omkring och bjöd på Premium-godis. Riktigt fint godis, som kostar 20 kr/hg.

- Det kan väl inte vara svårt att få folk att smaka på det här? sa jag till "godistjejen".

- Det är inte alls så lätt, blev svaret. Många tackar nej.

Vilket också gör mig fundersam. Vad är det för värld vi lever i, när man inte uppskattar det riktigt goda ??? Ska man bli tjock, så är det väl ändå på goda kalorier?

Häftig hangover

Gårdagens Bodaborgsresa hängde verkligen över tills idag. Aldrig har femmor och sexor varit så tighta och haft så mycket att dela. Några sexor vill genast starta en insamling till förmån för ny Bodaborgsresa.

- Ni får nog pengar över efter er skolresa, sa jag. Några föräldrar kan säkert köra... det behöver inte bli så dyrt. Tre bilar bara....

- MEN VI VILL JU ATT FEMMORNA SKA ÅKA MED!

När vi skulle börja jobba på mer än halva skoltiden med femmorna i höstas, så var det en hel del motstånd från sexorna. Dom fick ju inte känna hur det vara att vara störst på skolan, det blev för pratigt med tjugofem elever mm mm. Varför gör man inte sådana här samarbetsresor när nya konstellationer skapas?

Problemet är förstås ... PENGAR! Men visst skulle man tjänat mycket på en sådan resa i höstas, annat än vad pengar kan betala.

Vi hade en lysande diskussion om att anta utmaningar och vi pratade om att en del nya grupper bildats under dagens gång, och att några kände sig utanför.... Allt är inte svart eller vitt.... några ville verkligen klara en utmaning, för några var den för vågad .... Vem har fel -vem har rätt?

Till de anordnande tjejernas projektarbete, skulle var och en skriva om sin upplevelse om dagen. Koncentrationen var fullständig och referaten blev lysande. Elever som tidigare bara fått till korta berättelser, skrev flera sidor. Med en röd tråd och lättförståeligt innehåll.

Så det var som jag sa till min kollega som varit sjuk ett par dagar: - Du behöver inte göra några nationella prov vad det gäller skrivning med femmorna .... alla har redan klarat de kriterier som finns för att man ska ha nått femmans mål.

Snacka om härlig hangover...om barnen hade sin bästa dag för terminen igår, så upplevde jag en av min bästa skoldagar dan efter.

Besvärliga Bodaborgsbanor

Ensam är inte alltid stark, även om jag fortfarande hävdar att det finns mycket som blir bättre och mer effektivt gjort om man gör det ensam.

Men på Bodaborg är det omöjligt. Två är också för lite, tre funkar ibland. Vi var tre vuxna, handledaren från gymnasiet, busschauffören och så jag, som testade några gröna och röda banor. Usch, vad man känner sig dum och osmart, när man kommer in i ett rum och inte har en aning om vad man förväntas göra inom en tid på två minuter. När klockan har ringt för att tiden tagit slut, så är det bara att börja om igen. Så småningom klurar man TILLSAMMANS ut hur man ska ta sig till rum nummer två, men där startar samma elände igen. Skulle man ta sig till ytterligare rum, kanske det sista på banan, jag då står man där lika konfunderad igen. Tiden försvinner och man måste börja om från BÖRJAN!

En del av oss vuxna ger upp där.....

Barnen, däremot, de försöker gång efter annan. Till slut så lyckas de. Ibland behöver man vara många för att hjälpas åt.

Det var fyra tjejer från hotell och turistlinjen på Almåsgymnasiet i Borås, som valt ut G-s-skolans fem-sexa att få vara med och göra deras examensarbete. Ett arbete som bestod i att söka sponsorpengar, förbereda och genomföra en skolresa till Bodaborg i Sävsjö.

Alla barn var nöjda.

- Det här var roligare än Liseberg, sa någon på vägen hem. Många höll med.

De var helt uttröttade, törstiga och godissugna på resan hem. För det kan vara jobbigt på Bodaborg, speciellt som man vill klara de fysiskt svåra svarta banorna.

Funderar just på hur man kan ta med den här envetenheten och integeuppandan in i det dagliga skolarbetet. Det är ju trots allt så att många barn är ganska nöjda med att ha gjort ett godkänt arbete - trots att arbetet skulle bli mycket bättre om de vore mer "på", och gjorde det lilla extra.

Kanske beror det på att vi inte riktigt gett formerna för det lilla extra, trots att man tror att man gjort det. Men barnen kanske inte förstår, det ligger på ett för högt plan.

Vi får diskutera det i klassen i morgon....innan alla skriver var sitt referat som ska skickas till tjejerna. Referat som flickkvartetten kan ta med i sitt projektarbete och som beskriver hur eleverna upplevde de olika banorna. Nackdelen med Bodaborg är ju att man inte kan se elevernas samarbete - den enda lilla glugg vi hittade är bilden tagen igenom. Annars är banorna helt dolda.

Roligt att träffa en kollega som jobbar på gymnasiet, och se att man har mycket gemensamt, trots att det skiljer som minst tre år, mellan våra elever.

Blir alltid lika förvånad, när jag får höra att så många elever på gymnasiet inte klarar studierna för att de inte kan läsa och/eller uttrycka sig i skrift. Samt att många har problem med matten. Detta gäller inte bara invandrarelever, och det gäller inte bara elever på praktiska linjer. Även det mest teoretiska gymnasiet i Borås ( där jag en gång gick) har samma problem. Under året har fem- tio lärare satts in extra på gymnasierna, för att försöka hjälpa eleverna att klara studierna.

Varvid jag undrar vad som händer..... Är det högstadiet som inte möter barnen där de är, när de kommer från sexan, eller har bristerna uppstått tidigare? Varför har inga insatser satts in på lägre stadier? Samtidigt som jag ser nuvarande problem.... Det finns barn i varje klass som skulle behöva extra hjälp, men det finns inga resurser att sätta in, och det på ekonomiska grunder. Vad är det för ett ansvarstagande från dem som håller i den kommunala kassan? Helt oansvarligt och dessutom lagstridigt. Men OK ändå!

Förstatliga skolan igen, så att alla ges samma chans. Anställ specialLÄRARE på varje skola. Någon som går in och ger de långsammare barnen förståelse och kunskap, i stället för specialpedagoger som blivit lösningen, och som visst kan testa och ge analys .... och hjälpa till med åtgärdsprogram... men sen står man där likt förbaskat utan hjälp, och det gäller både klasslärare och elev. Frustrerande!

Och sätt in hjälp tidigt - på lågstadiet - lägg krut på det i stället för en massa tester hit och dit - dom hinns med tids nog.

Samarbete mellan gymnasiet och mellanstadiet, det har vi varje år på något sätt, och extra mycket detta år. Jättekul, jättestimulerande! Det är viktigt för våra unga tonåringar att få goda föredömen i äldre elever.

Tack tjejer för en toppenkul dag! I morgon kommer några tjejer från gymnasiet i T-mo och föreläser om tobak.

På PUG

I eftermiddag har jag bevistat det åttonde och näst sista PUG- mötet. Alla pedagoger i området ska gå denna fortbildning, delvis på konferenstid och delvis på annan tid. Tänkte skriva några rader om min upplevelse av tankarna i PUG..... och kom så på att jag inte vistte vad PUG står för.

Vad göra? Naturligtvis googla på ordet - förkortningen - och faktum var att det blev bland det mest lärorika som jag gjort i det ordets namn.

PUG är en hundras, en minimastiff eller hollänsk bulldog. Har aldrig hör talat om rasen innan, men fann att det finns ett antal uppfödare i Sverige - och många i övriga världen.

Varvid jag sökte endast svenska sidor;

PUG som hundras kom upp först även där och sökresultat nummer två visade på

PUG - Pensionärsuniversitetet i Gävle. Där fanns det föreläsningar varje vecka - och flera gånger per vecka - i vitt skilda ämnen. Vilken lycka att bli pensionär i Gävle, där verkar man vara föredöme för fortbildning för äldre.

PUG - resultat nummer tre - Peter Ugander, en fotograf som hade de mest fantastiska fotografier från jordens alla delar. Här kunde jag fastnat hur länge som helst, och dessutom lärt känna en massa olika djurs utseenden, men jag måste ju vidare i min jakt på vad jag egentligen sysslat med under 8 gånger 2,5 timmar. Nästan ett helt dygn....

PUG Karlsson var nästa sökresultat. En Ystadskonstnär som var självlärd och levde mellan 1934 och 1997. Några enkla bilder som han gjord visades på Ystads konstmuseums hemsida.

PUG Mark, Resort i Indien.... här var jag tvungen att klicka mig vidare för att få veta mer ... det gjorde jag inte ... jag var ju på jakt efter mitt PUG ..... tänk om det inte fanns, om jag varit med om en fejk...

Långt ner på sida två hittade jag så det jag sökte, på en sida från Landstinget i Västmanland.

PUG - Pedagogisk utveckling i grupp......

De psykologer (bl.a) som utarbetat kursen tycks ha en ganska orealistisk syn på pedagogers pedagogiska grundsyn, kunskap och värdegrund. Jag har ofta känt mig idiotförklarad när jag suttit med på föreläsningarna, för de situationer som tagits upp har legat långt i från verkligheten .....

För nog visste vi redan att det är viktigt att se varje barn och dess behov, att berömma och lyfta i stället för att trycka ner, att ha en bra relation till föräldrar och även till sina arbetskamrater. Att man inte accepterar att barnen är fula mot varann eller fryser ut någon är också en självklarhet.

Det är vad kursen hittills har gett mig.

Plus en beställningsutskällning för att jag satt och ritade på diskussionspapperet vid tillfälle nummer tre. Olustkänslan av att inte duga är väl det som jag kommer att minnas mest , den kommer tillbaka vid varje PUG-tillfälle. Varvid jag ännu mer inser hur viktigt det är att inte skuldbelägga någon - och absolut inte för en skitsak. Plus att jag inser att mobbing via distans och ombud förkommer även i de mest välutbildade sammanhang......

Men det var ju bra att jag fick googla lite på PUG ..... Personlig Undervisnings Guide via nätet fick jag utan något större besvär.....

Tulpaner, TV, tyckanden

Tulpaner är en av ( alla) mina favoritblommor. Från nyår och framåt, så har vi nästan alltid en bukett stående på köksbordet. Just nu är det rena frosseriet i tulpaner. Tre helt olika buketter finns i huset. Alla är så fina, med sin egen variant av tulpan. Tänkte på hur mycket pengar som C-E och jag lägger ut på tulpaner och kom fram till att det sannolikt är någon tusenlapp. Varvid tankarna fortsatte:

Vad kostar det egentligen att odla dessa njutbarheter? Vilken miljöpåverkan har energiåtgång och utsläpp från dessa växthus? Hur stor del finanseras av EU-pengar? På dagens nyheter har man talat om hur mycket energi som behövs för att odla fram paprikor. En information som sannolikt gör att jag inte kommer att köpa paprika på ett tag. Sen är ju frågan; Är informationen riktig, eller är det någon som vill skada någon - eller är en höna gjord av en fjäder. Båda scenariorna är tänkbara.

En annan tanke utifrån tulpanerna är då; Är det egentligen etiskt okej att jag lägger ut pengar på något som bara är fint, när de pengarna skulle ha gjort bättre nytta som bistånd i något fattigt land? Fast å andra sidan så förekommer det ju oegentligheter bland höga tjänstemän i biståndsorganisationer, vilket gör att man tappar sugen att bidra. Då är det bättre med tulpaner, än att göda en redan gödd och synnerligen girig person.

I dagens GP kunde man läsa om en kvinna som köpt biljett till en rymdresa. !,4 miljoner kronor kostade det. Hon hade skaffat pengar genom sponsorer. En rymdresa tycker jag är en egoistisk oetiskhet. Dom pengarna skulle i stället oavkortat gå till länder, där sjukdomar och nöd är dagligt förekommande och där man aldrig skulle komma på tanken på rymdresa, solsemester eller köpta blommor.

Mitt bidrag till människor i nöd, blev i går ca sju kronor. Jag ringde och röstade på ett Melodifestivaltelefonnummer och Eric Saade tackade för min röst. I både BT och GP kan man idag ta del av tyckaden som säger att rätt låt vann. Jag håller inte med. "Manboy" var den låten som jag tyckte bäst om - fast jag fattar bara inte det där med duschen, bara att konstatera att jag är för gammal för att förstå ungdomliga påfund. Al Fakirs låt tyckte jag också mycket bra om - hörde den för första gången i går - den var annorlunda i sin framtoning - och jag och de internationella röstarna var överens om att den " Walking on" ( ?) skulle vara den av de tio låtarna som har bäst internationell chans. Mest beroende på sin orginalitet. Jag tyckte också om min gamla elevs makes melodi, Ubedas "We gonna work it out" ( ?). Absolut inget att skicka till Norge, men något att vila öronen till. Lilla Anna var jättegullig.... men låten.... och rösten.... Det var inget som "gick genom rutan" för min del. Få se om den lyckas bättre i Norge, än vad de svenska bidragen gjort under senare år.

Ska bli intressant att se vem som hamnar högst, Annas låt eller 5-6ans "Macken", som det ska röstas om i Schoolovision 2010, dagen före den stora Norgetävlingen.

u har ju den svenska Melodifestivalens sex veckor långa resa det goda med sig, att det genererar en hel del pengar till biståndsarbete. Sen kan man ju fråga sig om man kunde ha lite mindre påkostat upplägg .... att det är ett slöseri med licensavgifter.

Det stora spektaklet igår samlade iallafall många människor - och då är det väl ok att bjuda på lite extra.

Bara att inse - det är verkligen svårt att veta vad som är rätt och fel.....speciellt som man bygger så mycket tyckanden på känslor och inte alltid har tillgång till eller orkar ta till sig all nödvändig information.

Överdelen öppen...

... kunde jag ha, när jag hann med en dryg halvtimmes promenad mellan skolveckoslut och storveckohandling. Byvägen var bitvis snöfri och talgoxarna försökte, med olika läten. överrösta varann. Mössan lämnade jag kvar härhemma, för första gången sedan november. Härligt !

Snön lär ligga ett bra tag till, det är bara att acceptera.

Idag har jag fortsatt leta fördelar med detta och kom fram till följande:

• Det blir betydligt mycket lättare att städa. Det kommer knappast in någon smuts alls.


• Håret blir mindre fett - det håller sig rent en dag längre än under andra årstider.


• Det är ljust länge, länge- fortfarande bara skymning fast klockan är över halv sju.

Jag tycker faktiskt att jag blivit bra på att vara positiv.....

Positivt var elevernas stora glosprov idag. Drog en slutsats - som är långt i från ny: Att arbeta mycket med texter - framförallt genom dramatiseringar, gör att ord, fraser och grammatik fastnar. Tycker väldigt bra om den lärobok som vi haft under många år, och vars texter som jag till stor del använder. Den heter Champion. Finns det några andra bra engelska textböcker ? Tar gärna emot förslag till goda kompletterande texter som finns i befintliga läroböcker.

Idag kom fyra tjejer från hotell och turistlinjen i Borås. De ska bjuda alla fem-sexor i Grimsås på en resa till Bodaborg i Sävsjö, på tisdag. En av tjejerna har tidigare gått i vår skola. Verkligen kul att hon vill ta med sina klasskompisar och komma tillbaka och göra sitt projektarbete i vår klass. Det är också väldigt positivt att femmorna får komma med - sexorna har verkligen fått vara med om mycket roligt under sina år på Grimsåsskolan.

En av eleverna ( som inte alltid är så positiv i sitt sätt att uttrycka sig) sa igår: - Vi har verkligen fått vara med om många roliga saker. Hans ögon glittrande och ansiktet var ett enda stort leende, när han sa det. Visst beror det en hel del på läraren, men det beror också på initiativrika föräldrar. I kväll har sexorna disco... och jag har inte något med det att göra. Föräldrarna sköter det helt. Alla barnen på skolan ser fram emot och kommer på de discon som sexan brukar fixa. Hoppas de har en kul kväll i bygdegården.

Som avslutning en gåta som jag fick av en f.d. arbetskamrat: Vad är större än Gud, värre än djävulen, något som den fattige har och som den rike behöver?

Vore kul att få många kommentarer .... och svar på gåtan.

Dagens bild .... också från en fjärdeklassare. Vad ser du i den bilden?

Schyssta svenskar

Det var min gympakompisar som hjälpte mig att komma på dagens rubrik. Jag berättade om dagens goda gärning, under det att vi svettiga och nöjda med oss själva, åkte hemåt.

- Men då har du verkligen gjort reklam för Sverige, sa X.

- Ja, tänk vad mycket positivt som kommer att sägas om schyssta svenskar, sa Y.

Något som jag inte alls hade reflekterat över....

Så här var det:

Sedan affären i Grimsås lades ner, så har jag åkt till Hestra för att handla "det lilla".

Så gjorde jag idag. Fyllde en kundkorg med frukt, grönsaker och yoghurt -ja, sådant som akut behövde fyllas på. Framför mig i kassakön stod ett ungt par med en full kundvagn. De hade var sin stor ryggsäck på ryggen. Språket de talade med varann, och så rart kallade varann "skatt" på, var danska. Helt tydligt var det skidturister som var på ferie på Isaberg.

Fyra välfyllda kassar blev det av det inhandlade. När allt var nedpackat och ställt tillbaka i kundvagnen, vände sig den unge mannen till kassörskan och frågade om hon trodde att det var möjligt att promenera med all packning till "hytten". Kassörskan trodde inte det.

Det var här som jag ( som aldrig kan hålla tyst) lade mig i samtalet och undrade var "hytten" var belägen. Jo, det var i stugbyn. Även jag förstod att det inte skulle bli lätt för ungdomarna att ta sig dit. Så naturligtvis erbjöd jag mej att köra dem. Ungdomarna var väldigt tacksamma. Det visade sig att de kommit med tåg från Köpenhamn, och skulle stanna från torsdag till söndag, och lära sig åka skidor.

"Mange takk" fick jag när jag lämnade av dem vid Isabergs stugbys reception. Jag kände mig jätteglad, jag gillar verkligen att ställa upp för andra.

Men jag tänkte inte i förlängningen. Jag tror att för dessa båda ungdomar så har min tvåkilometers körning gjort, att de för all framtid kommer att se positivt på svenskar.

Häftigt!

Vi sätter sannerligen avtryck ... Det finns säkert de som tycker att Grimsåsbor/lärare är pest, därför att jag sagt något dumt någon gång. ( Vilket jag också är expert på. )

Intressant var gympakompisarnas reflektion. Tror att jag ska dra historien för mina elever i morrn. Det är faktiskt en värdegrundsgrej!

Ny bild från fyrornas slovenieninspiration. Jag gillar de här små konstverken!

Tjockis tjat

Något som gör mig synnerligen irriterad är allt tjat om tjockisar, överviktiga och feta som förekommer i alla medier - idag var det radion som var värst. Överviktigoperationer, vad är det för något? Skulle det vara en riskfri operation? Skulle det vara mindre påfrestande för vården än den påfrestning som överviktigheten ger...?

Vet ni va? Skilj på överviktigt friska personer och personer som drabbats av kronisk sjukdom p.g.a. övervikt eller trots att de är "normalviktiga". Vad är normalvikt ...?Det är ju också något som differerar från person till person, beroende på muskelmassa och benstomme.

Jag är mycket medveten om att jag är överviktig, men jag skulle aldrig gå med på att kallas fet, även om BMI skulle så visa..... Trots min övervikt, eller kanske för att jag unnat mig att äta av det jag gillar, så har jag mycket sällan varit sjuk.

Så dra inte alla över en kam, och tala om hur skadligt övervikt är. Jag är helt övertygad om att det finns sån´t som är farligare - psykiskt ohälsa ( som man kan få genom att hela tiden få höra om överviktens farlighet och fulhet) och stress t.ex.

Bantning är inne för tillfället .... men det är inte bara av godo när man kommit upp i ålder 45 +. Benen blir smala som pinnar, medan magen delvis hänger sig kvar. Ansiktet blir grått och rynkigt .... ja, faktum är att bantande medelålders människor går från äppel, päron, bollform till att få en grodfigur.... Jag vet, det är elakt skrivet, men en klar notering från min sida.

Man vet inte hur länge man får vara frisk - men hittills har min övervikt inte inverkat på min hälsa! Så sluta trakassera mig ni hemska media och hälsomänniskor.

Det vackra hjärtat är målat av en tjej i fyran och inspirerat av slovenska elever. Motion är jätte hjärtenyttigt - det tycker jag att det skulle pratas om mycket mer i samtliga media. Friskvård istället för sjukvård!

Marsmöjligheter

Marsljuset ger möjlighet till promenad, trots att man inte är hemma förrän närmare fem.

Marsvädret ger möjlighet att äntligen börja använda de nya Clarks-skorna.Riktigt fotsköna skodon.

Marssolskenet ger möjlighet att förnimma soldoft.

Marssolsken och marsväder ger möjlighet att höra glatt fågelkvitter och se vårgra´nna fågelhannar.

Marsljuset ger krukväxterna ny energi att skjuta nya gröna skott.

Visst är det härligt med mars!

Och tack Bodil som fick mej att se allt positivt i stället att förbanna allt det vita som gör ljuset ännu ljusare.

Schoolovisionslut - Schoolovisionstart

Visst kändes det som om Schoolovision 2009 genererade lite väl mycket......Resa till London, resa till Sevilla och idag besök av Ann-Marie från Internationella programkontoret i Stockholm. Andra celebra gäster, som t.ex vår utvecklingsledare, kom också på tårtkalas. Reportrar från både BT och Värnamo Nyheter var på plats, men tackade nej till tårta....

Kul har det varit .... men tanken har flera gånger slagit mej: Jag har gjort jättebra saker som inte fått någon uppmärksamhet alls, jag halkade in i e-twinningsammanhang ( och Schoolovision) på ett bananskal - och genast omgavs jag med stjärnglans. Men sån´t är väl livet, tillfälligheter och rätta kontakter avgör mycket.

Idag kändes det som om vi satte punkt för Schoolovision 2009, i och med att Ann-Marie kom från Stockholm och fyra tårtor levererades från Bernts konditori i Gnosjö. Två tårtor till barnen som jobbat och jobbar med Schoolovision och två tårtor till pedagoger och annat skolfolk, som fick lyssna till en väldigt trevlig eftermiddagsföreläsning av Ann-Marie.

Samtidigt var det ett avstamp för Schoolovision 2010. Juan och Coline kom med pianofingrar respektive filmkamera från kulturskolan. De imponerades över hur bra Macken låter när barnen sjunger den. Barnen imponerades över hur bra pianot lät, är Juan satte fingrarna på det...

Vi har bestämt datum för inspelning i studio och för filmande på mack ( vi hoppas få komma till macken i Grimsås och ta några bilder) samt för den dans som ska framföras i refrängerna.

Tårta två dagar i följd, och tårtrester till i morrn. En del tycker att det är ett förkastligt sätt att leva. Jag tycker att det är gott. Men det kändes extra bra med ett spinningpass idag.... min gamla kropp hade verkligen gjort sig förtjänt av det!

Barndomshemsbesök

... blev det en stund idag.

Brodern erbjöd sig att möta upp i Rångedala och visa huset, i samband med att vi skulle åka till deras nuvarande lägenhet i Borsa och fira "lillpojken" deras, på tjugoårsdagen.

Nästan allt har förändrats i och kring det gamla huset, jämfört hur det såg ut när min mamma tillbringade sin sista vår i Backgården, för precis tio år sedan.

Även om det är en del kvar att göra i huset, så kan man nu på riktigt se hur det ska komma att se ut inomhus. För att komma upp till ovanvåningen fick jag - till min fasa - klättra på stege. Men det var det värt, för oj, vad fint det blir däruppe. Helt och hållet omgjort och med ett taklyft på en meter. Och vilken utsikt det blir, från fönster och balkong, ja, det blir t.o.m. sjöutsikt.

Ser fram emot att kunna hjälpa till att måla huset utvändigt när det blir vår. Och nu kommer det att bli så mycket utrymme i huset, så man med enkelhet kan övernatta.... om det nu blir så kul med måleriet, så man vill hålla på i flera dagar.

Som jag sagt tidigare, fantastiskt kul att ha tillgång till sitt barndomshem och sin barndoms stenar.

Vi var så hemma hos broderns familj och åt en god middag. När vi skulle åka sa jag någonting om att det kändes nostaligiskt, nu skulle vi sannolikt inte komma på några mer middagar eller fikastunder i deras lägenhet. Varvid jag kom att tänka på de båda sönerna. Hur känns det för dem att få lämna sitt barndomshem och sina rötter? Nog för att Backgården varit deras andra hem.... men ändå inte där de haft sin riktiga hemvist. "Lillsonen" medgav att han kände lite separationsåmgest.....

Funderade på hur jag skulle känna om jag skulle flytta från Stockremma. .... Och vid första tankegången, så känner jag att jag har mer längtan till den plats som var mitt hem under mina första tjugo år än vad jag skulle ha till den plats som jag bott på under trettio år. Märkligt!

Denna vårvinterdag var annorlunda vacker. Rimfrost på grenarna och på mina favoritträd, alarna. Det kunde jag genom kameralinsen konstatera på förmiddagspromenaden här hem omkring.

Rönnbär fanns fortfarande kvar på träden. Och nog stämde det gamla talesättet inför denna vinter: Blir det mycket rönnbär, så blir det en sträng vinter.

Tiondels ton tung tant tog tillfället till träskmarkstripp

Hon trivdes och njöt i fulla drag.

Under alla år har jag gillat att åka skidor. Tja, åka är väl att ta i... men att gå på skidor - det tycker jag är kul. Att sakta ta sig ner i blåröda slalombackar var också en njutning, då det begav sig. Synd att det är så långt till fjällen - jag, skulle gärna åka till Björnrike två-tre dar varje år. ...

Nu var det fråga om att åka på plan mark..... Varje år har jag försökt komma ut i skidspåren vid något tillfälle.

Förra årets skidtur har jag dokumenterat som en av de första inläggen på bloggen - jag åkte ( gick på skidor) på elljusspåret i Dalstorp, drattade baklänges på plan mark och orsakade ett mindre jordskalv. Själv slog jag i ändan ordentligt....

Kanske är det för att det gjorde ont sist - och satt i så länge när jag satt -som jag inte kommit ut på skidor i år. Käringskavankerna har ju gjort sitt till...

I dessa soliga vårvinterdagar har längtan ut i vinternaturen blivit riktigt stor. Tänkte åka till Komosse och åka i deras preparerade spår idag .... tills det slog mig ..... skaren är hård och mosse har jag på andra sidan grusvägen.

Det var klart värt ett försök att kolla om skaren bar ett hektokilo tant på smala skidor.

Det gjorde den.

Och jag fick en helt underbar naturupplevelse. Total tystnad, orörd gnistrande snö, slösande sol.... och jag kunde med skidornas hjälp, beträda träskmark som jag aldrig varit i närheten av, trots att jag bott i dess närhet i trettio år.

Intressant att se sin närmaste omgivning ur en annan synvinkel.

Läste på Bobos blogg om föreläsningen av Ola Skinnarmo. Om mål, motivation och möjligheter. Om att sluta gnälla över sån´t man inte kan påverka. Vädret kan jag inte påverka, men jag kan ta tillvara den möjlighet som denna härliga vårvinterdag ger. Min gamla kropp och alla dess sinnen är glad för den transpirerande och inspirerande naturupplevelsen.

Och tack Bodil, för att du fick in mitt tänk i lite mindre självdestruktiva banor.

Inspiration- idé - inflytande

Om jag finge önska vad mina elever i elva olika klasser ( från 76 - till nu) skulle minnas från sin tid med mej som lärare, så är det att de alltid fått vara delaktiga i de beslut som barn kan vara delaktiga i, samt att jag alltid lyssnat på deras idéer.

Elevinflytande är ju ett ord som fortfarande är rätt trendigt, efter att ha varit det under det senaste decenniet. Jag tycker att jag låtit elevinflytande fått vara en central del av mitt pedagogiska tänk under 34 år i världens viktigaste yrke. ( 34 år - det är inte klokt vilken lång tid -- eller inte .....)

Elevråd ska ju hållas varje månad på varje skola i riket. Detta ska föregås av ett klassråd, där olika förslag och tankar ska tas upp, och sedan skickas med elevrådsrepresentanten till det månatliga mötet. När barnen är mindre, så har de ganska många förslag - framförallt på olika saker som de vill ha eller som ska förändras. Nu finns det ju mycket som inte går att fixa till efter elevernas önskemål, men också en del som kommit upp gång efter annan, men aldrig hänt något med. Tak över cykelparkeringen, t.ex eller möjlighet att köpa macka på eftermiddagsrasten. Så när man går i sexan, så har man inte så mycket att ta upp på klassråden. Sen är då frågan om det beror på att de "gett upp", om de har blivit pubertetslikgiltiga eller om de är nöjda med skolan som den är.

På förra klassrådet kom i allafall en av de mer kreativa eleverna med idén om ett OS i skolan. Det togs med till elevrådet, men bollades sedan tillbaka till oss lärare.

Klart vi ska ha ett OS - fast av planeringstekniska skäl, så fick det bli en vecka efter de olympiska lekarna. Någon vecka före Paraolympics....

Vi beslöt oss för att inte ta alla barn från F-6 tillsammans, utan bara 4-6.

Valet av dag var ju helt perfekt.

Under dryga tre timmar tävlade sex nationer i åtta olika grenar på området kring Grimsås friluftsanläggning - kallad Korpstugan.

Man tävlade i minsta antal skär över isen ( vinnare ett skär), snabbast runt isbanan ( oj, vad ishockeykillarna åkte fort), skjuta puck i öppet mål, "curling" med puck, längst i pulkabacken ( det var - mot min övertygelse- de lättaste som kom längst), stående längdhopp, köra 800-meter skidor på tid så nära fem minuter som möjligt, trampa upp en stig i snön som mätte tio m och slutligen en stafett i snön.

Korv grillades - med hjälp av vår eminente vaktmästare - på de stora grillen vid korpstugan.

En så´n härlig dag det blev, så många glada barn vi hade med oss.

Segrade gjorde Spanien, tätt följda av Vatikanstaten. USA blev trea och Sverige, som så ofta, fyra. Norge blev femma och Canada hamnade på sista plats. Jag hejade förstås hela tiden på Vatikanstaten - så kul att de fick lyckas så bra i ett OS! :))

Kunde också konstatera att det är väldigt positivt att jobba i 4-6. Visst är det bra att ibland jobba F-6, men vi behöver inte göra det varje gång .... och knappast ens varannan. I min visionsskola, så jobbar vi varje vecka tillsammans 4-6 och kanske en gång i månaden i grupper från F-6.

En härlig vårvinter OS dag blev det. Tack Robban för idén!

Fult finger

Det där med ett uppsträckt långfinger, har nog få i min generation någon relation till.
Jag försöker ofta säga det till skolbarnen, att det är ju bara ett finger. En del pekar med pekfingret, en del med långfingret och andra med hela handen.
Bilden ovan kom i ett "vidarebefodramail"..... och plötsligt fick jag också en relation till fingret.
För, med risk för att vara tjatig, så är jag så urless på den årstid, som i ganska oförändrat skick ( ljuset undantaget) hållit i sig i mer än tre månader....

Fotofekj...

... eller kanske ändå inte. Funderade på det båda igår och idag, när jag lyckades hinna ut på promenad medan det ännu var ljust. Igår, när jag började promenaden vid halv fyra, så värmde solen. På dagens promenad, då jag vände hemåt vid halv sex, så var det riktigt kallt om ändan. Solen påverkar verkligen temperaturen. Vid skolans solvägg visade termometern 20 grader plus vid middagstid.

Vad jag funderat över på mina promenader, det är ljuset. Om man köper (eller köpte) julkort med naturmotiv, så ser de ju ut precis på samma sätt som naturen kring Stockremma ser ut i dessa norrlandsliknande vårvinterdagar. Så inte är de korten tagna vid juletid, men å andra sidan så finns det heller inget som säger att det så skulle vara. Det är bara min tolkning....

Och tolkningar ... de är ju ofta långt ifrån med verkligheten överensstämmande.... men ack, så sanna för den som gör tolkningen. Vilket i sej kan orsaka kommunikationsproblem människor emellan.

Visst är det vackert ute, synd bara attt det inte är en månad tidigare. Fast då skulle vi inte haft det ljus som vi har två och en halv vecka före vårdagsjämning. Den himmelsblå himlen kräver att solen har kommit en bit upp över horisonten.

När jag gick där på min änd-kalla promenad i eftermiddag, så kände jag viss oro över snön som ligger. Den låg där för en månad sedan, den låg där för två månader sedan, det var is och frost för tre månader sedan. Tänk om det är lika snövitt om ytterligare en månad. I början på april ska det det ju vara snödroppar, krokus och tussilago. När kommer dom i år .... till midsommar?

Den som lever får se.....

Novemberkaktusen tycker i allafall att det är vår, och har påbörjat sin andra blomning. Fritz var ute en halvtimme idag, han lämnade verandan och han lämnade gårdsplanens korta vägsystem. Det får väl vara vårtecken!

I går såg jag sammanlagt sju älgar. Precis bakom skolbyggnaden låg fyra älgar och vilade och idisslade. De försvann inte förrän något barn var ute och skrämde dem genom att skrika högt.

På eftermiddagen såg jag tre älgar gå och leta efter mat, alldeles bredvid byvägen. Trots att jag hade kameran med, så hann de försvinna in i skogen, innan jag ställt in skärpa på objektivet.

Fick i stället en bild av en präktig räv. Undrade förstås varför detta praktexemplar gått ett sån´t här öde till mötes.

Fick en förklaring av kollega med jägarexamen. Rävarna går hårt åt rådjursstammen denna snörika vinter. En rådjursstam som redan är ordentligt försvagad p.g.a. matbrist och för att det är besvärligt att ta sig fram i djup snö.

Det är tufft för många i vinter. Hoppas bara att flyttfåglarna inte kommer för tidigt, utan att de väntar tills snön är borta. Undrar om det är någon som rapporterar om väderförhållandena för dem, och talar om att de ska hålla sig kvar i varmare trakter ett tag till.