Finn fem fel!

 

Ja, ett fel är ju förstås att jag stod i en annan vinkel än vad jag gjorde en gång i mitten på åttiotalet, då jag tog bilden som sedan blev en tavla. Tavlan påminner mej varje vår, om hur mycket vitsippor det fanns i hagen förr i tiden. Det har blivit  betydligt färre sippor med åren. Till min glädje upptäckte jag dock att det fanns en hel del vita öar även idag. 

En skillnad är det dock jämfört med när tavel-bilden togs. Då fanns gott om vitsippor även i skogsvägens mittfåra.  Undrar om minskningen av sippor beror på att en del träd är nedhuggna. 

"Lärde" mig f.ö. på no med fyrorna förra veckan, att mängder av vitsippor utgår från en rot. Ungefär som äppelblom på ett äppelträd. Fast stammen är under jord.

( Jo, jag har målat tavlan. Gick en kurs för ungefär 35 år sedan. Oljemålning. Så KUL. Det blev bra, trots att jag egentligen är kass på att måla/rita. Har många gånger tänkt att återuppta målandet. Borde ta tag i saken... för att det är så kul och så rogivande. Olja är bra, för det är bara att låta det torka, och sedan måla över det som inte är nöjd med).

Kanske den ensamme domherre-herren spanar efter sin fru. En domherre-hona flög nämligen, med full kraft, in i fönsterrutan i köket för någon vecka sedan. Maken gick ut och kollade hur det gick, och det hade inte gått bra. Känns så sorgligt, då domherrarna kommit fram parvis hela vintern....

Vet inte om det är något "fel" på mej, men jag kan inte tänka mig att ta i något djur med fjädrar på. Det går bara inte. Måste jag, så får det bli med en handduk , eller ett tjockt papper  emellan. Samma gäller f.ö med möss, Men det är nog vanligare med mus-fobi än med fågelfobi.  Ornofobi, med ett "finare" ord.  Fast det gäller flygande fåglar också.... det är jag inte speciellt rädd för. Skulle vara intressant och höra om det är fler som är så "modiga" som maken och med lätthet lyfter i en skadad fågel.... Eller som Karl-Petter, som går och bär på familjens hönor...

Insåg att det var för varmt på altanen, då jag satte mig där efter veckans jobbdag. Lika bra att ta en promenad. Plus 23 grader, sol/soldis och ganska kraftig vind.  

Det går fort fram vad det gäller växtligheten. Violerna stod i full blom.

 

Liksom kabbelekan. En märklig växt, som växer där det strömmar vatten om fötterna/rötterna på den.

Citronfjärilhonan tar för sig av den sista nektarn, i den snart överblommande sälgen. Ser att den har sällskap av en insekt av släkte fluga.

En fin promenad.  Inte alls fel att röra på sig, trots att luften är full med pollen ( blir lite påverkad) och att man blir lite extra trött av den ovana, men välkomna, värmen.

Första Maj

 

Första Maj! Arbetarnas dag. Demonstrationerna dag. 

Tog årets första cykeltur. Njutningsfull knappa en och en halvmilsrunda, till stor del på grusväg. Nynnade på Vintern rasat ut..altstämman... omväxlande med Lahles Vårens första dag...

I backen upp mot flaggorna, föll det mej in att första maj aldrig betytt något speciellt för mej. Jag har aldrig deltagit i någon demonstration. Förra året lyckades vi tajma ett besök i Malmö med första majtalet i Folkets Park. Ändå något.  

Kom på att jag gått med i en demonstration en gång. Det var när jag gick på gymnasiet och gick med i ett FNL-tåg. Mot kriget i Vietnam. Det var andra tider det.

Funderade vad det skulle stå på mitt plakat OM jag skulle gå med i demonstrationståget.  Kom på två saker direkt:

Satsa på framtid och framtidstro. Lägg pengar på skola, vård, omsorg, miljö och infrastruktur istället för att slänga ut en massa pengar till försvaret.

 ( Typiskt mej att formulera mej med massor av ord)

Den som bott i Sverige två år får stanna.

Borde förstås också stå; Om man skött sej. Men det gör de allra flesta som är nya i Sverige. "Kriminella gäng", det är ofta andra generationens invandrare. Som vi... alla regeringar... misslyckats med att ta hand om.

Inbillar jag mej iaf.

Härligt väder denna första maj! 

Blev lite arbete utfört  på arbetarnas dag. Två pallkragar är sådda med sallad, dill och persilja. "Frilandet" får maken göra klart i morgon, och sen ska där bli lök, morötter och massor med blommor.

Årets första tvätt är uthängd.. och ska alldeles strax plockas in. Den torkade medan jag var ute på cykeltur!

Insekterna har fullt upp. Lungört och vinbärsblom är mest lockande.

Ska lyssna på Lunds studentsångate om en stund. Det har blivit en fin första maj tradition.

Sköna maj välkommen, till vårt land igen!

Valborg

 

Valborg! Länge sedan det firades. Hör nog mer ungdomen till. Och då när jag var medlem av kyrkokören och sjöng altstämman på Vintern rasat ut. 

Vackert väder på Valborg, det hör inte till vanligheterna.  För mej är valborgsmässoafton och första maj mest förknippad med gråväder och kyla. Ibland snöblandat regn.

Finväder; sol, vind och närmare 20 grader, det passar bra på Valborg 

Tog en liten promenad och njöt av vitsipporna, efter det att jag hämtat Konrad på skolan. Det är ju "mormorstisdag"... Förskoleklasserna, fyra till antalet, hade sjungit vårsånger för åk 1-3. Konrads lärare hade lagt ut en ljudupptagning på Instagram. Det lät superbra. Mycket bättre än någon kyrkokörssång...😄

K-P och jag hjälptes åt att plantera om och plantera nytt. Ärtor och pumpor fick ny jord och tomatplantorna fick egna krukor. Och så sådde vi gurkfrön i krukor. De växer så snabbt och är sannolikt klara att sättas ut i växthuset samtidigt med tomaterna. Om en månad ungefär ..

 

Någon bild från ridträningen fick jag aldrig till. Där var det uteritt med teorifrågor som gällde.  Och trav på tillbakavägen. Så mormodern, tillsammans med en annan mormor och en farmor kom på efterkälken.

Nu är mormor trött. Speciellt dom hon ansåg sug vara värd ett glas vin så här på det tyska helgonets afton. På TV spelas det fotboll.  Det gör det nästan varje dag .. Konstigt att någon aldrig tröttnar...

Snart sovdags för en trött mormor.  Trots att det bara är skymning ännu. 

Glad Valborgskväll!

Selfie om hundar

 Klimakteriehäxan inbjuder till måndagsnöje. Eller i mitt fall måndagsterapi. Idag handlar det om hundar. Rubriken satte igång massor av minnen hos mej. Minnen som inte är riktigt utredda. Minne av fina djur, men också av mina föräldrar /mamma som var ansvarlösa och omdömeslöas vad det gäller sina djur. Vilken "smittade " av sig på mej... Faktum är att det är så mycket jag skäms över från min barndom och ungdom, och även från den vecka som vi själva var hundägare.... Egenterapi blir det... även om jag inte "klarar" av att dela med mig av allt.,,,,

En titt i gamla album blev det också. Nostalgi.

Nä , nu börjar vi!

Mitt första hundminne: Det var Putte. Han fanns i huset när jag föddes. Självklar familjemedlem under mina barndomsår. En blandrashund, som åt alldeles fel och var alldeles för tjock....Man visste inte bättre på femtiotalet/sextiotalet.

Mormor och morfar bodde på ovanvåningen i vårt lilla hus.  Putte var allas vår hund. Kommer inte ihåg när Putte togs bort. Säkerligen skjuten, då han blev för sjuk.. Så gjorde man... och gör fortfarande bland jaktfolk. 

Putte och mormor och jag. Gissar att jag var sju år. Mormor var åttio. 

Filmhund som stannat kvar:   Det får nog bli Lassie. Farmor och farfar hade en collie, då jag var barn. Världens finaste hund.

Bokhund som stannat kvar:  En hund och hans pojke ( barn/ungdomsbok av Eva Ibbotsson) tyckte jag mycket om. Böckerna ( framförallt den första) om Alex Dogboy (Monica Zak) har hängt sig kvar. Handlar ju mest om Alex öden, men även hundarna har stor betydelse för  handlingen. Har läst den högt för många av mina elever.

Den hunden glömmer jag aldrig: Tipp. En cockerspaniel. Min mamma var om sig och kring sig, och då Putte blivit avlivad, så ville hon ha en ny hund. Men inte köpa... för det hade vi nog inte råd med. Så hon läste annonserna i Borås Tidning och där dök det upp en familj som av någon anledning inte kunde ha kvar sin cockerspaniel. De kostade inget, Den blev vår. En rätt bitsk hund i början. Tror att både jag och mamma blev bitna av den. Vi hade länge kontakt med Tipps familj. De kom på besök, och de båda barnen övernattade hos oss vid flera tillfällen. När de flyttade iväg till Malmö, så brevväxlade jag och tjejen. Har inte funderat på syskonen med det ovanliga efternamnet på femtio år, men sökte efter dem när alla minnena kom upp idag. Jodå, de lever och bor båda i Skåne. 

När jag började leta bilder på barndomens/ungdomens tre hundar, så föll ett litet häfte ut ur ett album. Det var en fotograf som åkte runt och tog bilder. Tipp kom till oss på sommaren innan min bror föddes. 

Tipp var med på alla sex bilderna i det lilla albumet. Viktigast i familjen. Ja, jag också, förstås.  Här är mormor och morfar med på bilden

Berätta en egen liten hundhistoria: Vi fortsätter med Tipp. Det var ingen större ordning på om hunden var ute eller inne under dagtid. Tipp gick inte långt heller. Och vi bodde vid vägs ände. Så det var ingen större fara. 

En gång då Tipp löpte, ja det var en tik... hon hade ett "riktigt" namn också, men det minns jag inte... så gick jag och mötte min mamma, som varit på kafferep hos någon tant i byn. Det var kväll. Och Tipp gick bredvid mej. Inga koppel där inte. Plötsligt så uppenbarades sig gråhunden, hanen som bodde en kilometer bort. Snacka om doftsinne! 

Det var snabba ryck. Hane på hona. Visste jag inte hur förökning hos djur gick till tidigare, så fick jag nu se det med egna ögon. 

Ett par månader efteråt kom det fyra blandrasvalpar. En granne vill ha en av dem. Den blev fin. trots konstig korsning. Som jag kommer ihåg det, så kom alla valparna att utplaceras hos olika familjer.

Måste bara lägga in en bild på min favorithund. Den som kom efter  Tipp. Även det genom en annons i Borås Tidning. En ung familj som inte hade tid med sin hund. Akita hette hon. Schäfer lät så farligt. Snällare hund fanns inte.  Och som ni ser på bilden... det där med koppel, det förkom nästan aldrig. Vilket ställde till en del... men det lämnar jag därhan.

OM jag varit en hund så hade jag varit en: Newfoundlandhund Stor, lufsig ,raggig, matglad, gillar att gå i skogen och att simma i öppet vatten. Ser ganska så skräckinjagande ut men är faktiskt en rätt beskedlig jycke.

Tack Klimakteriahäxan! Idag blev det verkligen egenterapi. och nostalgi. 

Motsatt håll

 Vet inte hur många gånger jag gått någon av de lättvandrade lederna som utgår från Hofsnäs Herrgård och restaurang.  Har gått med maken, med vänner, har gått ensam. MEN alltid åt samma håll. Medsols! Nästan alltid så har vi kombinerat vandringen med att äta lunch på restaurangen. Kan påminna mig ett tillfälle, då jag gick mellanrundan ensam och avslutade med att fika.

Variation är inte dumt. Idag föreslog jag en tidig promenad, avslutad med fika. Jag har så många gånger suktat efter godsakerna som brukar finnas uppradade i kyldisken. Men efter en rejäl lunch, så orkar man inte en stor bakelse ... eller kanske är det så att man inte har "samvete" till ett sådant frosseri....

På vågen till Hofsnäs kom jag på: -Vi kan väl gå åt andra hållet idag. Motsols! Helt OK, tyckte maken.

Det var lite småkallt då vi påbörjade fem-kilometersleden. Hade tunn täckjacka på, och drog upp dragkedjan nästan upp till hakan. 

Tänkte att om vi gick åt motsatt håll, så skulle vi komma till vitsippshagarna på slutet av rundan. 

Nu visade det sig att det fanns nästan lika mycket vita sippor på  östsidan av det smala näset, som på  västsidan. 

Torpanäset är smalt, så de tre lederna faller in i varann. En kort slinga på en km, mellanslingan på 2,5 km och den "långa" rundan på fem km. Extremt lättgånget. Inga stenar eller rötter att snubbla på, inga branta backar. Lederna går längs sjön, Åsunden. Vattnet är nära, nästan hela vägen.

Kabbelekan stod i blom. Liksom svalört, harsyra och vårlök.

Kolla där! Där femkilometersslingan vände tillbaka, där fanns det en hel del blåsippor kvar.  

Medtagna, efter att ha blommat en månad och efter många frostnätter. Men ändå, jag blev glad... och samtidigt lite sorgsen, att få se min favoritblomma.  Blommorna hade tappat färg, de hade ett antal skavanker och var klart i nedgångsfas. 

Kunde inte låta bli att jämföra med en tant på sjuttio. Tycker nog att jag kan känna igen mig i sippan som har lite skavanker, men som ännu ser ganska pigg ut. Men hur länge....?

Kunde också identifiera mig med denna grupp av blommor... samma känsla...

Hej då och tack för i år, ni vackra blå. Nu är det vitsippornas tid, under ett par veckor.

Det kändes väldigt "nytt" att gå den välbekanta leden från motsatt håll. Andra perspektiv.

Tänkte på att man borde se saker från olika håll, lite oftare än vad man gör.  Både i verklighet och i tankar. Man får absolut syn på andra och nya detaljer. Inget är så självklart, som det tycks från en enda synsida...

Snart tillbaka vid utgångspunnkten. Stannade till och tog en bild, med stenhuset  där på andra sidan sjön. Torpa Stenhus öppnar nästa helg.  Kan bli en tur dit i år också, speciellt om barnbarnskillarna vill uppleva alla "hemska" rum som finns i slottet igen.

Läste i Borås Tidning att ägaren bygger upp ett nytt bostadshus, efter ritning från 1600-talet. 700 kvadratmeter stort. Dock inte i trä, som ursprungshuset var byggt i, utan i mer bestående och underhålllsfria material. 

Ägaren är årsbarn med mej! Härligt med folk som har framtidstro! ( Och sannolikt en uppsjö av pengar...)

Porsen blommar. Vattenståndet är fortfarande högt.  Vinden har lagt sig, och Åsunden är spegelblank,

Och maken tycker väl att jag stannar lite för ofta, för att fota. Men bra träning för mej, jag får går lite snabbt för att komma i fatt....

Herrgårdsrestaurangen har slagit  upp sina portar för dagen. 

Idag är det frosseri som gäller. Vad ska jag välja?

Det blev en marängbakelse med lemon curd. Utsökt! Mums! Maken valde kanelbulle och toscakaka med rabarbersylt i botten.   

Fortfarande lite kyligt! Hade blivit varm under promenaden och knäppt upp jackan. Nu åkte dragkedjan upp igen, under det att vi njöt av god fika och vacker sjöutsikt.

Körde vägen över ICA i Tranemo. Behövde kompletteringshandla . Det tar en kvart-tjugo minuter att köra mellan Hofsnäs och Tranemo. Under den tiden anlände våren. Nitton grader visade termometern. Tio grader mer än då vi körde till Hofsnäs strax för klockan tio. 

Rotade fram knälånga byxor och kortärmad T-shirt då vi kom hem och begav mig ut i trädgårdslandet. Lunch hade vi kvar sedan i går, så det var bara att värma, då vi kände för det. Noterade att nässlorna var i lagom storlek för att skördas, då vi promenerade på Torpsnäset. Så det blev en tur till mitt eget nässelställe, efter trädgårdsarbetet.

Nässelsoppan är just avsmakad. Supergott, tillsammans med ägg från Värnamodotterns utehönor. Och nyttigt.  

En härlig vårdag blev det! Kan inte säga det nog många gånger; är så tacksam för att ha så mycket energi kvar, trots ålder och småskavanker. 

Stopp!

 Har inte gått "Stockremmarundan"  på minst en månad. Det är ännu längre sedan som jag gick den från detta hållet, med en och en halv km tråkig asfaltsväg i början, innan man kommer till skogsvägen.

Den gamla bommen, som skogsägarna satt upp för länge sedan, och som ska stoppa trafiken att köra rundan på vägen, den var nedfälld. 

En skylt var uppsatt. Måste gå närmare och kolla!

Jag blev riktigt förbaskad. Till den plats som planerats vara ett industriområde är det ungefär 800 meter. Detta är en  väg, dock breddad av företaget, som en gång var den enda väg som fanns mellan byarna och som nu används av skogsägarna och som väg för promenader, jogging, bärplockning för närboende. En riktig gammal kulturväg.

Vid flera tillfällen har jag skrivit om den planerade torvbrytningen i närområdet. Ett finskt företag, Neova, fick tillstånd att bryta torv. Det var mer än tio år sedan. Tillståndet gällde i tjugofem år. Mycket har hänt på de tio åren, vad det gäller kunskap om våtmarkernas betydelse för natur och miljö.

Det multinationella företaget, Nexans, har överklagat beslutet. Därutöver har ett antal namnunderskrifter samlats in från oss som bor i närområdet. Ärendet ligger nu hos regeringen. I väntan på beslut, så blev det ändå en delseger för oss som är emot brytningen. Miljödepartementet beslutade om stopp för vidare arbete på området, tills dess slutgiltigt beslut är taget.

Så nu är vi många som hoppas att regeringen gör något som är rätt och riktigt. Ser till att de diken som är grävda, för att avvattna mossen, och som nu försurar de vattendrag som ger samhällsborna vatten, fylls igen. 

Det ryktas att aktivistgruppen " Återställ våtmarkerna" inom kort ska dyka upp och börja fylla igen dikena för hand. Önskar förstås att jag hade lite mer mod och vågat protestera mot dumheter i handling. Många spadar och starka armar behövs för att fylla igen dikena....Går förstås inte... men markera, det är bra det också...

 

Trots att maskiner arbetat under flera veckor att ta bort de låga träden, att  ta bort ojämnheter på marken och att gräva diken, så finns det fortfarande ett område på mossen, som inte är förstört. Därifrån hörde jag fågelläten, från både spov och någon andfågel. Mossen har varit häckningsplats för dessa fåglar under många år. Det borde den förstås fortsätta få vara.

Hoppas, hoppas att regeringen vågar sätta ner foten och visa att de gör något positivt, vad det gäller miljöarbete och miljötänk!

Ute snöar det. Inte så det lägger sig, men det faller tunga flingor från gråa moln. April! Önskar förstås lite varmare väder. Men det kommer till helgen, det är så utlovat. Och löften måste hållas....

Våren tycks vädret ändå inte få stopp på. Trots att det varit flera minusgrader under nätterna, så tokblommar vitsipporna.  Vitsippsmattor, så vackert!

Killen som gillar rosa, han gör gärna sin mormor sällskap ut bland blomstren. Har ni känt hur vitsippor i mängd doftar? K-P vet. ( De två sista bilderna är från igår. )

Selfie om krogen

Veckans Selfie från Klimakteriehäxan handlar om Krogen. Känns lite konstigt för en lantis, just benämningen KROG. Vi äter ute nästan varje vecka, men det blir då lunch på någon av våra närbelägna restauranger. När vi är i sommarstugan i Halmstad, så händer det att vi cyklar in till centrum, och går på krogen.... eller... även om det blir en öl eller ett glas vin till maten, så säger vi att vii cyklar till den eller den restaurangen. 

Jaja, alla vet vad som menas.  Till dagens frågor. 

1. Den rätten äter jag aldrig hemma men gärna på krogen: Fiskplanka. Eller planka, överhuvudtaget. Gillar dock inte helt kött, och då får det bli fisk.

Bilden är från restaurang Pio i Halmstad. Två år gammal nästan. Under många år, så cyklade vi från stugan på Östra stranden in till centrum, för att äta just Pios fiskplanka. Så god. Plattfisk av något slag, räkor och spenat gömmer sig under mos och god sås. När maken fyllde sjuttio förra året, så var hela vår nio-personersfamilj på Pio och firade honom. Fiskplanka till de vuxna. Men den var inte lika god som tidigare. Man hade bytt ut den goda plattfisken mot SEJ! Usch, vad jag blev besviken. Sa dock inget på restaurangen/krogen, utan betalade... och gav t.o m lite dricks. Sen kom ett mail, där man skulle bedöma sin upplevelse från restaurangen. Jag skrev som det var. Hade dessutom lite klagomål på barnbarnens mat. Jag fick ett riktigt ilsket mail tillbaka från krogägaren ( se där använde jag ordet krog automatiskt... ) Sen har vi förstås inte besökt den restaurangen

2. Sån är jag som kroggäst: Är ju för feg för att påpeka något. Fick världens skosulor, då det serverades lövbiff till lunch, på en välrenommerad restaurang i närområdet. Tyckte inte att det var lönt att säga något, det var ju ändå "bara" billig lunchmat....  

Men som sagt, skickar man ut ett bedömningsformulär efter besöket, så "talar jag ut". Mycket sällan som vi äter på restaurang och beställer a la carte dock. 

Men oftast är jag nöjd. 

3. Den "importerade" maten är en favorit:  Förstår inte riktigt vad som menas... men sushi... det är en absolut favorit. Även om den är av väldigt olika kvalitet på olika sushi-restauranger... eller restauranger som kör lunchbuffé.

4. Den "etniska" menyn upptäckte jag senast: Lika oförstående här. Men jag gillar grytor från både Indien och Thailand. Upptäckte en suverän thairesturang förra gången vi var i Malmö. Så gott... och extremt prisvärt.

5. Favoritpizzan! Väldigt ensidig. Quattro Staggione. Har försökt med andra pizzor, men det "funkar" inte.... 

6. Så tänker jag kring dricks: Bra att vi nästan alltid äter lunch på restaurang. Där förekommer inte dricks, inte på våra närbelägna restauranger iaf. I annat fall brukar jag runda av till närmaste femtiolapp. Om maten varit god vill säga. Ogillar att man måste knappa in summan. Borde ingå i priset från början. Känns lite passé med dricks, faktiskt.

Tack för ännu en kul Selfie!