Hemmahändelser

Började dagen vid Stockremmamossen.
Blåbärsplockning på hemmaplan var målet med den korta turen ut i den skog och den mossmark, som bär samma fastighetsnamn som vi har på vår tomt.
Tog med kameran.
Tänkte,  att nu är det myrliljetid.
Det var inte så mycket med myrliljorna. Förra året var hela mossen översållad av de gula liljorna. I år så är det inte alls lika mycket. Kan det vara så att det finns myrliljeår och inte myrliljeår?

Spanade ut över mossen och där var det inte alls samma gula färg som förra året....men det var vackert ändå.

Tuvullen står kvar förvånansvärt länge denna sommar. Också lite knepigt, tuvull är ju en försommarblomma. Nu tycker jag att vi just gått in i sensommaren. En ganska behaglig tid, faktiskt... varmt och gott.... och snart får vi börja skolan igen.....

Lite pockande är dock denna sköna tid....åtminstone om man är fostrad att att ta till vara det som naturen ger.  Blåbärens lockrop är synnerligen högljudda denna sensommar. Men så är dom ju många också, blåbären, så det blir en jättekör som vi skogsmänniskor inte kan värja oss emot.

I vår källare och i vår frys, finns det massor av bär, sylt och saft från förra året.
Då hojtade ju lingonen lika högt som blåbären.
Ändå kunde jag inte motstå lockelsen att plocka mer av de blåbären.
C-E ville  ( om än motvilligt) också plocka någon liter.
Sylt kokades i eftermiddag. Säkert någon som vill ha en burk eller två.

Nu är det iallafall färdigsyltat och saftat för i år. Ja, om man undantar ev. lingondricka, men det är C-Es arbetsuppgift. Den fixade han med bravur förre hösten.

Fjärilsår är det.
Iallafall i Stockremma.
För några veckor sedan, så var det nässelfjärilarna som var mest intresserade av att skörda nektar.

Under de senaste dagarna så har påfågelögat tagit över som pärlemorfjärilarnas bästa kompisar.

Lite märkligt är är det allt. Massor av vackra fjärilar, men inte mycket mygg eller knott.
Flugor fanns det i skogen, i massor, men här hemma, så är det inte så många.
Det var en "peak" på flugor för ett antal veckor sedan. Det var när bonden i vår by, körde ut dynga.

Plockat bär, kokat sylt, klippt gräs, skördat lök, tagit bort våtarv, löst korsord och läst Illustrerad Vetenskap på altanen.

Och njutit av vackra fjärilar. Dagens innehåll. Inte kattpiss direkt.

I Illustrerad vetenskap kunde man läsa om  att man forskar på att sända ut internet vi ledlampor.  Ger mycket större möjligheter än med kabel. Ljuset har så många våglängder att har en större överföringspotential än kablar med fiber.

Tyckte att det var en väldigt intressant artikel i dessa (fortfarande) fibertokiga tider.
Har funderat på om det är så smart att gräva ner en massa kablar i marken för dyra pengar.... i stället för att avvakta lite.... utvecklingen går ju framåt i rasande takt, och snart är fiberöverföring out of date.

Man kunde också läsa om vilka förutsättningar man behöver för att lyckas som idrottsman.
Det är olika gener som styr styrka, muskelfibrer, explosivitet mm.
Gener som inte förekommer i vår släkt...och inte i så många andras heller... tror jag.

Sen gäller det förstås att ha en envishet av Guds nåde, och träna, träna, träna.....

Tror att svensken i gemen inte har uthållighet och tålamod att träna den 10 000 timmar som behövs, för att bli bra på något.
Många av oss tror att saker ska funka direkt, och gör det inte det, så lägger vi av.

Undantag finns förstås, men jag har en övertygelse om att de som är födda i de forna öststaterna är mycket bättre på att träna. Och på att dopa sig också förstås.

Hur kan någon tycka att det känns bra, om man vinner på fusk????

Kom att tänka på en händelse i min barndom.
Jag gick i åk 3, i en klass 3-4. Vår  lärare Klas Olsson hade undervisat oss om trafikmärken, och vi skulle ha prov/tävling på dessa, genom att gå en frågepromenad på den rullstensås, som numera är förvandlad till vägbeläggning.
- Ta med dej den här boken, sa min mamma, och gav mig en liten bok där alla trafikmärken fanns.
Jag gjorde som mamma sa.
Min vän Inger och jag gick promenaden tillsammans, Vi vann. Jag tror att vinnarna skulle få en krona var.  Jag kände mig nog ganska stolt och ok.... och det löjliga var att jag använt boken, trots att jag egentligen kände igen alla vägmärkena.
När det var dags för prisutdelning, så kunde inte Inger hålla sig längre.
- Vi fuskade, sa hon.
Jag kände mig nog mest arg för att hon avslöjade oss.
Inger fick 25 öre för att hon berättade, jag fick stå där med skammen och några andra fick enkronorna.

Så nog har jag dopat mig.... på en vägmärkestävling.
Hu, vilken coach jag hade.....

Fjärilarna flyger från blomma till blomma, men återkommer ofta till den vita dahlian.

För egen del så har jag inte farit utanför Stockremma-området idag.

I morgon  blir en annan dag....då vi förhoppningsvis ska få vårt sötsug tillfredsställt i småländsk våffelstuga. Och leta upp en cachegömma, vars koordinater det tog två dagar att ta fram. Ibland kan t.o.m den här gamla helsvenska fusktanten visa på tålamod och uthållighet!

Norge nästa!

Det var bror och svägerska som tyckte att vi skulle ge oss ut på en gemensam tur.
De ville visa oss yngsta sonens och flickvännen hans norgeboende, och så skulle vi färglägga en gemensam vit fläck på vår karta, nämligen platsen för den norska huvudstaden.

En tvådagarstur blev det, och det är bara att konstatera: På två dagar hinner man väldigt mycket!

Avresa från Stockremma vid sextiden, bilparkering i Rångedala en knapp timme senare och så iväg, R40 mot Göteborg, E6 mot Svinesund.
Roger, som kört vägen många gånger, valde att köra av E6 och ta den gamla Svinesundsbron in i Norge.
Vi konstaterade, jag och C-E, att den sannolikt är 39 år sedan som vi åkte här senast. Då var vi på väg till Lom, i Jotunheimen, för andra året i rad. Det blev vår förlovningsplats.... ja, jisses, det var riktigt romantiskt då vi bytte ringar vid den brusande floden Lomma...... ( Romantik är väl inte min/vår grej direkt.... )

Resan mot Oslo gick fort, E6an leder snabbt norrut. Noterade att bror Roger var lite mer försiktig med gasfoten när han passerat norska gränsen. Påföljderna för fortkörning är strängare i grannlandet.

Vi lämnade E6 och följde E18 in mot Oslo. Vägen gick längs Oslofjorden, riktigt vackert var det där.
Men säg den vackerhetsvy som varar, rätt som det var så gick vägen ner under jord, i en mer än 3 km lång tunnel.
Då vi såg ljuset igen, var vi inne i centrala Oslo, så det var bara att köra in i närmaste parkeringshus.
Det visade sig vara vid Akers brygge. Det är en tämligen nybyggd del av centrum, med affärer, bostäder, kontor, restauranger, som ligger precis vid fjorden och gästhamnen.

Akers brygge ligger med utsikt mot Akershus.
Vi kände oss lockade att känna lite historiska vingslag, innan vi begav oss in mot stadens paradgata.
En promenad upp till fästningen alltså.... och på vägen passade jag på att leta upp en enkel geocache... en Oslosouvenir som passade mig.

Fästningen har en 700-årig historia.Den byggdes som kungaborg, men  blev senare stadens försvarsanläggning.
Akershus är fortfarande ett militärt område, och bevakas av vakter i gammaldags uniformer.

Stationära konstverk fanns det en hel del på området,

och ännu fler installationer som ingick i sommarens utställning. Elefanten gillade jag!

Absolut en bra början på vårt Oslobesök.

Vädret var på  vår sida och på andra sidan tanten och farbrorn var det en härlig havsutsikt.

Uppskattningsvis dryga halvkilometern bort låg Karl Johan. En måsteplats för förstagångsbesökaren i Oslo. Då min bror är besatt av troll så besökte vi en butik med en stor uppsättning av sådana.

Men affären fick långa näsan, inget inköp blev gjort.

Att Karl Johan har priser som lätt kan konkurrera med Ullared, det kunde man inte tänka sig.
Herrarna storhandlade på Dressman till riktigt lågpris, och damerna fann färgglada kläder med 90 % rabatt i en annan affär. Fina kläder!
Ölen var dock inte billig, men fruktölen som C-E bjöd på efter avslutad shopping, den var supergod.

Mitt livs mest välsmakande fish and chips-lunch, åt jag/vi på en tvärgata till paradgatan.
Priset på maten låg i samma nivå som i Sverige. Norge är inte så dyrt som det sägs, om man undantar alkohol, cigaretter, snacks... ja, onyttigheter.
Jag tycker att man i Sverige skulle tänka på samma sätt, höja skatten på onyttigheter, och ta bort den helt på t.ex. grönsaker, frukt, mejeriprodukter. Helt sjukt egentligen att man betalar skatt på basmat.
Förstår heller inte varför vår svenska regering inte vågar lägga på en ordentlig skatt på sötsaker, en sockerskatt. Samt skatt på t.ex chips och annat som bevisligen är ren skit för oss att äta.

Efter  lunch gick vi upp mot slottet. Det ligger på en höjd i slutet av Karl Johan. Riktigt snyggt beläget var det!

Heja Norge! Tjejer som vakter. Har vi kanske i Sverige också.
Men Norge är föregångare vad det  gäller jämställdhet. De var åtta år för oss med rösträtt för kvinnor.

Nog har de kunglige en grann utsikt över unionkungens paradgata.

Och se där, där står ju den franske militären huggen i sten.
Snyggt slott, snygg park där bakom.

Jo, jag gillade Oslo storligen. Stortinget passerade vi också.

Oslo gillade oss också, tror jag. Under det att vi tog oss ner i det underjordiska garaget vid Akers brygge och betalde 365 Nkr ( nästan exakt lika mycket som samma summa i svenska kronor) i bompeng för att komma ut, så hade det börjat regna ordentligt.
Ett regn som följde oss en bra bit söderut längs fjorden.

Fredriksstad skulle vara en fin stad, speciellt den gamla staden.
Det var vackert här, i stadsdelen med en bebyggelse som förde tankarna till hästkärror, långa kjolar, hucklen, fint folk, mindre fint folk....
Gamlebyen har funnits sedan 1500-talet och också varit en befästning.

Norges största älv, Glomma, har sitt utlopp i Oslofjorden strax söder om Fredriksstad.

Lite trötta var vi allt efter en rolig och innehållsrik dag.
Det kändes bra att komma fram till övernattningsplatsen, nämligen Malins ( Rogers och Annkis sons flickvän) hus i Aremark, ca tre mil norr om Halden.

Korv i lomper smakade supergott till kvällsmat. Köpte f.ö.med mig flera paket med det tunnbröd, oftast baserat på  potatis, som norrmännen sveper in den grillade/stekta korven i.  Helt annat än våra tjocka, torra korvbröd.

Morgonstund har guld i mund. Det är inte ofta som jag kommer upp och upplever detta morgonskimmer, men just i vackra Arenmark skedde det ovanliga. Anledning: Jag hade spanat in en geocachingrunda bara några hundra meter från Malins hus.

Det var en runda som gick längs rikligt blommande vägrenar....

... visade på byns kyrka....

... tog oss till campingplatsen vid Aremarkssjön... ( någon som vet vad denna sjöväxt heter?)

... förbi festivalområdet. där snart Älgfestivalen ska äga rum....

... förbi privata bryggor...

... spår av kroppsarbete ....

...blommande ängar...

....  vackra vyer...

... och böljande sädesfält.
En särdeles fin morgonpromenad blev det.... vilken tur att hitta en anledning att utnyttja den gyllene stunden på dagen.

I Malins trädgård blommade liljorna.

Två sorter som var nya för mig.....

... och så den gamla sorten, som fanns utanför mitt barndomshem.

Vi sa tack och hej till Aremark.
Hoppas kunna återvända, för här var det fint!

Nästa och sista stopp i nabolandet, gjordes i Halden.
Det gick bra att ta bilen en bra bit upp på Fredrikstens fästningsområde.
Det var här Karl XII blev skjuten 1718. Kanske av en norrman, kanske av en av sina krigströtta egna soldater.

Fästningen dominerade den fina lilla staden Halden, belägen vid Idefjorden.

Dålig skärpa, men jag måste bara visa Nexanstornet.
Ja, det finns ett sådant utanför Halden och byggandet av detta gjorde att att tillverkningen av kraftkabel i vårt eget torn här  i Grimsås lades ner och flyttades till Norge.

Fredrikstens fästning rymmer ett jätteområde.
Men så har fästningen alltid hållit stånd mot de elaka, krigiska svenskarna.

Utsikten från fästningsmuren var inte fy skam.

En tysk dam tyckte att vi alla skulle vara med på bild, och så fick det bli. Nog syns det vem som är bror och syster och bär på gemensamma gener!

Monumentet över vår svenska krigarkung hade bytt plats sju gånger. Nu fanns stenen i en vacker lite lund av bl.a.  väldoftande lindar.

Ner till staden bar det i det rymliga Volvon.

I huset här, med egen brygga, bodde Johan under sin första tid i Norge. I samma hus bodde även Malin. En svensk-norsk union blev det av det!

Lite fika i ett av torgets caféer passade bra, efter alla backpass i fästningsområdet.



Enligt min uppfattning, så har vi godare fikabröd i Sverige, medan norrmännen är mycket bättre på att göra god glass.
Inte för att jag har tillräckligt underlag för att göra en vetenskaplig undersökning utifrån mina smaklökar.... men utifrån ett glasinköp och en fika.

En sista glimt på unionshuset ( Johans och Malins) över fjorden.... därefter tillbaka på svensk mark.

Norge och Sverige ligger nära varann, och den närmaste staden, det är Halden.
Tog  en svindlande promenad ut på gamla Svinesundsbron, och se, därborta,  där Idefjorden slutar, där ligger ju Fredrikstens fästningsstad.

Hemfärden gick genom ett turisttokigt Bohuslän.
Ja,utom på en del platser då.... där turisterna lämnat området för mer shoppingvänliga områden.

Tack kära bror och svägerska för att ni tog oss med på denna roliga tur. Tack Malin och Johan som bjöd oss in till övernattning i det fina gamla huset.