Efter ett event

Efter ett event kan man känna sig lite seg och trött.
Sov gott  i natt, det gjorde jag definitivt. Glad och nöjd kände jag mig/ känner jag mig  också, efter att läst alla trevliga loggar och positiva omdömen.
Det blev bra, vårt event. Undrar om man kan ha ett event på samma plats nästa år igen och lägga cacherna en bit bort. Man kanske kunde förflytta sig till Karlas gårdsplan och utgå därifrån...  blir lite sugen att göra om det här med event

Hade några bord och grillar kvar på den gamla dansbanan. De skulle hämtas och återföras till sina normala förvaringsplatser. Tyckte att C-E kunde passa på att logga några av Johannas gömmor. Han var inte med när vi la ut gömmorna, och har inte varit med och kollat alla inför eventet.

Vid Rävsdalssjön hade dessutom den cache som har sjöutsikt ramlat av pinn. detta trots att jag var och satte tillbaka den på sin ursprungliga plats, för bara en vecka sedan. Så lite förankring behövdes, synd att vi är så fattiga på normala fixarsaker,  ståltråd i lagom dimension fanns ej att tillgå.... Man tager vad man haver och tror att det ska funka ett ta.

Kul att se någon leta cache, då man själv vet var den finns. C-E irrade runt lite, men följde sedan gpsen råd och stannade alldeles intill gömman.
Skönt att se att koordinaterna stämmer.Kommer ihåg då jag lagt ut min första gömma, Roberts stenmur, hur nervös jag var att man inte skulle hitta den lilla burken. Att jag, då med mobilens hjälp, fått till alldeles felaktiga koordinater, var vad jag var orolig för. Det visade sig att de var ganska ok.... en differens på 5 meter är väl godtagbar, tycker jag.

 
- Hur gör man då man loggar? undrade C-E. Normalt så brukar han, om han ser gömman först, visa på dem och sedan låta mig sköta grovgörat.
Idag var det han som stod för cachandet, jag var åskådare med facit i hand.

 
-Vad är det vi heter? - Jasså, alcel53. - Hur stavas det?
Dags att lära sig sitt eget alias ... och varför det är som det är! Två dubbelnamn, ett efternamn... och födelseåret.

Fika tog vi med, nybryggt kaffe och några kakor som blev kvar sedan i går.
Härligt soligt var det vid dansbanan denna söndagsförmiddag, då natten har blivit längre än dagen.
Skönt att kunna njuta av solvärme och solljus i härlig höstnatur, tre- nä, fyra dagar i följd. Jodå... vi var ute och fixade lite i fredags eftermiddag... och plockade dessutom en spann lingon. De är goda nu, de fullmatade mörkröda kröserna.

Loggade fem av Johannas cacher. Kanske räcker så. De andra vet både jag och C-E var de finns, och en av dem klarar vi inte utan "fusk".
"Hästen Tindras Cache" i den fina skogen i Orraplommen var jag bara tvungen att leta upp.
Jag var med och gömde den, Då var jag i ganska dåligt skick, det var dagen innan jag fick behandling för hornhinneinflammationen.
Fick Johannas koordinater för att kolla att cachen var kvar. Det gjorde jag förra lördagen. Gpsen snurrade bara runt,,, och jag kom inte ihåg att vi gått så långt för att gömma den lilla burken. Här måste det blivit helfel på koordinaterna, tänkte jag.
Meddelade Johanna att hon nog fick fixa en ny burk, och det skulle hon göra, och ta med på eventdagen.
I torsdags tog jag med C-E ut och leta, men utan gps, för den snurrade ju bara. Fann inget.C-E var lite gnällig för att jag inte tagit med den satellitstyrda vägvisaren.
I fredags var den med, C-E gick först och stannade då gps visade 1 m. Jag såg det gömda direkt.
Meddelade J att ingen ersättare behövdes.  Meddelade dessutom att jag gjort den lite mera synlig.
Johanna var orolig för att jag gjort gömman för enkel, och tog sin mobilapp och gick på jakt efter sin egen gömma. Ingen lycka där inte. Martin sprang tillbaka till eventplatsen, där min gps fanns. Ingen lycka med den  heller.
Tomasb65 fick sällskap av både C-E och Martin ,när han bestämde sig för att göra ett försök att finna den omöjliga gömman. Tillsammans lyckades de tre se den, på den plats där gps visade 1 m.
Nu var det jag som bara "måste" finna denna luriga sak...och det gjorde jag, tack vare en extrahint från dem som fann den igår och att gps idag bestämt visade på 2 m.
Den luringen, har jag alltså funnit två gånger och missat tre gånger. Ett felaktigt vägval, det var den stora boven.

C-E är expert på att packa och fick in fyra bord, tre grillar och en påse skräp in sin bil.
Kände faktiskt lite vemod, då vi lämnade platsen. Den gamla dansbanan såg lika öde ut, som den gjort i många år.
Vi har förberett event sedan i mitten av juli... jag har många gånger varit tveksam till det hela... men samtidigt har vi haft en gemensam sak att jobba med... och nu var det över.

Tänkte på att farfar i sin himmel, nog tyckte att det var kul att hans enkla skogsbyggnader kom till nytta igen. Om han hade gillat geocaching? Tveksam till det... han hade nog tyckt att det var rätt så dumt att springa omkring i skogen och leka "leta gömme".

Klippte gräset då vi kom hem.... tycker att det är kul ibland och är bra tantträning.
Såg att insekterna hade sitt event på solrosorna. De har varit där och gottat sig hela veckan. Förra året hade vi flera amiraler på besök. I år tycks de inte ha hittat hit ( har sett en). Det är nässelfjärilar, humlor och diverse obekanta bevingade saker som är eventbesökare bland solrosor och dahlior, i solväggen bakom garaget.

Har hört två transträck på håll, och sett två stycken flyga rakt över vår tomt. Deras sommarevent är över och de drar söderut, till lite mera stabilt höst/vinterklimat. Alltid lika vemodigt när man ser dem sträcka, alltid lika glädjande då man hör de första tranornas förskräckliga läte i slutet av mars.

Oktober år vi strax inne i. En helt ok månad med sina otroliga färger. Det är november, december, januari ... ja, mellan novemberlov till sportlov... som är den tid som jag har lite ångest för varje år. Gillar inte mörkret som de månaderna för med sig.... 

I natt blir det ett nytt event.  Får ställa klockan på 04 och gå upp och kolla blodmånen. Det lär vara en spektakulär månförmörkelse vid denna tid, då månen är som närmast jorden.

Kommande helgs event (händelse) blir resan till London. Shopping, fotboll, musikaler.. och förhoppningsvis några cacher. Blir antagligen inget bloggat förrän efter resan... så det var ju bra att jag fick till lite idag! 

Ha fina höstveckor alla goda människor!

Ett eget event

- Jag tycker att du ska ordna ett event, sa Johanna,  Vid farfars gamla dansbana.
- Nej, sa jag, det låter jobbigt,,,, och förresten kommer det väl ingen dit, långt ut i skogen.
- Jag tycker att vi ska ordna ett event, sa Johanna ett tag senare. Vid farfars dansbana. Vi, Martin och jag, lägger också ut cacher.
- Nja, sa jag,
- Det får bli i september, sa Johanna.
- Nää, sa jag.
- Joo, sa hon.
Jag vet inte hur vi kunnat få en dotter med en sådan övertalningsförmåga. Både C-E och jag är riktiga mesar.
Nu blev det som hon ville ... och med ett färskt facit i hand, så var det ju jättebra att hon fick sin vilja igenom (igen). För det var KUL att ha ett eget event.



Den gamla dansbanan, som svärfar byggde en gång för fyrtio år sedan, den blev städad, möblerad och pyntad. Dansmusik kunde återigen höras mellan de gamla väggarna och ut över nejden. Ja, det blev en riktig renässans för den  gamla nöjeslokalen.

Tjugotalet glada geocachare hittade vägen ut i skogen.
Hälften var gamla bekantskaper, några var för mig helt nya namn.... och så  fanns det några som jag "träffat" en hel del via nätet och geocachinggrupperna där. Berrasnobben och Togram hade jag inte haft någon irl -träff med, så det var riktigt kul att just de, som jag nätpratat en hel del med, kom hela vägen i från Fristad.

 
Ardbeg10, whiskykillen, hade inte så långt att köra. Han bor nästgårds, i Hestra.

Lihei var en ny trevlig bekantskap. Hon kom från Svenljunga. Det visade sig att vi gått en av hennes rundor, Mogarundan.

Bojip, Birgitta, kom med maken Per, ända från Kungslena.
I somras guidade hon mig och forjoi, Inga, på sina favoritställen i sin hemtrakt. Kul att de ville göra resan från den bördiga falbygden till våra magra skogsmarker.

Korv, det var maträtten för dagen. Passar utmärkt på all slags utevistelse, tycker jag... och smakar alltid bra,

Norra Smålands geocachingkung, 1000 sjöar, hann umgås med oss en stund, innan hans skyndade vidare på ett annan tillställning.

Från Borås kom de här tre glada tjejerna, Bett52, Ulla-Bella och gugge62. Det visade sig att vi hade en del gemensamma bekanta, och att gugge62 och jag hade samma yrke. Bara det att gugge62 hade ytterligare en profession att falla tillbaka på, då hon insåg att det "gamla" jobbet hade fler fördelar än lärarjobbet.
Kul, kul, tjejer att ni ville åka den långa vägen till dansbanan i skogen.

 Killarna till höger och vänster, Plyschbjörn och Masken, har glatt oss med många trevliga och roliga rundor i trakterna av Limmared/Tranemo. Cykelharen, i mitten, har jag läst en hel del inlägg i från i Facebook-gruppen. Han kommer ifrån Dalsjöfors, och är en rackare på att klättra och att lägga ut mystar. Har kollat på några, men stängt igen, för jag fattar inget.
Nu har jag helt klart klickat på "fel" mystikoner, för den klättrande haren på cykel, han har även gjort enkla mystar.  Får göra en ny koll! Fantastiskt kul att denne trevlige man, som jag inte haft någon tidigare kontakt med, ville gästa vårt event.

Johanna hade förberett sin del av eventinnehållet, och ledde en trevlig presentationsrunda, där var och en fick berätta varför man höll på med geocaching.

Alla ansåg att det.till största delen, var för att komma ut i naturen och för att få se platser, som man annars aldrig skulle fått se.
Killen i mitten heter Demker och var, som flera andra, boråsare. Ny, trevlig bekantskap.
Limmaredskillarnas fruar och den fina labradoren ( ?) kom också med ut i den härliga höstskogen.
Alla gästerna fick jag med på någon bild, kan jag med viss tillfredsställelse konstatera....

Stickan ( Ardbeg10) i samspråk med en kille som jag inte träfat på 28 år. Under två år dessförinnan,så träffade jag honom fem dagar i veckan, under fyra skolterminen. Tomas, tomasb65, gick i min allra första klass i Tranängskolan. Väldigt roligt att träffa honom efter alla år, prata om eleverna i klassen, och konstatera att det gått bra för alla, TROTS att de under två mellanstadieår undervisades av en superung lärarinnan. Jag var bara 22 år då jag tog över klassen.
- Jag tror aldrig att vi tänkte på att du var så ung och oerfaren, vi trodde ju att det skulle vara så, sa Tomas.
Tänkte då, att det sannolikt är likadant för mina nuvarande elever, de tänker inte på att de har en gammal lärare, med snart (redan) utgånget bästföredatum, de tror att det så ska vara.
Hoppas träffa på Tomas vid fler tillfällen, för av den tystlåtne lille killen, hade det blivit en sprudlande glad och trevlig medelålders man..

- Martin, när smakar en välgrillad pölse som bäst? _-Hvergang!
Är helt enig med min svärson om detta!

Relativt nyblivna geocacharen Lönnlycka, det är Johannas kompis Magdalena, från Hjälshammar.
Roligt att hon anammade Johannas inbjudan och körde hela vägen från den vackra byn söder om Värnamo.

18 cacher att välja bland, här är det vägval som gäller.
Har under kvällen fått loggar, som visar att alla gömmorna fått ett antal loggar.
Naturligtvis hann ingen med att logga alla 18, då de var spridda åt tre- fyra olika håll.

Goda vännerna klokare (Katrin), Pjf70 ( fredrik) och forjoi ( Inga) hade letat lite cacher på vägen, och fick cache-listan precis när de kom. Då var vi andra färdiga med både mat och mingel.

Det blev en hel del motion för de allra flesta.. Visst kan man ta bilen en bit mot gömmorna, men det är inte lätt att mötas på den smala skogsvägen. Dagen bjöd på ett härligt promenadväder... klart man måste utnyttja det.

Zack träffade jag när han var lite valp,i början av juli. Han är fortfarande valp... men har vuxit otroligt mycket!

Fina boråshunden var intressant, tyckte Zack.

Inga hade köpt ett mega-coin, som visade cachernas antal ,från start år 2000 fram till 2015.
Dryga 2 miljoner cacher finns det i världen. Idag blev ytterligare 18 gömmor i Moghultsskogarna, publicerade

Tomas fick en pratstund med en lärarinna till. Nu tror jag inte att deras samtal rörde sig i skolans värld, utan mer om burkgömmor.

Det fanns gott om glöd,och gott om plats på grillarna, då de sistkomna gästerna anrättade sin lunch.

Johannas myst om olika dansband, den vållade en del huvudbry. Katrin googlade för fullt, och efter lite telefonkontakt med Johanna för att kolla "facit" så kunde man ge sig ut på jakt efter den mest närbelägna gömman.

Stickan hängde på, trots att han ( som jag) inte har så mycket över för dansmusik.
Katrin har varit dansbandssångerska, men hade inte så mycket nytta av det, så som cachen var utformad.

Hårdrockaren Fredrik lovade nästan att fixa en hårdrockscache inom en snar framtid... Elelr varför inte ett hårdrocksevent..?

Två glada tjejer hade  hunnit logga ett antal cacher under det att de fick en trevlig promenad tillsammans.

Det blev flera grupperingar under det att man besökte olika delar av området.
Ett absolut kul sätt att umgås på. Det här gänget hade besökt ett par mer eller mindre vattenfyllda platser.

  

Kaffe och kaka kunde man behöva efter långpromenaderna. Och lite trevligt småprat.

 Så mycket dans blev det inte på svärfars gamla dansbana.... Katrin och Inga var de enda som tog sig en kort svängom.

 Det tycktes som om de flesta var nöjda med vårt första event.
Känns jättebra, för det var ju faktiskt jättekul. Får fundera på ett nytt så småningom. Samt att se till att komma i väg till de event som bjud inom rimligt avstånd.

Tog cykeln hemåt under det att den härliga dagen övergick i en lite småkylig kväll.
Inga hade just loggat min Hoffman då jag cyklade förbi...

- Men var är loggboken i Kajsas lilla stuga? Jaha, man får böja sig en gång till...

Jag lämnade mina vänner i skogen och cyklade hemåt under att solen tackade för sig.
Jag tackar alla som kom och gjorde vår dag.... och min egen envisa dotter för att hon är som hon är.

Full fart!

Jovisst är det så... dagarna bara flyger fram.Man tror att man är i kapp tiden... men det är bara en chimär, tiden springer ifrån en .... undrar om man någonsin kommer i kapp...? Kan man komma förbi tiden.... kanske.... känns som jag varit med om det under några jobbiga perioder av livet...  då man väntar på att tiden ska komma i kapp,att allt ska återgå till normalitet.
Knepigt, det där....
Och framförallt är det knepigt, att det faktiskt är positivt att tiden ligger före och jag ligger efter....

Det är samtalstid för oss skolfolk i dessa tider. Har lite svårt att använda begreppet utveckligssamtal, för jag är inte helt säker på att samtal pedagog/elev/förälder alltid leder till så mycket utveckling.
Men de är trevliga, de här samtalen.
Tiden stjäl de också utav... men det har jag ju betalt för.... även om betalningen är rätt så dålig.Lärarlöner hör ju inte till de allra högsta.... men jobbet är kul!

Var i Borås igår. Provade ut mina nya glasögon... gamla hederliga stålbågade/tunnbågade. Gillar dem verkligen.  Träffade för första gången i mitt liv en kvinnlig optiker. Har ju träffat en del optiker, då jag haft glasögon sedan 1965..
Är väl knepigt att optiker varit ett sådant mansdominerat yrke? Det är ju ett jobb som absolut inte tungt.. Jag gick naturvetenskaplig linje en gång i tiden, och hade haft möjlighet att söka optikerutbildning. Den fanns inte på min tankekarta!

Optikertjejen/kvinnan konstaterade att tantens närsynthet förbättrats något på gamla dar! Lite knepigt att något blir bättre när man tycker att man blir gammal och dålig.... Fast det där är en modifierad sanning... det är mer som har förbättrats från sämsta läge... den dumma ryggen t.ex. Den är helt ok numera...Träning är bra för tanter!

Var på bio, när vi ändå var i storstan. "Så och på jorden"... Pollackfilmen.
Kaj Pollack är en knepig typ. En gång för många,många år sedan, i en tid när skolan var statlig, lönen var rättvis och man hade råd med riktiga föreläsare på studiedagar, då höll Kaj Pollck i en studiedag i Tranemo. Vad jag kommer ihåg av denna föreläsning, det var hur negativ mannen var till allting och hur negativ han var till sin egen situation.

Flera år senare skrev mannen livscoachande böcker... och sedan gör han filmer, som till viss del är svarta i sin framtoning, men som bär på ett positivt budskap.
TRO PÅ DIG SJÄLV, LÅT INTE ANDRA TRYCKA NER DEJ!

Det var kretsloppsdagar i Borås. Hela stora torget var fullt av stånd med "gammal skit".
Ok,ok... jag tycker återvinning är bra... men inte vad som helst. Det får ju vara lite kvalitét i det man ska sälja vidare... "Gammal skit" har jag svårt för. Sedan finns det massor av jättebra saker som man kan återanvända... sådant som man kan köpa på Erikshjälpen, Återbruket mm. Det jag såg i gårdagens salustånd var av betydligt sämre kvalité.
Tänker också på de industrier som tillverkar nytt... hur går det med dem när vi ska använda återvunnet... ? Tror kanske att det gäller att bli entreprenör i återvinningsindustrin framgent. Spännande! Nytt av gammalt... den tanken gillar jag....

Bilen stod parkerad på vanliga stället i Borås, i närheten av Gustav Adolfkyrkan och Bäckänggymnasiet.
Det är en ordentlig uppförsbacke till parkeringen, från stadskärnan. Man blir lite smått andtruten, om man försöker upprätthålla lite fart i backen.
Konstaterade att jag måste haft ganska bra kondition, som dagligen gick i dessa backar under tre skolår, en gång för länge sedan. Från järnvägsstationen eller busstorget, upp till Bäckäng.
Jag fick nämligen inte så bra kondition på gympalektionerna, för jag var sällan där.
Hade den ena åkomman efter den andra ( alla lindriga), mens varannan vecka ( inte)... försökte på alla sätt komma ifrån gympalektionerna, och i stället tillbringa dessa i skolans rökrum. ( Lungorna fick väl träna, fast på olika sätt)
Fick 2.a i gympabetyg... fattar inte att jag kunde få så högt betyg! Fattade heller inte att den enda utbildning där ett gympabetyg som sänkte medelbetyget räknades, det var lärarutbildningen!

Hade f.ö tvåa i slöjd också. På grundskolan. Trea i bild.... Nä, någon praktiker var jag aldrig under min skoltid. Avskydde  gympa, slöjd, bild.

Har som vuxen tränat regelbundet och gör det fortfande som gammal, tjock tant.
Har som vuxen sytt en hel del kläder, många gardiner, virkat en del, stickat mängder.
Har som vuxen målat en del, framförallt i olja.

Man kan tycka saker är roliga, när man får göra det på sitt eget sätt.
Tror att skolans undervisning i idrott, slöjd och bild är betydligt bättre idag. Ett aber bara, man ska skriftligen reflektera över allt man gör... För att få A i gympa måste du vara en jäkel på att uttrycka dej skriftligt ( eller ev. muntligt).  Lite knepigt, tycker tanten.

På gymnasiet hade vi en kvinna som gympalärare. Vet inte vad hon hette, men vi kallade henne Jolanta. En knubbig kvinna i min nuvarande ålder, som höll gympalektioner iklädd snäv kjol och långärmad stickad jumper. Inte så konstigt att gympan inte lockade...

De kvinnliga gymnasielärarna var illa ansatta på min tid... där fanns Nöff-nöff och Tjocka.- Britta.. men inte en enda manlig lärare med öknamn. Knepigt! Undrar om det fortfarande är så? Tror inte det!

 Dagen har delvis ägnats åt husstädning. Vet inte är det begav sig senast. Längesedan är det iaf.
Kändes som om huset log mot oss, då det var såpskurat och väldoftande.
Är bra att inte städa så ofta, för då njuter man verkligen av det, då det blir gjort.

Tog lite kaffe mellan damning och skurning.. ( C-E sköter dammsuganet)... och tittade lite närmare på vårt 36 år gamla furukök. Tycker att det duger bra ännu. Knepigt, tycker jag, med alla som byter ut sina kök, trots att de inte är så åldersstigna..... Är väl egentligen bättre att behålla det som funkar än att hålla på med återvinning... Fast båda sakerna är BRA!
Hos oss behåller vi vårt (ej SÅ gamla, ej SÅ slitna) kök!

Drog till skogs för att kolla så att allt var ok med de tidigt utlagda geocacherna som ska publiceras nästa vecka.
Bra att jag gjorde... en hade fallit ner från sin upphöjda plats... en annan hittade jag inte... behöver ersättas.
Det droppar in anmälningar då och då till vårt event. Inte för att det är så många som anmält sig, men de som som kommer, det är garanterat trevligt folk. Tror att det blir några ytterligare trevliga geocachare som anmäler sig under veckan som kommer...

Vår senast publicerade runda "Hallåsen" har en del rundvandrare. Flera av dem skriver trevliga loggar... några enstaka cachare skriver otroligt trevliga loggar och lägger in bilder.... medan några bara skriver tftc ( Thanks för the cache).. eller lika illa.... skriver samma logg från första tills sista gömman.

Vi är olika... får acceptera det... och glädjas åt att många, även proffscachare, uppskattar vår runda i skogarna bakom Hallåsen.

Bilderna är tagna på dagens skogsrunda.
Hösten är SÅ fin!
Var framme vid Moghultsskogens enda lilla sjö... Rävdalssjön...man är inte där så ofta...men idag var det läge för närvaro.
Gillar sjönärhet.... tycker att vårt hus ligger på ett riktigt skitställe....fast just nu är det fint på baksidan av huset... med alla blommande växter.... men någon sjö finns inte i sikte...bara ett igenvuxet dike.

I morgon är det tänkt med en tur till Hjälshammar... har nog inte av varit där sedan i juli.. så det kan vara dags.
På måndag  är det kurs i ett hjälpmedel i engelska, på tisdag fyra samtal á 30 minuter, på onsdag långkonferens... det lär vara full fart även under veckan som kommer. Och tänk, jag är så glad att få hänga med!