Årsåterblickar...

... finns det så det räcker och blir över. För min egen del, så kan året 2009 sammanfattas i en kort mening: Det var ett toppenår!

Det mesta har redan dryftats här på bloggen och ligger där... ja, det är nog ingen som bestämt något över bloggarnas öde än..... så ... ja, just nu iallafall, i oöverskådlig framtid.

Har nyss kommit hem från det traditionella nyårsgrillandet i grannbyn. Det var säkert femtiotalet personer vid den fantastiskt fina grillplatsen. Kända och okända. Kallt var det, men det var bra, då slapp man bränna sig på övergrillad korv.... Korven smakade bra, och promenaden hem väckte de frusna fötterna och kinderna till liv igen.

Kvällens firande är också tradition, det blir knytkalas hos en av grannarna, tillsammans lär vi bli dryga dussinet.

Gott Nytt År alla!

Onsdagsomelett

Omelett eller blodpudding brukar det bli när jag är ensam hemma. Om det inte finns några andra matrester. Idag blev det omelett med räkor på. Jättegott, superenkelt. Blodpudding är också jättegott och jätteenkelt. Det ska väl bli någon vardag över, så jag får äta det också.

Annars kan man ju diskutera det där med ferietjänst eller semestertjänst för oss lärare. Utifrån mitt eget perpektiv, med 32-33 semesterdagar per år - kommunanställda har så mycket semester efter femtio års ålder-så skulle jag tjäna på semestertjänst. Tänkte på det när jag gick dagens promenad. En promenad som tycktes vara mitt inne i ett julkort, och dessutom blev både fick igång puls och porer, genom att pulsa i dm hög snö.

Om jag hade jobbat fyrtiotimmarsvecka, så hade jag t.ex aldrig hunnit skriva färdigt höstens omdömen före terminsslut. Men alla skulle ha vunnit på om jag jobbat ett par dagar före jul samt de här mellandagarna, och verkligen kunnat lägga ner tid på att skriva dessa omdömen, och då helt utgå från div. styrdokument. Som det nu blev, så blev det på helger och på kvällar - då man redan var trött - och visst kunde det skrivna ha andats mer professionalism.

Minst en dag måste man ju jobba på lovet, för att förbereda de första veckorna. Fördelen är ju att jag kan göra det hemma, vilket jag inte skulle vilja ha möjlighet till i min tänkta fyrtiotimmarvecka. MEN föräldrakontakter mm efter kl halv fem, det skulle bli övertid det. Så jag är för både stämpelklocka och reglerad arbetstid. Undrar hur det är i andra länder? Tror att jag ska skicka den frågan till gruppen av europeiska lärare som jag samlat i en egen grupp på kommunala mailen.....Kan vara verkligt intressant att höra.

Nu vet jag inte vem man ska kontakta för att verka för reglerad arbetstid..... Någon som vet... eller som har åsikter i frågan?

Att det redan gått ett decennium av nya århundradet, det har jag inte funderat så mycket på förrän tidning efter tidning under de senaste dagarna slagit på stort med minneskavalkader. Återblickarna satte förstås igång den egna hjärnan, och det var de senaste tio åren som for runt i mitt huvud, under det att jag pulsade fram i snön och försökte bestämma mig för blodpudding eller omelett.

Det nya århundradet/årtusendet välkomnades med en jättefest i närbelägen samlingslokal. 2-300 människor tillsammans - riktigt tråkigt, tycker jag. Tillställningen var dödstrist, jag hade grå klänning och utanför lokalen låg timman som ett fuktigt, ogenomträngligt täcke. Vi åkte hem till dem som då var våra allra bästa vänner för att vänta in tolvslaget....

Vänskapen bröts några år senare och ligger fortfarande i djup tjäle.....

Några dagar in på nya decenniet, så blev min mamma så förvirrad så att hon hamnade på sjukhus och senare fick hjälp i hemmet, innan hon fick plats på demensavdelning på ett vårdhem. Allt gick så fort, hon levde mindre är ett och ett halvt år in på nya århundradet. Svärfar gick bort året därpå, inte helt oväntat, då han länge haft problem med hjärtat. Svärmor kom allt djupare in i sin demens, finns sedan tre-fyra år tillbaka i sin egen bubbla, dit någon mycket sällan kunnat komma in. Så en sak som decenniet förde med sig var spittring av familjerna.

Döttrarna flyttade hemifrån, kom tillbaka ibland, men flyttade så småningom på riktigt.Det har väl varit en ganska naturlig omställning, det är ju så det ska vara när de blir vuxna.

För egen del, så bytte jag skola, efter tjugofem år på samma arbetsplats. Det var riktigt jobbigt i början, men blev med tidens gång bra, och har förhoppningsvis varit utvecklande både för mig, min gamla och min nya arbetsplats.

Tio kg mer väger jag väl idag, jämfört med vad jag vägde för tio år sedan. Detta trots ett ivrigt motionerande, jag har hela decenniet sett mig som byfånen som går fram och tillbaka på vägar och på stigar här i byn. Men det är väl så att medelålders damer ofta blir rätt tjocka om mage, rumpa och haka, och absolut om man har de genetiska förutsättningarna. ....

Detta och en hel del annat for genom mitt scharlettmössinklädda huvud, medan hjärnan bestämde sig för onsdagsomelett - och senare också en rejäl portion glass till efterrätt.... vilket resetn av kroppen just nu protesterar emot.....MEN DEN KUNDE VÄL GJORT DET MEDANS TID VAR.....inte ALLTID efter det att skadan är skedd....

På vägen träffade jag gamle herr Dennis. Även djur ändrar utseende - och beteende -på ålderns höst.

Tisdagstankar

Man börjar smått vänja sig vid att vara ledig. Tankarna blir lite mindre tungrodda.

Funderade på om jag skulle vila dumma hälen idag eller ta långpromenad med nya inläggssulorna. Det blev det sistnämnda. Svårt att hålla sig inne när ljuset lockar där ute.

Man kan väl konstatera att det kändes bättre i hälen, med sula än utan. Och tisdagstankarna gick i riktning mot att när man är 56, jag då får man väl stå ut med lite skavanker och ömma hälar. Femtiosex år är ju en jättelång tid, med tanke på den tekniska utvecklingen under den tiden, så är det inte att undra på att mina kroppsfunktioner har gått en smula bakåt. Inte för att de båda hör ihop, men idag så gör inte mina tankar det heller. Hör det också till förfallet???? Nej, det är faktiskt ganska positivt att känna igen sig själv igen... : ))

Det blev en ganska lång runda, tack vare att granne G skottar upp sin skogsväg, som sammanlänkar vår by med andra småbyar.Promenaden gick på skogsväg, snäll snö- ingen is, byväg, riktigt isig- men inte speciellt hal, landsväg, såg inte hal ut - men var det.

Gårdagens dåliga samvete lättades betydligt, då jag insåg att med det väglag som nu råder, så ska man inte ge sig ut och köra bil i onödan. Trafikredaktionen i radio tycks ha kommit till samma slutsats.

Skolarbetet hann ifatt på landsvägen. Funderade på hur jag ska lägga upp arbetet med Stormaktstiden. Repetition av tidigare historia, instuderingsfrågor, skön och facklitteratur och en liten "djupdykning" presenterad i Power point.... Ja, så skulle jag vilja ha det. Det finns ett aber, och det är antalet datorer. Plus oviljan att "låna ut" de datorer som finns i en del klassrum. Hoppas att det löser sig ändå, och att alla kunde tänka datorerna som skolans datorer i stället för klassens datorer. En dator på två elever -med internetuppkoppling - oj, vad jag önskar att vi hade det, iallafall i femman och i sexan.

Rödkålskemi får bli första veckans no. Igen. Uppgift: Att genom att blanda olika ämnen få till olika färgskalor; Den röda. den blå och den grön-gula. Det blir kul, och en direkt utveckling på förra årets ph-skalegrundkurs.

Som sagt, skönt att komma in i gamla vanda tankemönster igen. Även om relationsfrågan också dök upp i tankarna. Det gör den ofta. Kom att tänka : TÄNK OM VI KUNDE GÖRA NÄSTA DECENNIUM TILL DE GODA OCH DE ÅTERUPPTAGNA RELATIONERNAS DECENNIUM.

En liten tanke smög sig: Men då får ju folk inget att ondgöra sig över.........men den dumma tanken slog jag genast bort.

Snön föll under den sista promenadkilometern. Hem kom jag som en glad, rödkindad snögumma.

Funderardag, försöker förstå

Det började redan i natt, det där med funderandet. Vi hade fått mail om vad vi skulle ha med på nyårsfesten. Värdfamiljen består med varmrätt, och sedan tar gästerna med förrätt, efterrätt, sallad, kaka, tolvslagsskumpa. Vi hade fått väldigt mycket på vår lott jag och C-E. Genast går min hjärna igång, och jag funderade på vad vi gjort för att "straffas" så. Genast skickade jag ett meddelande och frågade om något blivit fel, och det hade det. Tänk, så lätt man kunde lösa något som var på väg att bli ett så stort problem i in knäppa hjärna, att jag inte längre ville gå på fest.....

Samvetet malde på morgonen. Jag hade ju lovat någon att åka med till en gammal, sjuk släkting. Jag har gjort det så många gånger, och nu ville jag inte längre. Det finns andra, närmare släktingar, som skulle kunna åka med någon gång, i stället. Men en gammal konflikt stoppar..... jag försöker förstå varför man inte kan förlåta, bortse från och lämna gamla fåniga konflikter. Det finns ingen som mår bra av sådana..... Nej, jag kan inte förstå oviljan att lösa konflikter eller att åtminstone kunna vilja få till en någorlunda fungerande relation, trots att saker blivit fel.

Jag förstår inte, hur mycket jag än funderar och försöker förstå.

Ringde till vårdcentralen. Har haft ont i hälen i flera månader, av och till. På senare tid mest till. Kollar man på nätet, så är det typiskt hälsporre. Tänkte att jag skull kunna få lite profesionell hjälp att få bort det onda. Blev hänvisad till sportaffären. Där fanns sulor för mina problem, upplyste man om. Kunde inte riktigt förstå varför inte man ville hjälpa mig på vårdcentralen. Funderar och försöker förstå om mitt onda är för lite ont, eller om jag bara orsakar vården besvär. .... Får nog fortsätta fundera på det ett slag.

Promenerade i solskenet. Bara solen visar sig i en glipa i molnen, så känns det som den ropar:-Kom ut, kom ut. Det är inte så svårt att förstå att den gamla kroppen vill ha solljus. Jag behövde inte heller fundera så länge på varför dagen tycktes extra ljus. Det är knappast för att solen står så mycket högre på himlen än för en vecka sedan, utan det handlar snarare om reflektion.

Hörde och såg flera små kungsfåglar när jag gick genom granskogen. Försökte förstå hur de små fåglarna kan överleva kalla vinterdagar och nätter. Kollade i fågelboken. Såg att kungsfåglar lever på insekter och insektsägg. Varvid jag förstod ännu mindre.

Undrade vem mer än jag som gått på byvägen då jag såg dagsfärska spår. Funderade en stund och insåg sedan att det var mina egna spår. Ganska fascinerande att se spåren av sig själv.

Hann förstås bli riktigt kissnödig innan jag var framme vid huset. Det är något som jag heller inte förstår, hur kan jag gå i en storstad en hel dag utan att vara kissnödig, när jag alltid blir så kissnödig så jag knappt kan hålla mej när jag går de sista metrarna fram till vårt hus.

En annan sak som jag funderar över och försöker förstå; Vem tusan var bakom vårt garage i går och pissade ett snett hjärta? Det enda jag förstår är att det var en individ av manligt kön....

Vardag vankas

Ja, lite så känns det allt, efter en underbart rolig och intensiv månad. Photostory är ett bra sätt att sammanfatta tillvaron, när man är fotonörd som jag. Har just satt ihop ett bildspel över senaste månaden och i minnet återupplevt många härliga stunder. Julmarkander, julförberedelser, juldagar. Mysiga minnen....

Juldagarna har varit roliga och intensiva. Jag har inte saknat bloggen ett dugg.... :)) Sedan döttrarna kom i onsdagskväll, då C-E stod beredd med den traditionsenliga dan före julafton-lutfisken, så har tiden bara flugit fram.

Julafton med mycket mat, massor av julklappar, kul kväll hos R, H och C. Juldag med stallgöra i ett regnigt Hjälshammar och TV och spelkväll härhemma. Annandag då döttrarna gjorde klipp på Lager 157 och då bror R med fru A-C, äldste son R med flickvän L var på besök. Förmiddagspromenad idag, i ett dimmigt vinterlandskap- sedan var det dags att köra K till tåget i Hestra. En kvart försenad kom hon iväg, i gott sällskap.

Det är ju knäppt - K är "hemma" 3-4 gånger om året - har så varit de senaste fem åren - ändå känns det lite extra i magen varje gång man vinkar av henne. Antagligen den del av hjärnan som blev kvar i magen, som känner lite extra nostalgi.

K är storstadsbo och kommer sannolikt att alltid förbli. Vi andra tre i familjen är riktiga lantisar, har väldigt svårt att tänka oss in i det liv som hon valt.

J åt lunch med mig och C-E och sedan packade hon bilen och åkte hem till H-hammar. Så nu är vi ensamma igen, jag och C-E. Utan något direkt planerat, i allafall inget gemensamt. Så därför känns det som om vardagen verkligen kommit i fatt efter en lång tid, då man hela tiden haft något att se fram emot.

Nyår är det snart, den firar vi med vänner i byn. Alltid trevligt! Och sen väntar flera spännande resor för min del....

Men på något sätt är ändå juletiden förbi, även om det är två veckor ( minus en studiedag) kvar av jullovet. Inte en enda dag har jag planerad. Vet bara att jag behöver lite tid att förbereda de första skolveckorna. Men det är säkert skönt det också .... att inte ha något att göra. Bara det att jag inte riktigt vant mig vid tanken än.... Och tomtarna, dem har jag redan tröttnat på!

God Jul!

Funkade ínte att redigera julkortet nedan. Då försvann det .... men med det hyperhäftiga julkortet vill två bonnungar ( 56) säga GOD JUL!

Härligt att se sig så smidig ! De var nog varken jag eller C-E när vi var 10 år ens....

Toarpskronan är framme, det är den sista förberedelsen inför julen. Tog skymningspromenad och kollade julmysstatus i husen jag gick förbi. Snön höjer graden av julkänsla ordentligt!

Kolla på juleljusen, ha en GOD JUL Ann-Charlotte, Britt, Caroline, Daniel, Erik, Felicia, Gunilla, Helen, Iréne, Johan, Kerstin, Lena, Mats, Nils-Åke, Olle, Pia, Quintus, Roger, Susanne, Torbjörn, Ulla-Britt, Viktoria, Ylva, Zita, Åsa, Ärling, Östen och allt vad ni kan heta. Speciell hälsning till vännerna som bloggandet gett, Inga, Bodil och Ingela.

Nu ska jag försöka ta lite helgledigt från bloggen... kanske det går..... kanske det inte funkar.....

GOD JUL!

Send your own ElfYourself eCards

Synnerligen sockersötat

När jag strax efter två kom ut på dagens promenad, så slog det mig hur svart-vit naturen alltid är på vintern, när det är lågtryck på gång. Och de få färger som kunde skönjas, såg ut som om de målats in färgen i det svartvita, på det sätt som man gjorde med foton på fyrtio-femtiotal.

Gick raka vägen dryga två km, ( utan att svänga vänster) och hamnade vid en annan hästgård, än den jag brukar gå till på mina entimmarspromenader. ( Fotografering ingår i denna tid)

Fick lite "Staffan Stalledräng"-känsla när jag såg fyra nordsvenskar stå och vänta på lite händelse och sällskap. ( Ja, jag kan räkna, det var fyra, men på denna bild syns bara tre)

Om jag skulle äga en häst, så skulle det sannolikt vara en nordsvensk. Identifierar mig med rasen, stor, kraftig, kan se lite skrämmande ut när den kommer i vild karriär, men är egentligen snäll och lugn.....
Synd att man aldrig lärde sig rida. Kunde ju passat på när man körde döttrarna till ridskolan en eller flera gånger per vecka, och medan man fortfarande var nästan ung och smidig.. Men visst, det finns stillsam vuxenridningsskola, kanske finns det än tid. Bara ett problem, och det är inte att komma upp på hästen, utan att komma ner... det har jag märkt de få gånger jag suttit upp på en hästrygg.....

Mycket socker gick det åt till dagens godiskok. Har gjort knäck, fudge och en annan slags chokladgodis. Sammanlagt innehållande 11 dl socker, 2,5 dl sirap och 25 skumsockerbitar. Så onyttigt! Den halvliter grädde som också gick åt kan säkert betraktas som rena hälsokuren.

Sen är det en grej till.... jag vet vem som kommer att äta det mesta av godiset.... och hon skulle må bättre av clementiner, apelsiner, äpplen och nötter..... En lösning: Ge bort så mycket som möjligt.....

Har bakat bröd också, vörtbröd samt prästgårdsbröd, det sistnämnda utifrån Bobos recept. Superfint, supergott .... vilken tillgång att få brödrecept från sina bloggkompisar.

Facebook tycker jag ju si och så om... men mer och mer så.... idag chattade jag med min vän Denny, som jag blev bekant med under kursveckan på Hydra. Hon bor vid Gardasjön, har jullov från idag och till den sjunde januari, och vid Gardasjön föll snön på förmiddagen. Så Facebook är ett bra sätt att hålla kontakt, verkligen, även om man ibland kan få veta lite FÖR privata saker den vägen.... Om det nu finns något som är FÖR privat i denna tid.....

Världen blir mindre och mindre och under året som gick, blev jag europainvånare.... tänkte så när jag gick i det begynnande snöfallet.

Mörkret har fallit, har en julklapp till att fixa.....och några att slå in. Något mer godiskok kommer det inte att bli.... det räcker och blir över.

Fritz har inte varit ute idag... försökte få honom över tröskeln vid middagstid och i tre minusgrader... han tog några steg ut på verandan, fick se det vita, tvärvände och rusade in med racerfart. Han blev bränd igår ..... eller rättare sagt, motsatsen.... efter tio timmars utevistelse i tio minusgrader. .... Så vi har nog fått en innekatt vintern igenom.

Lite ledsna...

... är nog alla i familjen idag. J skickade ett SMS och berättade att Kitty, 16, fått en överdos insomningsspruta ( man gör så när man avlivar katter) och fått gå till de sälla jaktmarkerna. Hon har bott i H-hammar i minst ett och ett halvt år och varit en pigg gammal katt. Sista veckorna har det gått snabbt utför med hosta och andningssvårigheter. I morse valde J och M att avliva henne. Visst är det tomt och visst är det sorgligt när ett husdjur år bort. Kitty var en gammal katt, och gamla katter kan inte leva hur länge som helst. Förhoppningsvis kan en ny katt fylla tomrumet efter Kity så småningom.

Kitty och Mimmi flyttade till Stockremma när döttrarna var i tidiga tonåren. Kattungarna kom från min brors katt, en katt som fått flytta hem till min mamma, när man insåg att det var besvärligt att ha katt i stan. Mamman var en perser, inköpt som en Måns, men visande sig vara en Månsa. När Månsan var 12-13 år slutade min mamma med p-piller - gamla katter blir väl inte havande - men se det gjorde hon. Tre kattungar blev det, den tredje Oskar, blev kvar hos min mamma under hennes sista år. Mimmi fick vi avliva förra året.

Jag trodde att vi mist Fritz också. Han gick ut i femton graders kyla klockan sex i morse, och kom inte tillbaka. Normalt rusar han in, när det är så kallt om tassarna. Klockan kvart över nio hade han inte kommit, och då skulle jag åka i väg till stan. Ringde till C-E, och han var övertygad om att räven fått sig ett skrovmål. Så jag kände mig synnerligen bedrövad när Js SMS kom. Två katter borta på en och samma dag....

Klockan var nästan fyra när jag kom hem igen. Räknade inte med att få se Fritz, det kändes riktigt tungt, så gissa om jag blev glad när han kom rusande ut genom glipan i garagedörren ( som var uppställd utifall) och ville in till mat och värme.

Knäppa katt - ge sig ut i så´n kyla och oroa hela både mej och C-E.

Fritz har sin egen historia. Han kom gående hit en augustidag för, jag tror, sex år sedan. En utmärglad liten katt, antagligen årsgammal, som C-E gav mat. Sen försökte både vi och de då pigga gamla kattdamerna Mimmi och Kitty att köra bort honom. Men vi lyckades inte, han hade bestämt sig för oss. Vi har försökt forska i hans bakgrund, men vi har aldrig kunnat förstå var han kommer i från.

Borås var ett bedrövligt tråkigt ställe. Fullt på alla parkeringar i Knalleland redan vid elvatiden. Fick ställa mig utmed en vägren, tillsammans med många andra parkeringsrutelösa bilar. I de affärer jag besökte var det inte så mycket folk. De sista julklapparna gick snabbt att köpa.

Passade på att fika och äta säsongens första semla. - Usch och fy, säger en del. -Gott, säger jag.

På lasarettet lämnade jag 4,5 dl blod. Fick också en minihälsokontroll, blodtryck och Hb. Känns alltid lika bra när man blivit tappad på de livgivande dropparna, man har verkligen gjort något för någon annan. Något som inte kostade mig något, men som betyder liv för någon annan.

Åkte till Rångedala för att kolla hur långt min bror kommit i förändringen av mitt barndomshem. De var ett helt annat hus som stod längst bort i Backgården, och byggmästaren guidade och visade och förklarade.

Utsikten från barndomshemmet och dess närhet är alltid lika fantastisk.

Träffade en gammal släkting till min mor, då jag besökte den eminenta blomsteraffären i Rångedala. Så roligt att få träffa en gammal bekant, som jag senast träffade på min mors begravning. Lovade att skicka ett kort till hans stundande åttioårsdag.

En både sorglig och glad dag har det varit. Nu ska jag sticka sista julklappen ( tack Ingela för din supergrej) och så ska jag ringa bror min.... och dottern.

Frostiga foton

Tolv minusgrader. Vindstilla.Termokläder. Kamera med stora objektivet på.Promenad. Frostbitna kinder. Solnedgång. Nyfikna valackar. Nymåne. Snökristaller. Jag tycker bättre om vintern än vad jag tidigare trott!

Lov, ledigt

5 projekt nominerade till eTwinning Awards .Nu är de fem projekt utsedda som går till andra uttagningsomgången i eTwinning Awards, det internationella eTwinningpriset.
Under januari meddelas också om något av dessa projekt gått vidare till den internationella finalen. Dessa projekt deltar i och med denna nominering också i den svenska eTwinningtävlingen, vars vinnare kommer att utses under januari.

Susanna Morin.Engvall, Luleå gymnasieskola Kv.Kungsfågeln, – Culture in a mirror
Monica Strandberg, Slottsbrons skola, Grums Erik the Viking
Anna-Lena Larsson, Grimsåsskolan, Tranemo Question of the week
Anna-Lena Larsson, Grimsåsskolan, Tranemo Schoolovison
Karin Sandström, Luleå Gymnasieskola Kv.Kungsfågeln - A Typical School Day in
Another Country and Other Thoughts




Visst är det kul att vara nominerad.... Det har aldrig hänt tidigare. Själv tror jag mycket på Schoolovision - det engagerade trettio skolor i trettio länder.....


Prisutdelning för Europapriset sker i Sevilla.
Jullov! Mycket förståndigt av de som bestämmer terminstiderna att låta oss sluta redan den 18. Känns som man har massor av tid kvar före jul. Någon julstress lär inte infinna sig.


Julavslutningen var som alltid fin och stämningsfylld. Våra skolbarn skötte sig exemplaiskt i kyrkan. Man blir glad, stolt och nästan rörd när stora sexor, med målbrottsröst, säger -Tack för den här terminen, innan de lämnar kyrkan.


Idag avnjöt hela rektorsområdets pedagogiska personal julbord tillsammans. Vi avtackade dessutom en kanslist som jobbat i området i 36 år. Jag träffade henne för 31 år sedan, när jag kom som ny till Dalstorpskolan. Under de 25 år som vi jobbade tillsammans, blev vi goda vänner och hon har varit min hjälp och mitt stöd många gånger. Jag höll ett litet tal och avslutade med att jag är glad att jag lämnade D-pskolan för sex(och ett halvt) år sedan. För jag skulle inte vilja jobba där och komma tillbaka efter jul, när hon inte finns där mer. För B har varit skolans skelett under alla år, och utan henne, så kommer skolan att rasa ihop..... Det ligger en del i det ... Hon har varit otrolig!
Hon får en god ersättare - så nog blir det bra framgent också - men det blir aldrig mer den gamla Dalstorpskolan.


Julbordet var delikat, alldeles lagom..... och innehållande allt - sill, lax, korv, paté, skinka, omelett, köttbullar, Janssons, ostkaka, godis, frukt, struvor.... Mmmmmm!


Har inte promenerat bort de extra kalorierna --- det är nog inte så lätt - då får jag väl gå miltals. Men i morrn får det bli en ordentlig vinterpromenad.... med kamera.


Har slagit in de flesta julklappar som är klappade och klara ... och konstaterar -- trots att vi har vuxna barn, så blir det gärna en hel del paket. Jag är nog lite "julklappsnörd".


Tände altanljuset och såg de glittrande snökristallerna. Ett fantastiskt bra exempel på reflektion - apropå arbetsområde "ljus" som fick bli klart före jul. Gjorde ett litet test med barnen och gladdes åt att det fattat det väsentliga.... trots att de aldrig läst på hemma. Och det är ju så det ska vara - man måste förstå hur det hänger ihop, och den möjligheten ska vi ge barnen på lektionstid.


Nu ska jag försöka koppla bort skolan till efter nyår.... Då är det dags att tänka stormaktshistoria, teknikspanare och elektricitet. Och ladda för Schoolovision 2010.

Strax sovdags

Talade med ena dottern i telefon. Hon undrade varför jag inte bloggade?

Jag hade ju inte skrivit ågot på två dar, det var inte likt mej, tyckte hon.

Det har varit lite mycket de senaste dagarna, och sen har det varit bonden och frun på tv, så det har inte blivit, blev min förklaring.

Inspiration att öppna bloggmanussidan fick jag ..... men vad skriver man om....

Klimatmötet - det är väl skit att de stora elefanterna inte kan fatta att jordens överlevnad är viktigare än kapital, tillväxt och rikedom.Välutbildade människor. Hur kan girigheten vara så blind...? Att den är skumögd, det vet jag av egen erfarenhet, men helt utan ledsyn- skrämmande!

Vintern kom, alla barnen var rödkindade när de kom i morse. Rödkindade efter rast också, efter det att de åkt på vaxduk och plastpulka i den lilla, lilla backen på skolgården.

Tomten kom när jag och 2-3an hade musik och sjöng tomtesånger. Alla barnen rusade ut och sjöng för honom, men det var inte till skolbarnen han skulle, han var på väg till förskoleklassen.

Jag rusade ut med kameran och fick en fin vinterjulbild.

Barnen sjunger så bra - undrar om de kommer att fortsätta med det - eller om de tystnar när de blir större..... Det vore synd.

Den traditionella sistatermindagsfrågesporten med egna klassen ( 5-6) blev mycket jämn. Alla tre lagen hade mycket intressanta diskussioner för att komma fram till svaren på frågorna. Denna gången blev frågesporten också en lärorik lektion.

Flygresan till Sevilla är bokad. Jag kommer att vara trött efter äventyret - flyget landar i Gbg kl 23.30 på söndagskvällen den 7 febr- skolan börjar kl 8.40. Men den tanken får inte förstöra en ny e-twinningerfarenhet.

I morrn är det skolavslutning. 500 m fackeltåg kan bli lite kylslaget. Men det får man stå ut med. Efter avslutningen vankas både fika och julbord. Och sen blir det lov....

Oj, vad terminen gick fort - och vad kul det nästan alltid var.

Kortkris

Köpte julfrimärken idag. Det är ju dags för julkortsskickande. En ganska tokig sedvänja i vår tid, när man kan sända flashiga,blingiga, skränande hälsningar både med datorn och mobilen.

Men ändå ... en gammal tradition. Det är ju kul att få en vanlig pappersjulhälsning, absolut.

Köpte inga kort. Var säker på att det fanns i skrivborsdlådan.

Visst fanns där kort, men inte så många med julmotiv. De flesta var dessutom kuvertskort, som saknade kuvert i rätt storlek. Nu bestämde jag att de kort som fanns får duga. Det är hälsningen som är roligast. Motivet tittar man knappt på - iallafall gör inte jag....

Så iår finns det riktiga julkort, julkort i alldeles för stora kuvert, e-twinningkort och danska reklamkort i julposten. Hoppas att ni inte blir besvikna, ni som får lite tokig inramning av julhälsningen - det är ju tanken som är viktigast. ( Även om snäll-gurun Einhorn inte tycker det... men jag tänker inte som han.....)

"Snälla" gula tomtarfrån Lions i Tranemo kom med två checkar á 500 kr till sexan resp femman idag. Vi var med i en teckningstävling som är världsomspännande och handlar om fred på vår planet. Det blev inga priser till klassen, men väl ett kollektivt uppmuntranspris. Toppen tycker jag, att ge pris till kollektiv i stället för individ.

Pengarna ska vi använda till en annan kul grej. Några tjejer från ett gymnasium i Borås har erbjudit sig att ordna en skolresa för femman+ sexan. Det är deras projektarbete i trean. Resan ska gå till Boda borg i Sävsjö. De har fixat egna sponsorer, det fattades ett par tusen. Här kommer tusen kronor som en skänk från ovan. Tack Lions, tack tjejer för att ni valde OSS!

Intressant invitation

Ett nytt intressant mail kom idag. Ann-Marie på Programkontoret för EU-fortbildning, skickade en inbjudan att åka till Sevilla i början på februari. Schoolovision har stor chans att ta hem pris där, så hon bjöd mig att åka - och bl.a. träffa Michael Purves och förhoppningsvis flera av mina medprojekterare i årets stora musikprojekt inom e-twinning.

Visst vore det intressant - och det är precis som med andra e-twinningkonferenser, det håller på från torsdag till lördag, så det tar ju inte bort så mycket av skolveckan..... Hoppas att jag får grönt ljus att åka, även från skolledningen.....

Två luciaframträdanden blev det idag. Barnen sjunger SÅ bra. De ville uppträda fler gånger....!! Vi får vara glada att få till tre uppträdanden i lilla Grimsås..... Fast visst är det något visst med lucia .... och alltid slutar det med att pianoklinkaren är dödstrött!

Lysande lucia

Yes, yes! Första luciaframträdandet blev superbra. Aldrig har väl ett luciatåg fått så långa applåder. Tomteshowen var också jättebra! Synd bara att pressen inte var på plats. Dåligt tycker jag! Grimsås, med kommunens största arbetsplats, har blivit mer och mer åsidosatt. Det är bara centralorten som gäller..... Inte klokt - man slänger ner en miljon kronor i Tranemosjön - konsult, muddring och stensättning- pengar som kunde räckt till små förbättringar som skulle betyda något på riktigt, i ett andra samhällen.
På torsdag är det bokbål och gravöl på torget i Grimsås, i samband med att biblioteksfilialen läggs ner. Bra initiativ - man blir taggad att delta i "Grimsåsupproret", för att ta tillbaka de mindre samhällenas jämbördighetsställning.
Idag och i morgon njuter vi av lite luciasång.....

Juljobb, julljus, julhjul, juldjur, juljippo

Kände att jag var rätt trött när jag satte mej här framför datorn. Inte så konstigt - åldern och farten i tillvaron korresponderar inte helt. Kommer då att tänka på politiker, företagsledare och andra mäktiga människor som hörs och syns och som också har passerat de femtio - hur sjutton orkar de ... eller har de andra som gör en massa av deras jobb....?

Pepparkakorna är bakade, lussekatterna likaså. Tänkte hoppa över saffranen i år (små snålt, va?). När jag delat den kardemummafyllda degen i två delar och format ( rätt oformliga) lussebullar av halva degen, så kom jag på att jag antagligen hade en liten påse av det gula guldet, som kostar ca 80 000 kr/kg, i skafferiet. Hittade den lilla skatten och pudrade hälften av påsens innehåll över degen, knådade länge - och av det blev det de läckraste och vackraste lussekatter jag någonsin bakat. Så alla sätt är bra - utom de dåliga.....

Misstänkte att pepparkaksdegen skulle vara riktigt svårarbetad. Gjorde nämligen misstaget att röra ner mjöl och bikarbonat innan socker, vatten, sirap, krydd-blandningen svalnat. Har aldrig haft mer lättarbetad deg. Massor av pepparkakor blev det, tar med lite till skolan och bjuder barnen på efter luciafirandet på måndag.... De ska få var sitt pepparkaksdjur - och sen kan vi använda dessa djur och så får eleverna göra små juldjursdialoger.... Ska bli spännande....

Barnen ska få hjärtan också..... jag tar med hela stora burken som jag vann i går på jul-hjul. Vi var på Liseberg, jag och C-E, och när vi hade handlat ost och sill och korv och några små julklappar, så var det dags att pröva lyckan på några av lotterihjulen. Jag vill inte ha stora chokladvinster ( jag vann en Toblerone-jätte en gång - den tog "aldrig" slut), jag ville ha en delikatesskorg med julmat. Tog fram en tia, satsade på 14 och 15. Jul-hjulet stannade på nummer 14 - stjärnvinst. Snacka om att man blir överrumplad - jag hör till dem som mycket sällan vinner - och vinner jag så är det minsta priset. En storvuxen dam i övre medelåldern, är det inte många som tittar på - men en som går och bär på en jättekorg med mat, den både tittar man på och pratar med. Kul, kul! Ost, sill, korv, senap, glögg, lax mm var det i korgen. Så nu är det nästan bara skinka och doppemat att köpa till jul......

Liseberg är ju härligt, mysigt, sevärt med alla sina ljus. Sen kan man ju fundera över energiåtgången.... och klimatsmartheten. Men "money rules" - det är väl allmänt känt!

Det var säkert fem -sex år sedan som vi var på Lisebergs jul sist. Då hade man bara tagit delar av nöjesfältet i anspråk till försäljning, ljusinstallationer och åkattraktioner. Nu var i stort sett hela nöjesfältet öppet - och en nyhet för mej var djuren från Nordens Ark. Våra nära släktingar grisarna ( jag tror att det var Linderödsgrisar) var på plats. Härligt att se juledjur som ser ut att må prima så här i juletid.....

När vi ändå var i Göteborg, så hade vi bestämt oss för att gå på teater. Carin Mannheimers "Sista dansen" har fått bra kritik. Problemet var bara att hitta en parkering i juljippotid. På Götaplatsen invigdes något som kallades "Julstaden". Vi såg massor av folk - och en underhållningsfilm med bl.a. Tomas von Brömssen som spelades upp på konstmuseéts fasad. Läste i tidningen att juljippot haft så celebert besök som av självaste rymd-fugelsang med kollegor. Vi blev i allafall lite mer bekanta med en ny del av centrala Göteborg, Landala. Där hittade vi så småningom en parkeringsplats. Man blir ganska förvånad att hitta ett så lugnt och småstadslikt område, som Landala, på 7-800 meters avstånd från hysteriska övre Avenyn...

Pjäsen var riktigt bra. Handlade om åldringsvården...kände igen mycket från både min mammas och min svärmors äldreboende.... Tanken kom förstås, Undrar hur man blir när man blir riktigt gammal ???( om man nu blir det). Jag identifierade mig mest med den storvuxna damen som levde för maten ....

Ni som bor inom ett par timmars bilresa från Gbg - beställ biljetter - det var en superföreställning. Många gamla skådespelare var engagerade i pjäsen, bl.a. en av mina favoriter Gerd Hegnell ( 74). http://www.stadsteatern.goteborg.se/Pa-scen/Sista-dansen/

Man åker för sällan till Gbg egentligen. Jag tycker att det är en ljuvlig storstad att besöka - och alldeles speciellt så här i juletid. Massor av vita + ett antal mörkblå ljusdekorationer. Läckert!

En timme och tjugo minuter tar enkel resa till Götet .... tolv mil på superbra väg.

Solen sken idag, det blev juleljust. Det var så härligt, så jag tog en längre promenad än vad jag egentligen tänkt. Fötterna ville bara gå, hjärnan lika så. Bra jul-gympa blev det .... hoppas att det blir många jullovsdagar som lockar till 8-9 km långa fotvandringar.... Kanske tomten kunde komma med några jämviktiga 4 kgs hantlar också ... så armmusklerna också får juljobba.

Tänka, tycka, trött

-Lyssna bara, uttryck inte din åsikt! Det var en uppmaning som gavs mig i början av veckan.
Nä, en kommunens tjänsteman får inte tycka. I allafall inte om han/hon jobbar i skolans värld. Hon/han ska vara tyst och inte ha någon åsikt om att det under senare år skapats en massa bestämmelser som gör skolvardagen betydligt jobbigare för både barn och vuxna.
Hur ska det bli bättre om inte vi, som ser konsekvenser av felaktiga beslut, får tycka?


Tyvärr tror jag att det är så bitterhet skapas.
Nedtryckt och ledsen gör mig också vår värdegrundskursen. Hela tiden blir man påmind om fel som man gör och uppmanad att se sina fel och brister - och uppmanad att bättra sig.....
Kursen går ut på att barn behöver uppmuntran ...... och det behöver vi inte ha en kurs för att förstå. Vi vuxna behöver också uppmuntran och bekräftelse .... eller är det bara jag som är ett stort barn???

En arbetsplatskamrat gladde mig idag, när hon gav mig några positiva ord. Vi är så dåliga på att bekräfta varann.Tack Bea, för att du gav mig en gladare dag.


Helt plötsligt var jag ensam med fyra klasser på musiklektionen. Femtio barn som sjöng julsånger med ljusa härliga stämmor.Jag fick "tuppaskinn". Wow, så bra det lät. Tänkte att sådan här fantastisk sångarglädje, är det inte många som får uppleva. Men femtio barn fortsätter att låta mellan sångerna - det tröttar.

Mörkret tröttar - jag tycker inte om mörker. Det får jag nog både tänka och tycka.....


Tänkte på det när jag såg en riktigt härlig sommarbild här om dagen..... när jag ser en sommarbild i juletid, så kan det knipa till i magen av sommarlängtan.

Ser jag en julbild på sommaren, så flyttar jag snabbt blicken därifrån och tänker - Det är långt till jul, som tur är. Inget magknip där inte.....

Nu är det snart jul och det är skrämmande att så många människor ( var det 25%) har ångest inför julen.... Förr tyckte jag också illa om den högtiden - jag kommer ihåg att jag ofta grät på julaftonskvällen - av trötthet - och besvikelse för att ingen visat uppskattning för det jag gjort för att det skulle bli en bra jul.

Idag tycker jag julen är trevlig -- firandet har fått mer lagoma proportioner. Sen är det roligt att få ha döttrarna "hemma" några dagar.



Nu ska jag se om jag hittar någon sommarbild som man kan få sommarlängtansmagknip av. Sen tar jag tog pannlampan på, och trotsar mörkret. Man tänker så bra när man promenerar...åtminstone tycker jag att jag gör det.

Ljusletande

Gick hem från skolan före det att eleverna slutat idag. Det hör till undantagen, jag anser att alla lärare ska vara på skolan under den tid elevrena finns där, även om den egna klassen har en annan lärare. Jag har många gånger argumenterat mot att man kan förlägga sin arbetstid, så att man har icke arbetsplatsförlagd tid på elevernas arbetstid. Tyvärr tycks det så att egen bekvämlighet går före sunt förnuft, jag kommer ingenstans i detta resonemang.

Min tisdagsarbetstid var inte slut, men mina "med-elever-arbetande" kollegor tyckte det var helt ok att jag drog hemåt en halvtimme före skol-sluttid.

De senaste veckorna har bestått av betydligt mer än 45 timmars arbete - och då kan man ju ge sig själv kompensation för detta medan det finns möjlighet att ta en promenad utan pannlampa....

Väl hemkommen tog jag kameran med och gick ut och letade efter så mycket ljus som möjligt....

I skolan hade jag mött ljuset ett antal gånger under dagen - fast då mera bildligt.

Insåg i morse att all skoltid före jul i det närmaste är helt intecknad. Och 5-6an som skulle redovisa sina arbeten om ett land i Europa! Så det blev snabba ryck - eleverna blev indelade i små grupper och fick sedan 40 minuter på sig att förbereda redovisningen. Snacka om bra redovisningar..... flera hade "expertframträdande" i TV-program ( med reklaminslag, fattas bara annat), någon hade frågetävling, några diskuterade lämpliga semestermål och en grupp redovisade (i intervjuform) Storbritannien på engelska. Det var så jag rös, när jag såg och hörde de två flickornas ( en 5a och en 6a) framställan.

Och så pratas det så mycket att dagens barn kan och vet så lite, jämfört med hur det var förr. Jag hävdar motsatsen - barn vet och kan mycket mer än någonsin tidigare - men de kan andra saker än tidigare generationer. En naturlig del i utvecklingen - en utveckling som går snabbare än någonsin.

Ett annat ljus visade sig när mina sexor kom för sig själva och en elev påpekade ett uttalsfel som femmaneleven vad det gäller redovisning av Storbritannien, hade gjort. Så bra att ha uppmärksammat detta, och så bra att inte säga något direkt till eleven. Jag har i tidigare klasser haft elever som istället för att applådera den utmärkta redovisningen, direkt skulle ha påtalat det begångna felet.

På no lektionen om LJUS, så gjorde vi experiment och pratade om ljuset brytning i vatten. Alla elever visade stort intresse och kunde dra precis de slutsatser som jag ville att de skulle dra. Något som jag aldrig skulle ha kunnat göra i sexan. Jag hade varken haft förförståelse eller abstraktionsförmågan.

Vad hittade jag då för ljus på promenaden? Jo;

Janssons katt med ett ljusprytt fruktträd i bakgrunden.

Ljuset kom vid horisonten, när jag kom upp till toppen av Flathultshöjden.

Vid Stockremma kunde man se mycket ljus i samband med solnedgången.

Väl hemma så lyste det ljusprydda, sedan många år uteväxande julträdet, så fint.

Om två veckor, så vänder vi åter mot ljusare tider! Oj, vad tiden går fort!