måndag 31 januari 2022

Ordlek/Selfie#5


Blev en tur till skogen i eftermiddag. Härligt att gå på mjuk mossa och se solstrålar sippra in genom grenverket.

Ett fåtal träd hade fallit då Malik dragit fram. Samtliga var heldöda före fallet, eller i dåligt skick. 


Skogen bjuder såväl på vacker konst som på egna byggnadsverk.

Kollade igenom bloggarna på mobilen,  då jag om hem.

Oj, en selfie i gång redan. Måste testa! 

Klimakteriehäxan ligger bakom temat.  Man ska svara på 12 frågor- och man får inte använda Google.

Varje svar måste starta med den sista bokstaven i föregående svar.

Eventuella tillägg inom parantes är frivilliga.

1 Där börjar jag skolan:  Rångedalaskolan ( en liten skola, med årskurs 1 till 6. Sexorna var stora och hemska, dem vågade man inte gå i närheten av. Fröken, det var en gammal surtant. Tyckte jag iaf. Kanske beroende på att jag alltid velat gå min egen väg.... Funkade inte i sextiotalets skola)

2 Bok:  Nadima Hasinis bok, Pärlan som sprängde sitt skal. ( En skildring av en ung afgansk kvinnas liv under förra talibanstyret. Hur kan man bara behandla kvinnor på detta sätt... ? )

3 Äter gärna:  Lax

4  Väder:   X-tra många dagar med sol och små lätta moln på blå himmel ( Funkar året om. Med regn nattetid, förstås)

5  Konsert:  Laleh ( En så duktig tjej. Helt utan divalater. Såg henne i Jönköping för några år sedan. Linnea Henriksson, skulle också funka. Även hon en så go och naturlig sångfågel) 

6  Nyttigt:  Ha ett gott förhållande till sig själw. ( Läser just Björn Natthiko Lindeblads bok "Jag kan ha fel". Bland mycket annat framhåller denne kloke man vikten av att vara sin egen bäste vän. Vilket jag ibland har svårt  för... av förståeliga skäl... : )

7  Abba-låt  Waterloo ( Är ingen super-abba-fan... men visst, Björn och Benny, det är några riktiga hitmakare)

8   Färdig mat:  Obefintligt ( gott så länge man orkar laga sin egen mat)

9  Skrämmande:  Tomten ( Oj vad rädd jag var. Och så rädda barnbarnen varit för tomten, vid olika tillfällen. Varför envisas vi med att skrämma barnen på barnens bästa högtid?)

10  Roligt för barn : Nya leksaker  ( som för det mesta snabbt blir tråkiga)

11  Ömtåligt:  Relationer ( så lite det ibland kan behövas för att en god relation ska bli en dålig, eller ingen relation alls... )

12  Grönsak :   Rädisa ( Finns det något bättre än att ta upp krispiga, småbeska rädisor ur grönsakslandet i juni? Ja, det finns det förstås... men fräscha rädisor är väldigt gott.... )

Tack för denna gång, Klimakteriehäxan. Riktigt kul att sätta sig vid datorn och låta tankarna löpa....

söndag 30 januari 2022

Malik



Malik drar vidare österut, med stormsteg. 
Om man jämför med Gudrun och Sven, 00-talets stormar, så har Malik varit betydligt mera beskedlig.
Fast visst kändes det gott att sitta i tryggt förvar hemma och inomhus i går kväll.  Det blåste så att det ven om  knutarna. 

Malik, vad är det för namn egentligen? Gudrun, Per, Ivar, Dagmar, Sven - det var gamla rejäla namn på de stormar som härjade i början av seklet.
Sedan kom Gorm, Freja och Urd- fornnordiska namn- innan man gick tillbaka till de vanligare namnen, Mats, Julia, Helga, Egon, Alfrida....

Googlar på Malik, och läser att det är ett arabiskt namn. Namnet återfinns även hos det grönländska folket.

Symtomatiskt för vår tid, tänker jag, att ge stormen ett arabiskt namn. Imponeras av alla de duktiga - framförallt- tjejer, med arabiskt eller östeuropeiskt ursprung, som programleder, är experter inom olika områden, slår sig fram inom musiken, elitidrottar  ( många killar inom musik och idrott ), ja, överhuvudtaget tar en plats bland dem  som påverkar i vårt land.

Undrar bara lite... hallå  ni med svenska namn... var är ni ? Faktum är att jag tror att många av oss som bott i Sverige hela vårt liv, vare sej har geist eller "ork"! Bekväma, är nog ordet!

Tog en tur ut till skogen för att se vad Malik hade ställt till med. 

Ingenting! Det som inte nyligen hade blivit gallrat och kvistat, det stod fint vajande i vinden.  Gott att gå på skogsvägar, när det blåser och viner i trädtopparna,, medan det är nästan helt lugnt i marknivå.



Tog apostalhästarna hem. Vinden tog i, då jag kom ut på åkrarna. Det var så jag nästan tappade andan vid något tillfälle, när det kom en rejäl vindpust. 

Ett enda nedblåst träd såg jag längs den drygt halvmilslånga sträckan. Det var en gammal björk, som helt tydligt varit sjuk i roten ett tag. och då tål man inte så mycket!

Gott att Malik inte ställde till det i vårt område. Glömmer ju aldrig Gudrun. Då var det katastrof vad det gäller nedblåsta träd och annan förödelse. Samt elavbrott i flera dagar. Gudrun förde med sig flera goda saker, i förlängningen. Det bästa är att alla elledningar ( inte högspänning, förstås) numera går i marken. Med följd att det mycket sällan blir elavbrott, och blir det avbrott i elförsörjnngen, så beror det på något fel i högspänningsnätet.

Men nog är det så, att vi alltid spolar upp en hink full med vatten, när det drar ihop sig till starka vindar. För man vet ju aldrig.....


 

fredag 28 januari 2022

Tillståndet?

 


Ja, det är frågan. Hur tillståndet är?? 

Konstaterade  igår, då jag träffade kollegorna under veckans "arbetsdag", att man känner efter lite extra, i dessa omikrondagar. Kan det vara så att man känner något som kan vara covid? Eller är det bara inbillning? Eller... man behöver ju knappast känna sig sjuk, men ändå ha viruset.... 

Hade lite ont i huvudet i går för middag, men det gick över när jag kom igång med mina lektioner. 

Hade ont i huvudet redan på morgonen idag. Tog en Alvedon ihop med blodtryckstabletterna, och värken försvann. Den har inte kommit tillbaka. Har "aldrig" ont  i huvudet, nu mera....  Så man kan ju fundera över det egna tillståndet.... är det en släng av virus... eller är det tanken på viruset som framkallar symptom....?

En stor del av vår tredelade familj ( på sammanlagt 9 personer),  är förkylda eller har varit. Snabbtest har konstaterat covid i ett par fall... i samma hushåll.

Planen med gemensamt firande av Konrads femårsdag, i morgon,  den har vi gett upp. Eller rättare sagt, i första han skjutit upp en vecka,,,, och hoppas på tillfrisknande hos alla tills dess.



 Det var tre decimerade klasser som jag träffade i går. Klasserna är små i vanliga fall, men med det antal elever som fanns på plats i går ( och även förra torsdagen) så blir lektionerna riktigt bra. Alla måste vara delaktiga på  de olika instrument, som jag passar på att plocka fram då jag vet att alla kan ges möjlighet att spela på dem. 

Kollade på frånvaron idag.  Den hade nästan dubblerats sedan igår. Tog fram kalkylatorn på mobilen, och räknade fram att att 38 % av eleverna på vår lilla skola varit  frånvarade denna fredag. 

Så det där med att låta syskon vara hemma, då smittan finns i familjen, det känns lite överkurs just nu.  Förhoppningsvis så gör den skenande omikronsmitan,  att viruset "bryter nacken av sig". ( Nej, det var inte jag som kom på det... har hört /läst från flera experthåll, att det kan vara så)

Dagens väder har varit superhärligt och vårlikt. Har blivit ett par, lite kortare promenadrundor. När solen skiner, så är folk ute och rör på sig, även i vår by. Så det blev några trevliga pratstunder ute i solskenet. Och domherrarna ( var läte är ganska ömkligt) talade också om att de gillade den värmande solen och den blå himlen.

I morgon ska Malik överfalla oss. Så på ett sätt var det tur att det tilltänkta födelsedagsfirandet, blev framflyttat. Hade inte varit kul att köra från  Malmö i morgon kväll. Vädrets tillstånd och förkylningarnas tillstånd får utvisa om det blir en födelsedags-firar-resa till Värnamotrakten i stället.

Varningar är utfärdade för Malik. Känns lite oroligt.... för visst kommer man ihåg hur det var med Gudrun och Sven..... samtidigt minns man att det ett antal gånger under senare år har utfärdats stormvarningar, men sen har det bara blivit " lite  blåst". 


Tulpanernas tillstånd ar debatterats en del på  sistone. 

Förra fredagens ICA-inköp, a 59 kr, med fem-dagarsgaranti, ser ut så här idag.  De har inte slagit ut helt, men har fortfarande  färg och lyster kvar.

Behövde nya krukväxter till köksfönstret, besökte blomsteraffären i Hestra i går, och kunde inte motstå den blandade tulpanbuketten. Pris- ganska exakt dubbelt så mycket som för ICA-buketten.

Flera blommor  har börjat slå ut, och den dubbla vita är bara så läcker. Sen är frågan, hur är tillståndet med den buketten  om en vecka?

Bra att man "tvingas" vara hemma så mycket som man gör, för då hinner man njuta av blommorna medan de är njutbara.  

Var anmälda till ett quiz i Glasets Hus i Limmared i kväll. Fick meddelande igår om att det var inställt. Det vara alldeles för många som bokat av sin anmälan. Vilket är absolut klokt, i det tillstånd som råder. Förhoppningsvis kan det bli nypremiär på de populära quiz-kvällarna om en månad. 


Det är två år sedan man senast kunde genomföra evenemanget. Den här vinst-trofen, handblåst i "hyttan",  tillföll vårt lag. 

( Lite skryt- Vårt lag är riktigt bra. Maken, jag, makens syster och svåger. Det är svägerskan som är den skarpaste hjärnan, men vi andra kompletterar henne alldeles förträffligt bra)

Senaste riktiga förkylningen, fick jag efter det evenemanget. Massor av folk, trångt, både i lokalen och kring de två borden med buffé. Blev genomförkyld, och hade en djup "skrällhosta" som höll i sig ända in i den första covid- restriktionstiden.  

Tänker ofta på hur jag hostade tills jag tappade andan, då man numera skäms som en tokig, bara man råkar nysa offentligt. Det fanns en tid, då man kunde vara förkyld och ändå anses som varande i ett arbetsfört och icke-sjukt tillstånd..... Undrar om den tiden kommer tillbaka.... ?


onsdag 26 januari 2022

Lite sorgligt

 Absolut inte sorgligt på det sorgliga sättet, men ändå... lite "sorgligt"!



Gissar att alla har några favoritplagg eller favoritaccessoarer. Skor, kläder, väskor... ja, vad det nu kan vara. 

För egen del, så brukar favoriterna oftast vara skor eller byxor av olika slag, jeans, halvlånga sommarbyxor eller shorts.

För fem-sex år sedan, gissar jag, köpte jag ett par riktigt goa jeans på Marks & Spencers i London. Mörkblå, kraftiga, rejäla saker för en rejäl tant. Jeans som, med tanke på sin kvalitet borde hålla länge.

Jeansen har använts flitigt vintertid. På sommaren är de alldeles för varma. Faktum är att jag väldigt sällan använder långa byxor på sommaren, då är det kortare modeller eller kjol/klänning som är favoritplaggen. 


Den första skadan på mina kära mörka jeans, den fick jag för fyra år sedan. Jag var ute och gick med Konrad ( sovande) i sin kärra, på den ofta besökta vägen ner mot Hindsen. Såg inte isfläcken, och både jag och kärran välte. Konrad satt kvar i lodrätt position, fortfarande sovande. Det blev till att räta upp vagnen och kolla de egna blessyrerna. Jodå, jag var hel... men jeansen, de var inte hela längre. Det var en reva på knäet. Även om revan var lodrät, så kände jag mig plötsligt riktigt inne, mediemässigt sett. ....  ( Lät dock bli att göra en reva på andra knäet...)

Åren har gått, jeansen har använts mycket, och blivit skönare och skönare för varje tvätt. 

På vårkanten förra året, så upptäckte jag att det blivit som det ofta blir med mina byxor- antingen för att jag är lite "sned"- de slits sönder på höger lårs insida. Jag förstärkte byxorna på insidan,  har gjort det ytterligare ett par gånger och har kunnat njuta av de sköna byxorna ännu en säsong.

I helgen upptäckte jag ... det var hål även på det andra byxbenet.  Så pass stora hål , och så tunnslitet mellan hålen att det känns ganska hopplöst med ny lagning. 

Med sorg i hjärtat ( ja, ni fattar vad det var för sorts sorg) så har jag lagt jeansen längst ner i garderoben. På en plats där det är soptunnan nästa. Upptäckte att det redan låg ett par tunnare favoritjeans där. Rena jeanskyrkogården alltså....


Samma känsla infinner sig vad det gäller skor.  När "gå-skor", typ walking/joggingskor, blir utslitna, så får de en eller två extra säsonger som trädgårdsskor. Det är ju ett ganska smutsigt arbete, så det gör inget om det kommer in lite jord i öppna glipor mellan sula och tyg.  De slitna skorna får inte komma inomhus, de får tillbringa sin sista tid på verandan eller på altanen. Vind och väta gör sitt till, så när trädgårdssäsongen är slut, så är det bara att bära iväg skorna till soptunnan.

Värre är det med lite finare skor. I gårdagens SELFIE kom jag att tänka på mina mest kära skor någonsin, de turkosblå Clarksskorna.  Det var som såll mellan läder och sula, innan jag hade hjärta (med sorg i) att skicka iväg dem till förbränning.


Mina bästa jeans, de är djupt saknade. Men... kanske, kanske finns det möjlighet att göra "konstgjord andning" på dem än ett tag. 

Förslag på hur, mottages tacksamt. Liksom kommentarer där ni berättar om era mest saknade kläder eller accessoarer..

tisdag 25 januari 2022

Selfie #4

 Ska försöka få till en ny omgång Selfie.  Kan bli lite knasigt, då tant är trött efter "mormorstisdag".


 


Men det är ju ännu mer kul med sanningsenlig knasighet... tycker jag...


  1. Där fick jag första jobbet: Tärby   ( 14 år gammal åkte jag på morfars trampmoped till jordgubbslandet, dryga milen bort. Blev bara en sommar med jordgubbsplockning. Under många år efter första sommarjobbet, så blev det jobb som semestervikarie i brödbutik i Borås)
  2. Den personen ville jag se ut som: Ytterst söta, småvuxna tjejer med liten stjärt.
  3. Tidning: Tabloid (Var ett elände att läsa de megastora morgontidningarna i sängen. Numera är formatet på lokaltidningarna mycket mer lättillgängliga)
  4. Färg: Dimmade nyanser
  5. Äter aldrig: Rått kött. ( Ej heller råttkött. Vilket bör vara ganska delikat, med tanke på hur gärna kräsna katter kalasar på det)
  6. Godis:  Tyvärr, ja tack
  7. Alltid i kylen: Kalorier
  8. Idrottsgren: Ridsport ( det jag ångrar mest i livet:  att jag inte passade på att ta ridlektioner under alla år dom jag körde döttrarna till dylika. Gillar verkligen sporten, då den är jämlik. Män och kvinnor, unga och äldre tävlar på samma villkor. Dock ej rik och fattig. )
  9. Skofärg:  Turkos (mina allra första Clarks-skor var turkos.  Åh, vad jag gillade dem. Clarke är f.ö. det enda skomärke som jag är riktigt förtjust. Som tur är så har jag köpt på mig ett ordentligt lager under alla Londonresor. Dock ej några mer i turkos färg)
  10. Artist jag gillar: Sven Ingvars ( fast allra mest Queen och Bowie....och Hoolabandola)
  11. Katt: Skogskatt 
  12. Konstform: Telefonpratarkladd ( flitigt producerat under alla möten och föreläsningar under årens lopp. Hjälper tant ( och även innan tant var tant) att hålla fokus på det som avhandlas. Tyvärr stör det en del att det kladdas)

söndag 23 januari 2022

Influencers

 Kom att lyssna på en "Influencer" i gårdagens lokalradio. Det var en tjej, ca 25, som hade varit med i såväl Robinsson som Bachelorette. Inga TV-program som jag kollar på, alltså hade jag missat tjejen. Hon kom i från en ort som "hörde hemma" i Radio Sjuhärad.

Utan att vara alltför elak, så verkade tjejen helt tom i utrymmet mellan öronen. Men det är min tolkning. Hon har iaf 100 000 följare på Instagram. Det tycktes vara hennes plattform för att influera unga tjejer.

Funderade vidare på fenomenet influensers under eftermiddagens promenad. Och så slog det mej, NI ALLA; mina uppskattade bloggvänner, är mina influencers. Oj, vad ni har bidragit med många olika val, stora som små, under årens gång.


Senaste influensen fick jag av znogge.  I samband med förra helgen visade hon på en bukett tulpaner, snyggt ordnade i en tulpanvas.
Varför äger jag ingen tulpanvas? Så mycket tulpaner som jag/vi konsumerar på en säsong, så borde  jag ha en bättre vas, än de jag hittills haft. 
Sagt och gjort, några klick på mobilen, och så var den här ändamålsenliga vasen på väg till vårt köksbord.

Men låt oss gå tillbaka till mina tidiga influencers:

Inga, hon var den som gjort allra störst på inverkan på min vardag.


Vi fick kontakt via bloggen, insåg att vi, båda mellanstadielärare med ett års skillnad i ålder, hade en hel del gemensamt, Genom influence från Inga lyckades t.o.m jag genomföra lyckade bildlektioner, med tredimensionella inslag. Vi tog "Grön Flagg" till vår skola, tack vare Inga,  och jag började med den roliga hobbyn geocaching. Vi var ute på en hel del geocachingturer tillsammans, Inga och jag.  
Tyvärr tog cancern hennes liv för snart fyra och ett halvt år sedan.

Miatankar, henne känner många av er till. Henne hade jag också flera fina geocachingupplevelser tillsammans med. 


Bilderna från resan till Omberg, och det otroligt vackra försommarlandskapet, dem tar jag ofta fram och tittar på. Den här vyn, den är bland de allra vackraste jag någonsin upplevt. 

Sen har jag faktiskt fått många av er, mina nuvarande bloggvänner och influencers, via Maj-Britts blogg. 


Lite kul är det att ha ett äkta  par som bloggvänner och influencers. 

Walkaboutsweden, Barbro, har influerat till ett antal olika utflykter i trakterna kring Borås, utifrån sin blogg. 
Det blåklocksrika gravfältet i närheten av Vårgårda, hör också till de vackraste platser jag någonsin sett. 
Barbro har verkligen inspirerat mig att börja på gym, och hennes man En vanlig man, Tony, har dels fått mig att våga mig på gåbandet/löpbandet på gymmet och dels visat på många välkända platser genom sina professionella foton.


Hannele imponerar med sin kunskap om böcker. Den här boken, är den som betytt mest för mig. Efter att ha läst den, insåg jag att det fanns en möjlighet att påverka mitt midjemått, utan att behöva göra så stora förändringar i min livsföring. Minst 12 timmar, och allra helst 14 timmar mellan sista mål mat på kvällen och första målet på morgonen, det har inte gjort den här storvuxna tanten så mycket mindre, men det har tajtat till skinnet en del. Gott att känna att kläder, som tidigare skavt och haft en massa "överhäng" numera är mycket bekväma. 

Anki, har förutom att hon visar de mest fantastiska bilder på sin blogg, hjälpt mig att få syn på den mest fantastiska lilla blomma jag någonsin sett. Hasselblomman.  Den är så liten att den är svår att få på bild. Snart är det dags att ge sig ut och spana efter den lilla cerisefärgade skönheten igen!

Geddfish, Gerd, är ett rent föredöme, för den som har lite ( ganska mycket ) åldersnoja. Hon visar att håller man bara igång, så är åldern sjuttiofem bara en siffra.

BP, har på sin blogg beskrivit det här med glesnande ögonbryn. Det är nog det som stör mig mest med mitt åldrande, det att jag plötsligt en dag upptäckte att ögonbrynen bara var en skugga av sitt forna jag. BP influerade mig att börja med ett serum för att få tätare ögonbryn, och ögonfransar. Ögonfransarna har blivit längre och tätare, jättebra. Brynen har blivit lite tätare, dock inte fått kommit tillbaka till som de förr var. Men är ändå tacksam för den hjälp som serumet ger.



Dessutom rekommenderade BP att jag skulle ge mig ut i skogen och orientera, då när knäet var besvärligt. Sagt och gjort! Bra träning för knäet, även om det gjorde jäkligt ont i början. Och så 500 kr på Team Sportia ( blev bl.a. nya gå-stavar) som vinst i Naturpassets dragning.

Ditte, hon inspirerar till en Stockholmsresa till våren. Där jag bara måste åka till Hammarby sjöstad och äta lunch på Thai Boat samt ta en båttur, så att jag får se Nackas landmärke irl.  Dessutom har jag Ditte att tacka för att hon delade med sig av sin pappas träningsprogram, som gjorde sitt till att få ordning på denna tantens kropp igen. Det blev många härliga gympastunder ute på gräsmattan i somras.

Anita, aldrig att jag har tänkt på en resa till Södertälje. Men med de bilder som du visar från staden, så får det bli ett stopp där, på resan från eller till Stockholm.

Paula, med sina suveräna foton och underfundiga tankar, hon har influerat mig till att fundera på om jag  ska börja måla igen. Länge sedan sist, och jag är inte bra på det. Men det är otroligt avstressande att måla. Och via FB, så såg jag att Paula har sina egna knep. Av att se dem, så blev jag ännu mer inspirerad att ta mig 7an målandet. 

Även Primerose personliga bilder är klart inspirerande till att själv bli lite kreativ, utifrån mina egna förutsättningar.

Eva-L8, än har du inte lyckats med din stora influence. Vinterbad! Om jag inte vore så rädd för plötsligt hjärtstopp, så så skulle jag absolut göra ett försök.  Jaja, bara det blir lite varmt i luften och vattentemperaturen kommer upp i tvåsiffrigt, så ska det allt bli ett dopp igen. Ser fram enot det!

Wiolettan, du är ju ett sådant föredöme vad det gäller livsåskådning. Avundas dej din starka tro. Hur du influerar mig? Jag ser ju hjärtan överallt!


Mamsellen, min namne i Jämtland. När hon berättar om sina skidturer, så har jag många gånger tänkt att jag borde köpa mig ett par nya skidor. För visst skulle man kunna ta sig runt ett skidspår om man hade skidor som inte vore så bakhala.... ? Sen vore det förstås bra med snö ocså... det är ju lite si och så med en varann hos oss.... och egentligen vill jag ju helst ha barmark. Men visst blir jag influerad då jag läser om skidturererna.

Lisa i byn är en ganska nya bekantskap. En riktig ungdom jämfört med mig. Men, då hon har en hel del problem med sin unga kropp, så får hon mig att vara extra tacksam för den relativt starka kropp som bär ganska så bra.

Och så Gunnel, Pantertanten, hon kanske inte influerat så mycket. Men hon har gett så mycket ny kunskap,  framförallt genom sina adventskalender.

SÅ visst är ni INFLUENCERS allihop. Och kloka sådana. Eller också är jag alldeles för lätt influerad. 


fredag 21 januari 2022

Inställt

 


"Funktionsvariation" ? Eller helt normalt?

Jag är en sådan som gillar att "flyga och fara", att ha något på gång i stort sett hela tiden. Det kan vara bakning, städning, promenad, gym, cykeltur hemmavid, men allra helst ska det finnas något extra, något man ska ta sig till för att uppleva något,  i alla fall varannan vecka. 

Hösten var bra. Äntligen kunde man komma ut på olika evenemang, både träffas i lite större sammanhang ( större sammanhang är för mig högst 20 personer,  att vara fler än så har jag svårt med) och uppleva professionell underhållning från en levande scen. 

Men nu är det kört igen!  Jag vet, bara att vänta ut  viruset. Det kommer att bli bättre, och det antagligen inom några månader. 


Två inställda evenemang denna helg. Eller, rättare sagt framflýttade.  Biljetter till Falkenbergsrevyn finns till i mars i  stället. Besöket på det Uddetorp beslöt vi oss för att flytta fram till våren. 

Greaseföreställningen skulle ha varit i mars 2020. Den har blivit framflyttad till i juni, Känns så där att gå inomhus på en musikal i den allra vackraste tiden. Inomhusevenemang är något som hör vintern till. Men nu är det som det är.

Quiz på Glasets hus i Limmared, det har det inte varit på ganska exakt två år. Nu är det tänkt att man ska starta igen.  Vårt gamla lag, bestående av fyra personer, är anmält.  Än är quizet inte inställt, men det är en vecka kvar......

Med Konrads femårsfirande är det också planerat lite  extra kul. Vilket kräver att alla inblandade är friska..... 

Spinningen, med 10 pers i rummet, funkade bra. Fyrtiofem minuter, inberäknat uppvärmning och stretch, det gick snabbt över. Spinning ÄR bra konditionsträning, då man är lite äldre. Naturligtvis var det bara jag som var 60 plus i gruppen....  Men åldern spelar ingen roll i sammanhanget, alla trampar på utifrån sina  förutsättningar.


Våren anades i början av veckan. Att den tycks ha blivit inställd, det är förstås bara att räkna med. 
Tror dock att vädret är betydligt mer vårlikt än vad de varit under några isande dagar.  Får bli en promenad strax, för att undersöka hur det är med den saken. 





tisdag 18 januari 2022

Ordlek 3/ Selfie



Det där med dagliga teman,  det har  jag  inte tidigare anammat, men denna selfie-ordlek är kul. 

Klimakteriehäxan ligger bakom temat.  Man ska ge  svar på 12 frågor – och man får inte använda Google. Varje svar måste starta med den sista bokstaven i föregående svar. Eventuella tillägg inom parentes är frivilliga.

  1. Där har jag bott: Rångedala. ( Min kära barndomsort, mellan Borås och Ulricehamn)
  2. Känsla: Avundsjuk ( Usch, vad den känslan ställt till det. Har blivit bättre med ålder och... möjligen... vishet)
  3. Bärs: Kofta ( Helst långkofta, den döljer ..)
  4. Smycke: Används sparsamt ( måste se till att få lite bättre ordning på alla gamla smycken som ligger och "skräpar")
  5. Trevlig vrå i  hemmet: TV-rum (  Vilket absolut inte är en vrå, utan  husets klart största och luftigaste rum). 
  6. Fågel: Mes ( Känner klart släktskap med dem,, iaf med deras artnamn)
  7. Bästa plagget: Shorts ( för då är det sommar!  Rimmar lite dåligt med långkofta, men shorts kallas ju även byxor som slutar alldeles ovanför knäet. Passar bra ihop med kofta på lite svalare sommarkvällar )
  8. Hörvärt: Sommar i P1

  9. På fötterna: 1 par bekväma skor
  10. Sött: Riesen Toffee Dark ( Har tyvärr kostat mig två dyra tandfyllningar. Numera avstår jag den lömska kolan)
  11.  Viktig accessoar: Kameran i fickan  ( skulle den någongång bli glömd hemma, så finns det ju en kamera i mobilen. Den kameran  finns alltid med)
  12. Idol: Natthiko Lindeblad ( en sådan otrolig människa. Tyvärr lämnade han det jordiska under gårdagen. )

Mobilkameran fick göra fotojobbet under morgonens resa till sedvanlig "mormors/morfarstisdag".

måndag 17 januari 2022

Vårkänning

 Nog har det blåst ordentligt i natt. På gränsen till att det var otäckt. 

Konsekvenserna av de hårda vindbyarna tycks inte ha blivit speciellt stora i våra trakter. Nedblåsta kvistar och mindre grenar, några enstaka träd som låg över vägarna under tidig morgon.  

Känslan, då jag kom ut i den nära nollgradiga morgonen ( eller om det nu är morgon strax efter klockan nio) var att vintern kändes bortblåst.  Det var mer vårvindar än vintervindar som for genom luften. 


Började måndagen med en tur till gymmet. Härligt! En dryg timme med en blandning av styrketräning och konditionsträning, det är verkligen en energiboost  för en tant. Oj, vad man mår bra av det, både till kropp och till själ.

Är nästan ensam på gymmet vid den tiden på dagen. Ytterligare en pensionärs-kvinna gör mig oftast sällskap på måndagar. Så det blir en lite social grej också, även om det bara är tid till korta paus-pratstunder. 

Mitt mål är att träna på gym två gånger per vecka. Vissa veckor får jag till det, andra inte. Men måndagsträningen, den är "helig".

Har anmält mig till spinning på torsdag.  Gruppträningsverksamheten har legat nere sedan i oktober 2020. Covid-våg 2 såg till att det blev en kort hösttermin. Sedan dess har gruppverksamheten flyttats från sina slitna lokaler i bygdegården, till den tidigare banklokalen i gamla ICA-huset. Dörr i dörr med det stora gymmet..,,,,

Tycker väl att en timma spinning är rätt tråkigt. Vid nystarten så är passen neddragna till 45 minuter. Tror att det ska kännas OK.  Tio personer på passen gör att det inte blir så trångt. Grimsås har just nu ingen större smittspridning. Väldigt få sjuka bland skolbarnen. Nä, man kan inte tänka på omikronrisken hela tiden.......

Men.... jag/vi håller oss gärna inom de områden, där vi vet något om virusets framfart.


Åkte med maken ut till  skogen på förmiddagen. 
Och tog en stavpromenad tillbaka hem. 
Har börjat använda aktivitetsklockan igen. Utan att ha  några krav på 10 000 steg. Mätte upp sträckan från jaktstugan nära järnvägen och hem till 3,7 km. Med en stigning på 30 meter i en lång backe. 
 

Hoppas att denna bild är symbolisk. Att snögubben har lagt sig till vila för säsongen....

Ok, jag vet... än så är det minst två månader kvar, då det kan bli såväl svinkallt som mängder av snö. 
Men det utesluter inte att jag kan få ha kvar känslan av att det är vår i luften,  under hela denna soliga dag. Där solen dessutom är värmande!


Virkesbilen körde om mig i den branta backen.  Som jag har fattat det, så ska dessa tre meter länga stockar bli till mindre stugor eller förrådsbyggnader, producerade av Jabo i Tranemo. Gillar när det är nära från skogsavverkning till den plats där träet ska förädlas och användas.

Men oj, vad det rök på grusvägen. Precis som det brukar göra på våren,  då det varit torrt en längre tid.

För en vecka sedan, så var vägen snötäckt och spåren var isiga. Tycker att denna vinter har förändrat omgivning och väglag väldigt snabbt, ett par gånger om. 


Tittade till snödroppsplantan i perennlandet, då jag kom hem. Sakta, sakta vågar sig de första knopparna upp genom jorden. Om en månad kanske de blommar.... eller kanske dröjer det två månader.

En tant med påfyllt energiförråd fixade till en omgång kanelbullar, efter lunch. ( Lunchen fixade maken)  Ska ta med en påse bullar till killarna på morgondagens "mormorstisdag". Brukar vara uppskattat!

Det klara vädret består. Kanske kan det ånyo bli norrsken i kväll. Missade det storslagna skådespelet i fredags...Skulle gärna vilja se på riktigt, inte bara på bild. 
Kommer ihåg att min mamma upprymt berättade om att hon sett solvinden dansa med atmosfärens gaspartiklar.   Det var väldigt speciellt... och tämligen ovanligt på våra breddgrader. 

Just nu lär solvinden  vara extra energirik, så man kan ju alltid hoppas på repris av fredagens skådespel.  


söndag 16 januari 2022

Elände

 


Känns det som det mest är.... elände, alltså!

Omikron är helt oregerlig och smittar både hög och låg. 70 000 om dagen beräknas bli smittade under de närmaste veckorna, enligt media. Eller i bästa fall "bara" 50 000.  Naturligtvis blir det stor inverkan på samhällsfunktionerna, och  det hotas med att det exempelvis blir problem med elförsörjningen p.g.a alla som är sjuka. För att inte tal om hur det blir inom vården.... där det både kommer in fler sjuka och där många i  personalen är sjuka....

På Gotland samlas militära styrkor,  för att visa sina ( minimala- tror jag) muskler mot Ryssland. 

Nu har jag svårt att tro att Ryssland vill äventyra något och "ge sig på" vårt land. Men man vet ju inte, speciellt som det spekuleras hit och dit i media.  Jag tycker att det hela är olustigt, och känner att mina sinnen söker sig tillbaka till den ängslighet jag kände en gång, då när Sovjet och USA stod  i det närmaste öga mot öga i Beirut. 

Den gången ( 1983) skulle stormakterna ha en konferens om läget. Konferensen skulle äga rum i Stockholm. Det var innan internets tid, och jag skickade ett maskinskrivet brev till konferensen och uttryckte min ängslan. Gjorde kopior av brevet och skickade till några av de stora dagstidningarna. Man publicerade tydligen mitt "öppna brev" till stockholmskonferensen, både i GP och i DN, för det kom flera brev till mig, med uppmuntrande och tröstande ord. 

Och jag fick känslan av att ha stoppat ett världskonflikt ......

Vart ska jag skicka mina ängsliga tankar nu..... ? Jag tror inte Putin läser.....eller bryr sig.


Jordens nordpol vandrar söderut. Jorden har bytt magnetfält ett antal gånger. Vilket innebär att sydpol och nordpol byter plats, och under den perioden - hundratals år - så kommer det skyddande magnetfältet att försämras och elen kommer att slås ut. Om magnetfältsstrulet kommer att starta om tio, hundra, tusen eller flera tusen år, det kan man, enligt artikeln i Illustrerad vetenskap, inte förutsäga. 

En jätteasteroid kommer att passera jorden i veckan.  Nu lär den passera på  långt avstånd,  så vi ska inte behöva känna oss ängsliga för det. Men lite olustigt är det ändå.....

Nää, nu orkar jag inte med mer elände.... Om man inte ska deppa ihop helt, så får man leta efter ljusglimtar i tillvaron  i stället.


Två killar besökt mormor och morfar under dryga två dygn. Absolut motsatsen till elände, vad det nu kan vara. 
Skulle ändå mest benämna killarnas framfart som ett stormar som avlöser varann. Med uppehåll mellan stormarna och med ett alldeles lugnt storm-öga, under en stund,  när stormen passerar.


Olika aktiviteter avlöser varann i fart....
Det gäller att göra något med de små snöhögar som finns kvar. 


Pyjamasnissar i konstnärstagen. Blev flera konstverk som  kunde platsat på en utställning. .   : )


En tur ner  till "mormors" skola, och den nylagda skolgården...


....och en tur till skogen där det fanns massor av "pinnar".

Som sagt, tur att det finns glädjeämnen som gör att man kan sortera bort eländestankarna. Sen vore det  också  bra om media rapporterade med lite mindre rubriker.




onsdag 12 januari 2022

Höjning

 


En höjning av temperaturen, från några grader under noll, till ungefär lika många på andra sidan nollstrecket, har förvandlat det vackra vinterlandskapet.....


.... till ett tämligen trist dito.


Men jag njuter; det hörs ett droppande lite överallt ifrån... från tak, från träd och från buskar. 
Byvägen är riktigt hal på sina ställen. Broddkängorna kom på. för första gången den här säsongen. Det gjorde att man kunde höja promenadtakten ganska avsevärt, jämfört med att ta sig fram med vanliga gåskor. 
Men det blir inga långa promenadsträckor, i väglaget. Lockar inte. 


Bensinpriset höjdes ganska mycket vid nyår. Tycker att det är lite oschysst att glesbygdsbor ska betala samma höga pris som storstadsborna... eller ja, stadsbor. Vet att det måste vara svårt att få till, men tycker att möjlighet till att åka med kollektiva färdmedel samt närhet till samhällsservice, skulle betinga ett högre pris för bränsle. än  vad vad personer som inte kan ta sig med buss eller tåg... eller har service på nära avstånd, ska betala. 

Sen är  et en otrolig skillnad, för oss som bor i "glesbygd" i södra fjärdedelen av Sverige, jämfört med de som bor i nordligare delar. Där borde bensinen vara väldigt billig. För man vill väl att hela Sverige ska leva???


Elprisernas höjning, de har väl inte undgått någon. Äntligen tycks det som om de som drabbats allra värst ska kunna få en liten kompensation från staten. 
Hörde just att elpriserna idag här sänkts avsevärt. Anledning: Efter veckor av avsaknad av vind, så har det börjat blåsa igen. 
Varvid man kan fråga sig: Är vindkraft så bra ??? Var det riktigt att lägga ner flera kärnkraftsverk?? Därifrån kom/kommer energileveranserna nästan alltid ( om det inte blir nödstopp) i ett oavbrutet flöde.... Sen tycker jag att el och transporter inte ska vara vinstdrivna.... Men ett sådant tyckande, det är väl förlegat i dessa dagar.....


Fick meddelande från  pensionsmyndigheten igår. Det "oranga kuvertet" levererades via Kivra in i mobilen. Blev synnerligen förvånad; hade fått en rejäl höjning på pensionen. Den som jag hittills aldrig klagat på. Trodde ju att det skulle vara mycket fattigare att vara pensionär....

Har förstått att det finns många pensionärer som har en knaper pension. Tycker definitivt att grundpensionen blir höjas. Alla ska kunna leva ett gott liv, både unga och gamla.

Läste att i vår kommun så är över 20 % av grundskolebarnen s.k. fattigfamiljsbarn.  En alldeles för hög siffra. Hörde om något barn som var med i vår luciagrupp, och som hade sagt till sin lärare att mamma inte hade råd att titta på föreställningen i bygdegården. Inträde, där fika ingick, var 40 kr.
Här behövs verkligen en höjning av levnadsstandard. Sen är inte jag den som vet hur det ska gå till.....



En höjning av solens nivå över horisonten, har gjort dagen fyrtio minuter längre. Tio minuter på morgonen och en halvtimme på eftermiddagen. Fortfarande är det alldeles för mycket mörker, för att passa mig, men det går åt rätt håll.


Bilderna är från en vacker måndagsmorgon, en hal eftermiddagspromenad idag samt från gårdagens "mormorstisdag", där lånehunden, labradoren Isak var en kul kompis under eftermiddagen.