Pensionär

Det var alldeles tyst i öronen när jag vaknade.
Det envisa pipandet var BORTA! Underbart, det har varit lite jobbigt av och till under senaste veckorna.
Öset från högtalarna, från Sven Ingvars väldiga konsert igår, hade sannolikt boostat hörselcellerna, därinne i örats båggångar.
Tinnitus är en biverkning till blodtrycksmedicin. Högt blodtryck kan orsaka betydligt större skada än vad tinnitus gör... det är vanligt och ofarligt... men störande, speciellt i tystnaden.

 ¨
Slog i vanlig ordning på mobilen, ganska så snart efter att jag vaknat. Upptäckte att jag redan fått grattishälsningar, trots att timmen var så arla att solen inte ens orkat upp. Men ok, den är seg så här års, ännu mer morgontrött än vad jag är.
Meddelandeikonen visade på flera meddelanden. Grattismeddelanden!
Skäms för det där jag skrivit om att jag inte har vänner.... jag har massor... vänner och goda bekanta.
Glädjegörande!

Under torsdag och fredag har blommor lämnats in. Från Helena, den goda svägerskan, från gamla vännen sedan många år tillbaka, Karla... och så en stor bukett + praliner från Karins familj. Tack, tack, tack! Man blir glad av blommor!

Ava var vaken och sa via mobilens Whatsapp - faktiskt - grattis till sin mormor. Bra gjort, vid knappa femton månaders ålder.
CE hade överträffat sig själv och beställt resa till Stockholm med biljett till "Såsom i himmelen". Avresa sker första mars. Blir att ta en ledig fredag. Det är jag värd. En sådan bra present!

Mer födelsedagshälsningar via mobil och internet strömmade in. TACK, TACK, TACK!

Förmiddagspromenad i ganska så skönt nollgradigt väder, fem kilometer, Sannelund- Älmås- Moghult.
Var inne och sa hej till Roger och kollade hur det gått på gårdagens quiz. Naturligtvis hade vi vunnit om laget varit komplett. Nu var det bara han i "Gretas vänner" som var på plats på Glasets hus, och han ingick i ett annat lag.
Vi säger grattis till våra vänner "Bergmans" som tog hem segern i går.

Efter ett kort besök på prisbelönta ICA i Dalstorp, var det dags för lunch på Limmared Värdshus.
Snitzel "Medium" var så mättande så att jag inte orkade någon efterrätt, vilket jag bespetsat mig på denna födelsedagsdag.

Väl hemma så... ja, jag läste några kapitel i boken som alla förstelärare ska ha läst tills på torsdag. Känns som det är lite sent påtänkt med utveckling av professionen... men det är klart, ett och ett halvt år tänker pensionären vara kvar i skolans värld, förutsatt att hon mår lika fysiskt bra som hon gör nu.

Tog fram nya stickgarnet ... ett av alla som jag beställt hem... och började sticka på lillebrors julklappströja.
Kom igen nu, lillebror! Mormor väntar på att få träffa dej! Ska vi säga att du bestämmer dej för att komma i morgon....?

CE bjöd på räkmacka till kvällsmat. Jag firar dagen med lite vin. CE håller sig "nykter" utifall det blir "utryckning" i natt.


Femfemman har blivit pensionär. Bara att konstatera. Samtidigt är jag tacksam. Jag har flera vänner som aldrig fick uppleva sin pensionsdag.
Första pensionen, en del av en tjänstepension, utbetalades igår. Känns konstigt... bara FÅ 3000 kr, utan att ha gjort något. Vilket jag naturligtvis gjort... men ändå...

Spinmixen kostar halva priset till våren. Jag är ju pensionär! Trots en god inkomst.
Biobiljetterna blir billigare.
Jag kan åka gratis buss i hela Västra Götaland. Om jag har tid....

En ny värld öppnar sig efter 65! Jag håller fast vid den gamla ett tag till.... fast det där med pensionärsrabatter, det vore jag ju dum att inte utnyttja.

TACK ALLA SOM HAR SAGT GRATTIS PÅ OLIKA SÄTT IDAG! Jag blir så glad av er omtanke!

November

- Vilken är din bästa månad? har jag frågat mina elever ibland.
När eleverna går i fyran, femman så svarar de nästan alltid med den månaden som de är födda i.
Tror f.ö. aldrig jag ställt frågan till "stora" sexor, så deras svar vet jag ju inte.

- Vilken är din favoritmånad, Anna-Lena? Är det din födelsedagsmånad november?
-Nej, nej, nej, svarar jag. Jag tycker nog om alla månader på något sätt, utom just november.
November är bara mörk, tröttande och tråkig. Alla andra månader har något, t.o.m december och januari.... December har advent och lucia, i januari har det "vänt" och i februari kan man skönja ljuset igen. Resterande månader har mycket positivt i sig, det är ljust och växtligheten kommer tillbaka, ljus och växtlighet når sin höjdpunkt och övergår så småningom i vackra höstfärger.

November är nog ingens favoritmånad.
Nu har iallafall halva månaden passerat.
Mörkret regerar över de korta dagarna... och de förskrämda växterna, som råkat gå i blom vid alldeles fel årstid, undrar vart de kommit.
Är det glädjande att se blommande växter i november? Nja.... jag får mest en vemodskänsla. Det är så långt till den riktiga blomstertiden.
Eller inte så länge kanske, i bästa fall "bara" fyra månader till snödroppar och tussilago.
För fyra månader sedan var det torr och varm sommar.... är det så länge sedan, egentligen`?

Tiden går snabbt, kanske ännu fortare när kvällarna är så långa.
Försöker komma ut och röra på mig en stund varje dag trots mörkret.
Funkar bra, även om det inte direkt är några lustfyllda promenader, de där mörkerpromenaderna. Men de gör gott, en tant som blir 65 om en vecka, behöver både frisk luft och motion.

Vart har tiden tagit vägen? tänker jag ibland. Inte fattar jag att jag blivit så gammal.
Så mycket jag varit med om, tänker jag andra gånger. Detta trots att livet varken innehållit äventyr eller karriär. Bara rullat på, och jag är väldigt tacksam för så mycket i livet.

Samtidigt känner jag ett stort misslyckande. Jag blev en som saknar vänner. Jag har inte lyckas hålla kvar dem som jag såg som vänner. Det finns människor som tycker riktigt illa om mig, människor som jag kunde stått nära. Det är en sorg.
Har försökt, och lyckats, hålla tankarna på dem som avskyr mig borta, under lång tid.
Men så aktualiserades de i veckan som gick.... och kom tillbaka.

Ska jag verkligen behöva välja bort att gå på bjudning, bara för att den tydliga avskyn från en enda person förstör för mig.

Och som sagt, det sitter i efteråt... trots att jag bara vill skaka bort det, så klistrar det sig fast som ett segt tuggummi i själen.

De mörka novemberdagarna har innehållit mycket positivitet.
Var hos tandhygienisten, visade sig att jag fått  en 65-årspresent på 600 kr från staten, så att det blev rekordbilligt.
Inget att åtgärda mer än tandsten.
Men ack, den glädje som varar... i går fastnade en bit av en gammal amalgamlagning i tuggummit.
Så det blir att ringa till Tandvärkstan på måndag, och räkna med att punga ut presentpengarna ... gånger... tre?
Nåja, det drabbar ingen fattig....

Passade på att gå in på Tranehälsan, i samband med tandläkarbesöket i kommunens centralort.
Listade mig där i våras, efter att jag hört mycket positivt om den nyöppnade privata vårdcentralen. Egentligen är jag emot privatiseringar, men Närhälsan är ingen positiv upplevelse, framförallt beroende på att det är svårt att förstå många av de utländska hyrläkarna.
F.ö. så är jag mer emot hyrläkarsystem än privata vårdcentraler....

Iallafall så behöver jag påfyllning på blodtrycksmedicinreceptet efter nyår. Tänkte bara prata med dem om hur an tänker, när man skriver ut nytt recept. Ska jag ha dygnsmätning innan ?

Jag blev synnerligen vänlig mottagen och fick träffa ansvarig sköterska på stört.
Hon ville ha blodprover inför utskrivningen av nytt recept. Efter att hon knackat på dörren till lab, så sattes jag direkt i en stol och fick lämna två rör blod. Att få till en läkartid som passar både mig och läkaren var inte riktigt lätt, så det fick bli direkt efter jul och nyår. På lovet.

Wow, vilken service! Vilket mottagande! Kände mig riktigt nöjd med vårdvalet.

Har haft en lärarstudent i min klass i två veckor. Det är väldigt roligt att få jobba ihop med en person som kommer att bli en utmärkt lärare.  Man känner att man har nytta av sin erfarenhet, man har råd att ge.
Min VFU-student fick besök från högskolan. En mattelektion skulle avkollas.
Oj,oj , oj, sa och tänkte jag efter diskussionen som vi hade med mannen från högskolan, efter lektionen.
Oj,oj,oj vad högskolans högutbildade lärare ligger långt från den verklighet som råder i skolans värld.

Som så mycket vad det gäller skolan, så  gäller det att ta sig igenom den. Sen blir det bra för de flesta, iallafall för dem med ambitioner.

Tisdagar med Konrad, det är veckans höjdpunkt. Härligt att kunna vara ute så mycket under den ljumma dagen. Härligt att fortfarande kunna använda sommarens leksaker.

Känner ibland en väldig längtan att träffa Ava oftare. Hoppas att vi får till det någon gång före jul. Tur att digitala medier finns, så att man kan följa henne med facetime, och videor och bilder på både whatsup och på Instagram.

Naturligtvis är jag spänd på Konrads lillebror också. Han som kan avisera sin ankomst när som helst. Om inte han väntar för länge, så  får han, liksom sin mormor,födelsedag i november.
Undrar om han också kommer att svara "November" på frågan: - Vilken är din favoritmånad?

Gräne gruva

Det finns bra geocachingrundor, det finns de som är bättre än så....och så finns det några enstaka rundor som är helt lysande.
På höstlovets sista dag, så besökte vi en av de mest förstklassiga rundor, som vi någonsin träffat på.
Gräne gruva, mellan Holsljunga och Överlida.

Gruvan var i drift mellan 1899 och 1932. Man bröt företrädesvis fältspat och kvarts. Fältspat användes till porslinstillverkning och kvartsen användes bl.a. i tyska splitterbomber under första världskriget 

Det bröts ytterligare ett antal mineraler, varav en heter euxenit och är låghaltigt radioaktiv. Denna mineral pulveriserades och användes i radiumdukar, vilka påstods kunna bota smärta.

Brytningen skedde med hjälp av dynamit. Kvinnor och barn hackade rent malmen, som sedan kördes i skottkärror till en tågvagn. Vagnarna kördes via ett stickspår till järnvägen mellan Svenljunga och Falkenberg, och den mesta malmen skeppades sedan till hamnar i Tyskland.

Hu, vilket slit!
Vilket liv! Och ändå ligger det mindre än 100 år bort!
Väldigt svårt att förstå, tycker jag!
Samtidigt så skulle jag så gärna bara vilja se några minuter av den tiden. Inte deltaga... nej, nej... men som åskådare. Det borde ju finnas bilder/filmer från 20-30tal!

I området kring gruvan går en vandringsled. En grusad väg, som är så pass bred så att man med försiktighet skulle kunna köra med en liten bil
Men det är backigt, och vägen går i serpentiner i de brantaste partierna.
Så det är klart att man ska gå. Eller cykla... om man vågar..... för mig skulle det vara för brant både uppför och nerför, för att jag skulle känna mig bekväm med det.
Men en ovanligt fin vadnringsled, det är det. Inga rötter att snubbla på, inga rullande stenar....utan en riktig grusväg.
1800 meter lång är leden, som Holsljunga hembygdförening har anlagt.

Efter en stunds vandring i uppförslut, så är man ovanför gruvan.

På högsta punkten finns också utsikt över sjön Hallången.

Där fanns också ett fräscht fikabord, vilket passade oss precis just då.

Lite kallt blåste det om ryggen på mig som bara hade fleecetröja. Själva vandringen framkallade lite värme i sig, så om man undantar fikastunden, så var jag absolut rätt klädd i det lite råa höstvädret.

Nerför bar det via en väg som slingrade sig fram och tillbaka utför branten.
Vid Hallångens strand väntade ytterligare två fikabord, med absolut bästa sjöläge.

Längs rundan finns sju geocacher utplacerade. ( Ytterligare en finns i direkt anslutning till rundan)
Det var enkla gömmor, petrör, som alla lätt skulle kunna hittas även med några centimeters snötäcke.
Geocachingrundan längs vandringsleden vid Gräne gruva, den är gjord för att man ska få en anledning att besöka denna pärla och sakta vandra i det vackra landskapet, inte för att leta kluriga gömmor.

Sista delen av gångturen gick längs den gamla järnvägen.

Nedanför gruvschaktet ligger fortfarande sten och grus från olika mineraler kvar. Det ser ut precis som om det hade lagts där under senaste veckan....

Gräne gruva, det är en plats som jag verkligen rekommenderar alla att besöka, geocachare eller ej. 

För egen del, så hoppas jag verkligen att vi kommer att hitta hit igen, gärna under vår eller sommar.