Bunkra bilder

Nä, det estetiska är väl inte min grej....
Tanken är god, men resultatet blir inte riktigt som tanken vill.
Smaken brukar oftast var OK, men smaken är som baken... alla gillar inte jordgubbar..... eller grädde....

Idag hade sexorna hand om den tradtionella promenaden runt Fiås.
De hade fixat tipsfrågor, stationer, medaljer och diplom.

De fick sedan egen uppmärksamhet, genom att bli bjudna på tårta och så fick de en egen sång sjungen för sig, en vers  till varje elev, författad av femmorna.
En liten avslutning där alla på skolan fick skratta med och applådera åt sexorna.
Förhoppningsvis uppskattat....
En tradition som har ganska så några år på nacken nu, och som är svår att bryta, sexorna ser fram emot denna dag....

I morgon åker klassen i väg till Göteborg för att gå till Laserdome två gånger och till Liseberg en gång.... och övernatta på hotell.
Det mesta förändras över  tid., och jag har tidigare skrivit om att jag tycker det är synd att vi inte har kvar "gamla tiders" skolresor.
Resor till Stockholm, Gotland, Öland ... oj, vad roligt det var... och lärorikt för såväl lärare som elever.
Tänker tillbaka på resan till Gotland, då nästan alla på förläggningen drabbades av en ordentlig magsjuka, resan till Stockholm då vi vuxna fick var sin frikväll och jag och en pappa gick på Dramaten, resan till Gotland då en pappa skulle vara med i de gutniska lekarna som ingick i programmet, gjorde rövkrok, fick ryggskott och fick uppsöka läkare. Ja, det var roliga tider det.....
Numera är det bara nöjen på skolresorna, inget som man ser och lär av......

Vi har städat undan  allt utom tystläsningsbok och pennfack i både femman och sexan.
Under de tre skoldagar som är kvar på terminen klarar vi oss utan läroböcker och större anteckningsböcker.
Terminen är absolut slut, nu när betygen är klara och omdömena skrivna.
Nu har vi bara nedtrappningsdagarna kvar......

Under de senaste dagarna har vi kollat en hel del på gamla bilder.
Några av tjejerna tog lite egna foton, bad mig kolla om jag hade några från det gick på "lågstadiet" ( och det hade jag) och så hämtade de bilder från vår egen blogg. Utav dessa bilder gjorde de en riktigt nostalgisk Photo Story.

Inser hur viktigt det är att bunkra bilder, att ta mycket foton i skolan.... alla får snabbt ett värde för eleverna. Det är så kul att se sig själv växa och utvecklas, tycker barnen.
Tidigare hade vi en egen hemsida, varje skola skulle ha en sådan var det tänkt.
Bad att få ta hand om denna och lade ut många bilder från speciella dagar, t.ex. en dag som den promenaddag vi har haft idag.
För tre-fyra år sedan så lade man ner sidan, vi skulle få en sida som var lättare att administrera.
Nästa besked var att man från kommunkontoret skulle administrera denna sida.
Sen blev det inget mer.
Tycker att det är så synd, det är roligt att se bilder från olika tillfällen, bilder med enbart lite text till. Lättillgängligt för alla.
En gemensam skolblogg vore förstås ett alternativ.
Med tyngd i hjärtat konstaterar jag att det inte finns tillräckligt intresse för detta, och kanske t.o.m ett motstånd och en rädsla att publicera sig på nätet.
Tråkigt!
Har öppnat vår tre år gamla skolblogg från toppenklassen.
Den klassen finns inte mer ( ja,tre dagar till)  och jag tycker att det är så synd att den ska ligga gömd bakom lösenord. Knappast några besökare, det är för besvärligt att t sig in. Jätteroligt för eleverna att gå tillbaka till bloggen, gång efter annan. Vill någon förälder att jag ska plocka bort några bilder, så får jag väl göra det....
Till hösten får vi börja med en ny blogg, bara för kommande sexan.... eller allra helst för alla i skolan...
Sitter här och bläddrar i toppenklassens blogg, och inser att det är av stort värde för oss alla att bunkra bilder, nu när tekniken ger oss möjlighet till detta.

Angenämt Anders!

 Det är bara att lyfta på hatten för familjen Aronsson.
Min festfasa försvann ganska snabbt, när alla väl var på plats och då jag insåg att värdfolket skulle göra allt för att få alla att trivas.
Tyvärr blev det dåligt med bilder på dagens jubilar... ja, jubilerandet skedde för en månad sedan....
men lika illa är det för det, detta att jag tar "fel" bilder.
Men nu blev det som det blev, och det blev trevligt.
Typiskt mej att "betala ränta" i förskott....
Sedan är det inte kul det här med att inte kunna kommunicera med alla... men med det är det ju också som det är...

En varierad mångkamp hade organiserats av Anders och hans familj.
De hade lagt ner möda på att dela upp i lag, så att lagmedlemmarna skulle trivas ihop och ha roligt tillsammans.
I vårt lag var det Karla,  som jag känner väl, det var Bosse, som jag känner sen lång tid tillbaka, men inte träffat på många år, där var Siv som jag träffat några gånger tidigare och där var Urban, en helt ny bekantskap. Riktigt trevligt hade vi tillsammans under det att vi gick från kontroll till kontroll och så småningom delade bord med ännu ett lag under det att vi åt av den goda maten.
Lite mingel och prat med andra hanns också med....

Första stationen, det var Elins boulebana.
Inte helt lätt i uppförsbacke och sand, som gjorde att boulekulan "dog" direkt.

Andra stationen stod Elins sambo Christer för.
Man skulle bygga staplar som var så nära 58 resp 81 cm som möjligt.
Byggmaterial var vedträn.
Vi lyckades jättebra, bara någon cm fattades på 81 cm. 58 m var perfekt.

 Hos Annas sambo Fredrik var det klädnypeupphäng som gällde, så många som möjligt på en minut. Svårt!

Det roligaste var  tipspromenaden som handlade om Anders liv.
Inte kunde man tro att hans ladugård var byggd på 1800-talet, så gammal ser den inte ut.
När i tiden som Anders övertog gården missade vi också, tyckte att han var alldeles för ung att ta över  när han bara var 21 år, men så var det.
Att han varken hade varit ägare till Saab eller Fiat, det var vi ganska överens om, men att han var född på barnbördshuset i Limmared, det trodde vi inte.
Detta trots att C-E var född på samma ställe... men tänk, vi har aldrig pratat om hans födelseort.....
Att han och Iréne förlovade sig på julafton, vilket år det nu var, det kom jag ihåg.
Ovanlig förlovningsdag hade lagrats långt inne i hårddisken min.
Klarade väl dryga hälften av de tio frågorna.

Denna bild är det bästa jag har på jubilaren.
Med ryggen vänd mot kameran förklarar han nästa gren i mångkampen - att slå ner en spik med så få slag som möjligt. Alla lagmedlemmar slog ett slag i turordning.

Det var svårt, vårt lag kom sist... men det berodde inte på denna insats.

God mat blev det sedan, brickor med kalla kycklingben, revben, skinka, rostbiff, massor av frukt och grönt och varm potatisgratäng.
Efter mat och god dryck så var det dags för sista delen av mångkampen, att sjunga refrängen i den låt som Sara visade.
Med tanke på att öl och vin nu hade börjat påverka våra beteenden, så blev det mycket allsång och en hel del flams....

Vårt lag vann inte, men det var kul, det man hade hittat på i kreativa familjen Aronsson.

Tårta och kaffe smakade utmärkt.

När de som hade en bit att åka tackade för sig, så hade klockan hunnit bli halv tolv. 

Oj, vad det gick snabbt... beviset för att det var roligt.

Vi som satt längst bak i festtältet fick en massa ryggar emot oss, när 30-40  % av sällskapet åkt hem. Då var det inte lika roligt längre..... så vid tid för midnatt, som blev det en cykeltur i fullmånens sken på  halvannan kilometer.

Angenämt, Anders... detta hade ni fixat superbra!

Lite lack, lite lågt, lite läskigt

Sociala medier är ju kända för att det är där folk talar om hur bra de är, hur bra  de mår, hur bra det går och hur bra de har det.
Tänkte göra motsatsen idag....och det är lite läskigt.
Att utlämna sina känslor offentligt.
Tycker att det man ska kunna göra det också........men tror inte alla håller med.
Den personliga integriteten.... den får man inte rucka på... gränser får inte överskridas....
Nu ska jag göra det... läsaren avgör om det är ok eller inte... jag väljer att skriva det jag känner....

Är lite lack på tillvaron.
Hittar inte meningen med den....
Det gör lite ont att bli gammal....
Skolan.... ok.... det mesta är klart där för terminen.....
MEN... vi ser inte varann... alla har sitt.....
önskar att man kunde jobba på ett annat sätt... mera tillsammans....
... men då måste man tänka om.....
Nu jobbar man mest för sig själv... eller är det kanske jag som omedvetet gör det ... eller vill ingen jobba med mej för att jag är så svår .... jag vet inte.
Sista veckan går vi in i.... om man räknar bort de tre dagarna under avslutningsveckan.
Onsdagen, avslutningsdagen, blir som vanligt.... vår rektor ( som tyvärr ska sluta) litar på att vi gör klart vårt jobb, även om vi - som vanligt - går hem efter gemensamma fikat just denna högtidsdag.

Det går verkligen på lösa boliner, det skolarbete vi utför sista veckan..... önskar att någon ville dela de lösa bolinerna med mig och mina klasser.

 Sommarlov....
Vad göra?
Cykla känns bra, att gå funkar ... men gör lite ont.
Det gör ont att bli gammal.
Är lite lack på mig själv för att jag inte tog tillvara de bästa åren bättre.
Vad jag skulle gjort....?
Annorlunda.

 

Intressen? frågade nya rektorn efter på introduktionssamtalet.

Visste inte riktigt vad jag skulle svara.
Har jag några intressen egentligen?
Geocaching?
Nä, jag tycker inte det är roligt längre.
Övernattade hos katter och häst i H-hammar och cyklade till Osudden för att leta upp den nya cachen där.
Njöt av cykelturen, men hur kul var det att leta i snåren efter en burk, under det att gps mest snurrade.
C-E hittade burken inne i en gran.....
Försökte oss på att leta upp en gömma i en gammal ek idag.
Fick med ett halvt myrbo, när jag letade där den borde vara - och absolut skulle vara....
... hittade ingen burk.
Jag tycker inte att gömma nyckel är kul heller.....

I kväll är det fest i byn.
Ska förstås åka dit. På cykel.
Men det är lite läskigt och otäckt.
Möta dem som man umgicks med när jag och C-E var unga.
Orkar inte med deras glada ( ?) levnadshistorier .....
... och så är det ´"abert" över alla andra som också finns med.
Den jag inte haft någon kommunikation med på snart tio år  ..... som jag varit livrädd för under många år, som jag fortfarande får ont i magen utav.....
... kanske är det detta som spökar mest av allt idag...
... då jag känner mig lite lack , lite less, lite låg.....

Solen skiner där ute.
Det är vår.
Jag kan röra mig ganska så obehindrat.
Jag lever.
Jag har ett fantastiskt jobb.
Jag har en familj.
Kanske finns det någon någonstans som säger att jag är dess vän....
Kanske kan jag hitta något att lägga den inneboende energin på.....
... mer än gräsklippning, biltvätt, ogräsrensning....
Livet kunde vara MYCKET sämre.
Tror att seretoninhalten behöver justeras.....

Provocerade pedagoger

Det jäser bland kommunens grundskollärare.
En rejäl provokation har vi blivit utsatta för, mer än någon av oss klara i dessa tider.
Terminen har varit tokigt jobbig för oss alla.
Alla dessa prov, alla dessa omdömen, alla dessa gånger då man fått ta av sin planeringstid och vikariera för frånvarande kollega.( sjuk kollega eller kollega som är ledig för att de är på olika möten...)
Vi har gjort allt detta och känner oss ganska nöjda med att vi fixat ännu ett hysteriskt läsår, i en tid då man inte skulle rekommendera någon att utbilda sig till det fantastiska läraryrket, för att det har blivit så mycket administration, kontroll och misstänksamhet från statliga myndigheter som styr en kommunal verksamhet.
Idag kom ett dekret från någon som kallade sig "gemensamt beslut". Vem denna är vet vi inte, vet inte om det är politiker eller tjänsteman som kallar sig så.
Vi ska jobba till klockan halv fem på avslutningsdagen!!!
Jag har jobbat i skolan i trettiosju år.
Varje år så har vårterminens avslutning ( och även julavslutningen för den delen) varit den stora högtiden för alla i skolan, för elever och lärare.
Alla har klätt sig lite finare än vanligt, man har upplevt både högtidlighet och känslosamhet.
Det är jobbigt att lämna en klass som man haft i tre-fyra år....
Man säger hej då till barnen, man har en stund av gemenskap med sina kollegor - ofta vid ett fint dukat fikabord - och sedan går man hem till sig. Ofta fortsätter tankar och reflektioner kring den gångna terminen där hemma.... ett avslut av terminen helt enkelt... där känslosamhet och högtidskänsla dröjer sig kvar under resten av dagens timmar.
Dagen därpå har vi under de senaste tio (?) åren kommit tillbaka till skolan  och avslutat det adminsitrativa och det praktiska, utan elever.
En ny vardag, för några dagar, utan elever...

Så har någon "gemensamt beslut" tyckt att vi inte fullgör vårt arbete, om vi "är lediga" halva avslutningsdagen...ja, kanske t.o.m mer än så.
Undrar vilket syfte "gemensamt beslut" har med denna förändring av en tradition som inte skadat någon, eller gjort att inte ålagt arbete har blivit fullgjort.
"Gemensamt beslut" lär få lärare som fortsättningsvis skriver upp när de (som så ofta händer) fortsätter konferenser efter sluttid, för att hinna med det som finns på dagordningen, och lärare som inte kommer att ta av sin planeringstid för att hjälpa till när någon kollega är sjuk/ledig.
"Gemensamt beslut" kommer att få negativa och missnöjda lärare ... det går ut över elever och undervisning...
"Gemensamt beslut" borde haft förhandling med fackliga representanter och "gemensamt beslut" borde ha skickat ut denna förändring av vår arbetstvingande tid mycket tidigare.
Nu blir det till att sitta i finklänning och skriva kvalitetsredovisning... hur mycket högtidlighetskänsla ger det... eller ska man ta på sig de "vanliga" skolkläderna ... för detta är en "vanlig" skoldag ( en av 194) för oss lärare .... Enbart eleverna ska ha denna korta sista skoldag som en högtidsdag....

Provocerade är vi pedagoger, så himla onödigt att göra oss upprörda när vi är som tröttast och mest lättretade så här i slutet av terminen.
Det finns inga vinnare i denna fyrkantighet... bara missnöje och irritation.
Fortsättning lär följa, för vi hoppas verkligen att vi får en förklaring till "gemensamt beslut"s hastande beslut.

Lat lördag

P4 står på från morgon till kväll.
För det mesta varken lyssnar eller hör man.
Vi är vana vid bakgrundsbruset, har väl med det sedan barnsben.
"Ring så spelar v i" sändes denna morgon från Gustav Adolfs torg i Malmö. Vi såg de två stora scenerna som var uppbyggda på torget, då vi gick till kvalitétesgodisaffären, belägen i bottenvåningen av Karins allra första Malmöboende, beläget vid det stora torget.
En av de som ringde till Lisa Syrén i morse berättade att han inte skulle göra något alls idag. Bara göra ingenting.
Programledaren frågade om det gick att göra ingenting.
Mina tankar går i liknande banor.

 Jag känner det som jag ingenting gjort idag.
Är det så... eller är det bara känslan av att inte ha gjort något "riktigt", något "nyttigt"?
Hade planerat att åka med Johanna och Martin Till Gbg idag. Martin har sprungit 21-kilometersvarvet. Var med förra gången det begav sig, för två år sedan och tyckte det var trevligt med en mor-dotterdag på stan under det att Martin rusade runt densamma.
Kände inte riktigt lusten att åka iväg idag igen. Det har varit ett flängande de senaste veckorna.
Kände att det skulle kunna vara gott att vara hemma och göra ingenting.

 Satte mig i solstolen med en pocketbok som länge väntat på att bli läst.
Hittade den längst ner in "inte lästhögen".
Johanna Nilssons "Flickan som uppfann livet". En bok skriven -99
Handlar om betydelsen att bli sedd... av föräldrar, släkt, vänner, lärare, skolkompisar....
En lättläst bok, med ett budskap, absolut!

Kom mig att tänka på gårdagens cykelturssamtal.
I värsta backen på dryga milsrundan var det nygrusat och jag fick anledning att stiga av cykeln.
Fick en pratstund med backhusboenden, mamma till en av alla de elever jag haft.
Jag tyckte att det var så roligt att många i den klass som var lite stökig, hade fått jobb direkt efter gymnasiet.
Uttalade också att jag tycker att det är så roligt att det är dessa  gamla elever som fortfarande alltid hejar glatt och stannar för en pratstund, när man träffar på dem.
-Vi pratade om kontakten med gamla lärare häromdagen, berättade kvinnan.
X sa just att det bara är du och en lärare från gymnasiet som ser honom numera. Alla andra tycks ha glömt bort att de känner honom.
Så konstigt!
Har alltid tyckt att det varit en självklarhet (och en rolig sådan) att fortsätta att se och möta sina elever, höra efter hur de har det! Förstår inte "jag bryr mig inte längre"-tänket.

Idag lagade vi inte ens middag, utan värmde rester från i onsdags.
Tycker att det är så märkligt att nästan all mat, och alltid grytor, smakar mycket bättre om de fått stå några dagar.
Eller kanske inte.
Alla kryddor och köttets egen smak har fått blandats till en mera mogen arom.

Undrar om min mognad räcker till min senaste ansökan.
Har skrivit några stycken under årens lopp, och bara en enda har gett resultat.
Den att jag flyttade från Dalstorp till Grimsås.
Andra ansökningar har jag inte allas fått svar på...
Nu sökte man förstelärare  i kommunen.
Intresseanmälan har fått inlämnas.
Jag lämnade in en sådan, adresserad till den tämligen nye skolchefen.
Tycker att min långa erfarenhet kombinerad med fortsatt nyfikenhet skulle kunna vara en bra grund till en sådan tjänst ( en dag i veckan bara, i övrigt fortsatt klasslärartjänst...)
Samtidigt som jag med bitterhet i tanken tänker, att får en viss person uttala sig om min lämplighet, så är det inte en chans att jag får uppleva denna karriärtjänstmöjlighet.

Igår var det Schoolovisionomröstning.
I år hade vi det bästa bidraget någonsin.http://schoolovision2013.blogspot.de/2013/05/sweden-jag-tanker-hoppa-ner-fran.html och ändå fick vi kanppast några poäng, hamnade på delad 25eplats av 38 startande.
Tycker att det är fel att det ska vara en tävling där de olika länderna har så olika möjligheter. För att få till ett vinnande bidrag måste man ha kontakt med en professionell videomakare och lägga ner massor av tid på att få till bidraget.
Vi har en utmärkt videomakare i Catti, men vi har haft för dåligt med tid......
Få se hur det blir nästa år. Projektet lär fortsätta ett tag till, mina elever i blivande sexan får bestämma om de vill vara med eller inte, när vi träffas till hösten igen.
Ska försöka använda mig av projektet i geografiundervisningen i höst.
Får f.ö. lite kalla fötter, då jag tänker på mina femmor.
De har hela tiden fått hänga med de som är ett år äldre, och fått ta del av undervisning som ligger lite över deras nivå.... undrar vad de fått med sig i förlängningen... och hur jag ska hinna reparera luckorna innan de ska ha alla Skolverksproven med start i februari....
Sån´t gnager i en gammal inbiten mellanstadielärainnas hjärna!

Efter värmda lunchen var det dags för en cykeltur.
Bestämde mig för att trampa runt Lagmanshagasjön - en tramp på 25-30 km...
Cyklade genom vacker natur.
Träffade tre tjejer som badat i sjön.
Badade för egen del fötterna. De tyckte att det var kallt i vattnet.
Därefter kom regnet och åskan. Cyklade drygt halva vägen alldeles dyblöt.
Det luktade fantastiskt gott från nyutsprungna björkar och blommande hägg.
En härlig cykeltur var det verkligen.
När jag kom hem vattnade jag i växthuset, band upp den tomatplanta som växer fem cm per dygn och läste sedan ut boken jag tidigare berättade om.
Frågan är Har jag gjort något idag eller inte? Kan själv inte besvara den frågan...men en välbehövlig lat lördag blev det.
En sak ska jag göra i dag iallafall: Kolla på Eurovision Song Contest. Har inte sett något i förväg, så jag vet inte hur favorittippade låtar från Danmark, Norge och England låter.... Det är för mycket jippon runt omkring... jag gör som jag alltid gjort ... kollar på finalen och tycker att det är en ganska ok lördagsunderhållning.
En bra göra ingentingavslutning på en ingentinggöralördag!

Fortsatt firande

I måndags eftermiddag var det dags att fortsätta firandet av familjens sextioåring.

Efter avslutad skoldag, så satte vi oss i bilen för tre timmars färd ( då fikapaus ingick) till Malmö.

Karin och Hampus hade lovat att ta oss med ut på något roligt kvällen före dagen F som i födelsedag.

Vi gick till huset bredvid deras, det gamla gula vackra huset vid Drottningtorget.
Här hade man precis öppnat en boule-bar.... en aktivitet som borde passa den som uppnått aktningsvärd ålder.
Först skulle vi äta lite... men det blev mycket... C-E tyckte att vi skulle ha var sin kallskuret bricka,  de unga åt förstås vegetariskt ...men som tur var så plockade de ost, bröd och grönsaker från min bricka, för det var massor av mat på den. Så mycket behöver man inte energifylla för att klara ett boulepass.

Maten smakade iallafall jättegott ... och det var inte fel att festa till det med en öl, fast det var måndagskväll!

På banan  fick vi genomgång och teknikhjälp av en ung kille.
Det var bara unga människor som boulade denna kväll, lite häftigt att det som jag tycker är pensionärsaktivitet nummer ett, lockar unga utövare också.

 Hampus valde bana 14 ... passade ju bra då C-Es födelsedagsdatum var just detta.
Ett bouleklot ska släppas i en bakifrån kommande sving och ur överhandsfattning ... om någon fattar vad jag menar....

 Herrarna bildade lag... och jag och Karin spelade i hop.
Det var ett mycket roligare spel än vad jag trott ... jag som bara spelat boccia på sandstrand tidigare .... mycket roligare än t.ex. bowling.

Pratade med C-Es syster lite senare på kvällen. Undrade om hon visste var farmors och farfars gamla bouleklot fanns. Det visste hon.
Vi bestämde per telefon att uppsättningen bouleklot gott kan gå i arv till den av Ingrids och Holgers bröstarvingar  som blir pensionär först ....och som  pensionär kan man i detta fall räknas från sextio års ålder.....
Får ta med till Halmstad-Knipand boulebanor i sommar!

Bäst till 13 gäller. Vem tror ni hade röd markering?

Jo, mor och dotter. Lite synd om jubilaren som inte fick vinna....
( Vilken bra boktitel förresten, "Jubilaren som inte fick vinna".)

Vandrade de drygt 100 metrarna till Karins och Hampus ingång, under det att vi såg denna vackra kvällshimmel bakom centralstationen.
Avslutade kvällen med ett parti casino, ett av C-Es favoritkortspel.
Inte heller där fick jubilaren vinna ... :(

På födelsedagsdagen blev det frukost på lokal, i St Gertrudshuset.
God hembakt frallbulle, te och färskpressad juice.
En bra start på dagen.

Gick sedan till stationen, löste biljett till Köpenhamns huvudbangård och satte oss tillrätta i en av vagnarna på tåget.
C-E hade tagit en gratistidning och orerade över matchresultaten i den allsvenska omgången.
Helsingborg hade slagit Häcken med hela 5-0!
Plötslig for en yngre medelålders man upp och bad C-E vara tyst.
Vi hade satt oss i en Tyst avdelning!
Fy på C-E, som blamerade sig så!
Inte ens jag kom på att säga att det var hans födelsedag och att vi dessutom kom från landet.... det kunde kanske ursäktat lite.
Nä, jag tog verkligen till mig av utbrottet från halvdansken ... och yttrade inte ord på den drygt halvtimmelånga resan över sundet.

Gick förbi Tivoli, ut på Ströget.
Klockan var bara tio på förmiddagen... men det kunde ändå vara dags för förmiddagsfika.
Kaffe och wienerbröd, förstås.
Fick chocken ( ja, en mindre sådan) när kaffepriset presenterades. 54 danska kronor ( 63 svenska) för kaffe med påfyllning. Helt vanligt bryggkaffe.
Frågade tjejen som serverade om detta verkligen var riktigt, och det var det sa hon.... vi fick ju dricka så mycket kaffe vi ville. Så mycket kaffe har jag väl aldrig druckit på en gång .... :) Är man snål, så är man.
Wienerbrödet var däremot billigt, bara 14 Dkr.

 Shoppingsugna var vi inte alls... men nå´ t kunde vi väl hitta på innan klockan slog tolv och det blev Ok för C-E att öl-fira. ( En ganska omedveten inställning, men starköl för klockan 12, det är inte ok....)

Hade lagt in några cacher i gpsen.
Den dumma kompassen snurrade runt runt här i Nyhavn, vi letade efter en burk under en bänk men hittade ingen. Fick till och med hjälp i vår "tresure hunting" men det hjälpte inte.
Gillar inte alls det där med geocaching när inget stämmer, eller när det blir svårare än vad svårighetsgraden anger. Geocaching ska vara enkelt, annars kan det kvitta.....

 Gav upp letandet och tog den officiella sextioårsdagsbilden. Tog en likadan och lade ut på Facebook. Det var många som gillade den....

Nu ville jag ju gärna ha en souvenir-cache från den danska huvudstaden.
Det är min främsta drivkraft för burkletandet... en burk från varje ny plats jag besöker.
Utanför Amalienborg fanns en lätt gömma och även min dag var räddad.

Frederiks kyrka välkomnade alla besökare, oavsett ålder och intresse.
Den var fantastiskt fin, likt St Paul´s Cathedral i sin uppbyggnad, samma whispering gallery  och med målningar av alla lärjungarna i kupolen.
Så fin....

Magnolierna blommade också fint och här hittade vi dagens andra burkgömma.
Sedan var jag nöjd... och klockan hade blivit över tolv....

 ... och C-E kunde påbörja ölfirandet.
Själv fick jag nöja mig med coca cola.... men det är rätt gott det också!

Den danska björnstammen var ute på parad.
Upptäckte att den har precis samma takt som jag har då jag går i helt  normal gångtakt.
C-E fick paradeskort  från drottningen gata till kungens park.

I parken fanns det ljuvligt blommande träd och så fanns det gröna mattor av gräs.
Långt bort var Kronborgs slott.

Dags för lunch.
C-E hade bestämt att han ville ha smörrebröd på sin födelsedag.
På Bishop Arms vid kungens nytorg fick man dessa underbart goda lunchmackor.
Man hade en helt alkoholfri weissbeer, så att även jag kunde få en passande måltidsdryck.
Billigt var det också, 75 Dkr för tre smörrebröd!

Danska wienerbröd, dansk öl, smörrebröd ( och en cachesouvenir till mig).
Födelsedagsföresatserna voro uppfyllda.
Dasg att dra över hem till Sverige igen.

Solen sken värmande i hemlandet.
CE köpte dagens godaste öl på Lilla torg.
Jag drack en utmärkt cappuccino för halva priset av vad det danska bryggkaffet kostade.
Malmö hade feber, eurovisionsfeber.

Klockan sex sa vi så hej då till dottern som kommit hem från jobbet och fått höra lite om dagen.
Tre timmar senare körde en trött tant och tillika bredvidsittande gubbe in i garaget här i Stockremma..
Tror att C-E var ganska nöjd med sin dag!

Vad vi lärde oss denna dag...?
 Billigare bo i Sverige än dricka kaffe i Danmark.....
Utskämda bliva de som har en åsikt i rofylld tågvagn.....
Varmare väder i Sverige än öl i Danmark....
Leta aldrig cache med snurrande kompass....

Firat och fröat

Firat och fröat .....Ja, så kan man kort sammanfatta helgen... Det var två dagars firande i Halmstad och en dags trädgårdsgöra  med bl.a. många fröer som kom ner i jorden.

Åkte ner till Halmstad på fredagsförmiddagen.
Hade bestämt träff med döttrarna och deras sambos i vår gamla pärla till stuga.
Första ut att firas, det var Johanna.
Hon fyllde år i onsdags, och uppvaktades med både citrusfruktträd och vindruveranka av sin syster.

 Snabb promenad...

 ... och till och med lite joggande av de unga damerna...

 ... hörde till förmiddagsaktiviteterna.

 Medan vi andra var ute och rörde på oss, och njöt av härlig havsluft,

 ... fixade C-E korv stroganoff...

...såväl med korv från Vaggeryd som med quornkorv.

Efter middagen... och före också för den delen... spelade vi spel. Favoriten denna gång var Race....

 Framåt seneftermiddagen plockade alla fram finkläderna...

... klockan halv sju skulle vi äta på Fridolfs krog.

C-E fyller 60 på tisdag, och det var han som skulle firas med det bästa han vet... god mat...

 ..tillsammans med de bästa han vet....

....döttrarna och deras sambos.

För egen del är jag en riktig mattråkmåns.
Jag tycker att C-Es Korvstroganoff och Karin och Hampus tacobuffé på lördagen, var minst lika gott som det jag beställde från den fina menyn...
...löjromstoast....

 ....och rödtunga.
Den sistnämnda var lite för kall dessutom.......
... men kaffet var gott, riktigt gott.

Nej, det är bortkastade pengar att bjuda mej på gourmetkrogmat......
... men nu var det C-E vi skulle fira, och då ska det vara fin restaurangmat!

Hampus hade en överraskning när vi kom tillbaka till stugan.
Han hade fixat fram något som C-E också gillar. Öl.
Sju olika sorters öl hade han fixat, han skrev utförlig smakbeskrivning framför varje flaska och så skulle vi försöka hitta rätt öl i de sju glas som vi serverades.
Jag hade två rätt, den ölen som jag absolut inte gillade och så en ny favoritöl kände jag igen, med hjälp av beskrivning av päron/mint ... apelsinmarmelad/blommor....
Johanna hade bäst smaklökar med tre rätt, medan ölexpert C-E bara klarade sin favoritöl- Eriksberg.

 Jättekul, tyckte vi alla... att få smaka en halv - en deciliter av olika slags öl.
C-E fick dessutom en flaska av varje slag att ta med för framtida bruk.
Mint-päronölen gillade han inte heller, så det fick firarobjekt nummer två ta med....det var den enda öl som hon  verkligen tyckte om... Smaken är olika.

Mer spel och lite kortspel blev det, innan  det var dags att kolla hur bäddsoffan kändes att sova i. Helt OK!
C-E tycker att vi ska byta ut den, men det tycker vi andra inte alls behövs... den är helt OK att sova i en natt eller två....

Lördag
Efter strandpromenad och tårtkalas... med Karins och Hampus ljuvligt goda skapelser, från längst upp på sidan....var det dags för minigolf på Japans fina minigolfbana.

 Alla hade helt OK resultat, minst en spik..... men tyvärr hade Hampus, C-E och jag var sin riktig dip-bana, där vi fick var sin tia.

 Så det blev tre grupperingar.... Karin och Martin i topp.... Johanna en liten bit därefter och C-E, Hampus och jag i botten, med bara ett par poängs differens.

Glad segrare för dagen blev Karin.
Hoppas att vi kan få till minst ett tillfälle till i sommar då alla kan träffas och spela spel och spela minigolf.
För det är fantastiskt roligt för gamla far och mor när "alla" är samlade.

Tacolunchen stod Karin och Hampus för... och efter lite mer spel så åkte alla åt var sitt håll igen, på seneftermiddagen.
Två riktigt roliga dagar blev det... men oj, vad snabbt de gick!

Efter två dagars firande så fick det bli en trädgårdsdag.
Åkte till Cramers och storhandlande.... blomplantor, sättlök, tomatplantor, gurkaplantor....
Fröer hade jag redan köpt.
Så det blev till att så i grönsakslandet/annuellblomlandet och lite i växthuset.
Tomater och gurka är på plats... samt en vinranka som vi fick av Karin.

Tujan i baljan blev utbytt .- den hade stendött i vinter - mot ett litet barrträd.
Avslutade trädgårdsdagen med att klippa gräset.....

Det var en fridag som blev en trädgårdsdag.... och alla fyra fridagarna var fina dagar ....
... i morrn kväll ska vi fortsätta med lite mer firande... utan uppvaktning... för det har 60-åringen undanbett sig.