Geocachinggrejer

Kul när det plötsligt kommer ut en runda, så där nästan alldeles i närheten, bara en mil bort.

Fina stigar bakom Tranängskolan, gick den på. Lite nostalgi.... här gick jag ibland då jag hade min första (andra) arbetsplats där.... för 40 år sedan i augusti och två år framåt....

Gömmor och burkar var av enklare slag, men det spelade ingen roll.... det var gott att komma ut och röra sig genom att leta burkar.
Har varit lite dåligt med såväl rörelse som utomhusvistelse, denna mässvecka, kombinerad med förkylning.

Åtta kamouflerade petrör med orange upphängningsband... ja, det var inte så svårt att se dem..

Önskar mig fler sådan bra promenadrundor med lätthittade burkar.

Hade några "behöver omvårdnad"-burkar som ropade från våra egna rundor.

Lika bra att ta tag i dem också,så här på relativt behagliga valborgsmässoafton.

Tog fram cykeln och några petrör och nya loggremsor och gav mig av nerför backarna.

Bytte en dålig bison mot en ny petgömma.

Cyklade vidare och såg en  cykel parkerad mitt ute i skogen, kollade upp mot min näraliggande gömma, men såg ingen.
Lite mystiskt!

Ledde cykel uppför en brant backe och hörde en massa plinganden i telefonen.Yes, tänkte jag.... nu kommer det en ny runda. Min önskan blir uppfylld.

Men inte.... det var någon som cyklat runt på mina rundor som loggat.

Kom senare på att cykelmysteriet inte var något mysterium längre. Och att våra rundor funkar utmärkt som cykelrundor.

Cyklade till nästa runda för att åtgärda burkar.

En av dem som ropat på hjälp,var i utmärkt form. Det lite fuktiga gömstället  hade en vattentålig remsa, och den var loggad i dag utan problem. Tänkte lite elaka tankar om herr petimeter, som tidigare åkallat tillsyn, trots att det inte var något att att göra mer än tillse, alltså inte åtgärda.

Bytte ytterligare en lite fuktig remsa.... och tyckte att det var gott att få komma ut och cykla en runda.

Inomhus-cykel-säsongen är slut, så nu gäller det att ta sig utomhus i stället... med eller utan motorhjälp.

Tur hade jag också..... hann under tak precis innan regnet började.

Fira Valborg? Nä, det är ju i morgon hon ska firas. Och vårens intåg, det kan ju sägas vara firat genom en väldigt mycket utomhusdag.

SETT 16

Ja, det var kul.

Inte ser min hjärna ut som den gjorde när jag åkte hemifrån för dryga två dygns sedan. Nä, den har nog blivit ordentligt omformad på dessa två dagar, på SETT-mässan i Kista.

För den som inte vet, så står SETT för Scandinavian Educational Technology Transformation, och det är Sveriges största mässa i sitt slag. Var på BETT ( Storbritanniens motsvarighet till SETT) för några år sedan, och jämfört med den mässan, så var SETT ganska så liten.

Men mycket var det ändå att se, och framförallt att lyssna till. 
Under gårdagen var jag på fem föreläsningar, idag blev det bara två och i stället en del , förhoppningsvis, fruktbärande besök i ett antal intressanta montrar.

Idéer om digital verktyg som borde köpas in till hela kommunen, det fick vi. 
Ett sådant  är Cogmed  som är ett program som tränar upp arbetsminnet för alla elever, och framförallt de elever som har ett dåligt arbetsminne, och som riskerar att mislyckas med att ta sig igenom skolan, riskerar att inte komma in på gymnasiet, eller hoppa av detsamma.

Ett annan digital resurs, som jag verkligen hoppas att kommunen vill satsa på inför hösten, det är Pratstart,  ett läromedel som hjälper våra nyanlända elever från skilda språkgrupper att snabbt lära sig svenska.

Espresso, det har vi redan tänkt köpa, till femmor och sexor nästa år. Men då varje licens bara kostar 159 kr per år, så ska jag  visa alla lärare möjligheterna med läromedlet.  Man kommer också ut från Liber och hjälper oss att komma igång. Kanske vill hela skolan vara med !

http://www.kodcentrum.se/ är en gratis resurs att använda för programmering. Här får man guider ut i programmeringens värld. Toppen!

Vad det gäller programmering, så hade även Natur och Kultur  hade ett intressant läromedel -Code monkey - men det kostade en hel del.

http://the3dclassroom.com/se/sa-fungerar-det/ , 3D-animationer, det var också en "vilja-ha-sak", men man kan inte få allt.....

En 3D.skrivare i full aktion har jag tidigare aldrig sett. Nu fick jag se den på SETT. Häftigt!

Ja, t.o.m min gamla hjärna har fått blomma under två dagar.
Föreläsningen som det handlade om, leddes av världens mest positiva tjej, som pratade om signalsubstanser och synapser, fastslog att vi inte alls slutar bilda hjärnceller med åren, utan gör det hela tiden och att en frisk människas hjärna kan vara på topp långt upp i pensionsåldern.

Lite råd hur man skulle sköta om sina viktigaste signalsubstanser  fick man enligt följande:

•Dopamin . Vilja, motivation

•Bra med träning, rask promenad, slösa  med beröm

•Serotonin – harmoni

•Dagsljus, banan, mjölk, aprikoser, fröer, nötter, tomater

•Oxytocin- antistress

•Kramar, ryggdunk, te

För att hela människan, genom en välfungerande, välmående hjärna ska fungera, gav hon följande tio råd.

•Mat och näring – långsamma kolhydrater, protein, fett

•Fysisk träning – nya hjärnceller byggs upp vid konditionsträning

•Positivt tänkande- avsatt tid för detta . Jobba med vänster frontallob, dämpa amygdala   ”Det kommer att bli en fantastisk dag för att….”

•Hjärnan gillar inte negativ stress

Hjärnan gillar att lära sig nya saker ( nya synapser)

•Hjärnan vill repetera, repetera….70 % av allt nytt är glömt efter en timme

•Hjärnan älskar nya miljöer – ta nya vägar, utmana

•Ta egna beslut

•Umgås med dina vänner – amygdala kan slappna av

•Sömn 6-8 timmar – smarta delen av hjärnan stänger av då den är trött

Intressant- vill jobba med något större projekt enligt 

... till hösten.

Utmaning- frågeställningar - arbetsprocess- publicering.

Josef Sahlin, från den vad det gäller pedagogisk utveckling och utmanande pedagogik kända Årstaskolan, gav  exempel på hur man kan jobba källkritiskt och genreutvecklande genom olika projekt.

På han hemsida ligger handledningar till olika projekt alldeles öppna att använda.

Och kolla gärna efter Sveriges minsta stad, Borsholm. Riktigt intresSANT.

Ska absolut använda till hösten.

Kristina Alexandesson, utmärkt fotograf och bl.a. chef för Webbstjärnan, berättade en del hur 

det funkar på webben. Google har profiler på oss alla, vilket påverkar vilka träffar vi får när vi 

googlar och våra lajkar på facebook påverkar vad som kommer upp i flödet.

De som framförallt styr internet, det är de duktiga teknikerna och  de stora plattformarna där ute 

i cyberspacen.

Idag blev det två föreläsningar. En med Micke Gunnarsson, 

Det var en feel-good-föreläsning, där han satte det här med ungas datoranvändning på sin spets, 

och i sitt sammanhang.

Vi måste leva i den tid som är,  var det kloka budskapet.

Den andra föreläsningen handlade om nyanlända elever, men utgick för att de var samlade i en 

förberedelseklass, och inte som vi har det..... "utslängda" i vanliga klasser. Men lite fick man allt 

med sig därifrån också.

Framförallt denna talande bild, som jag letat efter utan att hitta. Nu finns den i mitt flöde.

( Med tanke på att jag tog ett foto på den, så måste den väl vara OK att använda----?)

Grej of the day, det var dock denna!

En miniföreläsning av den man som påverkat så många att gilla allmänbildande kunskap, förstå 

hur saker hänger ihop  och som fått eleverna att sitta andlöst stilla och vänta på vad läran ska 

berätta om idag/den här gången, Micke Hermansson.

Och så fick både jag och mina kloka unga kollegor vara med på idolbilden. Ja,det var toppenkul 

att få prata med denne norrlänning, på vilken berömmelse inte alls stigit upp i huvudet.

Två roliga inspirerande dagar var det. Framförallt besöket på mässan, men även diskussioner 

och samtal med det övriga tiotalet pedagoger som vår kommun gav möjlighet att göra denna 

fantastiska resa.

En nöjd och glad hjärna, ommöblerad som sagt, en hjärna som inte tänkt negativa tankar på 

flera dagar. 

Skratt och glada leenden har det blivit.... och tänk, det sa hon som jobbade med hjärnforskning, 

att dra på munnen, det är den bästa medicinen för en fortsatt  blomstrande hjärna.

Klar kvalitétsvecka

Mycket bilder kommer det att bli.
Veckans sådana blev bra.
Bra var veckan. Fullt upp var det och under flera eftermiddag stod magsyran  i det närmaste i öronhöjd. Hela tanten mår inte bra av det tempo som hon håller, men hon tycker det är så roligt, så hon står nästan ut med den ( stundtals) sura magen.

Måndag: Klassindelning till sjuan diskuterades i T-mo. Trevligt att träffa sexa-lärare från kommunens andra skolor.
På kvällen var det spinmix. Blir alltid så glad när det är Linda som är instruktör.... hon är SÅ bra. De andra tre instruktörerna är också jättebra.... men Linda har klart bäst kvalité och variation på styrkedelen.

Tisdag: Förstelärarträff i T-mo, på eftermiddagen. Vi diskuterade kring boken "Professionellt lärande" . En torr bok... men den ger ett gott underlag till bra diskussioner. Kvalitétsdiskussioner.

Onsdag: Fick ny elev, nyanländ. Nummer fyra sedan slutet av november. Bra engelska. Ville stanna direkt, inte åka till Tranemo  och Internationella klassen, ytterligare en vecka.
Efter konferensen - hemma samma tid som måndag och tisdag-kl 17 -  behövde jag frisk luft. C-E åkte med ut till skogen för att kolla upp Johannas svåra cachegömma, där en hästsko tappat sin vidhängande burk. Ersatte denna.

- Vi kan väl åka till Kvistbäck också, sa jag. Mina elever har pratat om ett stort flyttblock som ska finnas där. Vore bra att veta var det ligger... och om det är värt att ta en promenad med hela klassen till.

Sagt och gjort.
Tog med två burkar för geocacheutlägg, det är ju läge för slik sysselsättning så här års.

Körde en bra bit på dålig skogsväg, innan vi parkerade och promenerade en halvkilometer, ungefär.

Jo då, det var en sten av ordentlig dimension... men det är en bra bit att ta sig  från skolan och hit. Inte värt besväret, tycker jag.

Men en burk blev utlagd vid stenen.....

...... och en annan nära parkeringsplatsen, vid älgarnas fikaplats.

Cacherna blev publicerade efter det att jag stängt mina grå för natten, och loggade innan jag öppnat de samma. Tror att han heter  Monday.... eller Moonway.... eller något liknande, han som åker på allt för att hinna först. Tror inte att han såg vare sig platserna eller gömmorna som några kvalitétscacher... men för mig var två korta skogspromenader av stort värde efter tre långa skoldagar,

Torsdag: "Teater" för kommunens alla fyror, femmor och sexor i Tranängskolans aula. Brukar vara lite olika kvalité på de årligen återkommande teaterevenemangen.
Årets föreställning var toppenbra.
http://www.varakonserthus.se/produktionsutbud/barn-unga/var-underbara-varld

Det var Bohuslän Big Band tillsammans med två goda sångare och underhållare som visade nio "Grej of the day" med berättelser, musik och interaktion med eleverna. Toppen.

På kvällen stod "Spargrisarna räddar världen" med Galenskaparna på agendan.

Hade gott om tid på oss, så vi bestämde oss för att ta vägen över Rångedala och njuta av...

....njuta av alla blåsipporna, där bland barndomens stenar, i Finnekumla hagar.

Det var rätt beslut, favoritblommorna stod i full blom.

Kan man se något vackrare än  sådana här sipp-täckta områden?

Glädjegörande blåa blommor, absolut.

Galenskapsrevyn var bra.
http://www.kulturtuben.se/nyhet/spargrisarna-kan-r%C3%A4dda-v%C3%A4rlden

Visst hade den både toppar och dalar, men det är ju alltid så med nummerrevyer. Vår revy i Dalstorp funkade också så, Tror att vi höll på sex-sju år.... sedan tappade vi geisten ... och eventuell kvalité.

Galenskaps/After Shave-gänget håller än,  och det trots att de firat trettio år som revygrupp för flera år sedan, och att alla är i en ålder kring de sextio. Fantastiskt att orka så länge.... och att iallafall ha hög kvalité på den största delen av det man framför. Gillar musiken och sångtexterna bäst....och när jag ser och hör det stora kompbandet i full aktion, jag då önskar jag ( som så många gånger förr) att jag varit musiker. En av alla barndomsdrömmar jag hade.... men är ändå lite nöjd med att fixa lite enkelt pianoklink eller gitarrackordsknäpp, om så behövs.

Musikalens budskap: Ta hand om vår värld - tänk långsiktigt - sluta med slit och slängandet - sluta köpa nytt, nytt, nytt....

Fredag; Rektorn kom på oväntat besök. Lovade smörgåstårta på torsdag.... för att vi, efter  skolinspektionens besök, inte fått en ENDA anmärkning.  Högst anmärkningsvärt!
Grimsåsskolan är en kvalitétsskola, det har vi papper på, från allra högsta ort!
http://siris.skolverket.se/siris/ris.openfile?docID=552603

Trött, magsur.... men veckonöjd var jag då skolveckan var slut.

Hjälshammar var dagens mål, husbondsfolket skulle ut på kulturellt evenemang med övernattning, så hästarna behövde tillsyn.
Behövde röra på mig. Det blåste kallt, så jag avstod promenaden längs sjön.
Gick istället till den gamla imponerande torplämningen...

....Dalskog,
Liknar mer resterna av en gammal borg än av ett torpställe från förr-förra seklet.
Ett enmansjobb lär dessa murar vara.... snacka om att den mannen visste hur en kvalitétsmur skulle uppföras.

Sushi från kvalitétsrestaurangen avhämtades och avnjöts med några goda kvalitétsöl.
Magsurheten minskade väsentligt.

Lördag:
En geocachingrunda, förstås, innan häst-lunch och hemvändande.

Åkte mot Herrestad och började vårt burkletande utmed Nästasjön.
Lite kyligt var det allt i luften, men solen strålar kämpade mot det kalla med gott resultat.

Parkerade vid en fin badplats, promenerade längs en rullstensås och fann tre burkar på vår väg.
Lite pulspass blev det understundom, då vi fick klättra upp och ner från åsen för att leta efter det som var gömt.

Solglitter i ordets rätta bemärkelse.

Fortsatte norrut och hamnade vid sydspetsen av Store mosse.

En gammal gömma, utlagd 2008, långt innan jag visste vad geocaching var för något, loggades.

För att komma till nästa gömma skulle vi passera ett vattendrag, och jag hade sett bron som skulle övergås på bild, då jag lade in cacherna i gpsen.

Var tveksam över hur långt på den bron, som mitt, ofta vacklande, mod skulle räcka.

Till min stora lycka, så fanns det en alldeles nybyggd bro med räcken.

Man kunde ta sig över vattnet, helt modlös.

Längst ute på udden, Växudde, fanns cachen.

Det blev en fin promenad med bra koordinationsträning, då man fick ta sig fram i ojämn terräng och över stock och sten.

Här visade gps en nolla, det är inte så ofta som den gör det.
Men inte kan det finnas en cache  på en grillplats.
Det gjorde det inte heller, men bra nära.

Längst ut på uddens spets tänkte sig C-E. Min hjärna jobbar med om det kan finnas en spets på en udde. Det borde ju vara en udd. Även om denna udd är mer lik en spets än en udd.

Ja, det var en vacker plats. En kvalitétscacheplats.
Det är de absolut roligaste cacherna, dem som man får jobba lite för, och som sedan har något att visa/ger en upplevelse.

Rätt som det var, började det hagla... och rätt som det var hittade jag en plats där favoritblomman växte.

Vitsippor och lummermattor fnns det också, här i den allra sydligaste delen av den stora mossen.

Vägen tillbaka, den går oftast snabbare än vägen dit. Har haft diskussioner om vilken väg som är snabbast lite då och då. Alla är inte överens med mej om att det nästan alltid är hemvägensom känns kortast. Men jag är alltid överens med mig själv i detta fall.

Förmiddagens sista stopp gjordes vid Björnakullens utsiktsplats.

Ytterligare en kvalitétscache fanns här på höjden, där man hade utsikt över hela (?) den stora mossen.
Magnifikt!

Utsiktsplatsen var belägen vid en gård. ( Eller egentligen var det ju tvärtom.... gården var belägen...)
Vid parkeringsplatsen gick ett stort gäng av arten får. ( fårskock)
Ett antal små lamm hade sett dagens ljus under våren.
Tyckte att de små var hur söta som helst, och beslöt mig på gående fot att aldrig mer äta vare sig lammkotlett eller lammfärs.

Hur kan man ens tänka på att ta dessa så ljuvliga varelser av daga, för några små ynkliga köttbitar?

Hemfärden gick över Maramö. Funderade över var bondeförbundstösen hade sitt hem.
Såg några gravt rödhåriga ridtjejer vid en av gårdarna och tänkte att vi nog var ganska nära....

Hemma i H-hammar fick hästarna sin vanliga kvalitétslunch, hö.
Vi packade ihop och drog mot ett populärt och såväl kvalitetsmässigt bra som prisvärt lunchställe, Söderport, i Värnamo. Mycket mat  blev det och gott var det.

Gott kändes det också att komma hem och sätta sig i favoritfåtöljen och kolla på de senaste dagarnas bildskörd. Den blev bra.

I morgon är en annan dag.... och då måste skoljobb utföras. Något sådant har varit svårt att få till denna kvalitétsvecka.

På måndag är det tänkt att det ska bära i väg mot Stockholm och SETT. Kul att man fortfarande vill kosta på en lärartant en sådan upplevelse.

Söka skulden

- Det är din skuld om våra växter inte överlever, sa eleven.

Vi hade planterat gröna skott och sticklingar i "slutna system" för att få uppleva hur vattnets kretslopp fungerar även i en glasburk med lock, eller i en glasskål övertäckt med plastfolie.

Tyvärr är inte våra klassrum gjorda för växtodling, eftersom de stora klassrumsfönstren dels är något tonade, dels ligger i nordostlig riktning.

Min, för dagen assisterande lärarkollega, föreslog att vi skulle använda en liten ledig yta, med bättre ljusinsläpp, i grupprummet. Men två "system" blev över, de fick inte plats.

- Det är ditt fel, om vårt försök inte funkar!

Vi löste detta med att gratishyra lite plats i förskolekassens söderliggande fönster.

Men visst är det så att vi gärna vill söka skuld hos någon, när det inte går som vi tänkt.

Motgångar, olyckor, missöden, felaktiga gärningar- ska förklaras med att att det är någon annans skuld.
Att vi själva kan bära "skulden" det är mycket svårare att inse.

Nu vill jag inte använda uttrycket  "skuld", för mig betyder det att någon med illvilja skulle ha orsakat något.
.
Det mesta som blir "dumt", det tror jag beror på slumpen, olyckliga omständigheter, obetänksamhet. stress, egensinnighet och säkert mycket annat.... men jag skulle vilja säga att det finns olika anledningar till att saker händer.... men sällan att man kan skuldbelasta någon för det.

- Om våra växter inte överlever, om vårt slutna system inte fungerar, så beror det på att de är för dåligt ljus i fönstret och för att du inte såg någon möjlighet att testa vårt lilla växthus utifrån bättre grundförutsättningar. Nu uttrycker sig inte barn på det sättet.... men de kanske kunde säga:

- Kan vi inte få testa att ha vår odling på ett bättre ställe?

Ge förslag på hur det skulle kunna bli bättre, kunna förändras,  istället för att direkt söka någon som bär en skuld.

Gäller absolut både vuxna och barn, välutbildade och lågutbildade....

Som många som ibland läser min blogg vet, så är jag inte speciellt förtjust i mig själv.
Vilket ju inte är så bra, då man måste umgås med sig själv alla dagens vakna timmar och genom natten sdrömmar.

Många gånger har jag tänkt att det är mina föräldrar fel, att det är de som bär/bar skulden till den jag är.

Min mor som så ofta sökte fel hos andra människor, som var sjukligt avundsjuk.... inte unnade någon något... som satte sin dotter på en piedestal- som det gjorde djäkligt ont att,  i mogen ålder,  ramla ner ifrån....

Min far som jag var rädd för, som jag egentligen inte hade någon kontakt med, som jag inte kunde prata med förrän jag var vuxen. och hade egna barn.. och då gick han hastigt bort, så vi hann aldrig prata så mycket.

Mina föräldrars sätt kan jag tycka har "skadat" min självbild.... men inte är det rätt att som sextiotvååring ge dem skulden för den jag blivit.

Nää, ta mig tusan, då jag fattat hur min uppväxt påverkat mitt sätt att vara, så skulle jag av egen vilja kunna ändra mig och bli en mer positiv människa. Men det är väldigt bekvämt att fortsätta i invanda mönster.

Och visst fanns det anledningar till att mina föräldrar blivit det de blivit.......

Det finns anledningar till att det blir som det blir, men att söka skuld hos någon för att sakers tillstånd är som de är, det är föga utvecklande. Hur kan man göra det negativa mer positivt? Vilka möjligheter till förändring finns?  Jag tror att vi behöver tänka så, lite till mans för att vår jord ska bli en trivsam plats. Svårt bara, det medges.....men försöka kan vi väl göra?

Fredagsfunderingar

Vi pratade om det på rasten idag, på personalrummet.
Inkludering- exkludering.
Vi pratade om barnkalas, då det flera gånger hänt att barn  hade bjudit nästan alla i klassen. NÄSTAN ALLA. Inte alla!
Inget som skolan egentligen har med att göra, men som barnen tar med sig in i skolan.
Man pratar om presenter och kläder och festligheter i klassen, men alla kan inte delta i det förväntningsfulla samtalsämnet. alla har inte fått någon inbjudan!
Varvid några förstås undrar: Vad är det för fel på mig? Varför duger inte jag?

Skärpning föräldrar som står bakom en sådan inbjudan: Så gör man inte! Alla eller ingen! Hur enkelt som helst!

Flera av oss som satt där i personalrummet kunde vittna om tillfällen då man - eller någon i familjen hade blivit exkluderad.

För egen del berättade jag om att  GRÄT, då dottern ( 7 år skulle jag gissa) berättade att alla tjejer i gruppen var bjudna på en klasskamrats kalas, alla utom hon. Kanske var det beroende på att vi bor utanför samhället, jag vet inte. För det kunde inte bero på någon av de "kriterier" som en del föräldrar anger för att inte bjuda.... bråkighet, platstagande, språkförbistring, "vi blir för många då.....

Skärpning! Det gör så djävulskt ont att vara utanför.

Flera av oss kom att tala om hur vi blivit exkluderade som vuxna.

Jag kunde berätta om hur ledsen jag blivit då de flesta i vår by åkte buss tll Stockholm och gick på teater, utan att fråga oss. Vi, som dessutom ordnat massor av teaterresor - byfester under många år.

Kanske tyckte man att jag tar för stor plats - ja, inte bara kroppsligt då - att jag vill bestämma. MEN snälla, tala om det för mig då, istället för att jag ska fundera på... Vad är det för fel på mig? ( C-E kan man inte hitta fel på sällskapligt sett ... synd om honom som har en sån kärrig... ) Varför duger jag inte?

Kanske kan jag ändra mig. Iallafall skulle jag förstå varför man "väljer bort" mig.

Tala om för mig varför jag inte blir bjuden. Jag kanske ändå kommer att tacka nej, jag avskyr ju stora fester. Men jag/vi ska ha chansen. Kanske t.o.m C-E skulle vilja gå på fest utan mig.... det vore inte alls märkligt.

Ja, jistanes vad det blev mycket pratat och funderat, som konsekvens av att några exkluderade barn varit ledsna.

Snälla alla som fortfarande har barn som har kalas  - se till så att alla blir bjudna... eller ingen.... eller bara två.... men inte alla utom två... eller EN!

Tankar inför nästa läsår är på tillväxt hos oss skolfolk.
Vilka ämnen man ska ha, i vilka klasser, vilka som kommer att jobba kvar... ska någon byta skola?

Fick under veckan veta att vi ska utöka vår undervisningstid med ca 40 minuter per vecka. Iallafall vi som har elever i åk 4-6. Vi kommer att vara tillbaka där vi var för ungefär fem år sedan, då det upptäcktes att våra elever gjorde för många timmar.
Anledningen till den utökade tiden? Mer matte!
Jag gillar matte, jag gillar roliga mattediskussioner med mina elever, jag är så stolt över det resultat mina sexor nådde på de nationella proven.
Vi har matte fyra dagar i veckan. Det räcker!
Matte är viktigt, det är mycket värdefullt att förstå och kunna utföra den vardagliga matten, den som behövs för att klara det vardagliga. Men vi behöver inte utbilda alla på högre nivå än så.... nä, jag blir synnerligen irriterad över hur det dåliga PISA-resultatet för några år sedan har påverkat vår skola. Matte har fått högsta prioritet... och jag anser att det finns ett annat ämne som borde ha det....  och
det långt för matematiken.

Svenska!
Det är självklart att varje elev/människa har ett behov att kunna uttrycka sig muntligt på ett vinnande sätt, att varje perosn måste kunna läsa och tolka olika typer av texter och kunna formulera sig i skrift, såväl innehållsmässigt som med en bra stavning och meningsbyggnad. Dessutom behöver alla lär sig att vara kritisk till det man läser och hör i olika typer av media.

Jag ser gärna att vi har en utökad timplan i svenska, gärna också i engelska, för där har det blivit färre lektionstimmar för 4-6 under senare år.

Men matte! Nej! Det räcker som det är!

Hittade ett klipp från dagens Nyhetsmorgon på Facebook.
Fredrik Paulin, killen/mannen som är på bild på en massa nyttiga flingor och grötblandningar berättade hur man ska bli smal till midsommar.

Undvik onyttigt socker, ät tills du blir mätt, ta gärna en mörk chokladbit efter maten, drick gärna några glas rödvin... och rör dej 45 minuter per dag.
Då går du ner i vikt, påstod matgurun.

Men snälla, det är ju ungefär så jag lever. Inga större avsteg iallafall.
Ändå fortsätter jag var den stora, tjocka kvinna som jag varit de senaste ... ja, minst 15 åren.
Det händer liksom inget, vad jag än gör, vad det gäller ganska så lagom ätande och rörande på sig....

Ingen pratar om vad som händer i kroppen när man åldras, ingen talar om genetikens påverkan.

Att vara lite tjock, det kan väl tyckas visa på "friskhet".... men det är inte så kul.

Tänker ibland på det, då jag går och tränar...Jag skulle gärna vilja ta en titt under sladderfettet, för där tror jag att det, åldern till trots, finns ganska  välformade muskler. Iallafall känns det så när man jobbar med dem....

Idag hade vi programmeringslektion i skolan.
Alla lärare, från F-6, i vårt område var på Mediapoolen i Borås i måndags, och fick lära mer om programmering. Mestadels jobbade vi med code.

Idag körde vi så programmering i storklass, 4-6 + några fritidsbarn. Funkade jättebra.
Funderar på om allt prat om programmering är en fluga, eller om det är ett framtida skolämne.

Bra är det i vilket fall som helst, för man måste pröva och pröva om.  Det gäller att testa gång efter annan och inte ge upp.
Bra för oss alla, det är så lätt att säga.... Jag fixar inte detta, så jag struntar i det!

Något som var riktigt bra, det var att Code finns på de flesta språk. Våra nytillkomna elever kunde programmera med hjälp av sina egna språk. Toppen!

Nu ska våra elever hjälpa de yngre att komma igång.... och så fortsätter vi minst två fredagar ytterligare....eller mer.

Dagens  promenad gick till Krokabacken topp. Det var ingen direkt värme. I dag blev såväl vinterjacka som vantar använda.I tisdags satt jag på altanen i T-shirt och knälånga byxor på eftermiddagen.

Typiskt april... både vinter och sommar! Tänk, om man kunde göra om tiden lite. I så fall skulle jag ta tjugo dagar från både november och januari och fördela dem jämnt över april, maj och juni.

Är en verklig aprildiggare.... månaden då naturen startar sin växttid igen.... och man har allt det vackra framför sig,

Fleece i Fristla

Vad gör man en vårsöndag, då det inte finns något speciellt på agendan?
Letar upp en geocachingrunda!

Nu har vi ju inga rundor kvar i närområdet, så det gällde att kolla vad som finns i området utanför det närmaste.
En halvmilsrunda är ganska så lagom.....

I Mark finns det mängder av gömmor.... hittade en som föll mig på läppen ( C-E tyckte också att det lät OK)  söder om Fristla.
Tror att det var sommaren -14 som jag gick en fin runda vid fritidsanläggningen där,  med forjoi....sedan dess har det tillkommit ett par nya rundor.

Klädsel denna vackra dag? Räckte det med en fleecetröja?
Plockade med täckvästen också, men insåg vid framkomsten till anvisad parkeringsplats, att den inte behövdes.
Härlig känsla, den att kunna slänga tjocka jackor och bara ta på sig en tröja eller träningsjacka.

Tog lite tokig väg i början, fick ett ordentligt backpass på det sättet.... men hittade snart den stig som skulle ta oss på en ca fyra och en halv kilometers promenad.

Slingan var välanvänd, vi mötte såväl fotgängare som pustande mountainbikare.
Pratade med en av cyklisterna. Han hade tagit i ordentligt i uppförsbackarna, och var rätt slutkörd.

 Småkillarna som var med i gänget av mountainbikare, hejade glatt. Vad jag blir glad av folk som säger hej när man möts!

Det var en ganska bra runda, eller jag ska inte klaga alls.
Själva rundan var kanske lite enahanda, ganska lik skogsnatur hela tiden. Stigen vi följde var väl i ordningställd, med ordentliga broar där det var blötmark.

Gömmorna var ganska så varierade, relativt bra vad det gäller koordinater och hintarna lite småluriga.

A nice cup of tea och stekt ägg-macka smakade alldeles utmärkt i en solig glänta.

 
Blev nästan lite småsvettigt under fleecen, där mellan solstrimmorna.

En av de femton gömmorna fann vi inte. Den  skulle finnas vid en gran i lärkskogen... lät lite tokigt... och hur vi än letade så fann vi ingen burk...men dock några granar bland lärkträden.

Skogens installationer är nog så vackra som de som konstnärer tillverkar.

- Vid den roten ligger nog burken, sa C-E. Gps pekar rakt på den.
Varvid jag gick ut i blötan, tog stöd i den uppstickande björkresten...och både jag och den murkna stammen föll som furor...
Skulle absolut ha filmats!
Blöt i skorna blev jag, vårfryle i knopp fick jag närkontakt med... skrattade gott åt det dråpliga...'

 ... och blodvite uppstod.

Lite utsikt fick vi under det att vi passerade föryngrigsområdena.

Skulle vi hitta bonusgömman, med en felande ledtråd.
Såg två möjligheter i den icke hittade siffran, sannolikt gömd i icke hittade burken.
Testade båda två, och fann det vi sökte, alldeles där vi parkerat bilen.

Kul med geocachingrundor, Ser fram emot nästa sådan.... trots att det innebär att vi måste ta oss minst 5-6 mil för att hitta en o-gådd.

Lite sjö och lite kultur fann vi, då vi stannade tog vägen över Sexdrega på vår väg hem.
En helt okörd väg för vår del.

Sexdrega hembygdsgård ligger några kilometer väster om själva samhället, med finfin utsikt över Rysjön.

Lunch blev det på Gunillas utmärkta restaurang i Lockeryd. Besök i blomsteraffären, Blomsterlandet, på samma adress blev det också.
Femton funna gömmor ... det  är en alldeles lagom söndagsskörd.