Torsdagstrevligt

 Igen!

Förra torsdagen var det suverän underhållning i grannsamhället.

Igår var det god mat och trevlig "gemenskap" i centralortens nyöppnade restaurang.

En superkul kväll tillsammans med alla som jobbar på vår lilla skola blev det.  Alla var med, rektor, kocka och vi som bara jobbar några timmar i veckan.

Anledning: Många fyller  jämnt i år; 30, 50, 60, 65 ... och en som blir 70. Är väl inte så vanligt att man har en 70-åring i "arbetslaget"  Men, faktiskt så läste jag häromdagen, att 25 % av alla sjuttioåringar i Västra Götalands län finns kvar i arbetslivet 

En superkul kväll blev det med mycket skratt, en del klurigheter och god mat och dryck! En kväll man kan "leva på" länge.

Ett presentkort på blommor, det fick vi alla jubilaren. Bästa presenten!

Har f.ö. fortfarande svårt att kommentera alla som använder Blogger, via mobilen...

Väl utnyttjad egentid

 Hann med en tur till Vandalorums nyanlagda trädgård i dag. Helt otroligt vacker. En sådan massa blommor som stod i full prakt, trots att det väl är mer höst än sommar. En härlig timme av "egentid", då morfar åkte med till ridlekis idag. Gick lätt att åka tillbaka till Ulås och fixa tacosoppa och pannkakor till hungriga ryttare, efter den utflykten.

Bara att njuta av blomprakten!Eller iaf en del av den.

Vandalorum är en konsthall, med olika utställningar. En utmärkt restaurang inryms också i de ladugårdsliknande lokalerna.

Tog en tur till Osudden, vid Vidöstern, när jag ändå var ute. En vacker plats, som absolut var bad-inbjudande. Speciellt som det var bortåt 20 grader varmt.

Malmö levererar

 

Jag gillar Malmö. Naturligtvis beror det till stor del av att dottern och hennes lilla familj bor där.  Men den korta ( obefintliga) vintern, den ljumma hösten och alla vackra planteringar gör också sitt till. Sen gillar jag själva stadskärnan också, även om det numera är mycket sällan som man hinner gå dit under besöken i Sveriges tredje största stad. 

Ava fyllde sex år förrförra veckan. Vid något tillfälle, så har hon haft kalas för både mammans och pappans närmsta släkt. Numera tycker vi att det är bra om vi kan komma ensamma, eftersom vi då får möjlighet att rå om Ava på ett helt annat sätt, under några värdefulla timmar.

Det blir ofta så att vi samordnar resan med tre fjärdedelar av värnamofamiljen, då vi åker till Malmö. Kusinerna vill gärna ses, och systrarna vill också gärna träffas. På det sättet blir det en resa på 29 mil, enkel resa, varje gång. Lika mycket.. eller mer ...tid på vägen, än hos Ava. Men det finns så mycket värde av att vi tar  de extra tre och en halv milen över  Värnamo. Det sociala, det ekonomiska och det miljömässiga. Nu hoppas  vi i alla fall få till en egen resa, jag och C-E, i samband med höstlovet, med övernattning på hotell och med stadsbesök, och kanske en liten rundtur i städerna söder om Malmö. Och sedan ta med oss Ava till oss, under några av höstlovets dagar.

Lekplatser, i närheten av Avas boende, det är vi experter på. En tur, till Folkets Park, tvärs över gatan. är ett måste. 

Därefter blir det oftast en promenad... gissningsvis en kilometer... till Mary Anderssons Park. Mindre folk,  men många roliga aktivitetsmöjligheter.

Rinnande vatten är alltid extremt lockande.

Kön till glasskiosken är inte alls lika lång, som den brukar vara i folkets Park. Igår var det ingen kö alls. 

Sorgenfriskolan har vi gått förbi många gånger, men aldrig gått in på skolgården. Men nu när Ava börjat förskoleklassen i den anrika skolan, så ville hon ju gärna visa skolgården. 

Det var en väldigt trevlig lekmiljö, på den stora gården. Trodde inte att det fanns så stora, och så välordnade skolgårdar i en storstad.   Men för hundra år sedan, så tog man tydligen i rejält, när man skulle bygga en skola. 

Även ett förskolebarn kunde hitta riktigt roliga grejer på skolgården.

En fin dag, tillsammans med de allra bästa, det blev det. Hann träffa Avas pappa en kort stund innan han gick iväg och jobbade, och hann träffa killarnas pappa en liten stund, i samband med att vi hämtade upp dem. Så alla "viktiga" fanns med på den lyckade dagen, på något sätt.

Liksom det härliga solskensvädret, som  nästan alltid Malmö levererar.

Först går det upp, sen går det ner...

 Jo, så är det ju absolut med livet. Det går upp och ner. Det blev en berg och dal-bana, men riktigt brant backe från en dag till en annan. Skitsaker , tycker kanske många... men ibland blir det så fel...

 

Vi stod vid en vintrig busshållplats och väntade på en buss som skulle ta oss ut på revy. Det var en fredag i februari. Väninnan frågade om vi skulle till Nittorp och kolla på showen med Martin Stenmark. Den skulle gå av stapeln i den gamla idrotthallen, som nu arrenderats och färdigställts till en konsertlokal, av en kille som ursprungligen kom från det lilla samhället. Svarade att jag /vi kände oss för gamla för det evenemanget och kunde konstatera att det gjorde även våra jämngamla vänner.

 - Tänk om de kunde göra en show som inriktade sig mot oss äldre, tyckte väninnan.  

Jag är väl en fixare, på gott och ont.  ( det onda kommer senare) Så jag skrev ett mail till killen som rustat upp den gamla idrottshallen. Han och hans syster är jämngamla med våra döttrar, och gick hos samma dagmamma en gång för många år sedan, så lite bekantskap fanns. Skickade förslag om att skoglundsentertainment  skulle "fixa" en kväll för äldre, gärna i samarbetet med PRO ( och SPF) Fick snabbt svar. Rickard ville att vi skulle träffas och spåna på idéer. Tog med mig vår nytillträdda ordförande i PRO, då vi i månadsskiftet mars-april, träffades för att planera inför det som fick rubriken "En kväll i Folkets Park".

I min tanke, så tyckte jag att det finns en hel del lokala förmågor, som tillsammans med Rickard och hans fru Maria, kunde  fixa en kväll i nostalgins tecken. Men Rickard, som jobbat i underhållningsbranschen i bortår tjugo år, ville mer. Ett dragplåster skulle det vara. Siw Malmqvist var den första vi kom att tänka på. Hon och hennes man Fredrik Olsson  (ursprungligen från Limmared)  har ett sommarboende i närheten.  Rickard kände också Kikki Danielson och Lotta Engberg ganska bra, så dem hade han som reserver om inte Siw ville ställa upp. 

Nu är det inte lätt att locka en välkänd artist till lilla Nittorp, en torsdagskväll i september. Genom flitig mailkontakt med Rickard, fick vi veta att alla tre av de föreslagna damerna till en början var intresserade, men att de sedan tackat nej. Även Lill Lindfors backade ur.  Per Fritzell nappade på erbjudandet att bli gästartist till showen den 21 september. Lät ju jättebra!  Någon vecka senare kom mailet, han hade backat ur. Han också... Jag tyckte att Rickard och Maria gott kunde klara att hålla i showen tillsammans med sitt band. Det var ju musik från "gamla" tider... 50, 60, 70-tal.., som vi ville höra. Och kanske sjunga med i.  Visste ju också att paret Skoglund var vana entertainers, som kunde få till ett kul mellansnack. 

Men Rickard gav sig inte. Han ville ha ett dragplåster. Det lyckades. Tomas Pettersson,komikern från Halmstad, hade tid att komma. Passade riktigt bra f.ö., då han skulle ha premiär på sin egen "show" bara någon vecka senare. Så han hade en hel del i huvudet redan...

Jag hjälpte till att skicka ut inbjudan och info till PRO-föreningar runt om, och flera av oss i PRO-styrelsen tog sig an att affischera. Biljettförsäljningen tog fart, och för några veckor sedan, så var föreställningen slutsåld. 360 pensionärer var redo för en nostalgikväll.

En sådan toppenkväll det blev!  Showen var superbra. Lite ny musik, men massor av gamla godingar som man kunde skråla med i. Och som man blev uppmanad att sjunga med i!

Rickard och Maria hade kul på scenen. De var så avslappnade, och kunde på det sättet bjuda sin publik på ett härligt,  såväl spontant som personligt, mellansnack. Sjunger superbra, det gör det båda!

Jag hade varit lite skeptisk mot Tomas Pettersson. Har inte hört honom så mycket. Men oj, vad han var rolig. Han var roligt rolig, utan att göra en massa smaskiga övertramp i dålig humor. Jag har inte skrattat så mycket och så hjärtligt på länge, antagligen inte på många år.

Hade lite "ångest" inför att trängas med 360 personer. Men utrymmet i den gamla idrottshallen, där jag för 50 år sedan träffade C-E på en dans, och där såväl ABBA som Gyllene Tider... och massor av kända dansorkestrar stått på scenen, ( och där jag gått på gympa, dansat gammaldans, och där svärfars begravningsmiddag hölls)  rymde oss alla. Själva festlokalen var numera i toppskick vad det gäller att absorbera störande ljud. Så man kunde prata med folk i normal samtalston.

En supertrevlig kväll, alltså. Det lilla fröet som såddes en fredag i februari växte ut till något stort och bra.  Kändes bra att ha varit den som varit med att sätta igång allt...

Det var svårt att somna efter en rolig dag, och en kort men intensiv arbetsdag, dessförinnan. Jag var trött igår. hade varit uppe på toa ett onormalt antal gånger under natten, dessutom... Nästan så att jag tänkte att jag var sjuk... 

Åkte med maken till Ulricehamn på förmiddagen. Han skulle till tandläkaren, jag passade på att uträtta några ärenden. Åkte över Tranemo hem för att handla på ICA. Tvingade mig ut på en promenad på eftermiddagen. Men jag var onormalt trött....

I vår by, med nära omnejd, finns tolv kvinnor i ålder 50 - 78 år. Den som är 78 är femtioåringens svärmor. Under många år, ja, sannolikt sedan äldsta damen fyllde 50, så har vi uppvaktat varann på jämna födelsedagar. Både 30, 40, 50 och ibland 60 - årsdagar. Ju äldre vi blivit, desto sämre har vi blivit på att uppmärksamma varann. 

Men så fyllde ju "tjejen" som var mer än tio år yngre än den näst yngsta, femtio år i augusti.. Är ganska dålig på födelsedagar, men uppmärksammade det genom att hon lagt ut bilder på FB/Instagram från en fest som hon ordnade för de närmaste. 

Visst måste vi fira femtioåringen. Hon som verkligen ställt upp för oss alla, sedan hon flyttade till byn, bara tjugo år gammal.  

Vem är det som oftast varit den som tagit sig an att samla in pengar och fixa present mm, när någon fyllt år? Jo, just det! Rätt gissat. Det finns ytterligare två kvinnor i byn, som  tagit sig an fixeriet ibland,... medan några av dem aldrig har lagt två strån i kors för att ta tag i något.

Alla utom en har Messenger, så förutom att man fick skicka ett mail, så var det ju lätt att bilda en grupp, kolla vilka som ville vara med och uppvakta, (alla), om vi skulle gå på lokal och äta eller om vi skulle ordna överraskningsfest ( lokal) och vilka som kunde åka med den 22. ( nio + festföremålet)

Bokade bord på Höganloft i Hestra. Två "tjejer" erbjöd sig köra oss andra... blev ju bra med två bilar. Kändes ok, kände mig lite mindre trött framåt kvällen, men lite spänd...det finns ju en i sällskapet som "avskyr" mej sdan tjugo år tillbaka, och som oftast ( men inte alltid) nonchalerar mig helt...Borde inte bry mig efter alla år, men kan inte låta bli att känna av "kylan" från henne. Och den gör mig så ledsen och frustrerad. 

Så allt blev fel. Jag var trött, det var "kyla" denna kväll och när vi satt oss till bords så sa en av dem som aldrig någonsin tagit några initiativ, att nu tar vi in två flaskor bubbel. En med alkohol, en alkoholfri. så innan de flesta av oss visste ordet av, så var det beställt.

Jag är snål och antagligen helt knäpp, men jag blev irriterad. Frågar man inte vilka som vill ha, och ärd det då inte betydligt enklare att var och en beställer sitt glas? Då blir det ju så mycket enklare då man ska betala. Helt plötsligt hade vi också en flaska rödvin på bordet . Det får jag skylla den "käcka" servitrisen för. Trött, påverkad av två glad vin och irriterad över "kylan" ( i övrigt så var det trevligt, även om det var för mycket restauranggäster i den dåligt ljudisolerade lokalen, denna fredagskväll) undrade jag hur vi skulle dela upp betalningen. 

Det hade ju varit lätt att betala festförmålets och dryck, om det bara varit maträtter och glas /flaska av dricka. Nu blev det förstås jag som betalade allt... och egentligen är det ju inget att vända upp himmel och jord för, men jag blev både arg och ledsen, för bristen av kommunikation. Talade om för alla varför jag reagerade så kraftigt, avskyr att lägga lock på. 

Det tog inte så lång tid att räkna ut vad var och en skulle betala, sen när jag kommit hem. Men det kändes/känns inte bra. 

Har bett alla om ursäkt idag, och fått positivt svarfrån många.

Så kan det gå, när femfemman visar sin sämsta sida. Sin femfemmesida. Det var ett tag sedan det senast hände... 

Är väl risk för att det var sista gången jag fixade något. Speciellt som alla nu fyllt femtio... och att bli gammal, det är ju inte så mycket att fira. Eller... kanske ... det är det som man ska fira... 

Tröttheten, den är iallafall borta. Tog en rask halvmilspromenad innan åskan och regnet kom. Men... när man mår dåligt av dumma grejer... då tar nog både kropp och själ en hel del stryk. och det värsta är, jag kan inte lova att bättra mig, för ibland så blir det bara fel för mig.

Långt inlägg... men jag behövde skriva av mig.

Utsugare och vackerheter

 Lite blandat om insekter i den offentliga dagboken.

Söndagen inleddes med en stund i lingonskogen. Tillsammans med maken, så tog det bara en dryg timme att få ihop 7-8 liter bär. Detta trots att det absolut inte känns som något lingonår. Bären omvandlades snabbt till sylt och lingondricka. Speciellt drickan går så snabbt att göra. Man behöver inte finrensa, bara ta bort det "värsta". Bären ska ju ändå slängas.

Älgloppor/älgflugor har sin tid just nu. Vet inte hur många hårda flugor som jag plockade bort från, framförallt håret, efter stunden i skogen. De är lite otäcka, när de kryper omkring i hårbotten. Dock gillar de inte mig och mitt 0-blod.  ( Vilket ju myggor gör) Men jag vet att det finns en hel del som får ordentliga bett av den lilla insekten.

Vaknade i natt av att det kliade på vristen. Hur gör man då? Gnuggar med andra foten. Vilket medför  ordentliga skrapsår. Myggor, de vet precis var det ska suga ut sitt blod. Där skinnet är tunnast... och det är besvärligast att klia... eller sätta på "afterbite". Åtminstone i halvsovande tillstånd. 

Tror att jag fick några bett genom strumporna, då jag gick på mossen. Tänkte inte på att myggbehandla de ganska tjocka vandringsstrumporna....

Det var gott väder i söndags, lite sol på eftermiddagen, så det blev en stund på altanen. Såg en annorlunda fjäril i "aster-rabatten". En amiral. Inte på något sätt ovanlig, men den  visar sig inte varje år. Vissa år har det kommit många. Denna söndag var det bara en enda. Ett kort besök blev det, lite nektar från en aster, lite annan nektar från en solros, lite vila på det vita staketet... och sedan iväg. Glad att jag iallafall fick ett ok foto, på den vackra fjärilen. 

Den här fjärilen känner jag inte igen från tidigare somrar. Nu finns det många. Kanske man inte uppmärksammat den, för att den är grå och lite "tråkig". 

De här gynnarna var lite skrämmande de första gångerna de hördes av. För hörs gör de! Ett förskräckligt surrande. Hade fönstret på glänt och fönsterlampan tänd. Insåg att det var till ljuset de drogs. Tre fyra getingar i jätteformat, surrade runt lamporna.  Öppnade fönstret helt, släckte lamporna  och tände utomhusljuset istället. Getingarna stack direkt ut mot ljuset. Lite otäckt kändes det, då vi hade tänt inomhus, släckt utomhus och fönstren stängda. Flera getingar krockade med fönsterrutan, i sina försök att komma in.

Googlade på den stora getingen, som dras till ljuset. Bålgeting. Nyttig. Äter insekter, framförallt flugor. Helt ofarlig för människor. Det är bara om man trampar på den som den skulle få för sig att stickas. Blir förvirrad av artificiellt ljus.  Vill ju fortfarande inte ha den inomhus. Men nu har  jag lärt mig hur den funkar. 

Besökte en riktig "utsugare" idag på förmiddagen. Tandläkaren. 

Har länge känt att det är en spricka i en lagning, i en kindtand. Det har fastat mat i sprickan, den har varit lite öm. Tänkte att det är lika bara att ta tag i "problemet" innan hela tanden faller sönder. Sagt och gjort. Pris 2568 kr. Jag nästan baxnade! Hutlöst.  Betalning för undersökning av tand, för fyllning av tre sidor på molar, samt röntgen... för att kolla att roten mådde bra. 

Så nu har jag läst på om hur det funkar med tandvårdsförsäkring. Jodå, det kostar betydligt mindre när man kommit upp i pris 3000 kr på ett år. 600 kr i bidrag för 65 +. det betalar "min" tandläkare ut vid besök hos tandhygienist. ( Fick tid i november) Det finns dessutom en referenstaxa som försäkringskassan använder och utgår ifrån, då de man får bidrag. Tandläkarna ligger alltid över detta pris, De har ju fri prissättning.

Jaja, slår man ut kostnaden på ett år, så är det ju inget att orda om. Eller gå i taket över. Blev bara helt mållös över priset. 

Dags för promenad. Får bli från avverkningen i skogen och hem. Och solen tycks bryta igenom! Få se hur många älgflugor som jag får med på vägen hem...

En utmaning

 

Minst en gång varje vecka, passerar vi Store Mosse nationalpark, på vår väg mellan Grimsås och Värnamo.   Store Mosse, det är en av Sveriges trettio nationalparker. Under årens lopp, så har vi gjort olika vandringar på vandringslederna. Under senare somrar har vi vandrat till vackra Svartgölen, tillsammans med Värnamofamiljen. En lite lagom vandring på dryga fyra km. 

För många år sedan, så var vi ett stort gäng som vandrade på söndagar. Oftast här hemmavid. En gång åkte vi tillsammans till Store Mosse för att gå leden runt Kävsjön. På den tiden var den fjorton kilometer. Jag minns den sista sträckan, som gick på grusväg, som väldigt lång.  Numera går leden på spångar, rakt över mossen, och man sparar in två kilometer.

- Jag skulle vilja gå den nya Kävsjöleden, har jag flera gånger sagt, då vi passerat. Maken har inte varit lika intresserad. Gång efter gång har jag uttryckt att jag ska ta den där rundan i sommar. Insåg att det har blivit mer höst än sommar, så nu var det verkligen på tiden att sätt planen, ja utmaningen, i verket.  Så medan maken åkte till marknaden i Gölingstorp, för att lotta bort stickade strumpor och hembakta squashkakor, ( vilket hade gått utmärkt) så iklädde jag mig vandringskläder, packade lite te och macka, och åkte iväg de ca fyra milen till Store Mosse, stora parkeringen vid Naturum. 

Lite småpirrigt var det, jag har inte gått över milen på flera år. Men det är ju bara att trava på, tills man är tillbaka igen. Enligt vandringsguiden, så skulle vandringen ta mellan 3 och 4 timmar. 

Hur många spindlar finns det i världen? Många

Det var så vackert med alla näten, som var spunna i bärriset. 

Och visst sprang man rakt in i spindeltrådar, som var spunna rakt över stigen. Men fånga en tung tant, det klarar inte en spindel av. Tror inte att de skulle uppskatta det eventuella bytet heller.

Måste ju bara ta ett foto med makron. Många trådar är det, men inte mycket till fångst. Fanns en hel del myggor i luften, Någon borde ju fastna i något nät.

Tolv kilometer runt Kävsjön, det låter som en vacker vandring. Men tyvärr ser man sällan något av sjöns vatten under vandringen. Så man får passa på att njuta av det lilla.

Det finns tre fågeltorn runt sjön. Det största finns i området runt naturum. Ett annat fanns några kilometer in på leden. En avstickare på ett par hundra meter ledde fram till det två trappor höga tornet. Ganska tomt på fåglar så här års. Tre knipor lyfte förskräckta, då de hörde mitt tunga klampande uppför fågeltornets trätrappor. 

Njöt av sjöutsikten. Tur att jag gick fram till tornet, för någon mer sjö skulle jag inte komma att se under hela vandringen. 

Tallskog är vackert. Har en frodig undervegetation. Släpper in en hel del solljus. 

Hörde att någon pratade bakom mej. 

Kände mig lite stressad.  Upphunnen av tokar, som har bråttom framåt! Vandringsleden bestod sannolikt till hälften av spångar. På en sådan blev jag upphunnen av de pratande. Hoppade ( nej..jag hoppar inte... steg) åt sidan och släppte förbi "snabbgångarna". Kände mig nästan lite lättad då det var ett ungt par som gick förbi mig. Hade blivit "knäckt" om det varit pensionärer. 

Träffade f.ö. på en hel del yngre par på den långa leden. ( På slutet går Kävsjöleden ihop med ett par andra leder, och där var det mer blandat med åldrar.) Blir så glad av att se ungdomar som uppskattar och utnyttjar naturen. 

Fem kilometer in på leden kommer man fram till den gamla gården Svänö. 

Idag är det ett vandrarhem. Såg inte till någon övernattande. Iaf ingen som parkerat bilen utanför. 

Det kan ju också vara så att det är stängt för säsongen.

Det enda huset utmed leden, det är vackra Svänö. Naturligtvis fanns det bänkar och ord, och möjlighet att äta sin medhavda matsäck här. Minns att vi gjorde så, när vi vandrade här förra gången. Men jag var inte det minsta sugen på fika, så jag fortsatte ett tag till.

Lite sommarfägring fanns kvar på ängarna  i det öppna landskapet.

Men snart bar det in i skogen igen. Blött på marken, mycket spång.

Så öppnade dig landskapet och jag kom ut på mossmarken. Några staplar med bräder var utlagda. Många spångar var i behov att bytas ut. och skulle sannolikt göras så. Här slog jag ner min breda bak, och njöt av säväl omgivningen, som mackan och teet, det senare direktimporterat från England. 

Kom fram till vandringens tråkigaste och besvärligaste del. Granskogen. Sådan har vi hos oss också, så den är inte speciell för mig. Slogs av hur stor skillnad det är på undervegetationen på gran och tallskog. I granskogen är det mest mossa på marken. Stigen var lite tråkig här också. Rötter och stenar, och spångar över de blötaste områdena.

Åttakilometerssträckor, det går jag  då och då. Det märktes. Så långt kändes det lätt att gå. Efter det kom några långa kilometrar. Detta trots att två vandringsleder nu gått ihop, och underlaget var mycket bättre än tidigare. 

Äntligen kom jag så fram till platsen där leden gick på spång rakt över gungflyet/mossen, tillbaka till naturum.  Dryga två kilometer kvar. Då gick det lättare igen. Ett par möten blev det på spången. Inte en tanke på att ta steget ner i det blöta .... men det gick bra att mötas.

Tyvärr var Naturum stängt. Eller rättare sagt låst. Det hängde ballonger på dörren, så jag uppfattade det som att det var abonnerat för någon festlighet. 

Tänkte återkommande på min vän/bloggvän Inga, då jag gick längs leden. För henne var Store Mosse som ett andra hem. Hennes sextioårskalas firades på Naturum. Det var i oktober 2012. 

Jag vandrade på Store Mosses olika vandringsleder tillsammans med henne, flera gånger. Från olika utgångspunkter. 

Inga fick aldrig uppleva sin sextiofemårsdag. Tänkte att det var sex år sedan i dagarna, som vi var på hennes begravning.

En slända flög länge framför mig och landade då och då på den solvarma spången. Tänkte att det var Inga som höll mig sällskap en stund under vandringen.

Min lilla utmaning är avklarad. En fin runda, som jag absolut kan tänka mig att göra om till våren.  Ganska gott att gå ensam, i eget tempo. Och fundera på än det ena,  än det andra. Och faktiskt, jag tror inte att jag tänkte en enda negativ tanke på hela vandringen. Tre och en halv timme tog det. Så jag höll mig gott och väl inom vandringsguidens "rekommendation". Gott så!