Positivitetsprov

Har funderat några dagar på om det är lönt för mig att blogga över huvud taget.

Som väl alla märkt, så har det mesta som skrivits under de senaste månaderna haft en bitter underton.

Och så är det, inom mej finns det en bitterhet som skulle kunna försura en hel sjö, om den släpptes ut.

Men till vilken nytta är det, att älta besvikelsen över att tanten fått möta en annan verklighet än den hon hoppats på, att det livet inte blivit som hon hade önskat. 

 Det finns saker som är som de är, och som man bara får acceptera.
Så nu tänkte jag jobba på att bli lite mera positiv i skrivandet....  eller också lägga av helt.
Får väl gå över till en ren fotoblogg annars, för att fota, det är ju bara så roligt!
Detta fotot har jag faktiskt inte tagit, utan en av mina begåvade elever. Brukar ha en personligt ägd kamera i väskan, den som vi har köpte till skolan för några år sedan. den är inte så bra.

Väldigt många barn och ungdomar är intresserade av foto och de är duktiga fotografer.
Kul, tycker jag, som tycker att den bästa ögonvilan och den bästa ögonnjutningen, det är att försjunka i ett intressant/vackert/spännande foto.

De sista veckorna har blivit långa arbetsveckor.
Har haft de flesta "utvecklingssamtalen" nu, haft många trevliga samtal med elever och deras föräldrar, och har vid varje tillfälle fått höra att eleven trivs bra i klassen och att alla tycker att klasskamraterna är "snälla" och att det är en lugn klass.
Sådant är ju bara SÅ kul att höra!

Sen finns det väl en sak i mötet med elev och föräldrar som jag inte är så begeistrad i, och det är att få till den där individuella utvecklingsplanen som ingår i vårt uppdrag att vi ska upprätta. Det blir minst sagt krystade saker ibland, och frågan är om planerna är till någon större nytta.

Jobbar man på efter bästa förmåga,vilket de allra flesta av mina elever gör, så tycker jag att det är bra nog. 

Att mörkret har vunnit över ljuset, det förstod jag i morse.
Har insett att det är dags för strumpbyxor igen ( kjoltant som jag är) och hämtade fram ett par svarta sådana, som skulle passa till dagens övriga outfit.
När jag kom ut i dagsljuset så var det inte alls svarta benbeklädnader jag iklätt mig i, utan blåa. Funkade trots allt ganska bra, man blir bara så snopen när man inte ser ut som man tänkt sig....

Morgonljuset är inte snällt mot färger av liknande våglängder.  Kommer med största sannolikhet inte vara sista gången  som jag har färger som inte stämmer överens, nu när frånvaron av ljus luras så förskräckligt.

Tog en promenad i det fina höstvädret på seneftermiddagen. Solen sken och det var ljummet i luften.
Att det finns hopp om en ny vår, det visade den nyutsprungna insektslockande maskrosen.
Hoppas på många fina höstdagar inom de närmaste veckorna.

Positivitetsprovet,,,, ja, det är godkänt... men inte mer. Förhoppningsvis blir det bättre nästa gång.

Positivt var det dock att för första gången använda den dator, som är min lärardator, och som vi fick idag. Windows 8 är operativsystemet, lite annorlunda än de gamla OS som man är van vid. Liten och lätt är datorn, av modell hp. I morrn får den åka med till skolan... förstås!

Tråkigt, trist, tufft, taskigt,trött, tröst

Såg den sista stora granen falla, precis då jag svängde in på vår väg med kommunbilen, efter gårdagens långa arbetsdag, en arbetsdag som vid femtiden ännu var långt ifrån slut.
Dagen innan, så hade jag kommit vandrandes från stora vägen och sett något tältliknande utanför vårt hus. Det var  inget tält, utan en skogsmaskin. En skördare.
Nu skulle man tydligen skörda all granskog kring vårt hus.
På framsidan betydde det att alla våra fina granar under gårdagens förvandlades till stam och till grenar.
Den höga granen som katten Fredrik klättrat högt upp i var borta, de tre granarna som var små "tonårsgranar" när vi flyttade hit en gång likaså. T.o.m den halvstora gran som jag planterat ut från en frösådd lite plantgran i vår rabatt var borta.



Ledsen blev jag.... ville flytta härifrån på stört.
Vem vill bo på ett kalhygge?
Vem vill köpa ett hus på ett kalhygge?
Tur att alla lån är betalda....för är vill nog ingen längre bo...

Skämt åsido... även om det känns som det är allvar också..... det är tråkigt när det ser ut som det gör, alldeles utanför staketet.

Fördelar finns kanske... en sådan är att alla rum på husets norrsida blivit ljusare.

Skulle gärna vilja ha möjlighet att använda det kalhuggna området till en park... men aber finns...
det är inte vår mark...och vi/jag är alldeles för gamlaför att sätta lövträd i jord.. det tar tid för dem att växa och bli park-stora.....tanten bakom datorn kan knappast förvänta sig att skörda frukterna av den  ev. trösterika visionära parkanläggningen.

Katterna tycker också att livet blivit tråkigt, då deras fina strövområden bara försvann på några bullrande, skrämmande timmar.
Tur att det finns lite kattmynta kvar att droga sig med, så man glömmer den trista omgivningen ett tag.

Sydsydväst om vårt hus har man fortsatt att skörda skog under gårdagens kväll och idag.
Här finns det en hel del furor kvar, så här blir det faktiskt riktigt fint.
Fortsättning följer mot Moghult och mot skogsägarens gamla hus. Hoppas att det inte blir lika tråkigt och trist på det området, som det blivit framför vårt hus.

Klippte gräset när jag kom hem.....med gråten bakom ögonen. Kändes som om det kunde kvittat med att göra trädgården fin, med tanke på hur omgivningen ser ut.
Fattas bara att man kör ihop allt virke i en hög alldeles utanför fönstret. Då skriker jag högt! Precis som om det skulle hjälpa....

Trist  och tråkigt med skogen...
Trist, tråkigt och tufft för C-E, det är att hans sår i analöppningen inte vill läka ihop. Jag tycker så oerhört synd om honom, men det hjälper ju inte ett dugg.
Varje dag, sedan stygnen togs, har han besökt distriktssköterska eller sjukhus för vård av såret. Under veckan som gått, har han dessutom jobbat halvtid. Något som han i och för sig själv bestämt, och som han sannolikt mår psykiskt bra av.
Men psyket frestas också av ett sår som inte vill läka, och som idag blivit föremål för rensning av den kirurg som opererade honom för snart sex veckor sedan. ( Oj, vad tiden går....)
Vi behöver inte mer skit och besvärligheter nu.... speciellt inte C-E...
Jag anser absolut att det är vår tur att få vara med om något positivt och glädjegörande....!
Men sådant är inte livet...

Tycker att det är så tråkigt att inte riksdagspolitikerna kan ena sig om  hur man ska styra Sverige.
Blir så besviken då den ene inte kan samsa med den andre. Precis som i en skolklass när den är som SÄMST. Skitdåligt!
Bryt upp den förbannade alliansen, speciellt nu när gudfadern själv ska lämna sitt parti.
Dags för blocköverskridande samarbete... och faktum är att jag tycker att man ska göra som i Tyskland, där de två största partierna regerar ihop... ett "borgerligt" och ett tillhörande "vänsterblocket". Sossar och moderater skulle gott kunna samsas, för det är inte SÅ stor skillnad i deras politik... mindre än vad de själva tror, faktiskt.

Folk må säga vad de vill om följande åsikt; men jag tycker att man måste ta hänsyn till SD också. Var åttonde väljare röstade på dem, och partiet har mer på sin agenda än  negativ invandrarpolitik.
Jag tycker att det är odemokratiskt att behandla SD, på det sätt som det behandlas och har blivit behandlat.
Alla partier har bra saker och alla har något dåligt.... Många tycker att SD står för de viktigaste frågorna, vilket bl.a. handlar om pensionerna.... Även om jag aldrig skulle kunna tänka mig att rösta på det partiet, så anser jag att det ska behandlas med respekt och inte frysas ut.

Skolvärlden igen, alla ska behandlas med respekt, vem man än är...

I Gs finns ett gäng ungdomar som förstör och som stör.
Det är inga stora saker, men tillräckligt stort för att inte låta bli att reagera.
Under gårdagskvällen hade en av skolans soptunnor försvunnit, en plaststol var i bitar och en annan stod på skolans tak. Min fina blomplantering i krukan framför "stora" ingången var pajad.
Under sommaren hade man brutit upp ett eller flera skåp i idrottshallen och stulit bl.a. tidtagarur.
Tidigare sabbade man lekstugan och smetade bl.a. in allt i bajs.

Polisanmälan är gjort, men vi har fått besked att utredningen är nedlagd innan den påbörjades.
Inte bryr sig polisen om småbus....
Någon MÅSTE bry sig! Föräldraansvar?  Kanske förstår föräldrarna inte/ vill inte förstå vad deras barn gör.
Sociala myndigheter? Vet inte hur inkopplade de är.
Skolan? Har själv sett några av dessa barn driva omkring vind för våg, då vi rättade prov i våras....
Någon måste ju göra något!!!!!!

Tänker på min egen mamma, då hon började bli ordentligt dement och egentligen inte klarade sig ensam. Hon vägrade ta emot hjälp. Jag önskade att hon skulle ramla och bryta benet, så att hon tvingades till omhändertagande.
Nu blev det så att hon fick urinvägsinfektion, blev riktigt dålig och hamnade på sjukhus. När hon väl var där, så rullade vårdapparaten igång, mot hennes vilja. Så småningom fann hon sig i sitt öde, att det bästa för henne var ett demensboende.

Jämför henne med Gs-ungdomarna. Jag önskar att de ramlade ber från något av de tak som de gärna springer på, och skadade sig lagom mycket. Benbrott, armbrott,... något som gör att  de här barnen uppmärksammas och får den hjälp de behöver.

Får de ingen hjälp, är jag rädd för att dehamnar i utanförskap ( där är de egenligen redan), kommer att bli utan arbete och bli mer eller mindre kriminella.
Hjälp måste in NU! Varför gör ingen något????

Tanten är trött efter veckan.
Har haft tiotalet utvecklingssamtal och den ( krävande och ganska trista) mattekursen.
Var dessutom på InfoMentor-genomgång och har fått jobba extra i klass.

Räknade ut att jag så här långt jobbat 53 timmar denna vecka. Har 3-4 timmars jobb kvar, för att förbereda veckan som kommer.
En vecka med nya utvecklingssamtal och den bedrövliga mattekursen. Hade tyckt det varit ok med varannan vecka, men inte med varje....

Inte undra på att tanten är trött....

Tycker att det är så taskigt att vi har så olika förutsättningar för vår arbetsvecka, vi lärare. En del har det ganska glassigt ... det hade jag förra året.... med små grupper, få samtal, mycket delningstid. Borde vara en samsyn och ett kollektivt ansvar för att alla ska ha en jämförbar arbetsbörda.

Hann iallafall med två träningstillfällen i veckan. Det är en tröst att känna att man klarar det som är ganska jobbigt, men som man mår bra av.

Kände att jag fick ett Halmstadssug i den fina, varma eftermiddagssolen idag.

Tänkte den fula ego-tanken att jag kunde åka dit själv över dagen i morgon. C-Es rumpa tål inte så mycket sittande, nämligen.

Men det sket sig, C-E hade fått tid hos distriktsköterskan i U-hamn klockan tre i morgon eftermiddag. 

Nu är det inte synd om mej, men tufft för honom....allt detta åkande... och ett sår som inte läker ... och om två och en halv vecka ska cellgiftbehandlingen igång.... 

Usch... vilken tillvaro. Orättvist så att det förslår. Varför ska han drabbas?????? Varför kan inte onda människor få detta istället.....????

Får njuta av Halmstads-ogräset som jag tog med några skott av förra våren... Nu sensommablommar det hos oss på kalhygget....

Söndagen som gick ägnades delvis åt Hjälshammarsloppet. En femkilometersrunda, löpande eller gående, i vackra Hjälshammar.
Dottern sprang, den konvalecente fadern och hans tjocka fru promenerade.

De allra flesta tog sig runt under halvtimmen.

 Tjocka tanten med bungystavar och hennes konvalescente make tog 52 minuter på sig.
Tycker att det var en bra tid, speciellt för C-E... som påstod att han kunde gått ännu snabbare.
Så det är en tröst; konditionen hans är det inget fel på....

Dotter-fästmannen blev dagens vinnare. 23 minuter. Det är bra, det tycker iallafall den som, då det begav sig och man var ung och 20 kg lättare, alltid kom runt på en timme och fem minuter på tjejmilen.

En annan rolig sak under veckan, det var "Skoljoggen". Det var inte mycket till jogg, det var istället en långpromenad i åldersblandade grupper. Vi brukar göra så i vår skola. Jag hade förmånen att gå tillsammans med en grupp. Hela tiden hade jag ett leende på läpparna. Ungar är så häftiga, härliga och sköna.
Tänker att den dag jag slutar jobba, och inga barn längre finns i mitt liv, ja, då finns det inte mycket glädjerikt kvar i tillvaron.

Tittar ut över kalhygget i skymningsljus. Tråkigt, trist.  Tänker på C-Es tuffa tillvaro.  Känner att jag är rätt så trött..... hoppas att sommarens sista helg blir en fin helg.

Våra val

Tänkte göra köttfärspaj till kvällen.
Bad C-E ta ut ett paket köttfärs från frysen.
- Om du vill kan du ta älgfärs, det funkar nog, föreslog jag.
- Blandfärs är bättre, svarade C-E och plockade fram en frusen klump blandat kött från den kallaste platsen i köket.

Rent miljömässigt och nyttighetsmässigt borde han valt älgfärsen.
Älgkött är det närmaste vegetariskt kött vi kommer, och vi vet ju att älgarna betat i skogarna och på åkrarna här i närheten. Vad och var gris och ko har ätit eller framlevt sitt liv här i vårt land, det vet vi inget om.

Valet avgjordes av köttets saftighet och den smakskillnad som det är mellan älgkött och odlat kött...

C-E har alltid valt bort allt vad jakt heter, trots att många i hans släkt genom födsel och ohejdad vana varit inbitna jägare. Ett val som jag alltid har varit lite imponerad av, ett val där C-E vågat stå för att han ogillar jakt... men tycker mycket om alla djur, och alltid velat ha husdjur ( katter)

 Jag gillar heller inte jakt-slakt. Kanske borde vi välja bort att ta emot det älgkött, som är skogsägarnas tilldelning vid älgjakten.  Ännu har vi inte gjort det.... gratis är gratis, älggrytor och älgköttbullar är gott... och som sagt, köttet känns nyttigt.

Kamera har jag nästan alltid med mig. Är ju definitivt fotonörd, är helt betagen av vackra, intressanta, talade bilder.
Systemkameran blir sällan det val av kamera som jag gör. Ännu mer sällan systemkamera med förstorande objektiv. Idag föll valet på den senaste fotomaskinen, då jag bara gick ut en sväng i trädgården för att föreviga de vackra sensommarblommorna.

Tung kamera är lätt bortvald som promenadsällskap. Men nog borde man oftare ta korta fotopromenader, bara för fotandes skull.
Skulle vilja ha en värstingkamera för så där en 15 000 kr, bara för att se vad den kan göra med bildåtergivningen.
Jag har råd, jag måste bara komma fram till valet att skaffa en sådan.
Sannolikt är det sviter från barn och ungdom, då sådana extravaganser var ett omöjligt val, ekonomiskt sett, som gör att jag inte riktigt kommer till skott att göra det val, jag gärna skulle vilja göra.

Insekterna gör sina val.
I vår trädgård finns det ganska så mycket att välja på.
Humlorna brukar föredra den här nektar-serveringen.

Blommorna på köksbordet behövde bytas ut.
Jag kunde välja på att plocka in en bukett astrar, ett val jag gjort under de senaste veckorna.

Nu gjorde jag som amiralen, jag valde en bukett med sommardalhior i stället.
Är så imponerad över dessa blommors olika utseende, vad det gäller färg, kronbladsmängd oh kronbladsutseende.

Konstigt att pyttefrön, som ser precis likadana ut i mina ögon, kan ge denna variation av blommor.

Att sätta upp ett enkelt växthus, var ett val som vi gjorde ( fick lite extra coachning för att göra) för några år sedan. Vi valde en lite för skuggig plats, det har vi märkt, men valet att välja att bygga upp ett litet drivhus av plast, har ändå varit till stor glädje.

Grönsaker under stor del av sommaren, och framförallt, möjligheten att snabbt driva fram plantor till sensommarblommor.
Vi njuter så av våra fina växter, och av de insekter som väljer att besöka dem, både jag och C-E.

Om en stund ska vi ta en lördagspromenad.
Idag väljer vi att gå Mods-rundan. Kanske finns det lite kantareller utmed vägen... höstkantarellerna de har inte valt att komma just i dessa tider, utan naturen har gjort att de kommit fram  efter den varma och ibland blöta lång-sommaren.

Jag har valt att cykla till skolan en hel del nu, då C-E ofta besökt distriktssköterska och sjukhus.
Cykla är jättehärligt, speciellt hemresan, då man kan ta det lugnt i trampandet och njuta av sensommar-förhöstnatur och härlig ljummenhet.

C-E har valt att börja jobba på måndag igen. 50% ungefär, det blir det nog ett bra tag.
Det är en fördel att kunna välja hur mycket man vill jobba efter en sjukdomsperiod.
Tror att hans chef och kollegor uppskattar hans val, det är inte lätt att helt ersätta ett inventarie, iallafall inte om det enbart är en person som är helt insatt i vissa detaljer.

C-E kunde ha valt bort cellgiftbehandlingen, då spridningen av otrevliga celler var minimal. Men han väljer att genomföra den. För säkerhets skull.  Hoppas att det inte blir för jobbigt, utan att den, vilket läkarna försäkrar, går att kombinera med att jobba på deltid.

I morgon är det val.
Vi svenskar ska välja hur vi vill ha vår framtid.
Alla är med och bestämmer.
Det är det som kallas demokrati.

-Är demokrati bara bra? Den frågan ställde jag till min elever.
- Nä, även om man är med och bestämmer, så är det inte säkert att man får vara med att bestämma.
Men vad har vi för val?
Demokrati är ändå den bästa samhällsformen, det var vi överens om.
Trots att den har en hel del brister.

Jag har redan  röstat.
Vi valde att förtidsrösta i år.
Normalt brukar C-E vara röstmottagare.
Jag tror att han valde förtidsröstandet, för att slippa dra sin nu ganska uttjatade sjukdomshistoria, för sina valmottagarkollegor.
Ett bra val att rösta i förtid, tycker jag.
Söndagen är fri för annat..... och så slipper man trängas med folk ...

Jag tycker att det var lite svårt att välja i år. Jag valde mellan ett par partier.

Däremot har jag aldrig haft några problem att välja vilket block som jag ska rösta på.

För mig handlar det om egoism kontra dela med sig till de som behöver.

Jag vill ha ett rättvist samhälle, så långt som det går. Att det finns så många som röstar på egoism, det kan jag bara inte förstå.

Det var dukat för val då jag gick hem från skolan i går.
Mitt val avgjordes av vem jag vill se som skolminister.
Tror att många kan räkna ut vilka tre valsedlar jag valde.

Vissa år har jag röstat olika på kommun, landsting och riksdagsval. Så kan man också välja.
En gång var jag t.o.m. block överskridande och röstade på centern till kommunfullmäktige.
Faktum är att jag tror att det inte spelar stor roll vem man väljer, vad det gäller det kommunpolitiska. Fritidspolitikerna väljer ofta breda lösningar.

Skolan har fått stort genomslag i valdebatten.
Undrar om vi ska få lite högre status efter valet...

I morrn är det politiska valet gjort för alla. Jag hoppas på förändring.

Val, det har vi varje dag. Funderar på om jag ska välja att ta  fleecetröja eller huvtröja med på promenaden.
Kamera väljer jag bort... ja, det får räcka med mobilen ... och med den väljer jag att skicka Instagrambild.

Sjunde september - sol och schysst sällskap

Hade väl inte tänkt blogga idag... men så fick jag syn på unge herr ( eller fröken) Amiral, och lämnade tvättkorgen halvfull med nedplockad, torr tvätt, för att gå in och hämta Casio-kameran.

Ett par stycken bandförsedda fjärilar har uppehållit sig på tre-meterssolrosorna de senaste dagarna... men oftast njutit sin söta måltid med igenslagna vingar. Då är det inte så mycket att ta bild på.... undersidan på vingarna är ju mest mörka.

Men idag, så gjorde herr/fröken Amiral som jag, den njöt av den ( kanske ) sista sommarkänslasöndagen, och den gjorde det hela tiden med utslagna vingar.

Läste på SRs hemsida följande om Amiralfjärilen: Mörkbrun, orange, stor och snygg. Och ett riktigt hösttecken. För under större delen av sommaren är de flesta amiraler larver och puppor. Det är nu de kläckts och är färdiga fjärilar.

Amiralen är spännande eftersom den är en flyttfjäril. På våren kommer ett helt gäng från Sydeuropa hit, parar sig, lägger ägg, och dör så småningom. Nästa generation är den vi ser nu - och den gör sig snart klar för att flytta söderut. Och så fortsätter det.

Varje fjäril flyttar alltså bara en gång, och åt ett håll. Det styrs av generna och man tror att fjärilen hittar med hjälp av solen och en inre kompass.

Under bildtexten på webbsidan, så kunde man läsa att fjärilen laddar upp för långflytten  med energi från fallfrukt.
Solrosnektar har förhoppningsvis också så mycket energiinnehåll att det ska ge den här killen eller tjejen en bra start på enkelresan till solen. Hoppas att den klarar sig ända till sitt resmål, och träffar en schysst partner så att det kommer nya fjärilar flygande till våren.

Helt otroligt jobb... flyga ett par hundra mil!
Humlan, den var störd av fjärilen... fick sig några vingslag på humlenosen, om den kom för nära.
Undrar var alla humlebon finns?
Vi har haft mängder av humlor i trädgården denna fina sommar, stora och små humlor, superlurviga och mindre lurviga dito. Insekterna, det är våra absolut bästa vänner, ett riktigt schysst sällskap i trädgården.

För egen del så har söndagen avverkats i racerfart och gjort tanten rätt så kvällsseg.
Städning av hus, klippning av gräs, tvätt av bil ... och så en del skolarbete.
Bl.a. kolla film till Mattelyftsträffen i morgon.....
Om det är något som knäcker mig, får en överrinnande bägare hos tanten i höst, så blir det nog mattelyftet. Det är bara för mycket av det vi inte bett eller ansökt om....

Växthussäsongen är i det närmaste över. Har bara några paprikor och cocktailtomater kvar. Förra året fick vi denna vinranka av Karin. Då var den i blom, och gav söt minivindruvsskörd. Trodde den dött under vintern, men den har kommit igen och uppvisar nu de vackraste höstfärger. Ett riktigt växthus-smycke.

Bara det jag ville visa, den fina amiralen och de vackra vinrankebladen.

I morgon är det arbetsvecka igen. Nu börjar allt extra.... både på skoldagar och kvällar. Sådant är lärarlivet. Jag är glad så länge jag få ha det.

Ha en bra vecka alla!