Åtta år !

 I natt var det åtta år sedan som jag, alldeles nyss insomnad, väcktes av en SMS-signal. Klockan var 02. Det var svärsonen som meddelade att den efterlängtade Konrad hade anlänt en halvtimme efter midnatt.

Vår första barnbarn. En efterlängtad kille.

Första gången jag träffade honom var han fyra dagar gammal. Så liten. Fast helt normalstor som baby. Det var knappast så jag vågade hålla honom.

Nu har det gått åtta år. Så mycket glädje han har gett oss. Precis som hans lillebror och som hans drygt  sju månader yngre kusin.

( Ska jag vara ärlig, så har jag visst blivit arg och irriterad på honom någon gång också. Konstigt vore det annars)

Vi firade honom igår, på den sedvanliga mormorstisdagen. Av någon anledning så kom kameran aldrig fram.

Får använda ett "julkort" och säga GRATTIS till vår supersmarte musik och idrottskille! Vi är så glada och tacksamma för att det var just du som blev ett av våra tre barnbarn!

Vattenringar

 I flödet på Instagram kom Per Ragnar upp.  Har inte ägnat några tankar kring den lysande skådespelaren på många år. Visste inte om han var i livet, förrän han dök upp i TV-serien "Whiskey on the rocks." Still going strong alltså. Såg fräsch ut. Måste ju kolla ålder. Född 1941. Jag blir glad av att se pigga pensionärer!

På Instagram framför Per Ragnar något som kallas "Söndagsdikten". Beslöt mig för att följa sidan.

Idag kom denna dikt upp:

En människas liv är som när en sten faller på en vattenspegel

Det bildas ringar på ytan, ringar som vidgar sig alltmer.

Några kommer vinden att susa.

Några kommer näckrosorna att gunga.

Några kommer solstrålarna att glittra.

Aldrig är ett människoliv helt spårlöst, även om det blott är som ringar på en blank vattenytan.

Ingen vet hur långt ringarna når 

Dikten är skriven av en poet som heter Eva Malmberg. Okänd. Så okänd, att jag inte kan googla fram mer info om henne. 

Jag är absolut ingen dikt-förståsigpåare. Men denna dikt stannade kvar.

Stannade kvar i mina tankar på dagens promenad, då mycket att jag försökte göra vattenringar med gå-stavarna.

Lyckades sådär. Hade förstås gått bättre med en sten.

Men visst är dikten talande? Man har stött på många "vattenringar" under sitt liv. Sådana som satt tillvaron i gungning, sådana som glittrat, sådana som speglat mörka moln. "Vattenringar" som påverkat att man blivit den man är. Och mina egna ringar, ja de har säkert innehållit både "vin och vatten".

Nu har vi avsmakat såväl avokado som kiwi, från Crowdfarmings fruktlåda. Otroligt gott! Apelsinerna är så perfekta, att jag beställde en låda på sex kg, från odlaren i sydvästra Spanien. Får dela med mig, sprida lite ringar av smakfull apelsin.

Veckans tre arbetsdagar är tämligen bra förberedda. Hoppas att de kan sprida lite "vattenringar". Märker att mina favoritämnen så gör. No-ämnen. Medan ämnen som religion och historia ger väldigt små krusningar, när jag försöker sprida dem...

Levererat

 Vi har beställt frukt från Crowdfarming tidigare. Frukterna har varit bra, men det har varit lite si och så med leveransen. Det är kanske inte riktigt enkelt med hemleverans till oss som bor en bit från allfarvägarna. Någon gång har frukterna blivit flera dagar försenade. Någon annan gång har vi fått hämta dem på utlämningsställe.  Färsk, obesprutad frukt bör levereras på överenskommet datum.

Det har inte blivit av att beställa direktimporterade frukter från odlare i Sydeuropa på några år. En anledning har varit att det är lite vanskligt med leveransen. En annan har varit att man fått så mycket apelsiner, clementiner, avokado eller vad nu man beställt, att det varit svårt att göra åt det, medan frukterna varit färska och fina. Trots att jag delat med mej.

Läste på FB om en ny variant av beställning. En månadsprenumeration ( som kan sägas upp när som helst) av en låda med blandad frukt. Efter säsong. Kul att testa, tyckte jag. Mycket bättre med lite variation i den 4,5 kg  tunga lådan.

På orderbekräftelsen stod det att beräknad leverans skulle ske den 24 jan mellan kl. 13 och 15. Och se, precis när vi satt oss vid middagsbordet, strax efter ett, så stannade en bil på vägen utanför och en man  lämnade en låda på verandan. Utan att i övrigt ge sig till känna.

Hämtade in lådan direkt, och tänkte att vi kunde komplettera middags-grönsakerna med lite färsk avokado.

Nu blev det ingen avokado idag. Den behöver mogna. Detsamma gäller bananerna. Ett apelsin har jag smakat. Så god. Och lättskalad. Det fanns också några kivi som var mogna nog att äta. 

Prisvärt? Njaeeaa.. Men inte jättedyrt  Köper så gärna god och obesprutad frukt och gynnar de sydeuropiska fruktodlarna. Kommer att fortsätta prenumerationen, åtminstone några månader framåt.

Makt

 

Tog en lite längre promenad. Lät tankarna gå. Det är ju det bästa med promenader. Tänk så många lektioner som blivit ( och ännu blir) planerade under det att fötterna rör sig framåt.  I den takt som är behaglig just för dagen. Idag gick det rätt snabbt. Kände att kroppen ville röra på sej, efter några dagar med ett lätt magvirus.

Tankarna rörde sig mycket kring makt. Med ett skjutvapen har man definitivt makt. Det finns ingen kritik i att ha skjutit dessa båda vackra djur. Som utbildad jägare, så är jag säker på att man vet när det är rätt att använda sin bössa. 

Tänker vidare på makten i skolans värld. Den har minsann förskjutits under de snart femtio år som jag funnits där. Minns tydligt när den ganska gamla mamman till en elev i min första klass ( en femma), neg för den tjugotreåriga lärarinnan. Nej, det kändes inte bra. Det förekom säkert inte så ofta under andra hälften av sjuttiotalet. Och visst fanns det de som var öppet kritiska mot den unga lärarinnan. Hon som "satte griller i huvdet" på deras barn. Minns att jag i klassen pratat om att jag sett filmen "Hajen". Det fick jag minsann kritik för. Av en upprörd mamma,

Idag känns det som om obekväma föräldrar har makten över skolan. Många av dem har "stökiga" barn, och kan inte förstå att deras gulleplutt kan bete sig illa. Och så hotar de med anmälan till myndigheter... eller tar med ett juridiskt ombud. Till sin hjälp har man lagar, förordningar och media. Och ibland skolledare. Vilka sällan står på den enskilde lärarens sida. Skolledaren är också "rädd" för aggressiva föräldrar. Minns så väl, då jag jobbade på "riktigt" och jag hade en kille med grav NPF- problematik i klassen. Dessutom hållen om ryggen av sin mamma. Killen kom för sent till en musiklektion och frågade vad han skulle göra. "Det kan du fråga de andra i din grupp" svarade jag. Varvid killen tog den synth som jag hade i famnen och slängde i golvet. En plastsynth går i många bitar! Sen gav han mig en örfil så att glasögonen åkte lång väg.

Rektorn tog kontakt med föräldern. Denna ansåg att jag gjort fel. Att jag svarat fel. Nästa dag fick jag mig en "avhyvling" av rektorn. Snacka om felaktig maktutövning.

Sen kan man ju undra varför en del människor kan ta sig så mycket makt.  Var ju irriterad över att julavslutningen i skolan var stadievis i biblioteket, med sånger som "Min julskinka har rymt" och en Sean Bananlåt. Förr gick man till kyrkan och sjöng låtar om ljus, glädje... om julens budskap.

Överhörde en konversation mellan två unga kollegor i torsdags. Varav den ena började jobba i vår skola i höstas. Den som jobbat ett antal år och bl.a. är förstelärare, berättade att hon gjort sitt examensarbete om  att skolan inte ska var konfessionell. Och fortsatte berätta att hon, vare sig om hon visste om det var rätt eller ej, nu  lobbar och jobbar för att skolavslutningar inte ska vara  i kyrkan. Varför har hon fått sådan makt? Jag och min pensionärskollega protesterade vilt före jul. Mot att man frångått tredaitionen att gå till kyrkan vid jul. Ingen av de andra kollegorna, där nästa alla är mellan 50 och 65 år, sa något. Men efteråt kom de in i vårt lilla arbetsrum och talade om att de höll med oss. Förstår inte att en kvinna på dryga trettio år kan ha den makten över alla....

Makt utövas på olika nivåer. Trump har makt över Israel. Nu tycks det som om han fått dem att sluta att skjuta ihjäl oskyldiga palestinier. Hur kan en egotrippad, narcissistisk, pengagalen man på närmare åttio år ha sådan makt,

Liksom den ryske motsvarigheten, han som skickar sina unga män i döden, och låter befolkningen lida, bara för att han vill visa att han har makt att bestämma över både människoliv och landsgränser. 

Hur kan man få sådan makt. Kanske för att de flesta av oss är små rädda nickedockor.

Tystnad är makt. Har ni tänkt på det? De tysta som inte säger så mycket. De som bara rycker på axlarna och inte bryr sig....

Nä, nu får det vara slutfunderat. Iallafall här. Inser ju själv att jag inte orkar läsa för långa inlägg. Så då får jag se till att begränsa mina egna. 

Har vi bloggare någon makt? 

 Vet ni vad min "makt" är? Jag kommenterar sällan eller aldrig de teman som jag själv inte är intresserad av. Eller det kanske inte är fråga om makt.... mer om att bestämma över  sig själv. Fast det är ju också en slags makt....

Nu får jag ta makt över mig själv och avsluta. Ha en fin eftermiddag. 

Ibland blir det inte som man tänkt

Skulle ju på storslagen underhållning idag.  Les Miserables. På Scandinavium.

Men ibland blir det inte som man tänkt sej. Magsjukevirus, som florerat i huset, tycks ha slagit sin små klor i mej, på alldeles fel dag.

Skulle åkt med dotter, svägerska och hennes dotter. Men vill inte chansa på att jag ska klara dagen, och smitta alla. Är heller inget nöje att sitta på en föreställning och må tjyvtjockt. 

Så nu blev det så att Konrad åker med i stället. Tror att en smart och musikintresserad åttaåring kan uppskatta det hela.

Tycker förstås lite synd om mej. Men det kunde vara mycket värre.

Får tillbringa dagen i soffan. I af så länge tvn är tyst. Sen flyttar jag nog till ett annat rum. Så gott med lugn och ro när man inte mår riktigt bra.

Sympati mottages tacksamt ....nejdå, jag bara skojar  .

Lite längre dagar

 

Tänkte i morse, då jag åkte till skolan vid kvart i sju, hur jag önskar mig en morgon då det är ljust! Kvart i sju är det ännu långt till gryning. 

På onsdagar är det morgonmöte kl halv åtta.  Sånt tänkte man inte på, då man skrev på anställning  för snart ett halvår sedan. Morgonmöte i rent okristlig tid! 

Det tar en kvart att köra till jobb-skolan. Men vill vara ute i god tid, och ha lite egen förberedelsetid innan alla andra kommer.

Klassen är helt ljuvlig att jobba med. Det är kul! Nästan så att man hoppas få jobba några timmar i veckan, efter det att ordinarie lärare kommer tillbaka i april.

Pensionären var sen hem från skolan idag. Klockan var närmare fyra. Snabbt byte av skor för att hinna en kort promenad innan mörkret föll. 

Fortfarande is i spåren på grusvägen, men i mitten och i sidorna är snö och is borta.

Kom fram till byn i solnedgång. Så vackert. Konstaterade att  eftermiddagsljuset varar b 35 minuter längre, än vid vintersolståndet.

Gott så! Det går sakta, men det går åt rätt håll!

Så bra!

 Oftast är det äldsta dottern som ser ut att modern...och ibland fadern... kommer ut på kulturella evenemang. 

Visst hade jag redan sett att Gislaveds orkesterförening hade en intressant nyårskonsert, men det var inte förrän Johanna undrade om vi skulle göra henne sällskap, som biljetter blev fixade. Av henne.

Den utomordentliga symfoniorkester stod för musiken och nio elever från Högskolan för musik och scen i Göteborg, stod för sången.

Ojojoj, vilka duktiga tjejer  och killar. Jag satt nästan som förhäxad och lyssnade hänfört, då de framförde de mer eller mindre kända sångerna från olika musikaler.

De nio eleverna går andra året på
sin treåriga utbildning. I höst ska de ut på praktik på olika scener. Två av dem kommer att ingå i den ensemble, som ska framföra "Så som i himmelen" på Spira i Jönköping. Självklart måste vi se den!

Symfoniorkestern i Gislaved är, sedan länge,  känd för att vara riktigt bra. Blir nästan avundsjuk när jag ser och hör dem. Tänk då kul det hade varit att spela i en så stor orkester! 

Lite för  sent att börja träna på lämpligt instrument.  Men njuta av musiken, det kan jag göra.

Tänkte förstås ut på den dagliga promenaden efter lunch. Men då finns det något som inte är så bra. Byvägen. På sina ställen är det ok att gå i mitten, men här och där är den lika isig över hela vägbanan.

Vände och gick ut på landsvägen i stället.  Den var bra. Men tråkig att gå på. Gick en runda där jag hamnade på något mindre isig byväg. 

Det är detta jag avskyr allra mest med vintern.  Isen och halkan. 

Hoppas nu väderprognosen för veckan håller. Många plusgrader. Så isen luckras upp och försvinner. Det tycker jag skulle vara SÅ bra!

Det kryper närmare

 Vi har ju fortfarande dagstidning i papper. Borås Tidning varje dag, Ulricehamns Tidning tre dagar i veckan. Är en vana från barndomen. Det har alltid funnits dagstidning. Visst finns det en del dagar då tidningarna inte kommer ut, på röda dagar. Numera finns det alltid en upplaga på nätet även på helgdagar.  Brukar läsa tidningen via mobilen vid sådana tillfällen. Men det blir inte samma sak som att bläddra i en papperstidning. Är tacksam så länge det finns utkörning till postlåda av både BT och UT. Inte självklart överallt.

På lördagar är det oftast ett helt uppslag, eller mer, med dödsannonser. I det längsta så har de flesta avlidna varit födda på trettiotalet eller tidigt fyrtiotal. Under de senaste veckorna har födelseåldern på många av de avlidna flyttats fram till tidigt femtiotal. 52, 53, 54. Det har varit ett antal av dessa som jag känt igen namnet på eller varit ytligt bekant med. 

Det känns lite läskigt när man inser sin ålder och dess risker. Men får man leva i drygt 70 år, ja då får man väl vara nöjd. Värre är det när sjuttiotalister, åttiotalister och nittiotalistee dyker upp i dödsannonserna. Det är inte OK! 

Idag fanns en skolkamrat med på sidan. Samt en av mina mammas bästa ungdomskamrater. Greta  Hon var född 1922. 103 år ! 

Olika falla ödets lotter!  Vilket känns både hoppfullt och ångestfylld för denna tokiga tant.

Kallt och blåsigt kändes det, då jag satte ut näsan för att kolla dagens väder.

Det var bara att klä sig för rejält vinterväder,  för ut måste man i vackerhetsvädret.

Byvägen var isig och hal, trots att det var grovt grus utspritt på den. Det var inget nöja att halka runt, så jag beslöt mig för att ta min allra vanligaste runda, drygt fyra km lång.

Ingen längre sträcka normalt sett. Men idag så var det långa kilometer, då det var snöpulsande som gällde. En skare som inte bar tung tant, och sen en halv dm snö därunder. Bra träning!

Isen hade lagt sig på grannens nyanlagda damm. Såg nästan  inbjudande ut till skridskoåkning.  Men det hade nog varit med risk för att hamna i plurret.

Kulorna på närmsta grannens julgran,  skimrande så fint i solskenet. 

För mej är det där med julprydnader ett minne blott. Förutom några ljusslingor utomhus. De går på batteri och får lysa då länge det räcker.

Julen är slut, och absolut är det så att ljusare tider, vårvintertider, kryper allt närmare.

Igångkört

 Då var det igångkört. I flera bemärkelser,

Vinter har verkligen kört igång. Inget som jag uppskattar. Morgonen resa till jobb-skolan brukar ta 12-13 minuter. Igår tog den 16 minuter. Lite snö på den mindre vägen. Idag tog resan 22 minuter. MYCKET snö på den mindre oplogade vägen. I morgon tar jag den lite större vägen, den som är lite längre! 

Terminen  är igångkörd sedan igår, Den startade med en studiedag. Eller som det fint kallas KOMPETENSUTVECKLINGSDAG. Förr kallades det alltid studiedag,. På den tiden var det faktiskt en del kompetens som utvecklades genom olika föreläsningar och workshops. Under de senaste tio åren så har dessa dagar blivit mer av planeringsdagar. Föreläsningar är dyrt. Och det får ju helst inte KOSTA NÅGOT inom kommunal verksamhet.

Igår sparkades vår kommunchef. Det har hänt lite för många gånger att chefer på hög nivå fått gå. DET KOSTAR.  Tolv månadslöner. 1,2 miljoner kronor i detta fall.  DET ÄR KOSTSAMT. Hade varit bättre att lägga ett par hundratusen av de pengarna på KOMPETESUTVECKLING för kommunens tjänstemän. Tycker jag! Undrar förresten vad hon gjort för fel, hon som varit högsta hönan i kommunen under åtta år. Är väldigt nyfiken....

Idag kom eleverna. Datorstrul, förstås. Det hör terminsstarter till. Efter skoldagen så var det bara en elev i klassen som inte fått igång sin Cromebook. Inhämtad lånedator funkade inte heller.... Datorer är bra när det funkar... men usch, vad de är struliga när det strular.

Snön lockade barnen ut att röra på sig ordentligt. "Madrassåkning" i lilla backen och snöbollskrig på nedre delen av fotbollsplanen  Där den som ger sej in i leken får leken tåla. Funkade utmärkt!

PRO-säsongen kördes igång idag. Vi har ett möte per månad. Ska samsas med SPF och "Ledighetskommittén" om månadens onsdagseftermiddagar. Vi har tagit det som blir "över" varje månad. Så det blev igångkört med möten tidigare än vad det brukar.

Min gamla gymnasiekompis Ingvar och hans sambo och musikpartner  Eva, stod för underhållningen. Jag är väl ingen dragspelsälskare, men när de här två trakterar instrumenten. så gör deras musik mej glad. Det var allsång, Evert Tube-låtar. De låtarna kan jag många av, och känner mig så glad när jag får skråla med.

Eva är helt otroligt musikalisk. Hon spelade under de femton låtar som framfördes på nio olika instrument. Tre olika flöjter, dragspel, fiol, munspel, ukulele, mungiga och tamburin. Så härliga människor de där båda. Är glad att kunna säga att jag är bekant med dem!

Allsång och quiz bjöds det på.  Jag hade tio rätt. Av tolv. Vinnaren hade elva rätt. Lite godis fick jag ändå med mig hem, som tvåa i quizen och som den som var närmast på skiljefrågan.

En trevlig eftermiddag, absolut.

Dags att ladda för veckans sista arbetsdag. Hoppas att snöröjningen är ordentligt igångkörd i morgon, så man slipper köra i 45-50 på oplogade vägar. 

Redan trött på det vita

 För en dryg vecka sedan, så skrev jag några rader om att jag faktiskt längtade efter snön. Om virvlande snöflingor, solglitter och månskuggor.  De två första fenomenen har jag fått uppleva under de senaste dagarna.  Solglittret höll väl inte i sej så länge, men jag  såg det vackra skimret i det bleka solskenet 

Nu har det sammanlagt kommit dryga decimetern ny snö. Två rejäla omgångar har vi fått sedan nyår.

Erbjöd mig att skotta undan efter nattens snöfall. Gjorde så och tog sedan en liten promenadrunda. Insåg att jag redan är trött på snön. Vill mycket hellre ha tillbaka den grå-brun-gröna barmarken. Snön är så hindrande. Den är i vägen! Och besvärlig. På flera sätt. Den ska skottas och den gör att framkomligheten blir mera komplicerad. 

Grannen, inflyttad från Holland för  dryga tio år sedan,  gillar snö. Han hade gjort ett skidspår på åkern utanför huset och körde varv efter varv.

Varvid jag fick en lust att göra detsamma. Men mina skidor och pjäxor är ju out of date. Har inte testat dem på flera år. Skulle gärna köpa nya skidor, vallningsfria...men är det lönt?  Ålder, tråkig rygg och vintrarna hos oss, samt åldersrädslan för att åka i backar talar emot.  

Jag är redan trött på snön. Och på att längta efter att åka skidor, när snön kommit . Finns ingen logik i det! 

Tänkte på det innan, hela jag måste vara en stor ologik.... ja, iallafall en som är rätt så eljest.

Såg den omtalade Fredik och Filip-filmen "Sista resan" och tyckte inte alls den var märkvärdig. Mest en massa fejkade situationer....

Genomled gårdagens "Stjärnorna på slottet" och vred mig nästan i "plågor" då hollywoodfrun satt och grät över alla förorätter och hyllade ditt eget "kändisskap". Vad jag förstår  så är det många som tycker att hon är ett föredöme, en stjärna.  Vilket jag inte kan förstå..

Köpte den kritikerrosade debutantboken "Tranorna flyger söderut" som pocket. Började läsa och tyckte att den var så tråkig.  Gav den en andra chans och sträckläste resten av boken. En så fin och tänkvärd bok.  Kändes faktiskt bra att, för en gpngs skull, känna sig som en av många, en som gillade boken. 

Vi är olika, det är bara så. I övermorgon börjar skoljobbet igen. Känns rätt gott att ha något att ägna sej åt, så länge det är vinter. 

En bild från gårdagens solglitter. Tre domherrar ( varav två domfruar) njuter av en strimma av sol.

Snö i Skåne

 

Snö och snö. Men det räckte iaf till en liten snögubbe.

Karin skickade bilden, då vi på delvis isiga vägar, var på väg ner till Malmö.  Idiotiskt, kan man tycka, att envisas med att ge sig ut på långresa mitt i vintern. Resan söderut tog väl en halvtimme längre tid än den brukar. Hemvägen gick nästan lika fort som den brukar. Det gör faktiskt inte mycket i tid om man kör 100 km/h jämfört med 15-20 km snabbare. 

Det är alltid trevligt att åka till Malmö. Även om vi träffade Ava och hennes familj i julas, så är roligt att få tillbringa några timmar med dem igen.

Pappa Macke hade lagat en jättegod qourngryta till lunch. Mätta och lite rastlösa barn ville gärna ta sig en tur på isbanan i Folkets Park, ett stenkast från familjens lägenhet. 

Ava och Konrad trängdes med mängder av goda och mindre goda skridskoåkare.

Karl-Petter valde bort istid, och ville hellre ägna sig åt andra roligheter som erbjuds i den stora, barnvänliga parken.

Efter alla år som Karin har bott vid Folkets Park, så har jag insett att det är ungefär samma "vinterprydnader" som kommer fram varje år.  De ställs upp på lite olika platser på det stora området, så att det ändå känns nymodigt. 

En absolut bra plats att återvända till, för både unga och gamla.

Efter en uteeftermiddag, var det dags gör lite kultur. Biljetter till Malmöoperans föreställning av "Snösystrar" var inköpta.

Johanna  och jag tog en promenad till Operan, medan morfar, Karin och barnen tog bilen. Att hitta ingången till "Verkstaden", lilla scenen, tog en stund. Den låg på baksidan, längst bort i hörnet.

Läskunniga barn studerar programmet. Även K-P får lite förhandsinformation om innehållet.

Det var en fantastiskt fin föreställning som vi fick uppleva i den lilla salongen. 

Tyvärr får man inte fota under föreställningen. Men ni får tro mej, då jag säger att scenografin var enastående fin.

Vi hade sett filmen "Snösystrar " på Netfix, under julen. Jag tycker att man fått till en fantastiskt fängslande liten operaföreställning, utifrån film och bok.

En bild från dekoren som stod kvar efter föreställningen. Snöängeln i toppen på granen, hade en framträdande roll i berättelsen.

Falafel och Malmö hör ihop. Vi brukar ofta besöka det närbelägna gatuköket och hämta hem någon god rulle eller tallrik. Så blev det igår också. Sen var det snart dags att ge sig norrut igen. Bra väglag, det tackar vi vädergudarna för.

När jag vaknade idag, var världen vit. Som sig bör, så här års. En halv dm snö hade kommit.  Landsvägen var plogad, så det gick lätt att ta sig de fyra kilometerna ner till gymmet. Ett pass där, det har blivit en bra fredagsvana.

Väl hemma igen, så blev det tomte -nedplockning. Bytte de flesta dukarna också. Ljusstakar och ljusslingor får vara kvar några dagar till 

C-E  fixade middagsmaten och jag tog en promenad i det nya vita.

En blek sol visade sig mellan tunna moln.

Helt ok med vinter på riktigt, så länge det är snö och inte is, som man tar sig fram på. 

Messade lite med en hemmaifrånjobbande  Karin, men huruvida snön ligger kvar i Malmö, eller ev.  fått påspädning, det har jag ännu inte fått svar på.

2025

 

Man är inte van vid att hålla sig vaken framåt tvåtiden på natten.

Man är inte van vid att blanda ett antal olika sorters alkoholhaltiga drycker.

Man är inte van vid att äta och dricka på sen kväll.

Man vill inte bli van vid något av det heller.

Men en gång per år får man "stå ut". För det är ju samtidigt rätt trevligt att träffa goda vänner. Och äta och dricka gott.

Vaknade på tidig morgon. Efter några timmars sömn. Toa-besök behövdes. Oj, så ont i huvudet jag hade. Alltså ont-ont. Helt annat än den där spänningshuvudvärk som man har ibland. Huvudvärken satt i när jag vaknade på riktigt, vid nio. Kunde botas med en Alvedon. Eller så var det en promenad i regnväder, som tog bort den "promillerelaterade" värken.

I går var det snö. Den var borta redan på kvällen. Regn och blåst. Och så har det hållit på hela dagen. 6-7 plusgrader. Helt ok väder för mig. För jag slipper ju is och halka.

Inte många knop gjorda idag.  Började på en bok som jag lånat på bibblan. Upptäckte att jag redan läst den. Har blivit ett antal serier på tv i stället. 

Det blev inga foton tagna igår kväll. Hade mobilen i jackfickan. Där vi den stanna till på sena kvällen. Dagens promenad var inte alls fotogenisk. Så det fick bli en bild på ljusbrickan som står ett par meter framför mej. Tomtarna ska återföras till sin normala förvaringsplats under veckan. Ska bli gott att ta bort jul-grejerna. En av årets bästa dagar, det är när de plockas bort.

2025. Fortfarande lite ångestfyllt. Planlöst till stor del. Men med förhoppning om ett bra år.  Vi går mot ljuset! Det är en go känsla.